Vår dotter är snart 11 månader och för fyra veckor sedan tog pappa över föräldraledigheten. Vi upplever att hon har börjat med att gnälla, skrika eller bli ledsen när hon inte får uppmärksamhet och att hon har ett mycket stort behov av att vara nära någon av oss hela tiden. Från att ha varit ett väldigt nöjt och självständigt barn är hon nu som ombytt och vi tycker att det eskalerar.
Kan det vara en reaktion på att vi har bytt? Hur bör vi hantera detta? Vi har hittills låtit henne få vara nära hela tiden och har tagit upp henne när hon har varit på detta sätt. Nu känns det som hon "använder" detta och vi upplever att hon egentligen inte är speciellt ledsen utan så fort vi pratar med varandra när vi sitter och äter eller inte har full fokus på henne blir hon gnällig och högljudd.
Hur bör vi göra?
Byta av föräldraledighet
Hej
!
Förutsättningarna har ändrats en smula, och det kan förstås ta några dagar innan man fattar hur landet ligger. Vilket man förstås får bjussa på. Kanske ges något matnyttigt här:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=15565
Sen kan man hantera gnäll, oro, otillfredsställelse på olika sätt. Tar man upp och tänker sig att man ska trösta bort gnället eller otillfredsställelsen så tror jag inte man ger barnet så vettigt svar i det långa loppet. Gnället kanske inte just betydde att det var upp i famnen det ville. Så man kan istället fokusera på att ta med dottern i det som just då sker - på riktigt. Ordna så att ni kan jobba ihop - på golvet, vid ett bord, i tvättstugan... Då är hon med i livet så som det fortgår och sker och en unge som riktigt är med och fixar tillvaron TILLSAMMANS med övriga familjen är oftast inte missnöjd långa stunder, säger min erfarenhet mig
.
Med det sagt så tycker jag just tiden runt de började gå är fylld av MYCKET frustration. Som här hemma bäst avhjälpts med ännu mer social delaktighet, skratt och bus och utevistelse. Lite mer tips just på det temat hittar du här på Barnafostran, under "Favoriter" - "Frustrerade 1-åringar och däromkring".
Kram Ewa
Förutsättningarna har ändrats en smula, och det kan förstås ta några dagar innan man fattar hur landet ligger. Vilket man förstås får bjussa på. Kanske ges något matnyttigt här:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=15565
Sen kan man hantera gnäll, oro, otillfredsställelse på olika sätt. Tar man upp och tänker sig att man ska trösta bort gnället eller otillfredsställelsen så tror jag inte man ger barnet så vettigt svar i det långa loppet. Gnället kanske inte just betydde att det var upp i famnen det ville. Så man kan istället fokusera på att ta med dottern i det som just då sker - på riktigt. Ordna så att ni kan jobba ihop - på golvet, vid ett bord, i tvättstugan... Då är hon med i livet så som det fortgår och sker och en unge som riktigt är med och fixar tillvaron TILLSAMMANS med övriga familjen är oftast inte missnöjd långa stunder, säger min erfarenhet mig
Med det sagt så tycker jag just tiden runt de började gå är fylld av MYCKET frustration. Som här hemma bäst avhjälpts med ännu mer social delaktighet, skratt och bus och utevistelse. Lite mer tips just på det temat hittar du här på Barnafostran, under "Favoriter" - "Frustrerade 1-åringar och däromkring".
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04
& Lilltufsan född feb -06 