Några frågor- mitt i kurningen av S 5 mån.
-
TorpSara
-
finskaflickan
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 26 okt 2009, 20:02
javisst, så här gick det till i afton:
Efter ett glatt nattande, med en massa skratt lade jag honom. Han klagade som vanligt när jag ramsade ut. Detta brukar i normala fall lugna sig och han somnar av sig själv. I kväll stegrade sig klagoropen. Jag påminde igen och även om han lyssnade på ramsan så blev han riktigt jätte arg. Försökte hålla mig på min kant och inte lägga mig i. Detta resulterade i att han blev riktigt arg och fastnade i sin gråt. Inget hjälpte. Jag lydde Annas råd och vagnade pyttelite men bestämt. Han tystnar direkt men sätter av i ett vrålskrik genast jag ramsar mig ut. Jag låter detta klinga av och när han är tyst så ger jag en bekräftelse, som i sin tur gör honom tvär arg igen. och så upprepar sig detta under en timme.
Vid ett tillfälle bytte jag så han hade torrt dynvar. Det var den enda egentliga aktiviteten i rummet.
AnnaW har ju såklart helt rätt i det hon skriver (tack!). Jag tror verkligen på att INTE vagna. Då kommer jag att hamna in i vagnträsket, jag ser ju hur lille S älskar att bli vagnad till sömns. Dessutom känns det fel att stå där och rulla vagn på natten. Bra är det däremot att ha ett verktyg för att kunna avbryta "maskinskriket".
Jag kan ju se nu när lugnet har lagt sig att jag har agerat helt rätt ikväll. "Snyftningarna" när han somnade var inte så farliga, mera en andhämtning efter gråt. Däremot är det jobbigt att höra sitt barn somna med lite snyft.
Min trötthet är den största boven i dramat. Det inser jag. Och jag kämpar vidare mot målet!
Måste bara motivera om mig själv här, då det känns som att jag blivit snuvad på konfekten jag kämpat för de senaste veckorna.
Jag är däremot väldigt intresserad av om det är fler som har varit eller är i en liknande situation.
Nu är det sova som hjälper för den här mamman. Är vid gott mod igen, efter några timmars tystnad
Efter ett glatt nattande, med en massa skratt lade jag honom. Han klagade som vanligt när jag ramsade ut. Detta brukar i normala fall lugna sig och han somnar av sig själv. I kväll stegrade sig klagoropen. Jag påminde igen och även om han lyssnade på ramsan så blev han riktigt jätte arg. Försökte hålla mig på min kant och inte lägga mig i. Detta resulterade i att han blev riktigt arg och fastnade i sin gråt. Inget hjälpte. Jag lydde Annas råd och vagnade pyttelite men bestämt. Han tystnar direkt men sätter av i ett vrålskrik genast jag ramsar mig ut. Jag låter detta klinga av och när han är tyst så ger jag en bekräftelse, som i sin tur gör honom tvär arg igen. och så upprepar sig detta under en timme.
Vid ett tillfälle bytte jag så han hade torrt dynvar. Det var den enda egentliga aktiviteten i rummet.
AnnaW har ju såklart helt rätt i det hon skriver (tack!). Jag tror verkligen på att INTE vagna. Då kommer jag att hamna in i vagnträsket, jag ser ju hur lille S älskar att bli vagnad till sömns. Dessutom känns det fel att stå där och rulla vagn på natten. Bra är det däremot att ha ett verktyg för att kunna avbryta "maskinskriket".
Jag kan ju se nu när lugnet har lagt sig att jag har agerat helt rätt ikväll. "Snyftningarna" när han somnade var inte så farliga, mera en andhämtning efter gråt. Däremot är det jobbigt att höra sitt barn somna med lite snyft.
Min trötthet är den största boven i dramat. Det inser jag. Och jag kämpar vidare mot målet!
Måste bara motivera om mig själv här, då det känns som att jag blivit snuvad på konfekten jag kämpat för de senaste veckorna.
Jag är däremot väldigt intresserad av om det är fler som har varit eller är i en liknande situation.
Nu är det sova som hjälper för den här mamman. Är vid gott mod igen, efter några timmars tystnad
Två fina barn
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
-
finskaflickan
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 26 okt 2009, 20:02
och så här gick det nu på morgonen:
S vaknar kl 05.15 och för lite liv. Då räcker det med en glad pangramsa. Han somnar om direkt.
S vaknar igen kl 05.45. Han ligger och jollrar och är glad för sig själv. Jag påminnner om att det fortfarande är morgon. Han blir jättearg. Skriker upp sig- och så är vi därmed igång.
Skriket blir fort mekaniskt och jag går in och markerar med några vagnskuff. Genast jag ramsar skriker han upp sig och går in i mekaniska fasen på studs. Jag väntar ut honom för att se om det avtar, det gör det inte. Tvingas gå in och markera igen. Ramsa. Han skriker upp sig. Så där håller vi på. Tills det äntligen börjar lugna sig. Då ger jag bekräftelsen som i sin tur gör honom så tvärarg att han på några sekunder är uppe i mekaniskt skrikande igen. Vi håller på så här till kl. 06.30 då det dels känns jättekonstigt att säga Godnatt (då det ju faktiskt snart är morgon), och jag känner att för att kunna väcka honom i någolunda lugnt tillstånd så krävs det en gnutta längre vagning. Så det gör jag och står där och vagnar och funderar på om det är rätt att vagna lite på morgonkvisten.
Han lugnar sig och jag gör godmorgon kl 06.40.
Är glad över att han trots allt inte vaknade innan 05.15. Han sov ju 10 timmar i sträck innan dess. Hurra! Men tråkigt är det ju verkligen att det är en sådan skrikfest på morgonen nu igen.
Håller nu tummarna för att han på någotsätt fick svar på sina frågor i morse och inte behöver fråga så förtvivlat i morgon bitti.
och så lite om schemat:
Idag skall vi prova göra eftermiddagsluren till en 20 minutare. Det händer oftast av sig själv, då han är närmast omöjlig att få att somna då. Det är oftast en ordentlig skrikläggning på en halv timme så jag får använda marginal kvarten för att få ihop 20 minuter.
Har någon ett bra tips för att få honom att sova på eftermiddagen?
Funderar lite på att kasta om i schemat så att den längre luren kommer på förmiddagen, han brukar nämligen vara väldigt trött då och jag måste alltid väcka honom efter 45 minuter.
Så kanske skulle man göra så här:
07.00 väckning och amning
09.00-10.30 sova morgon
10.30 gröt
12.30-13.15 sova ute
14.00 mat
16.00-16.20 sova middag
17.00 gröt
18.30 slurk
19.00 sova natt
Kanske har sovamiddag-strulet berott på att han inte är tillräckligt trött kl fyra efter långluren?
Tar gärna emot synpunkter på det här schemat!
Och är fortfarande nyfiken på om det är fler som har haft liknande "återfall".
Godmorgon!
S vaknar kl 05.15 och för lite liv. Då räcker det med en glad pangramsa. Han somnar om direkt.
S vaknar igen kl 05.45. Han ligger och jollrar och är glad för sig själv. Jag påminnner om att det fortfarande är morgon. Han blir jättearg. Skriker upp sig- och så är vi därmed igång.
Skriket blir fort mekaniskt och jag går in och markerar med några vagnskuff. Genast jag ramsar skriker han upp sig och går in i mekaniska fasen på studs. Jag väntar ut honom för att se om det avtar, det gör det inte. Tvingas gå in och markera igen. Ramsa. Han skriker upp sig. Så där håller vi på. Tills det äntligen börjar lugna sig. Då ger jag bekräftelsen som i sin tur gör honom så tvärarg att han på några sekunder är uppe i mekaniskt skrikande igen. Vi håller på så här till kl. 06.30 då det dels känns jättekonstigt att säga Godnatt (då det ju faktiskt snart är morgon), och jag känner att för att kunna väcka honom i någolunda lugnt tillstånd så krävs det en gnutta längre vagning. Så det gör jag och står där och vagnar och funderar på om det är rätt att vagna lite på morgonkvisten.
Han lugnar sig och jag gör godmorgon kl 06.40.
Är glad över att han trots allt inte vaknade innan 05.15. Han sov ju 10 timmar i sträck innan dess. Hurra! Men tråkigt är det ju verkligen att det är en sådan skrikfest på morgonen nu igen.
Håller nu tummarna för att han på någotsätt fick svar på sina frågor i morse och inte behöver fråga så förtvivlat i morgon bitti.
och så lite om schemat:
Idag skall vi prova göra eftermiddagsluren till en 20 minutare. Det händer oftast av sig själv, då han är närmast omöjlig att få att somna då. Det är oftast en ordentlig skrikläggning på en halv timme så jag får använda marginal kvarten för att få ihop 20 minuter.
Har någon ett bra tips för att få honom att sova på eftermiddagen?
Funderar lite på att kasta om i schemat så att den längre luren kommer på förmiddagen, han brukar nämligen vara väldigt trött då och jag måste alltid väcka honom efter 45 minuter.
Så kanske skulle man göra så här:
07.00 väckning och amning
09.00-10.30 sova morgon
10.30 gröt
12.30-13.15 sova ute
14.00 mat
16.00-16.20 sova middag
17.00 gröt
18.30 slurk
19.00 sova natt
Kanske har sovamiddag-strulet berott på att han inte är tillräckligt trött kl fyra efter långluren?
Tar gärna emot synpunkter på det här schemat!
Och är fortfarande nyfiken på om det är fler som har haft liknande "återfall".
Godmorgon!
Två fina barn
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
Hej,
Jo vi har mycket sådant (som jag orsakat). Vi har inte kommit till något mål än, fast det kändes så en kort stund. Är så trött och överkänslig att vi snart nog spårar ur helt. Känns att vi fastnat i alla möjliga träsk. MEN jag tror vi kommer ur detta. Våra situationer låter väldigt lika. Vagnande till sömns och buffande till sömns och mycket, troligtvis onödigt ramsande.Som tur är det undantag inte regel, men sker nog för ofta ändå.
Det är svårt att veta hur det skall utföras då någon säger, ramsa och gå sedan och dammsuga så du inte hör (överkonsentration), och andra säger ramsa och lyssna, besvara. Hmm..
Även jag har en sambo som inte är insatt eller så värst intresserad.
MEN GÖR INTE SOM JAG att du fastnar och analyserar FÖR mycket. Det blir inte bättre för det kan jag säga.
Jo vi har mycket sådant (som jag orsakat). Vi har inte kommit till något mål än, fast det kändes så en kort stund. Är så trött och överkänslig att vi snart nog spårar ur helt. Känns att vi fastnat i alla möjliga träsk. MEN jag tror vi kommer ur detta. Våra situationer låter väldigt lika. Vagnande till sömns och buffande till sömns och mycket, troligtvis onödigt ramsande.Som tur är det undantag inte regel, men sker nog för ofta ändå.
Det är svårt att veta hur det skall utföras då någon säger, ramsa och gå sedan och dammsuga så du inte hör (överkonsentration), och andra säger ramsa och lyssna, besvara. Hmm..
Även jag har en sambo som inte är insatt eller så värst intresserad.
MEN GÖR INTE SOM JAG att du fastnar och analyserar FÖR mycket. Det blir inte bättre för det kan jag säga.
Cecilia f 3.4.2009. Kurstart vid 5,5 mån-
finskaflickan
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 26 okt 2009, 20:02
Vi börjar nu vara på spåret så att säga.
Han somnar på kvällarna inom 10 minuter, lite klagan och gnäll men ingenting som kräver någon påminnelse.
Morgnarna är fortfarande en utmaning. Jag tror ju verkligen att vi skall kunna gå tillbaka till de tolvtimmars nätter vi haft.
I morse vaknade S kl 05.30 och natten innan kl 05.45. Han är väldigt arg när han vaknar och pangramsan har inte haft nämnvärd effekt. Musiken har jag slutat med då jag inte tycker att den hör hemma på morgonen. Däremot låter jag honom reagera och skrika av sig. Båda dessa morgnar har han rätt fort kommit in i det så att säga mekaniska skrikandet. Då går jag in och avbryter med en bestämd vagning, och ramsar mig ut, och så är han i gång igen. Någon bekräftelse har jag inte "behövt" ge, då han aldrig varit så lugn.
Antagligen över-ramsar jag. Så i morgon tänkte jag försöka låta honom reagera lite längre. Men det känns ju extremt svårt då han skriker totalt onyanserat och man hör i bakhuvudet att "det är INTE någon skrikmetod".
Vi införde väckarklocka i morse. En fråga: Har ni låtit väckarklockan ringa även om barnet har varit argt och skrikit?
(och tack för ditt svar Agnetha84 och lycka till!)
Han somnar på kvällarna inom 10 minuter, lite klagan och gnäll men ingenting som kräver någon påminnelse.
Morgnarna är fortfarande en utmaning. Jag tror ju verkligen att vi skall kunna gå tillbaka till de tolvtimmars nätter vi haft.
I morse vaknade S kl 05.30 och natten innan kl 05.45. Han är väldigt arg när han vaknar och pangramsan har inte haft nämnvärd effekt. Musiken har jag slutat med då jag inte tycker att den hör hemma på morgonen. Däremot låter jag honom reagera och skrika av sig. Båda dessa morgnar har han rätt fort kommit in i det så att säga mekaniska skrikandet. Då går jag in och avbryter med en bestämd vagning, och ramsar mig ut, och så är han i gång igen. Någon bekräftelse har jag inte "behövt" ge, då han aldrig varit så lugn.
Antagligen över-ramsar jag. Så i morgon tänkte jag försöka låta honom reagera lite längre. Men det känns ju extremt svårt då han skriker totalt onyanserat och man hör i bakhuvudet att "det är INTE någon skrikmetod".
Vi införde väckarklocka i morse. En fråga: Har ni låtit väckarklockan ringa även om barnet har varit argt och skrikit?
(och tack för ditt svar Agnetha84 och lycka till!)
Två fina barn
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
finskaflickan skrev:En fråga: Har ni låtit väckarklockan ringa även om barnet har varit argt och skrikit
Ja, vi lät klockan ringa ändå. Vet tyvärr inte om det är "rätt eller fel", men det fungerade hos oss. Efter några dagar skrek han inte längre. Helt otroligt egentligen att det går så fort att ändra en ovana man aldrig tror man ska bli av med. Lycka till, jag håller tummarna! Sockersmulan född mars 2011. Kurstart oktober 2011 Lill-grodan född mars 2009, SS november 2009-
finskaflickan
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 26 okt 2009, 20:02
Hej på er alla!!
Vi hade en katastrof läggning med en massa skrik i går kväll. Den lägger vi dock bakom oss nu. Lilla S somnade om (helt själv utan påminnelser och dyl) för att sedan vakna och vara i princip otröstlig. Det blev en lite längre vagning och bekräftelse på det som blev kvällens grej. Förhoppningsvis skall vi slippa göra det igen.
Morgonen har varit helt okej. S vaknade 05.45 och var halv arg/ halv glad. Jag gav pangramsa och lät sedan vara. Då skrek han upp sig och jag ingrep med ramsa och det är här jag misstänker att jag har gjort lite fel...
För rätta mig om jag har fel:
En pangramsa skall väl få tyst på barnet, en glad hurtig och dansant ramsa som kan tas i så många repriser att barnet verkligen får klart för sig att allt är okej?
Jag har kört på en pangramsa som varit mild och hurtig x4. Sedan har jag gått och lagt mig för att sedan höra S skrika upp sig och bli tokarg. Jag har kommit till en punkt då jag inte orkat höra längre och gått och vagnat kort och bestämt. Efter detta ingripande har resten av morgonen varit vagning, ramsa, vagning ramsa.(vangningarna har inte alls varit långa,bara några sekunder, utan fungerat som brytare av mekansik arg gråt) Inte bra och för mycket spring. Väckarklockan har fungerat utmärkt som punktsättare för natten. Lilla S blir oerhört glad genast han hör väckarklockan och får den i sin lilla hand. (detta har han inte ärvt efter sin mor
)
Har jag rätt när jag misstänker att jag inte är tillräckligt käck i pangramsan och att jag borde ha mera pondus när jag ramsar på morgonkvisten samt att jag inte skall vänta ut lilla S? Ett litet knyst på morgonen, även om det är glatt, så förtjänar sin pangramsa, eller hur?
Läste också om zombiestadiet här på forumet. Så talande. Där är jag verkligen nu! Himla skönt att sova även om det bara gör mig ännu mera trött!
och tack Caramell för ditt svar, OCH din tråd! Där finns mycket matnyttigt, klockan känns verkligen som en hit. Någonting som kommer att följa med oss i flera år!
Vi hade en katastrof läggning med en massa skrik i går kväll. Den lägger vi dock bakom oss nu. Lilla S somnade om (helt själv utan påminnelser och dyl) för att sedan vakna och vara i princip otröstlig. Det blev en lite längre vagning och bekräftelse på det som blev kvällens grej. Förhoppningsvis skall vi slippa göra det igen.
Morgonen har varit helt okej. S vaknade 05.45 och var halv arg/ halv glad. Jag gav pangramsa och lät sedan vara. Då skrek han upp sig och jag ingrep med ramsa och det är här jag misstänker att jag har gjort lite fel...
För rätta mig om jag har fel:
En pangramsa skall väl få tyst på barnet, en glad hurtig och dansant ramsa som kan tas i så många repriser att barnet verkligen får klart för sig att allt är okej?
Jag har kört på en pangramsa som varit mild och hurtig x4. Sedan har jag gått och lagt mig för att sedan höra S skrika upp sig och bli tokarg. Jag har kommit till en punkt då jag inte orkat höra längre och gått och vagnat kort och bestämt. Efter detta ingripande har resten av morgonen varit vagning, ramsa, vagning ramsa.(vangningarna har inte alls varit långa,bara några sekunder, utan fungerat som brytare av mekansik arg gråt) Inte bra och för mycket spring. Väckarklockan har fungerat utmärkt som punktsättare för natten. Lilla S blir oerhört glad genast han hör väckarklockan och får den i sin lilla hand. (detta har han inte ärvt efter sin mor
) Har jag rätt när jag misstänker att jag inte är tillräckligt käck i pangramsan och att jag borde ha mera pondus när jag ramsar på morgonkvisten samt att jag inte skall vänta ut lilla S? Ett litet knyst på morgonen, även om det är glatt, så förtjänar sin pangramsa, eller hur?
Läste också om zombiestadiet här på forumet. Så talande. Där är jag verkligen nu! Himla skönt att sova även om det bara gör mig ännu mera trött!
och tack Caramell för ditt svar, OCH din tråd! Där finns mycket matnyttigt, klockan känns verkligen som en hit. Någonting som kommer att följa med oss i flera år!
Två fina barn
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
-
finskaflickan
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 26 okt 2009, 20:02
-
finskaflickan
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 26 okt 2009, 20:02
God förmiddag alla.
Jag skrev några frågor längre upp i forumet som jag ännu inte hunnit få svar på, men nu tror jag mig ha lösningen själv. Så det kan gå
För mig var det något av en aha-upplevelse att inse att lilla S behöver en ordentlig påminnelse när jag ger en. När jag igår under sista luren gick in och påminde så tog jag i med pondus och ramsadex12, det gjorde att han verkligen fick svar på tal och jag kunde ge en bekräftelse genast och han somnade.
På kvällen krävdes NADA. Då var det som jag skrev endast ett hummande som var så fint att lyssna på att jag slutade med mitt köksstök och gick och njöt av härligheten i vardagsrummet istället.
I morse vaknade lilla S kl 05.15 första gången. Då gjorde jag en liknande ramsa som ovan och han sov en halv timme till. 05.45 vaknade han igen och jag gjorde samma sak. Då halvsov/grubblade han till klockan 06.20 och var sedan arg till kl 06.30 då jag bestämde mig för att ta upp honom med väckarklockan.
Även om det inte var den smidigaste morgon, så känns det helt okej! Jag var aldrig in i rummet, ingen vagning (det får vara slut på det nu) och kände mig ha totalkontroll över situationen. Hipp hurra!
Snart är det nog dags att flytta in S till vårt sovrum. Vi bygger som bäst en egen sov-avdelning till honom. Mycket bekvämare än vagnen han börjar bli för stor för.
Jag skrev några frågor längre upp i forumet som jag ännu inte hunnit få svar på, men nu tror jag mig ha lösningen själv. Så det kan gå
För mig var det något av en aha-upplevelse att inse att lilla S behöver en ordentlig påminnelse när jag ger en. När jag igår under sista luren gick in och påminde så tog jag i med pondus och ramsadex12, det gjorde att han verkligen fick svar på tal och jag kunde ge en bekräftelse genast och han somnade.
På kvällen krävdes NADA. Då var det som jag skrev endast ett hummande som var så fint att lyssna på att jag slutade med mitt köksstök och gick och njöt av härligheten i vardagsrummet istället.
I morse vaknade lilla S kl 05.15 första gången. Då gjorde jag en liknande ramsa som ovan och han sov en halv timme till. 05.45 vaknade han igen och jag gjorde samma sak. Då halvsov/grubblade han till klockan 06.20 och var sedan arg till kl 06.30 då jag bestämde mig för att ta upp honom med väckarklockan.
Även om det inte var den smidigaste morgon, så känns det helt okej! Jag var aldrig in i rummet, ingen vagning (det får vara slut på det nu) och kände mig ha totalkontroll över situationen. Hipp hurra!
Snart är det nog dags att flytta in S till vårt sovrum. Vi bygger som bäst en egen sov-avdelning till honom. Mycket bekvämare än vagnen han börjar bli för stor för.
Två fina barn
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
-
finskaflickan
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 26 okt 2009, 20:02
-
TorpSara
-
finskaflickan
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 26 okt 2009, 20:02
-
finskaflickan
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 26 okt 2009, 20:02
Hej på er!
Här kommer nu en liten rapport:
Det känns som att vi är nära nu
. De två senaste nätterna har lilla S somnat som en stock utan pip på kvällarna och vaknat på morgnarna ca 05.45. Båda gångerna har en ramsa räckt för att få honom lugn. Den första morgonen sov han vidare till klockan 07.00 (!) och i morse låg han och pratade till halv sju då han inte orkade längre och blev jättearg. Då lät jag väckarklockan ringa, mitt i skriket, och han blev genast glad och nöjd. Det verkar som att ett ljus har gått upp för mitt barn!
Jag ser det som att vi nu kör en slags minikur på morgonen med pangramsa och väckarklocka. Tredje morgonen i morgon, jag känner på mig att det kommer att lösa sig de närmsta dagarna. Längtar verkligen efter att få sova en hel natt själv, oftast blir jag så fylld av adrenalin när jag märker att lilla S somnar om på morgnarna att jag själv ligger vaken tills klockan ringer
Vi jobbar fortfarande med dagslurarna. De fungerar inte helt smidigt. Oftast räcker ramsan bra, men speciellt den sista luren mellan 16-16.20 blir ett idogt ramsande. Oftast somnar han först 16.20. Det är ju inte så bra...
Har någon ett bra tips för att lösa dessa dag-lurar?
Om någon som har bra "schemaögon" så får ni berätta om ni tror att problemet kan ligga i schemat.
så här ser alltså schemat ut:
07.00 gomorron + amning
09.00.09.45 sova
10.30 gröt
12.30-14.00 sova ute
14.00 mat
16.00-16.20 sova inne
17.00 gröt
18.30 slurk
19.00 godnatt
Jag känner att vi är riktigt nära målet! Skall bli skönt att fokusera på någonting annat nu!
Här kommer nu en liten rapport:
Det känns som att vi är nära nu
. De två senaste nätterna har lilla S somnat som en stock utan pip på kvällarna och vaknat på morgnarna ca 05.45. Båda gångerna har en ramsa räckt för att få honom lugn. Den första morgonen sov han vidare till klockan 07.00 (!) och i morse låg han och pratade till halv sju då han inte orkade längre och blev jättearg. Då lät jag väckarklockan ringa, mitt i skriket, och han blev genast glad och nöjd. Det verkar som att ett ljus har gått upp för mitt barn!Jag ser det som att vi nu kör en slags minikur på morgonen med pangramsa och väckarklocka. Tredje morgonen i morgon, jag känner på mig att det kommer att lösa sig de närmsta dagarna. Längtar verkligen efter att få sova en hel natt själv, oftast blir jag så fylld av adrenalin när jag märker att lilla S somnar om på morgnarna att jag själv ligger vaken tills klockan ringer
Vi jobbar fortfarande med dagslurarna. De fungerar inte helt smidigt. Oftast räcker ramsan bra, men speciellt den sista luren mellan 16-16.20 blir ett idogt ramsande. Oftast somnar han först 16.20. Det är ju inte så bra...
Har någon ett bra tips för att lösa dessa dag-lurar?
Om någon som har bra "schemaögon" så får ni berätta om ni tror att problemet kan ligga i schemat.
så här ser alltså schemat ut:
07.00 gomorron + amning
09.00.09.45 sova
10.30 gröt
12.30-14.00 sova ute
14.00 mat
16.00-16.20 sova inne
17.00 gröt
18.30 slurk
19.00 godnatt
Jag känner att vi är riktigt nära målet! Skall bli skönt att fokusera på någonting annat nu!
Två fina barn
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010
Lilla S född i Maj 2009
och Lilla J född i September 2010