Vill inte göra fel den här gången

[Elle]

Hon är min lilla tjej, den jag har väntat på så länge. Hon är min hittills största lärare och jag skall noggrant tala om det för henne när hon är gammal nog att förstå

Vi vann helt enkelt.
Så jag lutar mig nu tillbaka och väntar på att stora kärleksproppen skall släppa, när den släpper så kommer jag förmodligen att svimma. Eller lätta från marken. Eller vem vet, jag kanske bara ler!

Underbart!

Kram Elle

[TorsMamma]

Härligt Kalasis, NEJ proppen släpper aldrig när den väl är där tror jag. Min har i alla fall inte släppt än, kanske i tonåren då rå.

Njut nu av tillvaron, det är du väl förtjänt! Härligt jobbat!!!!! =D> \:D/ :thumbsup:

[chokladkaninen]

Ojojoj.... Jag blir nästan lite tårögd... och då är jag ändå inte den allra sentimentalaste sorten. 8)

Men visst var det så där: man stod upp till naveln i olika träsk (matträsk för er, vagningsträsk för oss - jag upptäckte igår att vår sov-skiva fortfarande låg kvar i stereon trots att vi inte har behövt använda den på flera månader; jag satte igång den och fick flash-back på flash-back om hur jag vagnade nätterna igenom, vad det kändes). Och sedan, helt plötsligt bara, så har man, med hjälp av peppning från forumet och en rejäl dos eget Jävlar Anamma plötsligt tagit sig upp på torra land. Och allt bara sitter! Och visst - det är ju då den riktiga njutningen börjar.

Var stolt! Det förtjänar ni, både du och dame Smulan.

[ElinN]

UNDERBART! Stor KRAM.

[Pricken745]

Vad kul Kalasis \:D/ :-({|=

Det är ni verkligen värda efter allt hårt slit

Kram

[maiyah]

Skriver i din tråd istället för min egen..känner bara igen mig så himla väl. FÖrutom att jag nojar för att jag tror att hon äter för lite, egentligen har ju jag ingen aning eftersom jag ammar ..men jag har det nog ändå lättare för min lilla är ändå mest glad och skarvar vet vi knappt vad det är, än mindre vagning. Försöker komma ihåg skak i hantaget för att ha nått att ta till och några lurar på eftermiddagen kräver lite ingrepp, men i princip klarar fröken sina skarvar helt utan hjälp, oftast märks de inte ens.

Så jag ska nog försöla sluta klaga så mycket och ta fasta på det positiva, och din attityd och förmåga att backa!! Tack igen för goda råd! Och vad imponerad jag är över dig!

[Kalaskakan]

Dammar av min tråd och efterlyser tankebollningar

Dame Smula har kommit att bli 5 månader och hennes personlighet är tydlig. Hon är sin mors bestämdaste dotter.

Till saken;
Smulan har haft en skrikkarriär utan dess like, varpå vår för det mesta bästa lösning har varit att bära runt på damen. Vilket, nu är tydligt, har skapat en bärselejunkie. Vi är fast i det träsket.
Hon köper magläge, magläge är kul i... 5-7 minuter. Ibland hela 15. Sen kommer de, skriken.
I början av min tråd refererade jag dem till "Hon skriker sig till hysterins rand". NU vet jag att det inte är hysterisk hon blir, hon blir hederligt förbannad och skriken låter därefter.

Min skriktolerans är nere på noll får jag erkänna. Så jag fortsätter att bygga på den cirkeln. Mage, nöjd, skrik, jag tar upp.
Mina svar på hennes frågor blir "Mamma räddar".

Jag har på så vis gjort mig oumbärlig men herreje, jag vet inte hur jag skall bryta den cirkeln så jag efterlyser inputs, tankar, piskor för så här skall vi inte ha det. Ingen utav oss vill det.

Smulan är ju SM:ad i stor stil men det där med att "Nu skriker inte barnet längre/Nu skriker barnet på sin höjd 5-10 minuter per dag" känns jäkligt fjärran får jag säga.

Jag bryr mig inte om omskrivningar, försköningar för det är inte skönt nånstans. Jag går bet

Fasta tider, rutiner, social delaktighet finns. Utevistelse finns.
Vagnpromenader finns fortfarande inte, den där makapären på hjul suger, tycker hon ännu.
Dagen ÄR förutsägbar, hon skriker inte efter vare sig mat eller sömn.

Någonstans har det blivit galet; jag ser inte skogen för alla träd.
Ser ni?
Hur bryta cirkeln? Ta upp och "rapa" när hon ligger där och drar igång sina frågor?

Många tack för svar !!

[elinmats]

Hej Kalasis!
Har du provat ensamlek?
Min tjej får göra det de dagar det passar (jag har det inte alls så uppstyrt i schemalagt som i BB) hon ligger i spjälsängen med ett snöre ovanför sig med kul grejer som hon drar i och som låter osv. Böcker vid sängens sidor och något att hålla i och greja med. Radio med musik. De första gångerna låg hon bara 10 min men den senaste gången tyckte hon det var kul i 25 min!

Jag funderar på vad din Smula har att titta på och göra när hon ligger på mage?
När min tjej ligger i köket är hon ofta på rygg i sitt bebisgym där jag hängt en massa kul grejer som visp osv och det är hon nöjd med. Ibland får hon ligga på diskbänken (men jag tycker det är läskigt) och det gillar hon skarpt!
Hon gillar också att ligga på mage framför radion och pilla på den.
Det var några tips från mig

En annan grej jag tänkte på: kan din lilla Smula vara frustrerad för att hon inte kommer framåt? Hon är ju i en mellanålder - kan ju varken sitta eller ta sig framåt men kanske är på gång med detta.

[Kalaskakan]

Hejje Elin, tack för tankar !

Ensamlek har vi inte testat, dock skulle det inte lösa the issue, ty the issue håller i sig hela dagarna, alla vakenpassen så att säga.

Jo'ra, nog har hon saker, leksaker, slevar, böcker, tidningar omkring sig att pilla, ta på, titta, känna osv osv. Ett helt hav av prylar, fler eller färre som byts ut/flyttas på/ges osv osv.
Radion finns på i bakgrunden liksom LattjoKlimp. Så intryck på det viset fattas inte henne.

Frustrerad för att hon inte kommer framåt KAN vara en utav lösningen/lösningarna - men då kvarstår mitt huvudbry att när skriken kommer så tystnar hon omedelbums så fort hon plockas upp. Det mönstret är tydligt och det är det mönstret jag vill bryta

Tack för dina tankar kära Elin!

[chokladkaninen]

Hej Kalaso!

Jag tror som Elin att det har med ålningsambitioner att göra. Men oavsett det så är standardlösningen att ställa sig till barnets disposition. Alltså inte genom att bära omkring utan genom att sätta sig ned i barnets höjd. Och så avvakta och se vad som händer.

Storasyster gillade att sitta i sin babysitter i den åldern, typ hålla träsmörknivar eller vispar medan jag lagade mat. Bebbo var mera svårflirtad men kunde uppskatta det kortare stunder.

Ang vagnen så tycker jag att det börjar bli dags att ta tag i, väl? Vad händer om du pallar upp henne med några kuddar så hon ser något, mutar henne med nåt skoj (storasyskon på ståbräda var väldigt populärt hos Bebbo i den åldern ) och föresätter dig att hon ska med på en tur av en viss längd, typ runt kvarteret? Som vanligt är det Attityden som kommer att avgöra om det går bra eller inte.

[Kalaskakan]

:-k har funderat med utgångspunkt från ElinMats' inputs..

Så sant, nånstans måste det där med att lära att leka, uppfinna, utröna själv och ensamleken för med sig allt det där

Har bläddrat åter igen fram och tillbaka i BB:en och ser vad jag inte såg. Nämligen att jag förmodligen har lika bråttom som Smulan. Hon står vid vägskälet liksom jag. Det stundar nya tider, där Damen skall utforska själv, utan mig som redskap.

Klistra inte mitt egna sällskap på barnet, tro inte att hon är hjälplös mig förutan
Stå tillbaka för den självständigheten som nu träder fram, så ful av entusiasm och målmedvetenhet
Jag är inte bara demonstranten: "Så här gör man, när man lever i den här världen"
Nu blir JAG framför allt iakttagaren: "Hur gör DU när du lever i den här världen?"
(BB sid 323-324)

Och så sant.
Smulan är på väg och hon liksom jag vill vara där redan. Går ju'nte... Så jag får backa, inse att det är rejäla frågor The Dame kommer med och besvara så gott jag kan, småputtandes hennes framåt och smått avvänjandes henne hennes seleåkande.

Så jag antar att jag besvarar mig egen fråga här.
Elementärt Dear Watson...

[Kalaskakan]

Chokonin, vi skrev samtidigt

Jag ... allt du säger är sant! Jag har inget mer att tillägga.

En sak bara; att se vad som händer mucho frågor kommer att uppstå. I några dagar antar jag Men så är hon sin mors bestämda dotter och den som inte frågar får inga svar. Även om de frågorna ställs i de högre tonaterna.

//Underskrivet av Smulan

[malin123]

Smulan är ju SM:ad i stor stil men det där med att "Nu skriker inte barnet längre/Nu skriker barnet på sin höjd 5-10 minuter per dag" känns jäkligt fjärran får jag säga.

Hej!!
Inne å luskar lite på din tråd och suger lite på detta ämne som man gärna återkommer till. Förra gången gjorde man ju allt "fel", men nu gör man "rätt" å ÄNDÅ blir det frågvisa barns klubb titt som tätt. Inte vill det heller sluta så där tvärt vid 3-månader, utan det liksom segar ut och kommer och går ett bra tag till.

Läste en rätt intressant artikel av doktorand i Lund om spädbarns-skrik-forskning, forskning som förflyttat skrikursprungsdiskussionen från mag-tarm-regionen till centrala nervsystemet och förmågan att använda det egna opioidsystemet, alltså egentröstförmågan. Kontentan var väl ungefär att det tycks jämna ut sig med tiden, och att bebisarna svarade bra på den där plastgrejen-som-du-inte-gillar (som stimulerar nåt njutningscentra i gommen) samt på kropp-mot-kropp och rörelse, alltså BabyBjörn-addiction, och sånt som Smulan avnjutit tidigare typ "HelaHavetGungar-och-FartygetÅkerSnartNerförStupet"-vagning.

I samma artikel hänvisades också till studier som gjorts i Afrika, där spädbarn som upplevts mer "temperamentsfulla" och skrikiga senare visat sig överlevt hungersnöd i större utsträckning (Hu-vilken forskning) och man menar även att skrikighet i många kulturer just ses som ett tecken på "livlighet" hos barnet som kommer att växa upp friskt och starkt. Att vara lite besvärlig tycks alltså ge utdelning. (Själv kan jag ju tycka att skrik-bebisarna borde riskera att bli utslängda genom fönstret, men, men...)

Nå, när man nu kommit så lång som ni har. Ordning på mat-å-sov, man har fått smaka på lugna glada dagar MEN när det gapas så har tröskeln filats ner på noll. Vad göra? Handlar det bara om att man "räddar bebin" för mycket? (är själv en bebis-räddare av rang)

Jag säger som så:
Du är sååå nära målsnöret, när du som mest tycker att det blir aaaldrig bra så kommer saker och ting börja lösa sig.

Grejer att prova under tiden när man inte orkar bära:
Arrangera Smulan-stationer i nivå med dig själv, typ hänga-på-bordet-stolar här och var, liggunderlag på toa. Stol vid låda i köket där allt man kommer på för tillfället kan läggas. Ta med Smulan i duschen, man kan plaska gott på mage på badkarsbotten.
Leksaker suger. erbjud allt möjligt "halvfarligt", geggit å jobbigt som du håller på med typ potatisskal, servetter som smulas, gurkor och äpplen som sugs på under övervakning, fjädrar och jord och ihopknutna grässtrån. Jag brukar fråga storebror om han inte hittar nåt spännande (alltid garanterat farligt)
Bra förslag från Chokoninen om små "runt-kvarteret-utflykter" halvsittandes i vagnen (om hon kan, annars snart, snart). Allt man kan hitta längs vägen sätts i nävarna.
När du toktröttnar, lägg henne i vagnen, sätt på värsta gungmusiken som du gillar jättemycket och ingen kan låta bli att bli glad av, dansa en sväng och gör tittut vid vagnen eller gunga lite eller nåt annat onödigt.

Här hemma har Conrad börjat åka vagn med behållning bara senaste två veckorna typ, och att kunna sitta (bättre och bättre senaste månaden) har varit en hit. Ålningen går det si och så med eftersom han bara kommer bakåt, ändar under soffan mycket missnöjd. Men jag bidar min tid, krypet kommer snart tror jag.

Smulan the Survivor of the Fitest

Kram

[AlbertsMor]

Hej,

Återvänder till forumvärlden efter några sommarmånaders frånvaro och möts här av en smula som sover och äter som värsta SM-proffset! Heja er!

Jag går dessa dagar också runt och klurar lite kring ilskan nere på golvet. Här är lite tankar som jag tänkt.

Ensamleken är så mycket mer än möjligheten att få en stund själv med tidiningen till frukost 8). Jag ser den som nyckeln till hela "lära-leka-för-sig-själv"-grejen. Mao uppfattar jag att den har effekt även på andra delar av dagen. Jag har fått för mig att det är den som grundlagt hela storebrors förmåga att leka på egen hand.

Vidare tänker jag att det behövs kompletterande alternativ till magläge på golvet. Diskhon! Jisses en sån saver det var med storebror. Vi har en gammaldags typ med en smalare och en bredare ho. Den smalare passade utmärkt när sonen ännu inte kunde sitta själv, han fyllde liksom ut hela baljan och satt perfekt . Full uppsyn över allt som hände i köket och närheten till det som pågick gjorde undervärk för tålamodet. Sen så måste jag säga att babysittern från babybjörn varit otroligt välanvänd av både storebror och lillebror. Det är ju långa vakenpass med ett halvårsgammalt barn och mellan varven, när man inte längre orkar ligga på mage och kämpa med ålningsknäckarkoden, så erbjuden babysittern lite härligt slappande men man kan fortfarande vara med. Därmed inte sagt att man får parkera sig där hursomhelst, men mellan varven är den oumbärlig.

Sen tänker jag lite kring att det du beskriver som en ond cirkel där smulan skriker ilsket från sitt läge på golvet men slutar så fort du tar upp henne och börjar bära. Tror att det var Torsmamma som en gång beskrev hur hon tog för vana att försöka avleda och komma vidare nere på golvet. Dvs hon satte eller lade sig ner själv istället för att ta upp barnet. Det försöker jag praktisera här när jag känner att det burits runt för mycket (lillebror har av någon anledning fått klart mer av den varan än storebror). När jag inte har lust att själv lägga mig på golvet, brukar jag förflytta oss till vår stora säng och så hänger vi vidare där. Då BÄR jag i vart fall inte tänker jag.

[Kalaskakan]

Hej vänner !

Jag besvarar er alla i ett och samma svep.

Jopp, den var den polletten som trillade ner hos mig efter att ElinMats frågade om ensamleken. Att den sätter grunden till inte bara utforska själv utan också digga sitt egna sällskap. Vilket ju hänger samman hela dagen ty de har sig själva med sig hela dagen

Har haft några dagars små trial and errors; och som ni skriver/beskriver - leksaker suger emellanåt. Assieter vid diskbänken, nice höjd för mamma och "farliga" saker för barnet, är en hit. Osthyveln, decilitermått, byttor etc. rockar.

Olika stationer, precis som med Klmp då det begav sig. Hon tröttnar långsammare eller snabbare på vart och ett utav dem. Babysittern är så där va... hon har sån där "Babianrumpa" på bakhuvudet, inte för att hon sover på rygg utan för alla protester av att bli sutten på den, huvudet far fram och tillbaka. (Inte för att hon får sitta där timtal nej nej, utan för att protesterna låter sig höras )

Sen har jag märkt att hon är på g att sätta sig upp av egen kareta, då är babysittern både ok och inte men vi kör på.

PappaKlimp tog fram gåstolen här om dagen. "Yeeeiiih" tyckte Smulan som då kom högre upp (?!), fick utlopp för sina småspring i benen och hade ett BORD framför sig där leksakerna kunde ligga och vara i lagom sugapånivå.

Ett nytt sele har jag inhandlat, en ergonomisk som blir en till station eftersom jag nästintill vägrar bära henne på BB:n som knäcker mina axlar.

Gungmusiken får hon vid sina ensamlekar, ser rätt kul ut måste jag säga.. när hon letar efter den som sjunger !

Och slutligen; som ni alla säger: Tiden. Med tiden kommer allt.

Tusen tack kära ni för alla era inputs!
till tusen

Sammanfattar våra stationer som hjälp/förslag för andra:
-Babysittern
-BabyBjörn (eller annat bärdon)
-Gåstolen
-Hoppgungan
-Golvet (i alla rum), magläge och ryggläge
-Soffan, gillas att gå upp i krypställning där
-Diskbänken
-Andra bänkar i köket
-Egna sängen; med andra leksaker; gillas att gå upp i krypställning även där
-Gräsmattan, trädgården med olika terrängunderlag
(Barnvagnspromenad tog vi igår, rätt kul men glöm för jösse namn inte bärdonet hemma!)