9 år - och vill bli buffad! Med mera...sömnfnurra...

[Lenamari]

Dottern är 9 år - och har problem att komma till ro och somna. När hon väl somnat sover hon som en stock - men innan...
Hon går och lägger sig kring 8, då läser vi bok tillsammans i hennes säng, och pratar lite mysigt. Sen - vill hon att jag ligger kvar en stund hos henne. Och jag min dummer har fallit för detta och ligger kvar en stund. Sen stiger jag upp och går in i mitt arbetsrum mittemot hennes för att jobba vid mitt skrivbord. Hon kan alltså se mig från sin säng (hon vill absolut inte sova helt ensam, blir jättejättemörkrädd då, trots jordglob som nattlampa i rummets bortre ände). Det händer att hon somnar direkt, men allt oftare vill hon bli buffad (!!!) en liten stund. Jag buffar och går tillbaka till mitt bord. Ibland hjälper detta (även om alltsammans ju gör att sovandet skjuts fram mer och mer...) men ibland ropar hon att hon är mörkrädd (trots att jag sitter bara några meter bort!) och vill att någon ska sitta hos henne. Sovandet skjuts upp alltmer...
Jag ska erkänna att jag har svårt att vara "hård" och inte falla till föga. Hon blir lätt jätteledsen och gråter och KAN inte sova, och sällskap vid säöngen (helst i!) är det enda som hjälper.
Jag vill ju att hon ska kunna somna, trygg och glad, efter vår mysiga lässtund. Jag sitter gärna och jobbar där hon kan se mig, det är okej, men jag vill inte att sovandet ska dra ut på tiden i timmar, som det gör nu. Hon behöver varje timmas sömn hon kan få nu när skola mm kräver så mycket av själ och kropp!
Hur ska jag bära mig åt? Jag är en "pushover" när ledsna tårar trillar, för jag vet att de är uppriktigt ledsna och inga krokodiltårar!

[miar70]

Hej Lenamari

Jag tror det kan vara bra att ni helt slutar med mys i hennes säng.

Läs en bok i soffan och gör det tidigare, vid halvåtta. Hon behöver lägga sig åtta och sova då för att orka med. Förbered henne under dagen, berätta det nya som gäller och förklara varför, och stå fast vid det du sagt.

Se till att hon får sin sociala delaktighet på dagarna; är man nio år är det viktigt att känna sig behövd på allvar (det är viktigt oavsett ålder ) så se över dagens rutiner också. Dag och natt hänger ihop!

Tänk på att stora barn också frågar i påståendeform, och när hon ropar att hon är rädd och orolig så frågar hon helt enkelt om hon behöver vara det. Om du då kryper ner med henne så berättar du att hon behöver ditt kroppsliga beskydd för att sova, och det är ju inte sant

Det gäller inte att vara "hård och elak" här, utan lugn, tydlig och stabil. När världen gungar är det skönt om mamma och pappa är som orubbliga klippor som ger lugnande svar!

Läs gärna på om nioåringen i Barnaboken!

Kram Mia

[TorpSara]

Jag vill bara understryka det Miar70 skriver om att det inte handlar om att vara hård. Det är INTE kul att vara nio år och ha hamnat i ett mönster av att man behöver nattas som ett litet barn. Att få hjälp ur det ger en väldigt stor lättnad, och ju förr destå bättre. Jag "nattvandrade" på tok för länge, och det gjorde mig abslout inte gladare och tryggare, tvärtom. Jag hade blivit väldigt lättad om jag fått hjälp att bryta den vanan.

[Lenamari]

Tack båda för kloka svar!
Jo, jag VET att denna ovanan (som jag är orsaken till) måste brytas. Frågan är bara hur! Vad gör jag när hon inte "kan" sova, när timmarna går och gråten kommer?
Ikväll gick hon och la sif strax före 8, vi läste en stund tillsammans, sen pussade jag henne godnatt och gick till mitt rum för att arbeta. Inget liggande i hennes säng alltså!
Nu är klockan kvart över 9 och rösten kom: -Jag KAN inte sova!! Vad ska jag göra då????? Jag lät henne läsa en bok i 5 minuter för jag blev rådvill. Nu tänker jag att det var helt fel...
Hon har svalt och skönt i sitt rum, mörkt sånär som på globen som lyser svagt. Hon kan se mig vid mitt ritbord - kan det störa måntro? Någon av oss vuxna måste stanna på övervåningen, hon vågar på inga villkor vistas ensam i sitt rum vid sovdags om alla är nere.
Jag vet att jag gjort fel, monumentala fel här, men jag behöver hitta en metod att bryta den dåliga vanan.

[TorpSara]

Hon behöver inte sova. Att känna att man "måste" somna hjälper dåligt, det vet vi ju alla som sömnhetsat inför nått viktigt. Hon måste inte sova om hon inte kan, det räcker så bra med att ligga i sängen och vila. Musik på skulle säkert vara trevligt också, så har man ju nått att göra mer än att tänka på att man inte "kan".

Någon av oss vuxna måste stanna på övervåningen, hon vågar på inga villkor vistas ensam i sitt rum vid sovdags om alla är nere.

Håll er i så fall utom synhåll tills fnurran är över. Att behöva ha någon inom synhåll är ju verkligen att vara rädd för vargen.

Mina ovanor att knalla över tog slut en säsong när jag hade årskort i slalombacken hemma och åkte varje kväll efter skolan. Då blev både jag och kroppen för trötta för att orka upp. Det funkar precis lika bra på sömnfnurrande 1-åringar som 11-åringar både för läggning och sömnkvalitet. :thumbsup:

[Elle]

Jag skrev tidigare en tråd om min 9åriga dotter som inte kan somna, helst vill hon att jag ska ligga hos henne i hennes säng tills hon somnar, eller också bli buffad... Ja, jag vet självklart vilket misstag jag gjort som "lärt" henne somna på det viset, men nu måste jag hjälpa henne hitta egna verktyg för att somna själv.
Jag har slutat ligga hos henne i hennes säng och jag har slutat buffa. Vi läser en stund innan jag släcker hennes lampa (hon har en jordglob som nattlampa, helt mörkt vill hon absolut inte ha eftersom hon är hemskt mörkrädd), skrattet-till-godnatten missar vi aldrig! Sedan sitter jag vid mitt arbetsbord och jobbar i rummet på andra sidan, hon kan se mig från sin säng.
Men, hon kan inte somna. Hon är JÄTTEtrött men kan bara inte somna in. När hon väl somnat sover hon som en stock (och är givetvis jättetrött på morgonen...) - men insomnandet är ett gissel. Timmarna går, den lilla rösten ropar då och då att hon inte KAN somna. Jag går INTE in, utan arbetar lugnt vidare vid mitt bord, säger vänligt men bestämt att hon ska blunda och vila. Hon gråter inte, är inte arg, men kan inte somna.
Hon går och lägger sig klockan 8 (stiger upp 7) men somnar ibland inte före 11. Det är på tok för sent. Hon dricker inga söta drycker eller annat tokigt, har svalt och skönt i sitt rum. Nu är hon så trött om dagarna att hon fått sk "tics", dvs rycker till med huvudet ideligen. Jag tror absolut det beror på trötthet då det tycks gå hand i hand med sömnbristen. Vad ska jag göra???

[Krisse]

Hej Lenamari!

Jag måste erkänna att om 9-åringen kan jag inte mycket så det lämnar jag åt andra men däremot om att inte kunna slappna av känner jag igen.

Att känna att man "måste" somna hjälper dåligt, det vet vi ju alla som sömnhetsat inför nått viktigt. Hon måste inte sova om hon inte kan, det räcker så bra med att ligga i sängen och vila.

Precis som TorpSara skriver att säga till sig själv om och om igen att man inte kan sova så blir det ens verklighet. Även det hon skriver om fysisk uteaktivitet är klockrent. Hon kanske är ute mycket annars hitta en aktivitet ute som gör henne trött.

Men det jag tänkte rekommendera är att hon tränar aktivt både fysiskt och mental avslappning.
Jag kan varmt rekommendera Lars-Eric Uneståhls CD "Avslappning för barn och ungdom" De olika programmen är jättelätta att följa och den har hjälpt mig att lära min kropp att slappna av. Finns att beställa på http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185810797
För mig tog det ett par veckor och jag jobbar än idag på det särskillt inför förlossningar.

Hoppas det kan hjälpa!

Kram

[Lenamari]

Hej Krisse!
Tack, jag ska beställa den CD:n!
Hon har kvällsaktiviteter 3 kvällar i veckan (gympa, dans och cheerleading, som är rejält svettiga!) men i övrigt är det svårt att komma oss ut om kvällarna då det är mörkt och trist. Hon är en aktiv och spänstig liten tjejj men visst, vintertid blir det inte mycket utomhusmotionerande om kvällarna.
Jag säger inte att hon "måste somna" utan att hon bara ska blunda och vila där i sängen, men hon känner ju säkert själv kravet på sig att somna, och så går det inte... Just nu är klockan t.ex. strax halv elva och hon säger till mig från sitt rum att hon inte KAN somna nu heller...
Jag behöver hitta ett verktyg åt henne, ett knep, men vet inte vad. Jag ska skaffa CD:n i alla fall! Själv har jag ett oslagbart knep som ALLTID får mig att slockna, oavsett! Jag ska räkna minst 5 hästraser, eller 10 hundraser, som börjar på bokstaven A, B, C, D ... osv Eller städer jag varit i, eller vad som helst. Jag hinner sällan längre än till D så sover jag. Min man säger att det knepet skulle hålla honom klarvaken hela natten, men på mig fungerar det. Önskar jag kunde hitta nåt liknande till flickan min...

[miar70]

Hur går det för er, Lenamari

Mina barn har, när det blivit lite större, legat och läst en stund när de ska sova, precis som jag själv gör. Jag tror det gäller att ni följer ett benhårt schema vad gäller mat, sömn (både somna och vaknatider), sociala delaktigheten och utevistelsen. Att du är den där orubbligt lugna klippan att luta sig mot när det stormar, att ha målet för ögonen och se det som en kur och låta det ta sin tid.

Varm kram
Mia

[annawahlgren]

Till lite inspiration, kanhända

Ur Internationella Sova hela natten, kap. "Barnet och kuren":

12 år

”Jag måste bara få berätta. Har precis ramsat min tolvåring!

Han har varit borta hela helgen och besökt en god vän, vilket innebär att rutinerna självklart inte följts. Av erfarenhet vet jag att kvällen efter det att han sovit borta blir strulig, och det blev den. Jag brukar ligga steget före, men i kväll brast jag och började fundera febrilt över hur jag kunde bryta …

Han grät över en tappad autograf, han grät över livet, han drack vatten ur flaska så hans syster blev tokig, han förbannade sig över denna oförstående mamma … Jag kände vansinnet sakta komma krypande.

PLING! säger det i huvudet, och jag börjar ramsa. ’Godnatt, sov gott, vi ses i morgon.’- ’MAMMA DET KRYPER I MITT HÅÅÅÅR!’ – ’Godnatt, sov gott, vi ses i morgon.’ – ’JAG HATAR SKOLAN!’ – ’Godnatt, sov gott, vi ses i morgon.’ Etcetera, etcetera. Och vad händer? Jo, det blir TYST! Det tog fem minuter!!!

Vanligtvis en sådan här kväll springer han upp och ner, skriker och tjafsar, kommer på det ena med det tredje att diskutera och somnar utmattad – oftast efter både 11 och 12 på natten. Även om vi håller oss lugna och bestämda.

Jag känner mig LYCKLIG! Det finns hopp!

Men det bästa av allt, min son är lugn, han känner att vargen hålls borta och somnar nu in lugnt och tryggt. (Jag kommer självklart att kolla hans hår i morgon.) Vad mer finns att säga? Jag tänker kura mitt nästa barn redan i magen…!

Ni pappor och mammor som tvekar över om det funkar att ’ramsa’, tveka inte! Funkar det på en tolvåring, funkar det med all säkerhet också på president Bush.”

O:)

[Lenamari]

Tack!! Jag läser och begrundar och uppmuntras! (Har inte skrivit på några dagar då jag haft krångel med inloggningen och lilla dottern dessutom ligger i influensa!! Vet inte vilken sort, dock...! )
Jag antar att detta är en procedur som får ta sin tid, att "lära om" alltså, och jag ska bara ha tålamod. Just nu slocknar hon på stubinen när hon lagt sig, eftersom hon har feber och är eländig, men jag hoppas det ska gå åt rätt håll sedan hon blivit frisk igen också.
Jag känner bara så innerligt hur hon behöver sova, och vet inte vad jag ska ta mig till när rösten ropar -"Jag KAN inte sova!!" och klockan är över tio på kvällen... Går jag in och buffar henne somnar hon rätt snabbt, men himmel, jag kan ju inte buffa en 9åring som sen blir 10, 11, 12... Detta gör också att hon inte kan sova över hos kompisar - hon försöker gång på gång men vid midnatt kommer alltid Telefonsamtalet och jag måste hämta. Hon HAR sovit över ett par gånger, för några år sedan, men nu var det längesen. Hemma har hon ofta kompisar på nattbesök, och jag märker hur de aldrig har svårt att somna hos oss.
Jag försökte faktiskt ramsa häromkvällen, innan hon blev sjuk, men hon trodde jag blivit alldeles galen! Får försöka aigen...!

[annawahlgren]

Jag försökte faktiskt ramsa häromkvällen, innan hon blev sjuk, men hon trodde jag blivit alldeles galen! Får försöka igen...!

Bestämmer du dig för goddag-yxskaft-modellen med snyggt och prydligt, sakligt ramsande, så "försök" inte utan genomför det. Tror hon då att du blivit "alldeles galen" är det att betrakta som en fråga som ska ha precis samma svar. Ställer hon då etthundra sådana frågor, i varierande form, ska hon ha etthundraen svar, i samma form. Tills hon äntligen slipper fråga - ifrågasätta - mer, reagerar med lättnad och kan sova lugnt. Så enkelt är det

Tid, tålamod och beslutsamhet är vad som måste till för att bryta vilket trist mönster det än vara må.

Kallas minikur Tar tre-fyra nätter.