Hej
Vi har en kille på 2 år och 1 månad. Han kurades när han var 10 månader och älskar sina rutiner, sitt kvällsbad och sin spjälsäng etc och sover superbra och strular aldrig vid läggning på varken dagen eller kvällen.
Så igår så hände det, han hade rest med morfar hem till mormor och morfar och när de lagt honom på dagsvilan hade han börjat skrika hysteriskt direkt och mormor hade gått in och tryckt till honom (solfjäder) direkt och ramsat ut igen och sen hade han somnat efter ca 10 minuter. Han hade dock varit ledsen när han vaknat efter bara ca 45 minuter.
På kvällen var han ledsen redan när vi (mamma och pappa hemma hos mormor och morfar) skulle bada och vägrade bada, han skrattade men var ledsen när han druckit sin välling och ville inte ner i sängen, när vi lade ner honom blev han superrädd och skrek för sitt liv han var hysterisk, vi fick gå in ta upp honom och allt därtill, vi försökte också lugna i sängen och fick honom att sitta ner, sen när vi lade ner honom igen när han lugnat sig och ramsade sig ut så hoppade han ut ur sängen och då fick vi ju in igen. Det slutade med att han efter 1 timme fick somna brevid pappa i vår säng. vi lade honom i spjälsängen sen och imorse när han vaknade var han ledsen och ville ur sängen (han brukar vilja vara kvar länge i sin säng och har aldrig tidigare gjort något försök att ta sig ur). Detta (kvällen) var en helt ny upplevelse för oss - vi har aldrig sett honom så rädd och ledsen förut. Idag på dagsvilan undvek vi problemet och sov honom i vagnen ute. Hur gör vi ikväll, vi är ganska säkra på att vi kommer att få problem ikväll igen.
Vi har en nyfödd också vilken gör att vi verkligen vill hålla hans rutiner och bra sovvanor.
Tacksam för svar!
Det blev kaos och rädsla - vad gör vi?
Hej igen, och grattis till lilla bebisen!
Jag är på väg bort på middag, så jag hinner bara med ett jättekort svar och lite pepp
!
Ni har dragit in en hel vargflock till gossen, och bekräftat hans oro och frågor över sängen med att lägga honom i er säng. Vi vill att han ska känna sig trygg och säker i SIN säng, eller hur? Så för att inte fastna där ni hamnat nu gäller det att styra upp det hela och hitta tillbaka fort till er rutiner! Det gör ni främst genom att besluta er för att det är i sin säng han ska sova, och sedan förmedla det till honom på ett tryggt, säkert sätt!
Jag vill att ni läser två trådar, först den om förhållningssättet:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
och så AW:s januarikrönika och säkerheten och tryggheten:
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
Jag tror att dessa två trådar räcker för att ni ska kunna ge sonen trygga, fina svar ikväll, om inte så får ni hojta till igen!
Kram Mia
Jag är på väg bort på middag, så jag hinner bara med ett jättekort svar och lite pepp
!Ni har dragit in en hel vargflock till gossen, och bekräftat hans oro och frågor över sängen med att lägga honom i er säng. Vi vill att han ska känna sig trygg och säker i SIN säng, eller hur? Så för att inte fastna där ni hamnat nu gäller det att styra upp det hela och hitta tillbaka fort till er rutiner! Det gör ni främst genom att besluta er för att det är i sin säng han ska sova, och sedan förmedla det till honom på ett tryggt, säkert sätt!
Jag vill att ni läser två trådar, först den om förhållningssättet:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
och så AW:s januarikrönika och säkerheten och tryggheten:
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
Jag tror att dessa två trådar räcker för att ni ska kunna ge sonen trygga, fina svar ikväll, om inte så får ni hojta till igen!
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Tack - men hur?
Tack för Ditt svar, men HUR gör man när sonen som väger 15kg och är superstark stretar emot (sparkar, slår och tårarna sprutar och när han är hysterisk) och inte går att lägga ner i sängen? Och när man väl lyckas så tar han sig ur??? Man kan ju inte låsa in honom i rummet. han slår ju sig dessutom när han klättrar ur!
mvh[/b]
mvh[/b]
Nej, inte låsa in men man kan stå på passivt pass i rummet om det envisas med att klättras ur sängen. Då hinner man ingripa INNAN han är ur, bara lugnt gå dit, lägga ner och ramsa en hög, stabil ramsa.
De bästa är att sitta / stå på pass utanför rummet, göra något väldigt viktigt som gärna låter och visar att världen snurrar på som vanligt. Och ingripa direkt om / när han är på väg ur sängen.
Kom ihåg att vara lugna och säkra i det ni gör (bättre att göra fel med rätt attityd än att göra rätt med tvekan .)
Ni kan det här, och gossen kan det också!
Kram!
men man kan stå på passivt pass i rummet om det envisas med att klättras ur sängen. Då hinner man ingripa INNAN han är ur, bara lugnt gå dit, lägga ner och ramsa en hög, stabil ramsa.De bästa är att sitta / stå på pass utanför rummet, göra något väldigt viktigt som gärna låter och visar att världen snurrar på som vanligt. Och ingripa direkt om / när han är på väg ur sängen.
Kom ihåg att vara lugna och säkra i det ni gör (bättre att göra fel med rätt attityd än att göra rätt med tvekan
.)Ni kan det här, och gossen kan det också!
Kram!
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Hej
Vi stålsatte oss inför läggning och körde på som vanligt (så vanligt det nu kan bli då man inte sover hemma). Han blev allt mer orolig och rädd som vi jobbade oss igenom rutinerna. Han var vansinnigt trött även om han själv bedyrande att så inte var fallet (:-)). Vi tog oss lite mer tid i övergångar och vart moment och försökte behålla lugn och attityden. Han stretade sig svettig och skakade tänder av rädsla och oro som vi forcerade ned honom i sängen efter välliingen. Pappa ramsade sig bestämt och följde upp med en en bekräftande andra ramsa snart därefter samtidigt som han skrek hysteriskt. Efter slutet på den andra ramsan avtog skriken plötsligt och han somnade ("så ja.." sade han innan han fann sig till ro på kudden).
Det känns fantastiskt skönt nu och vi hoppas innerligt att det var vändningen tillbaks mot hans trygga och så omtyckta sovstunder. Vi kämpar på och hoppas att det blir lättare imorgon.
Tack
Vi stålsatte oss inför läggning och körde på som vanligt (så vanligt det nu kan bli då man inte sover hemma). Han blev allt mer orolig och rädd som vi jobbade oss igenom rutinerna. Han var vansinnigt trött även om han själv bedyrande att så inte var fallet (:-)). Vi tog oss lite mer tid i övergångar och vart moment och försökte behålla lugn och attityden. Han stretade sig svettig och skakade tänder av rädsla och oro som vi forcerade ned honom i sängen efter välliingen. Pappa ramsade sig bestämt och följde upp med en en bekräftande andra ramsa snart därefter samtidigt som han skrek hysteriskt. Efter slutet på den andra ramsan avtog skriken plötsligt och han somnade ("så ja.." sade han innan han fann sig till ro på kudden).
Det känns fantastiskt skönt nu och vi hoppas innerligt att det var vändningen tillbaks mot hans trygga och så omtyckta sovstunder. Vi kämpar på och hoppas att det blir lättare imorgon.
Tack