Hej!
Min 22 månaders tjej ha just lärt sig hoppa ur spjälsängen, Tre dagar på raken har hon gjort det under ensamleken, tidiagre än honn brukar sluta annars. Jag har inte gjort nån stor affär av det utan lyft tillbaka henne. Då har hon blivit arg och strax hoppat ur igen. Jag har skaffat några nya saker till leken som hon verkar gilla. Jag undrar vad ni andra har för erfarenheter av sänghoppare, har ni några råd?
Stina
Hoppar ur sängen under ensamleken
-
spindelkvinnan
- Inlägg: 30
- Blev medlem: tor 24 apr 2008, 21:30
- Ort: Göteborg
Hoppar ur sängen under ensamleken
Dotter född 071126. Kurad vid fyra o en halv månad. Son född 090705 40+10. SM från start
Har själv inga erfarenheter då min tjej fortfarande e för liten för att hoppa ur sängen. Men spontant tänker jag att hon kanske kan få vara i sitt rum under ensamleken och inte specifikt i sängen? Eller kanske något ännu mer spännande att fixa och trixa med som hon inte blir trött på? 
Kanske fixa en pall som hon kan ha när hon ska ta sig över. Och låta henne kliva tillbaka själv 8) .
Har man precis kommit på hur man gör kan det säkert tyckas som en alldeles oemotståndligt spännande gymnastikövning, som man kan bjuda på att få träna rejält på några dagar. Antingen under ensamleken, eller vid annan tidpunkt under dagen. Om man skulle tycka att det passar bättre. Vilket man kanske gör, åtminstone efter några dagar. Och då kan man ju ordna till det med sällsynt intressant hemlig påse. Eller så. Medan man glatt och tålmodigt visar att allt har sin tid. Och sin plats. Min lilla klättrare hade ensamleken förlagd på golvet när klättringsivern blev för stor. Går ju det också. Så småningom ville klättraren ha ensamleken i sängen igen istället. På eget bevåg.
Klätterivern kan man ju sedan få mer och bättre utlopp för utomhus eller på repstegar eller annat som man även kan ordna inomhus. Att klättra är livet, kan både jag och barnen intyga 8) och det gör man bäst i att uppmuntra. Men inte nödvändigtvis just i och ur spjälsängen. Och inte nödvändigtvis just under ensamleken.
Har man precis kommit på hur man gör kan det säkert tyckas som en alldeles oemotståndligt spännande gymnastikövning, som man kan bjuda på att få träna rejält på några dagar. Antingen under ensamleken, eller vid annan tidpunkt under dagen. Om man skulle tycka att det passar bättre. Vilket man kanske gör, åtminstone efter några dagar. Och då kan man ju ordna till det med sällsynt intressant hemlig påse. Eller så. Medan man glatt och tålmodigt visar att allt har sin tid. Och sin plats. Min lilla klättrare hade ensamleken förlagd på golvet när klättringsivern blev för stor. Går ju det också. Så småningom ville klättraren ha ensamleken i sängen igen istället. På eget bevåg.
Klätterivern kan man ju sedan få mer och bättre utlopp för utomhus eller på repstegar eller annat som man även kan ordna inomhus. Att klättra är livet, kan både jag och barnen intyga 8) och det gör man bäst i att uppmuntra. Men inte nödvändigtvis just i och ur spjälsängen. Och inte nödvändigtvis just under ensamleken.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04
& Lilltufsan född feb -06 
-
spindelkvinnan
- Inlägg: 30
- Blev medlem: tor 24 apr 2008, 21:30
- Ort: Göteborg