Nu gäller det...

[Hanna-74]

Hej,
Vi ska nu äntligen sätta igång med kuren. Vi har en son som är 11 månader och har precis som alla er andra inte sovit många timmar det senaste året.
Men visst har jag uppfattat det riktigt att man inte buffar en elva månders utan man ska hålla honom still/ner genom solfjädergreppet? När man sitter och håller ner honom i sängen (han kommer att bli såååå arg) ska jag bara vara tyst då?
Vänliga hälsningar Hanna

[duggan]

Hejsan och varmt välkommen hit!

Man brukar säga att man inte brukar buffa barn över 1 år, (även om många gör det ändå) så det går att buffa absolut. Känn dig för här vad som känns bäst för dig, du kan även tänka han som 1 åring och skippa buffningen.

Jag buffade min 3 åring för ett par veckor sedan då han var sjuk och hade lite svårt att komma till ro

//Malin

[TorpSara]

Och, ja, när man solfjädrar ska man vara tyst. Testa att solfjädra varandra för att hitta rätt handlag. Efter den initiala ilskan lugnar en bra och stadig solfjäder vem som helst, en ilsken hund eller hysterisk vuxen eller en sur unge spelar ingen roll. Lita på det.

[Hanna-74]

Tack för era svar, ska bli spännande och se hur vi klarar första natten...
Lär behöva mer hjälp på vägen,
/hanna (henry 11 månaders mamma)

[annawahlgren]

Välkommen är du

Apropå din fråga - *När man sitter och håller ner honom i sängen (han kommer att bli såååå arg) ska jag bara vara tyst då?* - vill jag citera följande stycke ur Internationella Sova hela natten (man sitter alltså inte):

SOLFJÄDERN

"Bred ut dina händer så mycket du kan i luften intill varandra, så har du en dubbel solfjäder. Det är denna du placerar över barnet så att så mycket som möjligt av lilla barnakroppen hamnar under ett mjukt men stadigt och statiskt tryck. Med de två yttersta fingerspetsarna håller du lilla huvudet på plats.

Solfjädern ges rakt uppifrån. Den befäster tillrättaläggandet som en fysisk bekräftelse på att nu gäller det att ligga still – se kapitlet Lugnet! Man använder den alltså som markering efter såväl tillrättaläggande som buffning.

Små barn: Tacksammast är solfjädern förstås med barnet på mage, då 'skalet' skyddar mjukdelarna (tänk dig en liten sköldpadda!), men också med barnet på sidan fungerar den som en sällsamt lugnande informator. Tycks barnet absolut föredra att ligga på rygg, får du däremot inte låta solfjädern utöva någon press över mjukdelarna (buken, övre bröstkorgen, halsen).

Stora barn: Första gången är det inte roligt att 'solfjädra' en mer eller mindre chockad, motspänstig unge som mest ser en enda stor varg i dig – du såg Felix pappas rapport tidigare; han ägnade exakt 45 minuter åt att solfjädra sin son, innan budskapet hade landat på ett för båda parter tillfredsställande sätt. Här användes solfjädern som enda verktyg (förutom ramsan efteråt, förstås), eftersom barnet var för stort för att buffas.

Solfjädern som markering ägnar du kanske 5-10 sekunder.

Solfjädern som (kris)verktyg får ta den tid det tar. Den måste då vara så pass kraftfull att lilla barnet inte kommer åt att vända och vrida på vare sig huvudet eller kroppen. Och det är, som du förstår, inte populärt första gången – ingen människa, varken stor eller liten, tycker om att hållas fast. Det tar sin lilla tid innan man tillåter sig känna att man faktiskt ligger ganska skönt och lika faktiskt är ganska trött – mycket trött.

Lilla barnakroppen ska bli alldeles sömntung, innan du lättar på och lyfter bort din solfjäder (med ett snabbt avslutande extratryck), så stå hellre lite för länge än lite för kort. I krislägen gör det ingenting om barnet skulle ha hunnit somna innan du slutar. Ramsan ska eskortera dig ut ur rummet i vilket fall och få sista ordet. Den går in i barnets medvetande 'bakvägen'.

Känner du dig våldsam och otrevlig som håller barnet på plats och bjuder ett så orubbligt motstånd mot barnets frenetiska utbrytningsförsök, betänk två saker:

• Så lång tid som första gången för solfjädern som krisverktyg att förmedla sitt betryggande budskap tar det aldrig mer. (Förutsatt att du inte avbryter den innan du nått ditt sömntunga mål!)

• Kraften du använder, 'våldet' du brukar är inte värre än det våld du skulle vara tvungen att ta till om och när ditt lilla barn vägrade låta sig spännas fast i bilbarnstolen, exempelvis. Vissa saker kan helt enkelt inte diskuteras. De måste genomföras, punkt slut."

LYCKA TILL O:)

[Hanna-74]

Så var första natten bakom oss. Jag var peppad och påläst som bara den, ändå fanns där stunder där jag tvivlade på vad tusan jag höll på med.

Godnatt vid 19.00. gick väldigt bra, tillrättaläggandet och buffningen tog två minuter och jag ramsade ut ur rummet och i dörrspringan.
20.42 dags för första påminnelsen, vilket han inte alls fattade. Buffade en kort stund (han gillar verkligen det) men går igång på bekräftelseramsan när jag går ut. Påminde, tillrättalade, buffade och bekräftade tre gånger. 21.00 sov han igen.
23.22 hör jag att han vaknar, jag ramsar påminnelsen och han bli helt vansinnig. Nu följer en procedur som tog exakt 1,5 h. Jag var så nära att ge upp. Henry hade ingen aning om vad jag höll på med. Nappen borta, vällingen borta, bara en mamma som buffar och ramsar när jag väl är på väg att somna
Min man kom upp och peppade mig och tillslut efter väldigt lång buffning så lyssnade han på bekräftelsen, gnällde lite, men somnade till slut.

04.41 Samma visa, men nu tystnar han när jag påminner (en stund iaf)
Skriket lugnar sig och det är mer gnäll och gny. Bestämmer att köra fler påminnelser och det fungerade. När jag hör att han nästan tystnat kör jag bekräftelsen och det blir knäpp tyst (man häpnar)

06.20 vaknar Henry och står och snackar i sängen, glad. Jag hade ingen ork att försöka somna om till 07 som vi planerat. Jag säger godmorgon och så går vi upp.

Nu ska det sovas så jag har krafter tills i natt. Om jag förstår boken rätt så ska jag försöka att inte buffa så mycket i natt. Känns som om det kommer att bli svårt, men jag bara måste få det här att fungera och tack vare alla er som skrivit om era kurer så känner jag mig hoppfull.
Hanna

[Fanny83]

Heja heja! Det går skitbra, du är grymt! Så viktigt att du inte gav upp och såg att det faktiskt gick. Bra jobbat!

Tänk på tråden med alla som lyckats om det känns jobbigt i natt. Tänk på hur skönt det blir när ni får sova på natten igen.

För på natten ska man ju sova, det säger sig självt. Sova som små grisar! Mörkt=sova. Ljust=leva.

Ser fram emot nästa rapport!

Fanny

[Hanna-74]

Hej,
Nu är det tre veckor sedan vi började. Det känns otroligt skönt att vi har hjälpt vår son till en god sömn.
Han sover för det mesta nu mellan 19:00-06:30, med lite strul under vargtimmarna som många andra beskrivit samt Anna beskriver i boken.

En sak jag undrar över är efter vi har busat och skrattat en stund innan och på väg mot sängen så blir han ledsen. det varar ofta inte alls länge, men ibland tvingas man gå in och ge besked mer en 1 gång. Jag ser det inte som ett jätteproblem, men det hade ju varit mysigt om han inte grät när vi går ut ur rummet....Han somnar alltid på mindre än fem minuter, men alltid under gnäll. När kan man förvänta sig att han slutar med det

[ilindstrom]

Vad roligt att läsa att det går så bra för er. Gnället kommer sluta snart, jag lovar.

hälsningar
Ida