Dottern på 2, 8 år testar förstås allt och alla och jag börjar bli redigt trött. På kvällarna upplever jag det som jobbigast, av fler skäl - vi är vana vid att läggningen tar 30 sekunder (
) men nu är det "Jag måste bajsa", fem minuter EFTER läggning, och det är törstigt och kissnödigt etc. Bajsningen har vi hittat en strategi - hon får helt enkel påminnas om att gå på toa före . Men summasumarum är det mycket spring och av missvisad hänsyn till storasyster så försöker vi dämpa det mest så snart som möjligt, på enklaste men kortsiktiga sätt. Hrm...jag märker nu när jag summerar HUR vi egentligen skall gå till väga. I kväll var det samma tjafs - först bajs, sen kiss, sen vatten. Sen blev det tyst i 10 minuter innan det blev en himla skrik om pyjamasbyxor (som hon inte ville ha på sig efter sista toasvängen). Jag ramsade, hon skrek och sen började även storasyster gorma för hon blev störd. Tillslut tappade jag tålamodet och lyfte in lillasyster på toaletten - vårt skrikutrymme- och där fortsatte hon. Eftersom jag har lätt för att bli arg så höll jag mig nere och ramsade a la Goddag yxskaft.
Efter tio minuters gråt och skrik gick jag upp och sa att antingen fick hon sitta här och skrika efter sina pyjamasbyxor eller om hon var trött, gå och lägga sig. Och det ville hon.
Jag vet att hon inte skall upp ur sängen men hur skall jag hantera det med storasyster? Hur ska jag låta bli att tappa humöret - för det är bara olustigt för alla? Nu är man dessutom så lack på det här kvällsköret så man tappar ju humöret redan vid första antydan till knorr.
En tre-dagars stenhård kur? (Min man tycker dock alltid mer synd om storasyster men jag tycker nog att tre kvällar är bättre än tre månader)
Och sovtid? Natt 11.5 plus 1.5 på dagen idagsläget.
Trotstrådarna har jag läst.
!
& Lilltufsan född feb -06 