DÖM OM MIN FÖRVÅNING när jag inser att hon låter, men skriker inte. Jag tvärnitade utanför hennes dörr och lyssnade.
HON SJÖNG BÄ BÄ VITA LAMM
Alltså, kära ni. Min dotter har ALDRIG, jag säger AAAAALDRRIG sedan hon föddes, vaknat utan att gallskrika.
Inte när hon var nyfödd, inte som bäbis, aldrig. ALDRIG har det hänt att jag liksom tittat ned i vagnen och sagt:
"Nämen här är det en som är vaken"
ALDRIG har jag hört ljud, gruffningar och joller och på det sättet upptäckt att hon varit vaken.
Nej, nej. ILLVRÅÅÅÅÅÅÅL från första sekund har det varit i två år och en månad.
Och så i dag sjunger hon bä bä vita lamm.
Jag tror faktiskt inte att detta händer mig. Jag måste nästan nypa mig i armen för att tro på att jag inte hallucinerar av sömnbrist eller nåt...
Och hon somnade utan ett pip igår kväll och har sovit 12 timmar. (vilket hon iofs har gjort en vecka nu)
Men hon har gråtit lite i sömnen några gånger, hon förklarade på morgonen att hon hade råkat ligga konstigt och fått ont. Så det kanske var det, eller en dröm, men hon sov ju vidare själv så det är ju inget att bry sig om.
HURRAAAAA
Jag är övertygad om att för varje gång som hon själv lyckas somna gott, sova gott och vakna glad så lär hon sig att det går bra, så att det sedan sitter.
Sade jag att jag fick en ny, lyxig bäddmadrass när jag fyllde trettio i oktober? Vet ni vad det stod på paketet?
"Godnatt godnatt och sov så gott" (min ramsa)
Gissa om jag skall göra det