Hjälp! 2 årig säker sovare som vägrar sova

[hiphopmamma]

Hej!
Vår mycket bestämde herre som har varit en säker sovare sedan 10 mån skriker helt plötsligt hysteriskt - han är vansinnigt arg!, inatt, ca 1,5 timme och nu sedan läggningen 20.00. Har varit lite stökig på kvällarna den senaste tiden men inte alls så här. Trots och förvirring (gått in och duttat för mycket på sistone) . Men vad göra nu????
Läser febrilt men hittar motstridiga råd - låt honom vara helt a la trotsbarnsrådet - låt honom ha sin ilska för sig själv, eller kura igen "gå in vid minsta pip, lägg tillrätta och ramsa ut?

Hjälp!!!! just nu ömsom ramsar jag, lägger tillrätta, sitter tyst en längre stund, ramsar....- ingen konsekvens alls alltså
Och på torsdag kommer farmor och farfar och ska barnvakta - fantastiskt bra timing....................

[hiphopmamma]

Jahapp, plötsligt, mitt i skriken, pratade han några ord, och sedan tyst. Varit tyst 15 min nu så gissar att han sover.
Tänkte ge lite mer bakgrund när lugnet sänkt sig........
Han har somnat glatt och nöjt ca 19.15 sedan vi kurade honom vid 10 mån. Hela nätter utom vid sjukdom, morgnarna har alltid vairt lite tidiga, kring sex istället sju som vi önskar, men eftersom han sovit hela natten och är glad när han vaknar har vi inte tagit striden utan försöker se tidiga morgnar som en gåva istället Sovit ca 1-1,5 timme på dagen.
Ja, jag har väl svaret själv egentligen - så kom då sommaren och alla rutiner är borta. Alla barn läggs minst 1 timme för sent för tiden bara rinner och det är ju så mysigt just ikväll, och vi som har besök, bara ikväll, och nästa och nästa..... Vi har ingen rutin på mat och dagsov heller, varken tidpunkte eller längd. Funderar på om han inte behöver sova på dagarna längre efterom han börjat strula på kvällarna, men han sover som en gris på dagen, gärna 2 timmar om vi inte väcker honom. Ofta arg när han vaknar men det går över hyfsat snabbt.
Lilleman är annars en väldigt glad hjälpsam kille förutom när han blir arg/sårad (vid tillsägelse/hinder), oj vilka utbrott det kan bli! Helt olikt sina syskon - vi som ibland sett andras barn som en hysterisk skrikande fläck på golvet och tänkt att "oj vilka bra föräldrar vi har varit, såå skulle aldrig våra barn göra . Vi får nu igen med råge, (somliga straffar gud direkt ni vet), nu är det oss folk förfasar sig över när vi går med en skrikarg unge på armen genom affären

Så vad tror ni - återinföra benhårda rutiner inklusive läggning 19.15 (han verkar inte alls trött på kvällarna)? Vad göra med middagsluren? Storasyster Semlan strulade också på kvällarna sommaren när hon var två och slutade sedan sova helt på dagarna i augusti (2 år 1 mån). Vi var förvånade själva men det gick hur bra som helst - hon sov sina 13-14 timmar på natten istället, gärna 18.45 - 8-9.

Tack på förhand för alla råd och tips!!

[hiphopmamma]

Sov hela natten utan utbrott, lite knorr bara men det fick han klara själv, och sedan mötte en strålande glad mamma när det var morgon! Läste hela kvällen igår och hittade mycket tänkvärt.
Någon rutin återinfördes inte vid läggningen ikväll som planerat - 12 förrymda får som skulle motas in i sin hage spräckte tidsschemat , men naturligtvis kunde vi ju inte klara av att få in fårkompisarna utan lillemans hjälp
Myste lite extra innan läggning, men sedan nattinatti precis som vanligt. Lite knorr, och en lång stunds prat med sig själv innan han somnade - det klarade han alldeles själv!
Kanske lite för tidigt att ropa hej ännu, men idag var i alla fall en seger! Generellt vill han ju klara allt själv, så kanske han bara blev arg och förvirrad när vi höll på och lägga oss i hans insomnande, istället för att förlita oss på att han klarar det utmärkt själv

Läste också någon som föreslog att man skulle involvera tex farmor, mormor och andra "tyckare" i hur man tänker. Tänkvärt, istället för att känna sig ifrågasatt i hur man agerar mot barnen kan man ju försöka förklara förhållningssättet och strategin bakom. Som alltid - kommunikation kan lösa så mycket!

[miniz]

Hej!

Förlàt att du fàtt vänta sà länge pà svar. Det är jag som borde kollat och svarat (hjärtebarnskontrollanten har semester). Men nu!

Bra att du läst runt lite själv och fàtt idèer. Har du läst denna?
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13298

Och angànden det med motstridiga ràd, sà kommer det nog av att man màste välja antingen eller. Antingen en minikur med tillrättaläggande och ramsa eller göra minst möjligt.
Jag brukar först dra en minikur och sedan göra minst möljigt.
Minikuren är mest för min egen del, sà att jag ska slippa tänka pà om hon (jag har en kväll-natt strulare ocksà) är rädd eller "behöver" mig pà nàgot sätt, sedan göra minst möjligt. Nu när hon försöker hàlla làda sà är det attityden av självklarhet med Tonen som hjälper. Hon behöver besked i stora bokstäver annars tror hon inte pà det.

Àter till er.
Jag tror nog pojken behöver sin dagsvila ännu och lite rutiner pà dagen.
Och social delaktighet (som ni redan har, med fàr bl.a ), utevistelse och minst ett tokskratt om dagen!
Och skrattet till gonattet!
Rutiner pà sommaren är svàrt, men det är värt att försöka,
pluss att en gàng är ingen gàng, sà man kan festa till det ocksà!

Hur gàr det nu?

Kram

[hiphopmamma]

Hej och tack för svar!
Ja hur går det nu? Fram till idag skulle jag sagt jättebra, det lugnade ner sig och han skötte sig exemplariskt med farmor och farfar i helgen lilla grynet så vi fick åka bort
Men så ikväll drog han igång med full styrka igen Vad håller vår lille man på med? Precis som de tidigare gångerna har han ikväll somnat efter 1 timmes skrik av den argaste arga sort , med spark i sängen, spark i väggen, kast med liten nalle (hmm, kanske blir en liten mångkampare av den här.... ), som slutar lika plötsligt som det började.

Tidigare valde vi göra så lite som möjligt vilket verkade rätt för det blev ju bättre. Vi började så ikväll också men det hjälpte inte denna gång, han bara jagade upp sig. Till slut var JAG så arg och frustrerad att jag var tvungen att göra något, testade att ramsa några gånger med allt lugn jag kunde uppbringa men ingen reaktion. Däremot tystnade han omedelbart när min man var tvungen att gå upp till övervåningen (där lilleman ligger) för att hämta en sak - direkt lyssnade han om vi skulle komma till honom - och så ännu argare när maken gick ner igen förstås!
Är detta något slags trots tror du? Lite tidigt, men han har varit tidig med allt (bråttom bråttom, sååå mycket vilja präglar honom sedan dag 1!) Vi får väl se vad som händer inatt och imorgon....... Och förstärka rutinerna. Hmm, idag har vi varit på utflykt hela dagen med mycket bilåkande och väldigt lite social delaktighet, kan det vara så enkelt? :-s

Vad gäller minikurande - hur gör du då - en kväll med gå in, ramsa etc tills det blir tyst, och sedan backa om "besvären" kvarstår till kvällen därpå? Och TONEN - ska den vara betryggande och lugnande "allt är lugnt och precis som vanligt lille vän, nu kan du sova", eller mer bestämt "nu får du faktiskt ta och ge dig, nu ska du sova - punkt" ? Känns mer som att jag lutar mot det senare - han kan ju det här! Hoppas du förstår vad jag menar

En annan sak - Anna har en beskrivning av olika typer - semlan, sparrisen och muskelbyggaren som jag tycker är väldigt bra. Vi verkar ha haft turen att få en av varje sort, allt för att utmana oss till det yttersta och för att vi inte ska kunna "återanvända" våra sätt att agera rakt av på alla barnen Finns det avnittet på forumet? Har inte Barnaboken med på semestern.....
Kram till er alla!

[hiphopmamma]

Hej igen!
Måste bara tillägga att jag läste din länkade tråd - mycket bra läsning! I så fall är jag nog inne på rätt spår när jag lutar åt att tonen ska vara mer åt den sakliga "ge dig nu"! Han är ju inte så liten längre, lilla livet......
Tack för råden glömde jag nog säga också

[miniz]

När jag kör minikur, sà gör jag det för att bryta ett mönster. Om han är arg, sà vet jag inte om jag hade gàtt in för att tillrättalägga, det kan störa mer än det hjälper.

Attityden är superviktig, han ska känna sig trygg med ditt svar som är ramsan, som betyder, ja du kan sova nu, i din säng. Hans skrik och protester är fràgor, som du svarar med ramsan. Här är en tràd med attitydmotivation.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

Har du provat husljud? Eller musik?

Och skrattet till gonattet!

Jag tror inte det är regelrätt trotsàlder, han är lite liten ännu om han är tvà àr. Men det kan vara en släng av förtrots eller nàgot helt annat. Vad det än är, sà màste du svara pà hans fràgor vid läggningen.
Och saker brukar bli bättre med social delaktighet, det hjälper mot det mesta. Han kan bära bilnycklarna och öppna dörrar. Det behöver inte vara sà stora projekt, allt arbete räknas. Tacka sà mycket för hjälpen, försök fà honom känna sig behövd. Ni klarar er sämre utan honom, faktiskt!

Kram