Hej allihop!
Här hemma har jag en tvåårig kille vid namn Vilmer. Han somnar i sin växasäng om jag ligger bredvid honom, vaknar ibland nån gång på kvällen men minst en gång på natten. Ibland kan jag få honom att somna om i sängen ( genom att lgiga brevid igen) men oftast går han upp själv och kommer in i vårt (mitt och pojkvännens) rum. Jag ska kura honom ensam, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har läst SHN flera gånger, men känner mig ändå så himla osäker! Och jag orkar verkligen inte mer, jag känner mig så fruktansvärt deprimerad ( inte bara pga sömnen, men till väldigt stor del),
och jag vill egentligen inte genomföra kuren själv, men tyvärr så måste jag det. Jag undrar lite vad jag har att vänta mig? Tänkte byta till spjälsäng och sådär, men det är ändå så många frågor. Och när jag läser här på forumet verkar det som att flera av er fått problem med sömnen igen när barnen blivit sjuka? Jag undrar mest över följande saker:
1. Ungefär hur lång tid brukar det ta första kvällen? Det borde väl ta lite längre tid med en tvååring tycker jag..
2. Rutinerna, om jag planerar in 1½ timmes utelek, måste jag följa detta slaviskt då, även om det regnar?
3. HUR ska jag kunna förmedla lugn till min pojke när jag själv känner mig så osäker att jag inte vet vad jag ska ta mig till? Det känns som att det är så himla mycket att ta in att det bara säger stopp nånstans..
Jag vet att det här blev långt, men jag hoppas och ber om svar.
Det måste bara finnas nån där ute som kan hjälpa mig...
Kura tvååring ensam
Välkommen från en annan nybörjare!
Jag är inte rätt person att svara på dina frågor utan vill bara skicka lite pepp till dig för jag vet att du kommer få så mycket hjälp och stöd på detta fantastiska forum med vänliga, kloka och hjälpsamma människor.
Själv kände jag mig också väldigt osäker och nervös innan jag började men jag försökte att verkligen peppa upp mig själv och läsa och förstå till det datumet som vi hade bestämt. Och när jag väl satte igång så släppte mycket av osäkerheten, det är faktiskt enklare än man först tror. Även om det låter för bra för att vara sant.
Jag tror att det finns någon som är bättre lämpad att svara på dina frågor men jag kan ju berätta hur det var för oss. Det tog fem (!!!) minuter innan sonen (på ett år) sov första kvällen. Bara det osannolikt! Då vaknade han dock efter 45 minuter och då tog det en timmes buff. Men det har det aldrig tagit sedan utan max tio minuter innan han somnat om.
Så välkommen igen och även om du är hemma ensam och kurar så finns vi här med råd och stöd och pepp.
Jag är inte rätt person att svara på dina frågor utan vill bara skicka lite pepp till dig för jag vet att du kommer få så mycket hjälp och stöd på detta fantastiska forum med vänliga, kloka och hjälpsamma människor.
Själv kände jag mig också väldigt osäker och nervös innan jag började men jag försökte att verkligen peppa upp mig själv och läsa och förstå till det datumet som vi hade bestämt. Och när jag väl satte igång så släppte mycket av osäkerheten, det är faktiskt enklare än man först tror. Även om det låter för bra för att vara sant.
Jag tror att det finns någon som är bättre lämpad att svara på dina frågor men jag kan ju berätta hur det var för oss. Det tog fem (!!!) minuter innan sonen (på ett år) sov första kvällen. Bara det osannolikt! Då vaknade han dock efter 45 minuter och då tog det en timmes buff. Men det har det aldrig tagit sedan utan max tio minuter innan han somnat om.
Så välkommen igen och även om du är hemma ensam och kurar så finns vi här med råd och stöd och pepp.
Valle – Född 080707 – Kurad 090724
Nate – Född 100329 – Kurstart 101013
Nate – Född 100329 – Kurstart 101013
-
LinnW
Tack för det fina svaret, Korren! Känns skönt att höra.
Jag tror att mitt största problem ändå är att jag måste göra allt själv.
Det känns överväldigande och jag känner mig så ensam. Trots att
jag faktiskt är i ett förhållande så känner jag mig ensam just i detta.
Jag känner liksom att om jag bara hade råd så skulle jag utan tvekan be en diplomerad kurare om hjälp, åtminstone första natten. Det är det där med Attityden av självklarhet som inte riktigt kommer.
Nåja. Det kanske funkar ändå! Jag hoppas det iallafall! (:
Känns skönt att höra.Jag tror att mitt största problem ändå är att jag måste göra allt själv.
Det känns överväldigande och jag känner mig så ensam. Trots att
jag faktiskt är i ett förhållande så känner jag mig ensam just i detta.
Jag känner liksom att om jag bara hade råd så skulle jag utan tvekan be en diplomerad kurare om hjälp, åtminstone första natten. Det är det där med Attityden av självklarhet som inte riktigt kommer.
Nåja. Det kanske funkar ändå! Jag hoppas det iallafall! (:
Du kan ju alltid ta kontakt med en dipplad nära dig per mail och se om du kan få lite telefonsupport eller mail-kontaktLinnW skrev:Tack för det fina svaret, Korren!
Jag tror att mitt största problem ändå är att jag måste göra allt själv.
Det känns överväldigande och jag känner mig så ensam. Trots att
jag faktiskt är i ett förhållande så känner jag mig ensam just i detta.
Jag känner liksom att om jag bara hade råd så skulle jag utan tvekan be en diplomerad kurare om hjälp, åtminstone första natten. Det är det där med Attityden av självklarhet som inte riktigt kommer.
Nåja. Det kanske funkar ändå! Jag hoppas det iallafall! (:
Kram Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Hej,
vill bara peppa dig lite! Jag utförde kuren för ett år sedan på min 9 månaders helt själv - min man var inte alls med på noterna utan ett motstånd och blev så irriterad på mitt ramsande och springandes om nätterna att vi hade storgräl. Jag gjorde det helt själv MEN med min man som "stod brevid och kritisterade! samtidigt. I det läget vet jag att jag önskade att min man bara skulle låta mig vara ensam i en vecka helt och hållet så jag kunde köra mitt eget race.
Jag vet att det är super tufft och speciellt för dig som är ensam hela tiden men försök att peppa dig själv så mycket du bara kan dagarna innan. Läs här på forumet så mycket du bara orkar, det finns ju underbara solskenshistorier som kan peppa och så otroligt mycket bra stöd från alla underbara brinnande själar här. Försök att verkligen planera för en vecka frammåt där du bara skall köra på schemat och avboka allt annat som blir för jobbigt, tidskrävande eller krångligt. Det är bara 1 vecka jobb!
Jag satt upp en små post-it lappar på dotterns sovrum med peppande meningar och ord som skulle hindra mig att gå in på natten och istället ramsa följa kuren. 4 nätter tog det! Min man fick äta upp sina ord många gånger efter det!
Lycka till
vill bara peppa dig lite! Jag utförde kuren för ett år sedan på min 9 månaders helt själv - min man var inte alls med på noterna utan ett motstånd och blev så irriterad på mitt ramsande och springandes om nätterna att vi hade storgräl. Jag gjorde det helt själv MEN med min man som "stod brevid och kritisterade! samtidigt. I det läget vet jag att jag önskade att min man bara skulle låta mig vara ensam i en vecka helt och hållet så jag kunde köra mitt eget race.
Jag vet att det är super tufft och speciellt för dig som är ensam hela tiden men försök att peppa dig själv så mycket du bara kan dagarna innan. Läs här på forumet så mycket du bara orkar, det finns ju underbara solskenshistorier som kan peppa och så otroligt mycket bra stöd från alla underbara brinnande själar här. Försök att verkligen planera för en vecka frammåt där du bara skall köra på schemat och avboka allt annat som blir för jobbigt, tidskrävande eller krångligt. Det är bara 1 vecka jobb!
Jag satt upp en små post-it lappar på dotterns sovrum med peppande meningar och ord som skulle hindra mig att gå in på natten och istället ramsa följa kuren. 4 nätter tog det! Min man fick äta upp sina ord många gånger efter det!
Lycka till
Mia mamma till 2 vackra töser
Emelia Oktober 2007
Sophia Januari 2010
Emelia Oktober 2007
Sophia Januari 2010
-
LinnW
Tack Mia för de fina orden!
Jag har iallafall bestämt mig för att faktiskt genomföra kuren nu,
jag måste verkligen prova. Det är ohållbart att ha det som är det nu.
Men jag har fortfarande en del frågor. Typ;
*När man lagt honom ner i sängen, ska man då solfjädra och sen ramsa? Okej, sen då? Efter 4 ramsor går man ut, men när går man in igen? När han gnäller lite? När han gapskriker? Ska man bara ramsa genom dörren?
Jag försöker verkligen läsa SHN, men med en vild tvååring och en väldigt pigg 4 månaders bebis blir det sjukt lite egentid. Nåja, hellre att det tar lite längre tid och faktiskt blir bra, än att det bara blir halvdant!
Jag har iallafall bestämt mig för att faktiskt genomföra kuren nu,
jag måste verkligen prova. Det är ohållbart att ha det som är det nu.
Men jag har fortfarande en del frågor. Typ;
*När man lagt honom ner i sängen, ska man då solfjädra och sen ramsa? Okej, sen då? Efter 4 ramsor går man ut, men när går man in igen? När han gnäller lite? När han gapskriker? Ska man bara ramsa genom dörren?
Jag försöker verkligen läsa SHN, men med en vild tvååring och en väldigt pigg 4 månaders bebis blir det sjukt lite egentid. Nåja, hellre att det tar lite längre tid och faktiskt blir bra, än att det bara blir halvdant!
-
LinnW
LinnW skrev:Tack Mia för de fina orden!
Jag har iallafall bestämt mig för att faktiskt genomföra kuren nu,
jag måste verkligen prova. Det är ohållbart att ha det som är det nu.
Men jag har fortfarande en del frågor. Typ;
*När man lagt honom ner i sängen, ska man då solfjädra och sen ramsa? Okej, sen då? Efter 4 ramsor går man ut, men när går man in igen? När han gnäller lite? När han gapskriker? Ska man bara ramsa genom dörren?
*Och så har jag läst lite grann i SHN om solfjädern. Det står i ett av alla exempel om Felix pappa som fick solfjädra i 45 minuter. Det jag undrar över är alltså, ska jag solfjädrna konstant tills lillkillen är sovtung i hela kroppen,
eller hur gör jag egentligen?
Jag försöker verkligen läsa SHN, men med en vild tvååring och en väldigt pigg 4 månaders bebis blir det sjukt lite egentid. Nåja, hellre att det tar lite längre tid och faktiskt blir bra, än att det bara blir halvdant!
-
LinnW
-
LinnW
Jag gör som så att jag skriver alla frågor i det här inlägget istället, kom på ännu en idag nämligen.
*När man lagt honom ner i sängen, ska man då solfjädra och sen ramsa? Okej, sen då? Efter 4 ramsor går man ut, men när går man in igen? När han gnäller lite? När han gapskriker? Ska man bara ramsa genom dörren?
*Och så har jag läst lite grann i SHN om solfjädern. Det står i ett av alla exempel om Felix pappa som fick solfjädra i 45 minuter. Det jag undrar över är alltså, ska jag solfjädrna konstant tills lillkillen är sovtung i hela kroppen,
eller hur gör jag egentligen?
*Lillkillen är hos sin biologiska pappa varannan helg. Hur tror ni det kommer påverka honom? Och skulle det funka att sätta igång med kuren på måndag, även om han måste till sin pappa på fredag?
*På dagis sover han jättebra, måste dom ramsa ändå?
*När man lagt honom ner i sängen, ska man då solfjädra och sen ramsa? Okej, sen då? Efter 4 ramsor går man ut, men när går man in igen? När han gnäller lite? När han gapskriker? Ska man bara ramsa genom dörren?
*Och så har jag läst lite grann i SHN om solfjädern. Det står i ett av alla exempel om Felix pappa som fick solfjädra i 45 minuter. Det jag undrar över är alltså, ska jag solfjädrna konstant tills lillkillen är sovtung i hela kroppen,
eller hur gör jag egentligen?
*Lillkillen är hos sin biologiska pappa varannan helg. Hur tror ni det kommer påverka honom? Och skulle det funka att sätta igång med kuren på måndag, även om han måste till sin pappa på fredag?
*På dagis sover han jättebra, måste dom ramsa ändå?
Hej Linn 
Hoppas allt går bra för er, ska se om jag kan hjälpa dig med dina funderingar!
När du lagt ner honom i sängen och solfjädrat / buffat honom lugn och sömntung i hela kroppen så trycker du till som markering och går ut med ramsan. Du ramsar minst gånger fyra, fyra är absolut inget maxantal! Det viktiga är att du når fram till gossen med ramsan, och i början "kan" han inte det här utan kommer ganska säkert att protestera per omgående och då går du in igen och lugnar med solfjäder / buff och går ut med ramsan... Det viktiga första kvällarna / nätterna är att bekräfta jättenoga när han tystnar så att ramsan alltid får sista ordet!
Jepp, första kvällarna / nätterna står man tills barnet är helt sömntungt och lugnt och det kan ta sin modiga timme första gången. Så länge behöver du inte stå mer, men gör man grunden ordentligt så går resten av bygget så mycket enklare!
Det bästa är såklart att du och pappan är överens om det här och att han kör samma rutiner som du gör och lär sig använda ramsan. Så prata igenom det med fadern och förklara vad det är du gör så kommer det helt säkert att gå galant!
Nej, det måste de inte. Men de gör det helt säkert om du vill att de ska göra det.
Jag håller alla tummar och tår för dig, tänk på att det kan ta lite längre tid med större barn och skynda långsamt! Och du - ta in spjälsängen igen! Att kura ett barn under trotsålder i växasäng är en onödig utmaning, min erfarenhet är att de kurningarna inte alls går bra... Så spjälsäng tills han är förbi trotsen är mitt heta tips!
Kram Mia
Hoppas allt går bra för er, ska se om jag kan hjälpa dig med dina funderingar!
LinnW skrev:*När man lagt honom ner i sängen, ska man då solfjädra och sen ramsa? Okej, sen då? Efter 4 ramsor går man ut, men när går man in igen? När han gnäller lite? När han gapskriker? Ska man bara ramsa genom dörren?
När du lagt ner honom i sängen och solfjädrat / buffat honom lugn och sömntung i hela kroppen så trycker du till som markering och går ut med ramsan. Du ramsar minst gånger fyra, fyra är absolut inget maxantal! Det viktiga är att du når fram till gossen med ramsan, och i början "kan" han inte det här utan kommer ganska säkert att protestera per omgående och då går du in igen och lugnar med solfjäder / buff och går ut med ramsan... Det viktiga första kvällarna / nätterna är att bekräfta jättenoga när han tystnar så att ramsan alltid får sista ordet! Och så har jag läst lite grann i SHN om solfjädern. Det står i ett av alla exempel om Felix pappa som fick solfjädra i 45 minuter. Det jag undrar över är alltså, ska jag solfjädrna konstant tills lillkillen är sovtung i hela kroppen, eller hur gör jag egentligen?
Jepp, första kvällarna / nätterna står man tills barnet är helt sömntungt och lugnt och det kan ta sin modiga timme första gången. Så länge behöver du inte stå mer, men gör man grunden ordentligt så går resten av bygget så mycket enklare! Lillkillen är hos sin biologiska pappa varannan helg. Hur tror ni det kommer påverka honom? Och skulle det funka att sätta igång med kuren på måndag, även om han måste till sin pappa på fredag?
Det bästa är såklart att du och pappan är överens om det här och att han kör samma rutiner som du gör och lär sig använda ramsan. Så prata igenom det med fadern och förklara vad det är du gör så kommer det helt säkert att gå galant! På dagis sover han jättebra, måste dom ramsa ändå?
Nej, det måste de inte. Men de gör det helt säkert om du vill att de ska göra det. Jag håller alla tummar och tår för dig, tänk på att det kan ta lite längre tid med större barn och skynda långsamt! Och du - ta in spjälsängen igen! Att kura ett barn under trotsålder i växasäng är en onödig utmaning, min erfarenhet är att de kurningarna inte alls går bra... Så spjälsäng tills han är förbi trotsen är mitt heta tips!
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Hej!
När du introducerar spjälsängen så glöm inte att presentera den med förtjusning, och säg också till honom: Ikväll ska du få somna i sängen SJÄLV, och mamma ska pyssla med detta och detta. ( om du planerar att börja kura då, alltså ) Inga frågetecken i rösten, bara informera honom, med lugn och glad attityd.
När du introducerar spjälsängen så glöm inte att presentera den med förtjusning, och säg också till honom: Ikväll ska du få somna i sängen SJÄLV, och mamma ska pyssla med detta och detta. ( om du planerar att börja kura då, alltså ) Inga frågetecken i rösten, bara informera honom, med lugn och glad attityd.
Lycklig mamma till tvillingar födda i april -06
En sak till: Det är ju inte säkert att han protesterar mot att bli lagd i den underbara sängen. Om han inte gör det så kyss ömt godnatt och gå sedan med ramsan, solfjädra inte. Om han då börjar smågnöla så ramsa igen som besked, medan du gör andra ljud i huset. Om han börjar skrika och verkligen protestera så in och solfjädra, och ut med ramsan då han är sömntung. Så skulle jag ha gjort, men är ej diplomerad, ni får rätta mig om jag är ute och cyklar. Och du måste verkligen försöka peppa dig själv inför detta, inte genom att tänka: oh vad hemskt det kommer bli, jag måste verkligen klara det trots att det blir jättetufft...utan genom att tänka: Åh, vad skönt det ska bli för sonen att sova, så underbart att äntligen få ordning på nätterna...Attityden är verkligen a och o.
Lycklig mamma till tvillingar födda i april -06
-
LinnW
Hej igen allihop!
Jag har tänkt och funderat lite, det här med solfjädrandet känns riktigt jobbigt!
Alltså, att det kan ta uppemot en timme första gången. Det känns verkligen SÅ fel. Men samtidigt förstår jag ju också att han är faktiskt 2 år. Det är självklart att det inte finns något "lätt" sätt att fixa sömnen på längre, det har helt enkelt gått så långt att hans egna vilja är med.
Och hans biologiska pappa är lite som han är, han kommer nog tyvärr inte hjälpa till. Det är en väldigt lång historia, men i korta drag så är han väldigt bekväm av sig och gör ALDRIG mer än det absolut nödvändigaste, och oftast inte ens det. När Ville är hos honom så sover dom i samma säng och då sover han (såklart) jättebra.
Jag vet att jag verkligen MÅSTE göra nånting nu. Det här är ohållbart. Han somnade igår klockan 20 ungefär, vaknade mitt i natten och kom in till oss. 5.10 vaknade han och trots att han knappt kunde stå för att han var så trött så gick han upp och sen dess har det varit full rulle. Han blir så jäkla jobbig när han är såhär övertrött, han kastar saker, skriker och gnäller. Ingenting är bra. Dessutom har han börjat med en ganska jobbig sak; När han inte får som man vill, och man liksom håller i honom och säger "Du får inte göra så" så har han börjat säga "Aj" eftersom han vet att han får uppmärksamhet då. Lär ju låta jättekul hos grannarna, ett litet barn som gnäller och säger aj hela dagarna...
Jag har tänkt och funderat lite, det här med solfjädrandet känns riktigt jobbigt!
Alltså, att det kan ta uppemot en timme första gången. Det känns verkligen SÅ fel. Men samtidigt förstår jag ju också att han är faktiskt 2 år. Det är självklart att det inte finns något "lätt" sätt att fixa sömnen på längre, det har helt enkelt gått så långt att hans egna vilja är med. Och hans biologiska pappa är lite som han är, han kommer nog tyvärr inte hjälpa till. Det är en väldigt lång historia, men i korta drag så är han väldigt bekväm av sig och gör ALDRIG mer än det absolut nödvändigaste, och oftast inte ens det. När Ville är hos honom så sover dom i samma säng och då sover han (såklart) jättebra.
Jag vet att jag verkligen MÅSTE göra nånting nu. Det här är ohållbart. Han somnade igår klockan 20 ungefär, vaknade mitt i natten och kom in till oss. 5.10 vaknade han och trots att han knappt kunde stå för att han var så trött så gick han upp och sen dess har det varit full rulle. Han blir så jäkla jobbig när han är såhär övertrött, han kastar saker, skriker och gnäller. Ingenting är bra. Dessutom har han börjat med en ganska jobbig sak; När han inte får som man vill, och man liksom håller i honom och säger "Du får inte göra så" så har han börjat säga "Aj" eftersom han vet att han får uppmärksamhet då. Lär ju låta jättekul hos grannarna, ett litet barn som gnäller och säger aj hela dagarna...
Vi brukar säga att SHN är en process som måste få ta sin tid att fungera, men innan man ens kommit till SHN måste man som förälder också gå igenom en process för att få den att fungera! Ingen annan än du kan besluta om och när det är dags att ta tag i kuren, det viktiga är att du känner att det är dags och att du är motiverad och förberedd. Fastna inte i det "tekniska" tänket utan förbered dig mentalt och läs på om Attityden för det är den som är ryggraden! Det viktiga är inte att göra precis "rätt" utan att göra det man gör med rätt attityd Tråden om Attityden:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252och läs gärna den här tråden om Viggo, en underbar kurarresa!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18357Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)