Drygt två veckor har gått och ramasan tar fortfa
Drygt två veckor har gått och ramasan tar fortfa
Vi har nu gått genom natt nr.16 och fortfarande har vi inte fått riktigt till det med ramsan. Ungefär var annan natt går rätt bra, dvs. vår lilla son, 6 månader sover från det vi lägger honom tills kl 5, (han skall vakna kl. 6.15). Läggningen går oftast bra, ramsar och han är lugn somnar ofta av sig själv efter 5-10 min, ibland tar det ca.30 min och vi ramsar kanske 2 extra gånger under den tiden, men han brukar vara ganska lugn även då. Så på kvällen känns det som att ramsan tar. Men alltid när han vaknar på natten, vare sig det är som på en bra natt, kl5 eller som en sämre, tex kl. 2.30, 3 eller 4, så är det som att ramsan inte tar, han klagar och är arg och leden, ibland tyst länga stunder, ibland ledsen och frustrerad i 1 timme i sträck, t.o.m. mera ibland!! Jag vet ju att det inte borde vara så vid detta laget men vet inte vad vi gör fel. Har aldrig haft den där riktiga AHA upplevelsen när jag ramsat, att jag riktigt kände att vi talade med varandra. Varför får jag inte till det. Tycker fortfarande att det är svårt att få en balans, så att han får reagera och inte blir störd hela tiden, men samtidigt att man ger ramsan innan han blir för ledsen, att påminnelseramsan blir bekräftelseramsan någon gång.
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Ge dig inte. Ramsan måste nog övas upp
På samma sätt ska du öva upp ditt avlyssnande så du lär dig tolka barnets svar (om så tysta). Det är då du får känslan av dialog, som är så underbar.
Än en gång: ge dig inte
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Jag har boken och har sett DVD!! jag läser och läser igen! Jag måste erkänna att jag ibland upptäcker något nytt efter att läst det samma 3 gånger. Jag skall i natt ge mig in med ännu mera övertygelse än tidigare. Jag har visserligen varje natt trott att jag var hur säker som helst... sedan efter dryga timmen börjar jag tvivla på min förmåga. när jag läser tycks alla fixa det så mycket snabbare än vi som jag känner mest ståt och stampat i veckor nu. Men jag har en ny natt i natt att klara bättre! Jag skall ta det lugnt och inte ge upp. även om jag tycker att han inte reagerar, svarar på mitt ramsande så skall jag inte ge mig, utan hoppas övertyga honom snart!Tack!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Hej Sanna T:
Här har ni en familj som verkligen fick hålla på i månader!
Kände mig som dig ganska ensam om detta (gav väl upphov till en och annan varg kan jag tänka
)
Agnes grät varje läggning (dag som natt) mer eller mindre i minst 10-15 minuter innan hon somnade, detta var verkligen jätte jobbigt men vi såg inte något alternativ då hon, innan vi körde kuren, vaknade varje timme för att äta hela nätterna och bara kunde sova på dagarna om jag promenerade med vagnen (tillbringade ca 3 tim/dag på gående fot, visserligen bra för vikten
men ack så jobbigt
) därför framhärdade vi! Ramsan övades upp till förfining och fungerade i alla fall i stort sett alltid. (det var anledningen till att vi orkade fortsätta, kände ändå att vi "pratade" med henne med ramsan och att hon lugnade sig av den)
Nu, sedan ungeför en månad, lägger vi Agnes nöjd och glad i sängen, hon pratar och grejar lite innan hon somnar. Hon somnar om själv på natten och ligger och pratar och leker med nalle en stund när hon vaknar på morgonen.
Så, vad jag ville med hela den här harangen var, ge inte upp nu när ni kommit så lång på vägen!! (om inte detta käns helt fel för er för då kommer det inte heller att funka) Öva upp ramsan och förmågan att höra hur ni skall ramsa så kommer det att bli bättre och bättre!
Lycka till!!!!!
Här har ni en familj som verkligen fick hålla på i månader!
Agnes grät varje läggning (dag som natt) mer eller mindre i minst 10-15 minuter innan hon somnade, detta var verkligen jätte jobbigt men vi såg inte något alternativ då hon, innan vi körde kuren, vaknade varje timme för att äta hela nätterna och bara kunde sova på dagarna om jag promenerade med vagnen (tillbringade ca 3 tim/dag på gående fot, visserligen bra för vikten
Nu, sedan ungeför en månad, lägger vi Agnes nöjd och glad i sängen, hon pratar och grejar lite innan hon somnar. Hon somnar om själv på natten och ligger och pratar och leker med nalle en stund när hon vaknar på morgonen.
Så, vad jag ville med hela den här harangen var, ge inte upp nu när ni kommit så lång på vägen!! (om inte detta käns helt fel för er för då kommer det inte heller att funka) Öva upp ramsan och förmågan att höra hur ni skall ramsa så kommer det att bli bättre och bättre!
Lycka till!!!!!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Ja, mycket tack Mamma mia! Det är skönt att veta att det är OK att det inte gått bra för oss. Jag menar, att det inte betyder att vi är dömnda att inte lyckas, bara att det kommer att ta sin tid. Våran attityd började definitivt att svikta ordentligt, vi började tvivla på att vi överhuvudtaget gjorde något rätt. Jag kännt mig helt söndertrasad innombords av att höra Caspar, min käraste lilla, klaga och ibland vara riktigt ledsen och inte kunnat hjälpa honom natt efter natt. Samtidigt kände vi ju att vi inte hade något val än att fortsätta, annars är det ju som om man säger - Mitt barn behöver inte sova tryggt och lugnt och tillräckligt. Vi har äntligen haft några bättre nätter igen så vi har litet mera mod, men fortfarande känner jag ju att vi inte får till ramsan ordentligt. Jag vet inte varför den inte tar. Försöker och försöker. Buffningen fungerar, men behövs egentligen inte, han blir sällan riktigt ledsen eller olycklig, däremot klagande eller ledsen under lång, lång tid. Då har vi ju tillslut ibland gått in och buffat för att äntligen få slut på det, men det har helt tydligt inte kännts rätt, det var han inte ibehov av, utan då kan han bli mycket mera upprörd. Det är ramsan som han behöver.
