En ihopknytning av en påse till då'ra... 8)
Napprehab och spjällsängstillvänjadet avklarade, med glans och glamour =D> .
De 3 första nätterna var det frågor, dock krävdes det inga större verktyg än handen på hennes rygg. Någon gång var hon arg, andra gånger frågandes, allt som allt gick det hur smidigt som helst må jag säga.
Natten till idag var det den 7e på raken utan uppvak och den 2a med 11½ timme istället för 11.
Maken lullar runt här hemma stolt som en tupp och yrar "Va? Helt otroligt, hon är 17 veckor och redan en säker sovare!"
Jag småler och låter bli att berätta att man skall ha sovit lite fler nätter på raken utan uppvak för att kallas för en säker sovare och låter honom tuppa runt
16 veckor och 6 dagar gammal slutade hon plötsligt att skrika. Bara så där, som på en handvädning försvann de.
Vi njuter,
jag njuter äntligen på det dära andra sättet än "Wow idag fick jag hela dagen att gå ihop", jag njuter som "Åh min vackra lilla tjej, var det denna leende du som fanns där bakom alla ljud? Nä men se, du har humor!"
Jag lutar mig nu tillbaka för vi har kommit ut på andra sidan. Alla vagningar, alla mina tårar, allt vårt gemensamma jobb - dvs. Smulan&Vi har gett frukt. Hon sover, hon äter gröt, ja'ra hon "matstrular" än men what da heck det får hon. Hon skrattar, hon LER mot mig när jag vänder henne till rygg efter att ha väckt henne. Hon ålar sig bakåt, hon ålar sig runt sin egen axel, hon älskar att se sig själv i spegeln.
Hon är min lilla tjej, den jag har väntat på så länge. Hon är min hittills största lärare och jag skall noggrant tala om det för henne när hon är gammal nog att förstå
Vi vann helt enkelt.
Så jag lutar mig nu tillbaka och väntar på att stora kärleksproppen skall släppa, när den släpper så kommer jag förmodligen att svimma. Eller lätta från marken. Eller vem vet, jag kanske bara ler! (Förbaskat otroligt megadunderstort, så stort att det kommer att vara tur att jag har öron som håller min skalle ihop

)
Mission accomplished!