Nu var det länge sedan jag skrev här men inom loppet av en vecka har det varit några situationer med vår nyss fyllda 7-åring som jag och min man tycker är svåra att hantera:
1. Det skulle vara fotbollscup med hans fotbollslag som han alldeles nyligen börjat att spela med, och när han kom dit så var där jätte-mycket föräldrar. Vår pojke ville då åka hem på en gång, utan att ens gå ur bilen. Min man förklarade att "vi kan inte bara åka hem är vi kommit hit", men han vägrade gå ur. Pappan försökte lirka men sonen blir bara väldigt otrevlig och säger fula saker och att han vill åka hem. Pappan tyckte inte att det var nån bra idé att åka hem utan att det bästa ändå är att vara kvar så till slut går han ur bilen men efter en kort stund blir han jätte-otrevlig och slår till och med sin pappa hår i ryggen.
2. Skolavslutningen i skolan: vår pojke vill inte vara med när klassen ska sjunga inför föräldrarna, utan står istället med oss. Kompisarna ropar jätte-gulligt och vill att han ska vara med men han vägrar.
3. Studentfest: Vi skulle fira en tremänning som tog studenten, och redan innan vi åkte hemifrån så "vill han inte åka". Vi förklarade dock att det går inte att välja bort. När vi kommer dit så vill han först inte gå ur bilen, men jag får med honom iallafall. Sen så kommer vi in och då är det mycket folk där, och det går bra till en början men sen tar någon upp en kamera och ska ta kort på oss och då får han liksom panik och bryter sig ur och blir arg och innan han springer iväg till bilen så slår han till sin pappa jätte-hårt i ryggen. Efter en liten stund så går jag efter och efter ung en kvart så lyckas jag få med honom in, och sen går det jätte-bra och han har super-kul hela kvällen..
Men detta känns som om vi skulle behöva hjälpa honom frmåt med, för han känner sig ju så fruktansvärt obekväm i dessa situationer, och som i fallet med fotbollsmatchen hade han verkligen sett fram emot att spela, och så blir det så fel.. Det är ju också helt oacceptabelt att han blir så otroligt otrevlig och dessutom slåss!!! Nu är han dessutom bjden på kalas imorgon och det har han sagt att han inte vill gå på när vi köpte present igår. Men jag tycker absolut att han ska gå för han behöver verkligen det.
Är det någon som känner igen sig eller har kloka konreta tips kring detta? Blev lite hasigt skrivet för jag har inte så myckettid just nu...
Kram Mariapia
Vi pratade om kalaset redan igår kväll och han sadå också att han inte ville gå. Vi berättade att det bara var hans kompisar från klassen och dom känner han ju redan. Sen att killen som fyller år vill att han ska komma. Vår kille har också nyss fyllt år och har själv pratat om att ha kalas, så vi pratade också om hur det skulle kännas för honom om inte kompisarna kom på hans kalas.. Han sa att -Ni tvingar mig att gå... Vi försökte säga att man går på ett kalas som man är bjuden på. Men det går ju inte att bära in en 7-åring i bilen och fysiskt tvinga honom.. Vi har försökt fråga varför han inte vill, men han kan inte förklara. Kan tillägga att vår son leker bra med andra barn och är omtyckt. Han har tidigare inte velat leka borta hos kompisar men det har inte varit något problem sedan han började förskoleklass. Ska vi bara låta det vara så här , det blir ju inte kul om man ska hålla på så här inför varje kalas. Kanske låta honom åka förbi med en present iefterhand istället.. Finns det någon klok forumist att bolla tankar med.
Ge honom tid - tid för lugn - tid för samtal - tid för att bara vara - men genomför det som ska göras. Dra ner på måsten men visa långsamt att saker är ok. Som beskrivits ovan så gå också igenom "hur man gör och vad som ska hända" så världen blir mer konkret och mer förutsägbar. 