Jag skrev om min 6-åring som trotsar och bråkar mycket nu. Fick en del bra svar. Mest om att han ska få vara delaktig i vår vardag och jag har satt mig ned och funderat på det. Jag anser nog att han är det och alltid har varit det. Vi har inget veckoschema men han har alltid (så länge han klarat av det) hjälpt till med disken (plockar i och ur maskinen), hjälper pappa på tomten med diverse bl a klippa gräset, bakar alltid med mig, dammsuger mm. Han har alltid velat hjälpa till och fått det.
Vi försöker att nonchalera det dåliga beteendet och talar om att vi inte vill vara med honom när han beter sig illa. Att han får gå in på sitt rum och fundera och sedan vara med oss igen.
Det fortsätter dock med dåliga saker som händer. Tex: på 6-års där han nyss börjat struntar han i en del av fröknarnas regler. Han går över de gränser dom har (nu pratar jag rent geografiska gränser som de ej får gå utanför)bl a. I dag rev han ner ett draperi som fröken just monterat upp och när hon sa till så gapskrattade han. Fröken var jätteledsen och sa att hon inte visste hur hon skulle nå honom. Han gapskrattar även när vi säger till. Han kan kalla mig för bajskorv mm och sedan skratta.
Vad gör vi?
Det går inte så bra tycker jag
Det går inte så bra tycker jag
Mamma till 3 underbara barn födda -90, -92 och -03.
Jag är även aktiv som Doula.
Jag är även aktiv som Doula.
Jag gör ett försök
Jag har läst igenom din förra tråd.
Kanske skulle vi hålla oss till en och samma tråd om samma barn.
Men nu svarar jag här i alla fall efter min förmåga.
Jag tycker att du ska se hans beteenden som frågor och inte som ett sätt att väcka känslomässiga reaktioner på.
Han frågar.
Vad händer om jag beter mig så här?
Din uppgift är att på ett sakligt sätt upplysa honom om det.
- Man kallar inte någon alls för bajskorv. Så här pratar vi med varandra i stället.
Kan man inte prata på ett acceptabelt sätt blir man förvisad. Förvisningen sker utan så mycket prat, utan som en konsekvens av beteendet.
När barnet kommer ut igen och beter sig acceptablet gör man inget stort nummer av det. Då fortsätter man med det man höll på med vad det nu var.
En annan viktig sak att tänka på när det gäller alla människor i alla åldrar är att göra förlåt snarare än att upprepa ordet förlåt som en mekanisk robot.
Drar man ner ett draperi för någon som lagt ner arbeta på att montera upp det gottgör man genom att hjälpa till att montera dit det plus att hjälpa personen med någon mer syssla. Man har faktiskt stulit den personens tid genom att dra ner draperiet och det ska gottgöras. Gäller människor i alla åldrar som förstört en annan människas praktiska arbete tycker jag.
Jag tror att du och fröken skulle vara hjälpta av att tänka på hans beteenden som konkreta frågor.
Hur beter man sig i den här världen?
Vad får det för konsekvenser om jag,.... och så vidare.
Kanske skulle vi hålla oss till en och samma tråd om samma barn.
Men nu svarar jag här i alla fall efter min förmåga.
Jag tycker att du ska se hans beteenden som frågor och inte som ett sätt att väcka känslomässiga reaktioner på.
Han frågar.
Vad händer om jag beter mig så här?
Din uppgift är att på ett sakligt sätt upplysa honom om det.
- Man kallar inte någon alls för bajskorv. Så här pratar vi med varandra i stället.
Kan man inte prata på ett acceptabelt sätt blir man förvisad. Förvisningen sker utan så mycket prat, utan som en konsekvens av beteendet.
När barnet kommer ut igen och beter sig acceptablet gör man inget stort nummer av det. Då fortsätter man med det man höll på med vad det nu var.
En annan viktig sak att tänka på när det gäller alla människor i alla åldrar är att göra förlåt snarare än att upprepa ordet förlåt som en mekanisk robot.
Drar man ner ett draperi för någon som lagt ner arbeta på att montera upp det gottgör man genom att hjälpa till att montera dit det plus att hjälpa personen med någon mer syssla. Man har faktiskt stulit den personens tid genom att dra ner draperiet och det ska gottgöras. Gäller människor i alla åldrar som förstört en annan människas praktiska arbete tycker jag.
Jag tror att du och fröken skulle vara hjälpta av att tänka på hans beteenden som konkreta frågor.
Hur beter man sig i den här världen?
Vad får det för konsekvenser om jag,.... och så vidare.
Hej!
Jättekul att ni delar så härligt på ert vardagsliv!
Ett litet snabbt svar:
Om vi bara säger nej och åter nej, men aldrig berättar HUR man gör, blir barnet bara frustrerat.
Precis som du skulle bli om du kom till ett nytt jobb och chefen bara talade om vad du gjorde fel, men aldrig vad han eller hon förväntade sig av dig, eller hur jobbet gick till på den arbetsplatsen..
Förstår du hur jag menar? Se på barnet som den nye praktikanten, och inte bara när det gäller praktiska göromål, utan även om livet i allmänhet.
Ni kan guida honom rätt i världen med er erfarenhet.
Vi måste sluta tala om vad de gör FEL hela tiden.
Och vuxna med för den delen, många relationer skulle må bra av att vi slutade berätta om hur vi inte vill att det ska vara, utan tvärtom vad vid VILL.
Så istället för att nochalera hans beteende och be honom gå undan, berätta och visa vad ni tycker är ok! Eller vad samhället tycker är ok t.o.m.
Exemplet med frökens draperi hade kanske blivit enklare för honom själv att hantera om hon sagt:
- Nu hjälps vi åt att hänga upp draperiet igen. Du tar i den änden och jag i den här. Sådär ja, visst blev det bra.
6-årsåldern är en jobbig tid, för barnet. Vi får försöka hjälpa dem så gott vi kan. Ifrågasättanden får ses som frågor, och då svarar vi på dem, sakligt och lugnt. Och fokuserar på Ja, istället för NEJ. Se här för exempel:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18769
Kram Blomman
Jättekul att ni delar så härligt på ert vardagsliv!
Ett litet snabbt svar:
Vad lär han sig här? Att hans beteende inte är ok. Men hur ska han GÖRA då?Att han får gå in på sitt rum och fundera och sedan vara med oss igen.
Om vi bara säger nej och åter nej, men aldrig berättar HUR man gör, blir barnet bara frustrerat.
Precis som du skulle bli om du kom till ett nytt jobb och chefen bara talade om vad du gjorde fel, men aldrig vad han eller hon förväntade sig av dig, eller hur jobbet gick till på den arbetsplatsen..
Förstår du hur jag menar? Se på barnet som den nye praktikanten, och inte bara när det gäller praktiska göromål, utan även om livet i allmänhet.
Ni kan guida honom rätt i världen med er erfarenhet.
Vi måste sluta tala om vad de gör FEL hela tiden.
Och vuxna med för den delen, många relationer skulle må bra av att vi slutade berätta om hur vi inte vill att det ska vara, utan tvärtom vad vid VILL.
Så istället för att nochalera hans beteende och be honom gå undan, berätta och visa vad ni tycker är ok! Eller vad samhället tycker är ok t.o.m.
Exemplet med frökens draperi hade kanske blivit enklare för honom själv att hantera om hon sagt:
- Nu hjälps vi åt att hänga upp draperiet igen. Du tar i den änden och jag i den här. Sådär ja, visst blev det bra.
6-årsåldern är en jobbig tid, för barnet. Vi får försöka hjälpa dem så gott vi kan. Ifrågasättanden får ses som frågor, och då svarar vi på dem, sakligt och lugnt. Och fokuserar på Ja, istället för NEJ. Se här för exempel:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18769
Kram Blomman
Fast du fick med något väldigt viktigt
Vi måste sluta tala om för dem vad de gör för fel hela tiden.
Det var så bra formulerat.
Jag tror att just det där behöver många av oss tänka igenom många gånger.
Det var så bra formulerat.
Jag tror att just det där behöver många av oss tänka igenom många gånger.
Tack
jovisst säger vi att han gör fel, det ska jag erkänna. Vi har börjat säga att han inte får vara med om han beter sig dåligt men att vi väldigt gärna vill ha honom med när han uppträder på ett trevligt sätt (inte ordagrant).
Vi ska försöka förtydliga lite bättre, kanske vi inte säger på riktigt rätt sätt. Ska klura lite på det.
Ursäkta min nya trådstart, visste inte att man inte fick starta en ny.
Tack igen/Trixie
Vi ska försöka förtydliga lite bättre, kanske vi inte säger på riktigt rätt sätt. Ska klura lite på det.
Ursäkta min nya trådstart, visste inte att man inte fick starta en ny.
Tack igen/Trixie
Mamma till 3 underbara barn födda -90, -92 och -03.
Jag är även aktiv som Doula.
Jag är även aktiv som Doula.
Re: Tack
Du behöver inte be om ursäkt. Det här med samma tråd är mest en praktisk sak, skönt att ha allt samlat i en tråd när man går tillbaka och kollar tidigare svar och vad som fungerat och inte fungerat. Samma tråd är tänkt att underlätta både för den som frågar och för de som svarar.Trixie skrev:jovisst säger vi att han gör fel, det ska jag erkänna. Vi har börjat säga att han inte får vara med om han beter sig dåligt men att vi väldigt gärna vill ha honom med när han uppträder på ett trevligt sätt (inte ordagrant).
Vi ska försöka förtydliga lite bättre, kanske vi inte säger på riktigt rätt sätt. Ska klura lite på det.
Ursäkta min nya trådstart, visste inte att man inte fick starta en ny.
Tack igen/Trixie
Berätta gärna hur det har gått när du har klurat färdigt.
Jag vill återigen betona att jag tror att ni snarare ska visa hur man gör i stället för att prata så mycket.
Välter man tex ner ett draperi och får vara med och montera det så lär man sig mer av det än av att fröken blir ledsen tror jag.
Lycka till och än en gång du behöver inte be om ursäkt för någonting.
Re: Tack
Ta fasta på det inger skrev om gottgörelse. Han vill inte heller bråka egentligen (han är bara 6 år och lite i kris), och det är skönt att få ställa tillrätta. På det viset lär man sig hur man gör!Trixie skrev:jovisst säger vi att han gör fel, det ska jag erkänna. Vi har börjat säga att han inte får vara med om han beter sig dåligt men att vi väldigt gärna vill ha honom med när han uppträder på ett trevligt sätt (inte ordagrant).
Tänk på att hjärnan inte kan hantera INTE!
Varken vuxna eller barns hjärnor. Det är alltså ingen idé att säga
"Hoppa inte i soffan" "Spring inte" "Skrik inte" etc.
Säg istället
"Sitt i soffan" "Gå lugnt" "Prata med lägre röst" t.ex.
Just hoppa i soffan har jag testat på massor av barn. Det tar mellan 5-10 "Hoppa inte" innan de sätter sig men bara ett eller två "Sitt i soffan"!
Upprepa "hoppa inte i soffan" tio gånger för dig själv och tala sen om vad du ser framför dig
När vi fokuserar på att säga såhär, istället för inte, då kan vi inte heller gnälla och tjata lika mycket. Vi blir mer konkreta och vi måste verkligen fundera ut vad det är vi vill att de ska göra, inte tvärtom!
"Håll inte på att tramsa" Skärp dig nu" "nu får du uppföra dig" funkar helt enkelt inte om vi försöker säga vad vi vill istället.
Använd inte föör långa resonemang. Åtminstone mina godingar stänger av om jag babblar för mycket. Enkelt och konkret ska det vara!
/Blomman