Jag vill bara rapportera om den kur jag inledde för 3 dagar sedan: Liam som fyller 4 månader om en vecka kuras för 10,5 h natt. Egentligen hade jag velat hålla kvar en nattamning, och eftersom han inte ännu är fulla 4 månader och eftersom jag inte tänker börja ge fast föda innan 5 månader om jag bara kan undvika det så fick det bli en lite kortare helnatt. Men ändå hel natt, which is a lot med tanke på vad han sov förut. Det som mest förundrade mig med Liam sedan start är att han inte sover lika bra som sin storebror. Det är ju så man tänker eller hur, att ens andra barn väl beter sig ungefär lika som det första? Men nej. Och så hyser man förhoppningar om att man själv blivit säkrare och "bättre" på det här med sövandet etc. Inte det heller, tydligen. Liam har varit magsovare från början, och jag fastnade i vagningsträsket i ett tidigt skede. Gick omkring och hyschade och var rädd att väcka honom - helt konstigt eftersom jag med första barnet hade helt klart att det skulle kunna vara ljud och han skulle ändå sova
Sen måste jag säga att jag kanske läste in mig lite för mycket och lite väl tidigt på både sm och shn, blev helt vild på att organisera dagarna trots att Liam var lite för liten för alltför mycket scheman. Eller kanske han inte var för liten men mina förväntningar gjorde att jag sen blev besviken, mest på mig själv, för att jag inte lyckades få till det som i böckerna. Och det är nog min enda kritik till hela den här barnuppfostringsmetoden eller vad man nu ska kalla det: att den på ett sätt bidrar till raden av prestationskrav som man som mamma ställer på sig själv. OK, man väljer ju själv om man vill läsa AW eller inte, om man vill ta filosofin och attityden till sig eller inte, men jag vet liksom inte hur jag ska gardera mig mot en känsla av att hela tiden behöva ha totalkontroll och inte riktigt lyckas med det och sen vara arg, helt i onödan. Ilska leder liksom inte så långt, när det är tålamod och säker ledning som behövs. Nåja, nog om detta, ville bara få det ur mig, att SHN och BB har hjälpt mig MASSOR, men att de också har gjort spädbarnstiden lite mer hetsig och krävande än bara bättre flytande.Men Liam - han är alltså inne på sin fjärde natt, somnade själv utan ett pip någon gång efter att jag lagt honom. Exakt när vet jag inte eftersom vi sysslade med annat då (lägging av storebror etc). Första natten gick över förväntningar: buffning 10 min i början, sen tog han ramsan och somnade! Vaknade 2.30, 3.30, 4-5 en miljon gånger, 6.20, 634, 6.40, 6.46, 6.54 och väcktes 7.00. Och kl. 5 har jag skrivit: "Tänk här sitter jag kl.5 och tycker att det inte är så farligt. Alls. Mest spännande: hur han reagerar, hur jag själv behåller lugnet. Men skulle ju gärna få en sovstund när jag väl avvecklat de två följande timmarna...." Men det som kändes bra var att fast han ropade och skrek så blev han aldrig ifrån sig. Han protesterade, men fick svar och det kändes såå bra att tala samma språk!
Natt 2: Läggningen går sådär: buffar 3 min +solfjäder, sen ut med ramsa, sen skriker han lite och får en ramsa som ger mer frågor, tystnad, bekräftelse. Vaknar följande gång kl.4 men efter det sover han till tjugo före 6! Så hela kalabaliken mellan 4 och 5 försvann! Lite skrik och vaknanden mellan 6 och 7 men inget oöverkomligt.
Natt 3 lägger jag Liam 20.35, somnar själv utan protester. Vaknar inte förrän lite efter 5 då han sen tystnar själv helt snabbt, får ändå bekräftelseramsa med sig (lite osäker här på om det är meningen eller inte - å ena sidan ska man störa så lite som möjligt, å andra sidan få ramsan att "ta" och ge med den in i sömnen och samtidigt bekräfta att man nog vaktar utanför dörren). Han tar fart av ramsan och vill inte lyssna på påminnelsen heller men tystnar själv och tar sedan bekräftelsen med tystnad och sömn. 6.15 vaknar han igen och den här gången tar han mjuka ramsan med sig. Samma 6.19. Vaknar ännu 6.24 men tystnar själv och så väcker vi honom båda kl.7!
Dagarna går ganska bra, men em-luren är svår att få ihop: det är då vi går efter storebror från dagis, och så kommer vi hem och jag måste ta in vagnen, lyfta liften till balkongvagnen och börja laga middag. Svårt att samtidigt få honom att inse att han ska somna om efter att han vaknat vid 20 eller 45 min... Schemat ser ut så här:
Natt 20.30-07.00
Sova 9-10.30
Sova 12.30-14.30
Sova 16.30-18.00
Eftermiddagsluren skiljer sig från de två andra eftersom vi nästan utan undantag är på promenad när den börjar (går genom parkerna ca 20 min till dagis och hem) och hemma när den slutar. Hur ska jag få ramsan att ta då vagnen är i rörelse hela tiden? Jag vill ju att han ska lära sig att så sover han på eftermiddagen, i vagnen som går efter storebror, och att han sen får avsluta luren på balkongen. Jag antar att det ordnar sig, men tar gärna emot tips om någon har?
I övrigt känns allt fint! Lite sur på att sambon inte stöder mig helt och hållet utan tycker man inte ska väcka bebisar som sover eller ha dem och skrika. Han stöder den här metoden i teorin men inte i praktiken, känner jag, och därför har jag kurat mig genom detta ensam. Men han måste ju också lära sig så småningom.
Snart åker vi till Australien och i samband med den tidsomändringen blir det nog 11,5 h natt. Jag tar tacksamt emot tips på hur man förvrider dygnet åt en som ändå rätt så nyligen blivit kurad (vi åker den 21 november).
Oj det här blev långt, men om någon orkar läsa genom detta eller får stöd för egen kurering så är jag glad. Lycka till och tack igen!
! Jag kanske också skulle lyckas behålla lugn och säker ledning med nr 9 när verktygen väl sitter.... 
