Ja, då var det dags för första bakslaget!
Insomnandet gick rätt så bra - han somnade på ca 20 min, men han var ganska ledsen hela tiden. Men sen vakande han igen vid 3-tiden och då tog det nästan en timme innan han somnade igen, och han grät emellanåt.
Det var inte kul alls. Till slut började hysterin närma sig, så jag gick in
Efter besked och ramsa lugnade han sig, och sen somnade han om på tio minuter.
Han vaknade strax efter sex och var jätteledsen igen. Jag fick ta marginalkvarten i handen och gå in och "väcka" innan det egentligen var dags.
Men men, det är väl så, det kanske gick för bra tidigare
Så gjorde vi faktiskt som ni kloka kvinnor föreslagit - att Storebror fick veta att han ju har blivit sååå stor att han inte behöver ha napp längre. Han protesterade mindre än jag trott - men sen tog det två och en halv timme för honom att somna. Det var inget kul rekord.
Det kuliga är dock att ingen av dem har frågat efter nappen idag, så jag försöker se det hela från den sidan i stället, och hoppas att Storebror somnar något fortare ikväll. Annars blir det outhärdligt igen
Jag förstår din tanke men om du tänker lite till 
Gör slag i saken och slopa nappen för båda barnen - tjofräs liksom 
istället för tron på en plastbit med gummi på 
!
Jo gissa om du trampar på ömma tår just nu 
?". Vad jag sedemera fick uppleva var att när han inte hade en napp att gnälla efter så gnällde han inte heller 
Strid? Bjud inte in till strid för det gör ingen människa glad. Nej, se det som att du gör barnet en tjänst - för det gör du ju 
- och agera med attityd av toppenhet och självklarhet! Ta barnen i bruk om det blir tjatigt! Om de känner sig behövda och har fullt upp med "arbete" så finns det inget behov av napp. Och inte hinner de fundera över den heller 
!
!?"