Jaha, så var då första natten avklarad...

...vet inte riktigt vad jag ska tycka om det hela.
I går kväll tog det 1 h 45 min för honom att somna, och förmodligen var väl jag en stor bov i det, men jag vet inte riktigt hur.

Han var i det närmaste helt hysterisk emellanåt (inte så att han kräktes, men det var inte långt ifrån ibland, tyckte jag det lät som). Han stod upp, hoppade och emellanåt tyckte jag det lät som om sängen skulle gå sönder (vi har fått en gammal spjälis till låns). Ibland fick jag ramsa en gång i minuten för att han inte skulle bryta ihop helt. Några gånger var jag även tvungen att ge honom beskedet omigen, bara för att få honom att lugna sig så pass mycket att han skulle känna hur trött han var. Efter ca 1h 30 min började han faktiskt lugna sig, och plötsligt sov han! =D> Helt fantastiskt, men jag kände det mest som om han faktiskt hade gråtit sig till sömns, och jag var inte helt nöjd med den känsla jag fick av det hela. :-s
Sen vaknade han vid ett-tiden (av gammal vana, antar jag), och då gick det något bättre, jag hann hejda hysterin (även om han började arbeta upp sig efter ca 20 min) så pass mycket att han faktiskt somnade om efter 50 min. :-$
Morgonen brukar alltid börja runt kl 5 för liten kråka, så även denna. (Enligt schemat 06.45, dock...) Upp och ge besked, och sen ramsade jag lite när jag tyckte det behövdes. Han var inte alls särskilt ledsen den här gången, så det var ju bra. Det hela funkade rätt ok ända tills pappa gick upp, ca 5.30. Det är ju svårt att vara tyst i trähus, så kråkan ropade många gånger på pappa. Jag ramsade på mitt håll, och han blev aldrig så väldigt ledsen, faktiskt. Och till slut somnade han tom om! - men då var det bara en kvart kvar tills jag var tvungen att ta upp honom.
På det hela taget har natten varit som en av våra vanliga nätter (bortsett från att han somnade mycket senare än vanligt). Men känslan jag har är inte odelat positiv, faktiskt. Framför allt för att han mer eller mindre fick gråta sig till sömns i går kväll.
Sen har jag lite problem med det här med bekräftelsen.

Jag tycker den stör mer än den hjälper, och framför allt är det väldigt svårt att veta när jag ska sätta in den, tycker jag. Han är ju tyst långa stunder, sen plötsligt vaknar han till liv igen och börjar om, vilket framför allt händer om jag ramsar när han är tyst.
Oj, det blev långt och virrigt - nu är det dags att sooova en stund (bara för att kråkan sov, kunde ju inte jag sova

såå skönt med en ledig dag!