Jag kunde inte hitta mina gamla trådar hur jag än letade så jag får nog börja om (fanns inget i "min mapp" när jag loggade in mig)
En kort presentation: Jag har en liten 1,5 årig tjej som sov i egen säng, lugna och trygga 12 timmarsnätter från och med ca fem månader ( har jag för mig, så snabbt man glömmer
När hon började närma sig åtta månader så ballade allt ur och hon blev plötsligt väldigt svår att söva på kvällarna.
Detta fortsatte under ett par månader men klingade sedan av och vi återgick till läggningar som blev lugnare och avklarade på ca 15 min.
Vi har (tyvärr) aldrig kurat henne enligt konstens alla regler men har använt oss av nästan alla verktyg och har tyckt att det funkat bra.
jag har vänt mig till er vid några tillfällen tidigare och fått bra råd och stöd när det strulat. Senast var när lilltjejen var inne i någon slags åttamånadersångest som höll på att ta knäcken på oss fullständigt. Men hon kom ur den och allt blev någorlunda frid och fröjd igen.
Nu är läget så att lilltjejen började på dagis i mitten av agusti och har haft väldiga problem att somna sedan dess. Vi har nog tänkt oss att det skulle ge sig när hon kände sig tryggare med det nya dagislivet men det har tyvärr blivit mer tvärtom. Det dummaste av allt är att vi nog tröttnat så mycket på det att vi börjat mesa oss och släppa på våra gamla trygga rutiner som vi kört med ( SHN rutinerna).
På dagis har de ända från början legat bredvid henne på vilan. De håller handen, sjunger och allt sådant som vi aldrig behövt göra. Jag har bett dem om att försöka sluta med det så fort de kan men de förstår inte alls varför.
Nu har det väl gått så långt att hon vant sig vid det och blir ännu svårare att söva på vilan utan det.
Nu tar det ca en timma att söva henne på kvällen och det innebär väldigt mycket skrik, "maaaammma koooomma", stående i spjälsängen och utkastningar av kudde och filt.
Vi har väl insett att det varken har med någon "fas" eller tänder att göra utan mer med nya vanor.
Det konstiga är att det går mycket bättre när någon passar henne, då strular hon inte alls så mycket. Det känns lite som om hon spelar ut oss och strejkar bara för att det är vi....
Jag har varit sugen på att köra kuren vid flera tillfällen fullt ut men har liksom aldrig riktigt kommit loss. Har kännt mig lite osäker tror jag.
Det blir inte bättre av att våra föräldrar tydligt visar att det tycker det är jättekonstigt att vi bara lägger henne i sängen utan att gulligulla tills hon somnar. Speciellt då hon blir både arg och ledsen nuförtiden.
( Min killes bror med fru skulle däremot kunna vara skånes största SHN entusiaster
så där har vi ju stöd, även om de nog så smått gett upp hoppet om oss eftersom att vi inte lytt deras råd att köra kuren helt ut.....) Nu till mina egentliga frågor:
Lilltejen vaknar ca 06.00-06.30. Sedan sover hon 1 h på dagis ( på vår begäran, då hon inte alls verkar vara trött då vi lägger henne på kvällen)
Det tar dock ett bra tag för dem att få henne att somna på dagis.
Sedan lägger vi henne vid 19.00 på kvällen men hon somnar oftast inte förrän runt 20.00
Hon visar INGA tecken på att vara trött när vi lägger henne och verkar först bli trött av utmattning när hon krånglat i 40 min.
På dagis är de väldigt dåliga på att gå ut med barnen på förmiddagarna (vilket hon är van vid) men vi är alltid ute 1,5-2 timmar när vi hämtar henne.
Hon är ett VÄLDIGT aktivt barn som är överallt helatiden.
Kan det vara så att hon har ett mindre behov av sömn än många andra barn?
Kan sömnsvårigheterna bero på att hon inte är trött varken på eftermiddagen eller på kvällen?
Hur ska vi i så fall justera det?
Fråga nummer två:
Är det väldigt mycket svårare att kura henne ordentligt nu när hon blivit så stor? Jag känner mig för första gången riktigt redo att genomföra en riktig kur då vi liksom ligger mittemellan allt just nu vilket varken känns bra för henne eller oss. Hon är en envis liten rackare, kommer hon att acceptera nya ordningar nu när hon är så medveten om hur saker brukar fungera och hur hon kan få oss "på fall"
Det känns som att vi står vid ett vägsjäl där vi antingen släpper allt vad SHN heter och gör precis som alla våra vänner, lägger oss bredvid henne och nattar henne med sång, gos och allt vad de gör ( fast det vill vi inte innerst inne, trots att alla vänners barn somar som små grisar efter ca tio minuter på det viset) eller så kör vi kuren rakt av.
Jag behöver nog bara få höra att det är det enda rätta.....
Är tacksam för alla svar och också kring det här med somnbehovet.
Gahhhh,hjälp.
Kram från mig, min lilla vilde och min man!
Elle