3-åring vaknar på natten, vill inte sova i egen säng

[Daisy77]

Hej alla kloka barnboksentusiaster!

Min son är nu 3 år och några månader. Jag tycker vi har en bra rutin på kvällarna och han somnar bra runt 19.15, 19.30.
Nu har han dock börjat bli mörkrädd. Men det är inget konkret utan han säger bara "Det är för mörkt" så han har fått haft en lampa tänd när han somnar som vi sedan släcker när han somnat.

Nu till problemet. Han har börjat vakna en gång varje natt, mellan två och fyra ungefär. Då säger han att han är mörkrädd och det är för mörkt och är jätteledsen. Vi har inte kunnat trösta honom och han säger att han vill sova i vår säng så då har han till slut fått gjort det.
Det här har ju tyvärr utvecklats till en ovana som nu upprepar sig i princip varje natt! Jag har försökt på kvällen innan att prata om att han sover hela natten i sin säng och mapa sover i sin säng och då verkar han acceptera det.
Men det är så svårt mitt i natten när han blir så ledsen och bara skriker. Förut kunde han ju också somna om själv men det verkar han inte kunna längre.
Kan ni råda mig hur jag kommer ut ur detta?
/Daisy

[Sagalinda]

Hej på dig Daisy

Nu måste du återta ledningen! Din son frågar ju förtvivlat efter betryggande besked varje natt. Och han är inte nöjd med det svar han får, därför fortsätter han fråga. Kom ihåg att barn ofta frågar i påståendets form. När han säger att det är för mörkt undrar han bara OM det är för mörkt och OM det är något att oroa sig över. Och vad svarar du? Jo, att det visst är för mörkt och att det alldeles klart är farligt eftersom han måste komma över i er säng och sova...

Självklart vill han inte somna om på natten då det är mörkt. Omständigheterna är ju inte desamma som när han somnade. Då var en liten lampa tänd. Nu är den släckt. Alltså fara på färde.

Bort med lampan, lär honom att lamporna sover på natten. De behöver också vila sig nämligen! Släck den tillsammans, natta den och ramsa glat åt lilla lampan som ska sova så skönt hela natten Sedan får du jobba med ramsa och husljud ifall det blir protester vid läggning. Eventuella trotsfrågor som "jag är törstig" och liknande besvaras bara med "det tar vi hand om imorgon" och så en ramsa på det.

När han sedan vaknar på natten gör du precis likadant. Att han ska komma över i er säng finns inte! Han ska sova hela natten i sin egen säng, punkt slut. Din uppgift är att tala om det för lilla gossen som nu är totalförvirrad och rädd för alla vargar som han tror finns i rummet eftersom du räddat honom därifrån så många gånger. Så du jobbar med ramsa och husljud, de första två-tre nätterna. Sedan skippar du husljud (inte så kul mitt i natten) och bara ramsar vid behov.

Men lampan måste bort

Lycka till!

[Daisy77]

Hej och tack för svar!

Här är en liten uppdatering.
Det har gått jättebra att skippa lampa inne i sonens rum vid läggning. Det var rätt mycket protester i början men nu går det rätt bra. Så läggningarna funkar rätt ok ändå tycker jag.

I helgen var vi på landet och då var vi tvungna att sova alla i samma säng så det var ju inte så bra. Men men, väl hemma igen på söndag kvällen så gick maken upp när sonen skrek på natten. Han försökte få sonen att lugna sig och la sig hos honom en stund. Sonen somnade nån gång men vaknade till igen och skrek och det slutade med att de båda kom till vår säng.
Måndag natt sov sonen hela natten i egen säng. Dock igår natt så gick jag upp när sonen började skrika och gråta vid ung. kl. 01. Jag hade bestämt mig innan att han inte skulle få komma till vår säng. Det var mycket gråt och han sa bla att han skulle ligga stilla i vår säng. Det är förstås vårt fel att han tror det eftersom när han sovit hos oss har han ofta legat nära mig och sparkat mig och då har vi väl trötta sagt att kan du inte ligga still får du gå tillbaka till din säng .
Hursomhelst så ramsade jag och ställde mig sedan att tömma diskmaskinen (husljud). Sonen var fortfarande ledsen och till slut kom han upp och försökte gå och lägga sig i vår säng. Jag sa att det fick han inte, -du sover i din säng. Då sa han att han inte vill sova och då sa jag ok, hjälp mig med disken då. Så vi plockade in lite disk. Sen sa jag att hans gosekaniner var nog jättetrötta så vi bäddade ner honom och kaninerna i hans säng. Fortfarande lite gråt och protester att han vill sova i min säng men jag gick tillbaka till köket och efter 5 min var det tyst. Han sov sen till morgonen. Jag kände mig ändå rätt nöjd och också eftersom jag verkligen försökt tänka på hans protester som frågor och inte gråt, för då blir jag så ledsen själv och vill verkligen bara trösta min lilla killle.

Nu till det som är lite tråkigt. Maken ligger vaken när jag kommer tillbaka och han säger att han har fått jätteont i magen av sättet som jag hanterat detta på och tyckte att jag hade skrikit åt sonen och tycker att det är snudd på oacceptabelt o flera saker som ni säkert kan tänka er vad folk säger ibland om det här sättet att hantera sömnproblem. Själv tycker jag förstås att jag inte skrek men jag medger att jag ramsade ganska högt och försökte låta bestämd (annars når man ju inte fram till nån som skriker och gråter tänker jag)

Detta gör mig förstås osäker och jag känner mig som en dålig mamma trots att sonen faktiskt somnade om. Jag vet inte heller vad som kommer att hända framöver och hur jag ska hantera dessa situationer igen.

Hälsningar från en trött och lite ledsen mamma

[annawahlgren]

Välkommen är du

Du har fått så fantastiskt bra svar från Sagalinda. Läs, läs om och begrunda - och se om inte din egen lilla (allt avgörande) Attityd av Självklarhet kan komma krypande, äntligen och till slut

Nu till det som är lite tråkigt. Maken ligger vaken när jag kommer tillbaka och han säger att han har fått jätteont i magen av sättet som jag hanterat detta på.

Då har jag ett förslag. Du flyttar ut ur sovrummet, alternativt lägger dig på andra örat, och maken tar hand om nätterna i fortsättningen Alldeles själv, och bättre, då.

Eller också tar han sig en funderare och bestämmer sig för att samarbeta, inte sabotera.