tillrättavisa eller inte...

[Alexandra]

Virve har blivit väldigt duktig på att kladda med maten
Hon har aldrig varit särskilt stor i maten så det är ett lite laddat område för mig... jag vill så gärna att hon äter "en sked till"
Vissa dagar äter hon 3-4skedar gröt, sen åker händerna ner i skålen och det kladdas och slafsas... visst äter hon lite till (stoppar fingrarna i munnen), men det blir mest kladd... Samma sak upprepas som regel vid varje måltid...
Frågan är: ska jag ignorera eller tillrättavisa...?? Känns lite för allvarligt att stjälpa henne i sin säng för det lilla , men när jag blivit sträng och sagt att man leker inte med maten utan äter med skeden så skrattar hon mest... Vad göra

En annan lite mindre allvarlig sak... hon babblar så innihoppsan Hon är verkligen aldrig tyst. På mvc pratade hon om att "lyssna bäbis" så mycket så bm och jag fick knappt en syl i vädret, hemma får maken och jag prata medans hon hämtar andan... alternativt vänta tills hon somnat... Hon går omkring och pratar och sjunger för sig själv, så det är inget "gnäll", men hon begriper inte alls vad jag menar när jag frågar om hon kan vara tyst en stund...

[annawahlgren]

Hm, vara tyst och inte kladda med maten Tillrättavisande Stränga tillsägelser Det låter inte riktigt Barnaboksartat, om man säger

Kanske vill du läsa på litegrann igen...

[Mamma L]

Hej

Skrattade lite för mig själv när jag läste ditt inlägg och såg min lilla tjej framför mig, när hon var i din tjejs ålder ...alltså hon kan fortfarande tala...och har gjort så sedan hon var väldigt liten, då på sitt eget språk

Jag håller med om att det kan vara lite jobbigt att aldrig få en syl i vädret men låt henne bubbla
Jag njuter nu frukten av att ha låtit min tjej babbla helt ohämmat, då man kan föra riktigt intressanta diskussioner med henne och hon brukar hejda sig efter ett tag och fråga skämtsamt, om jag fått skavsår i öronen än...

Fick även veta att en talpedagog på skolan gör ett litet test på alla barn som börjar förskoleklass, som min dotter nu har gjort och hon var mycket imponerad av ordförådet hos min dotter (fattas bara annat, tänkte jag ) och av att hon redan läser texter även med små bokstäver "flytande".

Vad gäller "kladdandet" med mat tycker jag oxå att du kan låta henne hållas så mycket du bara orkar med (det kan ju finnas en gräns för det med ) hon får ju då chansen att peta i sig så att hon blir nöjd och kommer nog snart att tröttna på kladdet och bli "duktig" på att äta.

Försök att njuta av att höra din lilla tjejs babbel och kom ihåg att det är inte förbjudet att stänga av öronen ibland... hoppsan, nuuu hörde jag inte riktigt vad du sa kan man ju dra till med om man får en sur blick för att man svarade fel

[Lindalou]

Kommer bara att tänka på en sak om ditt dotters kladd - är hon verkligen hungrig vid måltiderna?? Ser på mina barn (vilket jag också tror att AW påpekat i sin bok) att när de är hungriga så äter de fint, även när de äter med händerna. Om jag serverar t.ex. mellanmålet lite tidigt kladdas det.... FAst det där är väl en trist sak att höra om man har ett barn som är liten i maten... Personligen skulle jag nog vara lite tydlig och inte tillåta så mycket kladd, är man hungrig äter man, lite kladd, ev, ytterligare ett påpekande och förberedelse för nästa steg för sedan åker tillriken bort till nästa måltid.

Lindalou

[Alexandra]

Ofta tänker jag att jag kanske borde vara mer aktiv i Virves utveckling... ser ju hur andra föräldrar "stimulerar" och engagerar sig i sina barns vardag... jag brukar låta Virve få upptäcka i egen takt och leka med saker på sitt vis...

Men det här med maten - vad jag tänker på är om jag kanske ska lära henne lite mer hur man gör? Handen om handen och det där Oftast äter vi ju tillsammans och jag äter min mat och hon sin... eller ja hon äter/kladdar/leker etc...
Kanske är jag för slapphänt?? För lat helt enkelt??
En orsak till mitt tvivel är väl, som vanligt, maken... han har återigen insinuerat att jag "inte bryr mig" när Virve gör fel. han vill säga ifrån direkt, jag är bättre på att låta henne hållas, undersöka saker tillsammans med henne och sedan får man väl städa upp ev havregryn på golvet eller tejpa ihop nån bok eller vad det nu kan vara, om olyckan är framme...

Men en sak står klart för mig: Ditt tålamod med barn, Anna, måste vara outgrundligt! Jag är imponerad

[annawahlgren]

Tack kära du för varma ord Det där tålamodet, som väldigt mycket bygger på nyfikenhet och en vilja att lära av de små barnen och försöka identifiera sig med dem, det lönar sig. Tro mig

Bästa sättet att få tyst på en gnällspik till öm fader är att lämna huset (och barnet). Åt honom.