60 år
Ränderna går aldrig ur
Själv måste jag alltid ha handen under kinden när jag ska sova. Undras om det är därför jag snarkar (enligt uppgift)
Säkert någon sorts syndrom som jag borde ha psykiatrisk behandling för
En unge hade jag "problem" med. Hon var bedårande på alla sätt och vis men fick från start för sig att hon skulle ha två fingrar i munnen och en BLÖJSA, som hon ansåg det hette. (På den tiden köpte man blöjor separat och la dem i en blöjsnibb av plast, som man knöt i sidorna på barnet; blöjsnibbarna köptes på rulle och revs av underhand som ena andra soppåsar.) Långt efter att denna lilla semla slutat med blöjor skulle hon ha sin BLÖJSA hängandes vid handen med fingrarna i munnen och sniffandes på, vad jag förstod - äkta plast (hur gott luktar det? Nej, blöjsan var åtminstone inte begagnad). Jag såg framför mig en tonårig thinnersniffare... to say the least
Och blöjsarullen kunde hon ju själv förse sig av, och gjorde, stup i kvarten.
När hon skulle fylla FEM (herre milde) började jag älskvärt bearbeta henne i god tid innan. Vilken stor sak att hon skulle bli så STOR och fylla FEM! Visst, det kunde hon ju köpa med gillande och förtjusning, och rabbla önskelista, o ja
En passant, sådär, "tipsade" jag henne då om att BLÖJSOR låg under en anständig femårings (praktiskt taget vuxna) värdighet och borde förpassas till byrålådan (kunde inte komma på något bättre. Lillasyster hade vid det laget slutat med blöjor hon också). Den blivande femåringen hade inga som helst problem med den bristande logiken (vaf-n skulle blöjsorna i byrålådan att göra
) utan lyssnade och tog till sig, tydligen, denna min älskvärt raspiga grammofonskiva: "När du fyller FEM år lägger vi blöjsan i LÅDAN! Jaaaa
"
Och så kom den Stora Dagen. Och ungen går och lägger Blöjsan, hennes femåriga kompanjon, i lådan. Och tar den aldrig mer. Och fingrarna åkte ut på kuppen
(DET hade jag aldrig väntat mig.)
Idag är hon gravid med sitt första barn och blöjsor finns ej mer... O:)
