husets domtör

[mammaigen]

nu behöver jag handfasta råd
vi har världens underbaraste unge som nu omvandlats till en tung lejondomtör som styr alla i huset som värsta direktören.
Hon är snart 2,5 år och i allra högsta grad i sin utvecklingsfas av att trott sig förstått världen men vafalls händer nu.....
Det är nej, kan själv, jag gör, gå dit, sitt här....ja som taget ur alla Annas exempel Mamma och pappa bemöter så godag yxskaft vi kan, ibland går det finfint och ibland blir det gråt och arga besvärjelser över att inte kunna styra oss att göra det hon vill. Det stämmer med ett slags varannandagstema av underbart samarbetsvillig till domtör nästa dag. Men det eksalerar....

Problemet är hur vi får vår farmor, vår underbara farmor, som älskar sitt lilla barnbarn till oändlighet och som gör ALLT hon säger, att förstå att hon inte kan göra som direktören säger hela tiden. Farmor passar den lilla direktören 2-3 dagar i veckan och allt går strålande eftersom farmor gör som domtören säger, problemet kommer när farmor åker och när vi inte gör som hon säger, då blir det världskrig och dubbelt jobbigt för direktören. Vi har försökt berätta för farmor på alla vis hur hon kan göra, men det går inte. Vi har tömt vårt fantasiregister och nu behöver vi råd.

Det är smått jobbigt nu...

[annawahlgren]

Ack ack, det är det gamla vanliga: man kan inte - särskilt framgångsrikt - ge råd till den som inte ber om dem.

Lilla farmor tycker säkert hon har ett underbart liv med lilla domptören och vet precis

Nu har ju trotsen gjort alldeles färsk entré, vad jag förstår, vilket betyder att allting är hisnande nytt för er alla, inte minst för lilla barnet själv. Som ännu inte kommit så långt som hon kommer att göra endera dagen: till att inse att helt andra spelregler gäller med er än med farmor

Du vet, små barn på dagis trotsar inte så det stör - på dagis (Och vilken välsignelse att lilla älsklingen får ha sitt hem och sin "flock" tillgängliga ) Det är liksom inte lönt, inte intressant, leder inte till någonting. Det är NI två - hennes överlevnadsgaranter som ska bekänna färg, hålla måttet, visa ryggraden. Kort sagt, överlevnadstalangerna. Är ni mäktiga att axla och fullfölja det oerhörda ansvaret för er lilla flickas väl och ve här i världen Frågar kusinen från landet (hon, alltså) som aldrig frågat förr...

O:)

PS Och så en puss på lilla näsan mellan trotsutbrotten, tack! För visst var det lilla damen som i bebisstorlek besökte mitt stockholmshem - och gav det ljus och glädje som räcker än :-({|=

[mammaigen]

Ja.... det var hon som besökte ditt lilla krypin för snart två år sedan.
Hon sprider sååå mycket glädje, ljus och energi omkring sig, ett riktigt krutpaket som kommer kunna bli både lejondomtör, cirkusprinsessa och president

Nog får vi bekänna färg allt!! Det är inte alltid helt lätt att behålla tålamodet .
Det är lätt att le när man kommer hem från jobbet och farmor sitter hopkrupen i lekstugan och fikar sedan en dryg timme tillbaka, rabatten som farmor hade planerat att tillsammans med domtören rensa, står fortfarande orensad.
Nästa dag när vi, jag och domtören ska rensa rabatten och inte fika i lekstugan är det lätt att hålla sig för skratt när domtören inser att jag tänker fortsätta rensa rabatt och inte leka i stugan och trots allt möjligt paktande och försök till samarbete bryter hon samman.
Som tur är finns forumet och jag fullkomligen suger tips och råd.

Nää ett kännt fenomen att det inte går att ge råd till den som inte ber om det och visst är det underbart att hon tillsammans med farmor, bakar, leker, tvättar golv och allt vad som nu händer på domtörens villkor

Det kändes så uppgivet att det tog halva , faktiskt nästan hela lördagen med skrik och utbrott innan vi var på samma våglängd. Det är verkligen mest jobbig för det lilla livet som så tufft kämpar med vilja och humör.

Visst pussas det på lilla näsan där emellan Här pussas hej vilt.

tänk att dina ord ger så mycket eftertanke, nu känns det bättre, så håller vi i hatten och rider ut stormen så vår unge kommer ut stark på andra sidan.

Tack Anna, gulle dig.