uttryckte mig nog lite klumpigt. Det hör definitivt inte till vanligheterna att vi buffar/vagnar längre. Det händer däremot ibland att lilla S blir så arg att han under inga omständigheter lyckas bli lugn (detta endast de morgnar som varit tidiga och han inte somnat om) och då går vi in och markerar- skakar i vagnen för att bryta skriket. Detta behövs inte de gånger som lilla S sover närmare 12 timmar, så jag ser att det hör ihop med övertröttheten då.Buffa bör du också sluta med och skulle ha gjort för ett bra tag sedan Det är KRIShjälp, inte insomningshjälp.
Ja... det är ju såklart sant. Jag läste i en tråd här på forumet att man lyckats få hela nätter genom en mini väckarklockskur, som gick ut på att låta barnet vänta lite längre på klockan varje morgon, för att s.a.s träna upp barnets tålamod. Det var lite det jag siktade på. I morse ringde klockan 06.40. i morgon bitti kör vi dock med musik vid första ljud och så får klockan ringa prick sju.Nu tror jag du seglar lite snett Poängen med väckarklockan, om man nu ska ha någon, är ju att det är den - vid samma tid varje morgon - som talar om när morgonen har kommit.
ja tänk så lätt det är att slinka in på villospår.Nu är det lilla älsklingen som "talar om", på ett inte alltid särskilt älskvärt vis, när väckarklockan ska ringa och därmed morgonen komma. Det ansvaret ska han verkligen inte behöva ha, och den idén ska ö h t inte alls behöva dyka upp i hans huvud.
Det känns ändå som att vi är nära nu. Vi har strategin klar för morgnarna nu.
Så snart skall vi väl ha allt på sin plats.
Hoppas att mina "svängar" kan vara till nytta för någon kurare där ute.
TACK rara Anna för din ovärderliga coaching
en fråga:
Nja, se, det där är ingenting jag står för i alla fall 
Det är vad jag kallar gradvis manipulation. Du vet, som Nanny-råd/BVC-råd/Elizabeth Pantley-råd: att flytta barnet respektive sig själv allt längre bort, från bröstvårtan respektive från sängen på en stol som man ställer allt längre bort... Jag tycker det är rakare, hederligare och betydligt enklare, för alla inblandade, att vara TYDLIG rakt av från början med vad som gäller från och med nu, att ta ledningen, att vara vuxen sitt ansvar och i en attityd av självklarhet ta det 
nu drar du otåliga slutsatser och försöker utvärdera efter en enda första liten "minikurstart". Som om han skulle fortsätta i evigheten med att "gallskrika till musik en halvtimme! Det kommer han inte att göra, tro mig. Men han kanske måste få en chans att lära sig vad som gäller först 
