Har läst boken SHN 2x o även strukit under dt viktigaste så jag lätt kan fortsätta plugga. Kontaktaktat 2st dipl kurare via mail utan resultat o därför beslutat mig för att fixa det själv. Efter ett yrkesliv med stallar blandat av ston o hingstar o ett hem med 2 schäferhanar vore det sjutton om min konsekvens o attityd inte skulle räcka till för mitt eget 20mån barn?!?!
Nog om dt o till mitt bekymmer....
Jag har efter BBs o div barnpsykologers inrådan samsovit med sonen, vilket givetvis gjort det oerhört svårt för honom att somna själv. Har precis i dagarna fått honom att somna medans jag sitter en bit från sängen o han alltså inte måste nypa mig i ngn kroppsdel...
Till en början står jag lutad mot hans säng(ryggen emot) annars klättrar han ut. De ggr jag går ut ur rummet fullkomligt kastar han sig handlöst ur spjälsängen innan jag hinner till dörren. Han får själv gå tillbaka o klättra i under bestämd muntlig tillsägelse. Jag går ut o samma sak händer igen han fortsätter envist vilket tyder på att jag inte hittat "rätt"...
Det som "Oroar" mig är hur jag ska kunna genomföra lämnandet, vill ju absolut inte fastna hos honom!!
Vi bor just nu trångt så han sover i vårat sovrum. Tänkte from sön göra en hörna i vardagsrummet med svarta lakan. Vet inte om det betyder nåt xtra att tänka på ang mina funderingar kring sängrymmaren.
Avslutningsvis vill jag säga att filosofin SHN är helt underbart glasklar o riktigt sunt bondförnuft, att jag var tvungen att läsa en bok för att införa dessa kloka vanor efter en uppväxt full av djur...
Hoppas på era kloka råd!!!