
Välkommen är du

Det har jag nog inte sagt förut
Det ser ju fantastiskt ut, det hela - särskilt som du / ni nu förstått att ni trafikerat alldeles för mycket. Även att überramsa är ju att trafikera, som du mycket riktigt påpekar.
Men "hållit på så länge" - är det egentligen inte nu, handen på hjärtat, de senaste dagarna och nätterna, som ni har börjat kura på allvar

Jag undrar utifrån ett par saker du berättar:
Prickar skrev:Vi ska nog försöka få i henne 5 mål om dagen så hon absolut inte känner sig hungrig på natten.
Har hon inte fått det hela tiden

Fyra mål och en nattslurk behöver hon och det ska vara av modell korvstoppning

Riktigt mätt i lilla magen måste man vara, om man ska kunna sova hela natten (inklusive vargtimmen) i lugn och ro. Och den mättnaden åstadkoms inte "bara" vid kvällsmålet / kvällsslurken utan måste underhållas vid ALLA mål under dagen
Prickar skrev:Vi uthärdade hela natten utan trafik i rummet eller "lätt söva om metod" nämligen amning. Enda gången vi var inne i rummet var då jag solfjädrade henne tills hon faktiskt sov.
Ett par små gräl, om du förlåter mig :-$ 1) Det heter inte "uthärdade". Det heter "arbetade oss igenom" eller "kurade vidare"

Det säger jag för att ni inte ska hemfalla åt att tycka synd om er och missa själva grejen - som är att hjälpa lilla barnet till en god, lugn, fridfull, sammanhängande, obruten nattsömn. Vilket är en sannskyldig gåva för livet
2) Hm, '"lätt söva om metod' nämligen amning" - betyder det att denna "metod" tillgripits någon natt / några nätter under detta du kallar kurande i "ca 2 veckor"

Jag hoppas inte #-o för i så fall får man varje gång börja om nästa natt... från början
Prickar skrev:Tösen har fått för sig att vakna kring 02 och hon skriker/pratar i många timmar. Även i natt fick jag gå in och solfjädra henne till sömns vid 04.20. Då orkade vi inte höra mer på pratet. --- Nej, jag önskar att vi hittar något som förklarar detta konstiga beteende med uppvak och orolighet.
Det här skrev du om natten till torsdag. Det är tre nätter sedan. Idag kom denna din fantastiska rapport. Ser du så här citerat vilka enorma framsteg ni har gjort och hur nära målet ni är
Jag vill visa dig på det för att du ska förstå att SHN-kuren är en process. Det kan visserligen vara fem steg fram och två tillbaka, men framåt går det så länge man arbetar målmedvetet med just Målet för ögonen - utan att ramla ner i vare sig missmod, misströstan, felsökeri eller, förlåt, självömkan. "Hon skriker/pratar i många timmar" är ingenting hon "har fått för sig" som om hon tänkte ta det för vana, för att motarbeta er eller sig själv på något vis - och vad betyder det egentligen

Skriker hon eller pratar hon

Det är en inte oväsentlig skilllnad mellan de två. Och "många timmar" - var det verkligen MÅNGA TIMMAR?
Förstår du

Jag menar bara att ni ömma föräldrar måste vara noga här. Både med era exakta anteckningar (för sådana för ni väl

) och med ert genomtänkta agerande varje gång. Det handlar om ett arbete, ett som ligger i lilla barnets

intresse. Inget så viktigt arbete får slarvas med i något avseende.
Så det hon möjligen uppvisar på vägen är inget "konstigt beteende". Hon är bara inte färdigkurad än. Arbetet är inte slutfört, men det är på mycket god väg - NU =D>
Prickar skrev:Tidigare frågade jag ju om uppvaknandet på morgonnatten. Vår tös borde ju förstå nu vad det är som gäller ---
Vi vill att hon ska nå fram till Njutningen :-({|= Via Lugnet och Säkerheten - tre kapitel som kanske skulle kunna inspirera er att läsa (igen och igen) för att hålla blicken riktad framåt, tänka mindre på att hon "borde förstå" och mer på att göra det möjligt för henne att snart, snart fullt ut njuta denna ljuvliga sömn som hägrar :thumbsup:
Prickar skrev: --- och en pangramsa direkt och sedan avvakta är väl vad som står på föräldrarnas schema på natten? Känner mig lite osäker där för man lyssnar ju så med hjärtat på frågorna.
Begreppet pangramsa kan ju definieras lite olika. Med pangramsa tänker jag mig att man går ut starkt och högt och och "slår sig in" genom ett högt, "fastnat" skrikande som saknar nyanser, för att PANG! göra sig hörd och bryta det. I vargtimmen rekommenderar jag emellertid en såkallad upplysningsramsa, som man ger INNAN barnet ens har kommit på tanken att börja skrika - bara precis vaknat till och börjat röra sig i sänghalmen, babbla lite, sjunga... men inte fråga i stor stil. Man förekommer alltså frågan genom att ge svaret upplysningsvis och förebyggande: "Dags att sova lite till, älskling, morgonen har inte kommit än, sov du så skönt, jag säger till när natten är slut", säger tonen ungefär, och röstläget är glatt, sakligt, småhurtigt eller vad man tycker låter trevligt, x 4 i ett svep utan frågetecken. Över upplysningsramsan finns alltså ingenting tröstande och absolut ingenting förmanande eller beordrande. Den ger just bara en (ännu inte efterfrågad) upplysning i kärleksfull ton.
Och sedan går man till sitt. Antingen till sängen (=tystnad) eller sätter på musik (Mozart, Strauss - utan sång) eller gör husljud av något slag som INTE har med barnet att göra.
Att avvakta i bemärkelsen stå och lyssna vid dörren med korvande öron (som man ju får göra under de första kurnätterna för att lära sig lyssna, tolka och kommunicera) är INTE att rekommendera under vargtimmen - det kallas överkoncentration

och stör garanterat. Man kan sansa sig genom att tänka på de andra sjutton bebisarna i rummet bedvid som VERKLIGEN behöver hjälp, NU
Medan man odlar din egen insikt:
Prickar skrev: Vill ju verkligen inte störa mer än nödvändigt för att hon nu ska få vila ut sig i lugn och ro.
That's my girl =D>
O:)
