En bra stund efter normal nattningstid nattades därför Edvard i den stora dubbelsängen, och eftersom han aldrig har somnat i en stor säng förr så tänkte jag att jag skulle ligga bredvid tills han somnade. Efter fem minuter av stoj, stök, bök och knöl så ramsar jag ett par vändor varpå Edvard resolut säger: -Gå ut, mamma.
-Vill du att jag ska gå? frågar jag lite klentroget.
-Ja, sova egen säng! (dvs. du får sova i din egen säng alternativt jag vill sova i egen säng)
Jaha, så det var bara att packa sig ut då. Så oumbärlig är jag, vilket jag ju borde vetat... 8-[
Sedan sov han tills det var hemgång i sena timmen då han i vagnen hem samtalade inspirerat om svarta löv på träden och härmades med näktergalen.
Ett år efter kuren har den absoluta NJUTNINGEN infunnit sig. Här om dagen när Iris skulle sova middag, gick hon själv in i sitt rum och ställde sig vid spjälsängen och väntade på att bli upplyft. Trodde det var en tillfällighet men på kvällen visade tösen med ännu större tydlighet att hon ville SOVA inte LEKA. Hon ställde sig vid spjälsängen och pekade uppfodrande på spjälsängen samtidigt som hon gjorde sitt gnälljud som betyder att hon vill något 
Visst har hon sovit som en klocka de senaste månaderna, men den riktiga njutningen tog visst ett tag innan den infann sig...