Det där med arr förbereda stämmer verkligen. Jag brukar köra med "En gång till... sen måste saken sova, för den är så trött och vi ska..."
Hon köper ofta det, saker måste sova, även datorn eller andra saker blir trötta ibland.
Höstbarn 07
Oj så mycket svar det kommit redan Tina. Ett sånt underbart forum det här är, man får ju hjälp på en gång!
Det där med arr förbereda stämmer verkligen. Jag brukar köra med "En gång till... sen måste saken sova, för den är så trött och vi ska..."
Hon köper ofta det, saker måste sova, även datorn eller andra saker blir trötta ibland.
Det där med arr förbereda stämmer verkligen. Jag brukar köra med "En gång till... sen måste saken sova, för den är så trött och vi ska..."
Hon köper ofta det, saker måste sova, även datorn eller andra saker blir trötta ibland.
Mamma till solstrålen Elsa 
född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Du har ju fått jättebra svar, men jag tänkte på en sak till med social delaktighet. Det underlättar ju att göra typ ett schema de dagar ni är hemma och inte ska iväg. Sovtider kan ni ju och mattider. Sen tex mellan då och då går vi en promenad i Dags takt och han bestämmer vart vi går. Då och då hjälper han till med det och det osv. Lättare att gå till nästa programpunkt och mindre utbrottstillfällen. Nu är ju du gravid och orkar kanske inte så mycket, men då kanske pappa kan ta det? Och så bestämma att nu bara måste pappa ha hjälp så kanske relationen där kan bli bättre också. Åå jag bara svamlar på nu men kanske kan du använda dig av något... 
Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Och bara för det ska jag komma med ett färskt exempel också. 
Förhandla och kompromissa brukar funka här!
Sista måltiden ska ätas, en banan som vanligt "nattslurken". Elsa går till sin gåvagn och vill absolut ha skjuts. Jag försöker att förklara att vi ska ju äta banan men sen när vi busar kan hon få åka. GALLSKRIK! Ok, här kan jag välja att fortsätta tjata eller lämna henne skrikandes och det gör ju ingen glad. Så istället bestämde jag mig för att ok..."Du får åka taxi till bananen då". Hon sätter sig och åker till bananen och jag sätter henne i stolen och säger att när vi busar kan hon åka mer. Alla nöjda och glada. Hon fick åka och jag fick sätta henne i stolen. En sån liten grej men här slapp jag antagligen en 20 min gallskrik. 8)
Förhandla och kompromissa brukar funka här! Sista måltiden ska ätas, en banan som vanligt "nattslurken". Elsa går till sin gåvagn och vill absolut ha skjuts. Jag försöker att förklara att vi ska ju äta banan men sen när vi busar kan hon få åka. GALLSKRIK!
Ok, här kan jag välja att fortsätta tjata eller lämna henne skrikandes och det gör ju ingen glad. Så istället bestämde jag mig för att ok..."Du får åka taxi till bananen då". Hon sätter sig och åker till bananen och jag sätter henne i stolen och säger att när vi busar kan hon åka mer. Alla nöjda och glada. Hon fick åka och jag fick sätta henne i stolen. En sån liten grej men här slapp jag antagligen en 20 min gallskrik. 8)Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Visst ar det underbart Bluna med alla som egnagerar sig! Jag blir alldeles matt av lycka over allt stod Tack for dina tankar!
Tank vad trott all elektronik, alla bocker och allting annat omkring oss blir...
Vi skall jobba MYCKET MER pa att spela teater och att inte krangla till det i onodan, vilket jag tror vi tyvarr gor...Man vill ju sa mycket i sin "barnuppfostran"
Skall definitivt gora som du sager och schemalagga lite mer aktiviteter "har hemma" oxa. Har liksom inte blivit att vi gatt ut sa mycket i omradet eftersom det ar sa VRAMT 
men en stund ar ju faktiskt mojlig!
Stora Kramar,
tina
Tack for dina tankar!Detta kor vi manga ganger varje dagBluna skrev:Det där med arr förbereda stämmer verkligen. Jag brukar köra med "En gång till... sen måste saken sova, för den är så trött och vi ska..."
Hon köper ofta det, saker måste sova, även datorn eller andra saker blir trötta ibland.
Tank vad trott all elektronik, alla bocker och allting annat omkring oss blir... Vi skall jobba MYCKET MER pa att spela teater och att inte krangla till det i onodan, vilket jag tror vi tyvarr gor...Man vill ju sa mycket i sin "barnuppfostran"
Skall definitivt gora som du sager och schemalagga lite mer aktiviteter "har hemma" oxa. Har liksom inte blivit att vi gatt ut sa mycket i omradet eftersom det ar sa VRAMT men en stund ar ju faktiskt mojlig!Stora Kramar,
tina
Vetgiriga semlan Dag född 071105, kurad i Gastsjön aug. 2008
Ingrid som kan själv! 090826 http://dahlin.bloggproffs.se
Värst vad flitiga ni varit här i tråden, mitt i värmen å allt! Nu har jag läst ikapp allt och även läst din tråd på Barnafostran Tina. Så mycket klokskap!
Nu känner jag mig jättegnällig men här hemma är det inte jättekul alla dagar. Själv har jag blivit sjukskriven pga foglossningarna. Fogen framtill har blivit lite bättre sedan jag inte är på jobbet och ränner, bär, lyfter, böjer och plockar hela dagarna. Har ett stödbälte men vet inte om det hjälper så värst mkt. Nu har jag dock fått en nerv eller liknande i kläm baktill så mitt högra ben fungerar inte ibland. Har konstant kramp/domningar i benet och svårt att gå förstås. Svårt att sitta still för länge också eftersom krampen då känns värre. Det enda som funkar hyfsat är att ligga ner på sidan i sängen med en kudde mellan knäna. Som om man kunde göra det hela dagarna med en 1½-åring hemma...
Pappan är pappaledig och mellan varven av att springa efter Junior och sköta den vanliga ruljangsen här hemma så målar och snickrar han eftersom vi renoverar. Kan ju säga att han jobbar häcken av sig och jag kan inte göra så mycket mer än att sitta och vara frustrerad och irriterad över allt jag vill ha gjort men inte kan/orkar. ](*,)
Är sjukskriven hela nästa vecka också sedan får vi se. Ska till sjukgymnast på tisdag och se om de kan hjälpa mig. Har fått min chef att skriva på ansökningarna om havandeskapspenning men jag har inga stora förhoppningar om att få det beviljat eftersom det verkar svårt när man jobbar i förskolan. (Nån dum regel de verkar ha på FK vilket är konstigt kan tyckas.) Lite frustrerande att inte veta vad som ska hända härnäst, eller hur det blir med pengar. Jobbet ringer och frågar när jag ska komma tillbaka om jag kommer eftersom dom behöver planera med vikarie eller lägga om scheman osv. Jag kan ju inte svara på det...
NOG gnällt om det! Junior då... Jaa jag har ju hela tiden tänkt att det är förtrots allt handlar om men efter att ha läst Tinas tråd så vet jag inte. Det är mycket SURT gnöl och protester här. Junior VILL VILL VILL ha saker hela tiden. Men han är inte försiktig med alla saker och ofta är det när vi ska göra andra saker som han kommer på att han vill ha en grej. Jag blir tokig på det här! Han har svårt att acceptera att man säger "nu får den ligga där, den ska vara där" och så går man och gör något annat. Han kommer ofta och drar mig eller pappan i handen och vill att vi ska följa med och hjälpa honom ta ner saker eller lyfta upp honom så att han kan titta ut genom fönstret. En stor favorit här, han har sedan han var ganska liten varit extremt förtjust i att titta ut genom fönstrena.
Peppar, peppar, har han inte fått några extrema skrikutbrott som varat någon längre stund, utan de brukar oftast gå över om man låter honom vara. Han hittar snart något nytt intressant. Han är som en målsökande missil och ska leta roliga saker överallt och pilla pilla pilla på ALLT! Men det är bara så tråkigt att höra det här sura hela tiden för att han vill HA allt. Ibland kan man undra om man gjort fel som låtit honom få allt han pekar på.
När vi var och firade midsommar med vänner och barn kände vi "varför kan inte vi också ha en unge som intresserar sig för sånt som andra barn gör" han ska bara pilla på allt olämpligt överallt hela tiden och det är jobbigt att vara borta någonstans med honom. Det bästa är att gå ut i skogen där han får härja bäst han vill med saker. Han springer fort ute och går gärna ifrån en.
Igår var vi på stranden för första gången i år och det var en succé! Förutom att vi hade fullt sjå att hålla honom från alla andras roliga bollar, flytdjur, filtar och fikakorgar så var det riktigt härligt!
Just nu känns det verkligen som att man bara få hindra hela tiden. Vi har börjat säga nej till några få saker.
Tänkte på det ni skrev om bitande. Junior var sådan för några månader sedan men det har lagt sig. Vet inte vad vi gjorde egentligen. Försökte säga att han inte fick men han skrattade och förstod inte. Han kan fortfarande slå till en med handflatan eller det nya nu, skalla en! Några gånger har jag praktiserat uteslutning och det har han fattat ganska bra. Vet inte om det är rätt eller fel. Två exempel...
1, Jag står vid köksbänken med min bärbara dator. Junior står nedanför och drar i mig och gnäller, vill också titta och knappra! Jag sätter mig ner och frågar "vill du titta på datorn?" Han pratar inte så mycket än men kan säga mm/nicka och nä/skaka på huvet. Jag svarar medan jag lyfter upp honom och sätter hon på bänken "då får du sitta här och titta, inte trycka på knapparna". "Näe" svarar han då, sitter och tittar en stund. Pekar på skärmen och vi tittar tillsammans på lite bilder. Efter en stund killar det i de små fingrarna och han kan inte låta bli att sticka fram fingrarna och försöka trycka på knapparna. Jag upprepar "man får titta, inte trycka på knapparna, bara titta". Han är med på noterna och vi fortsätter. När han ändå gör det ytterligare en gång så sätter jag ner honom på golvet. Utan ord, bara i handling. Han får naturligtvis stora brytet med tårar. Jag fortsätter lugnt men hukar mig då han pausar lite och frågar igen "vill du sitta och titta på datorn?" "mm". "Då får du titta, inte trycka på knapparna" "mm". Upp igen och han klarar att sitta en stund till och titta och tycker det är kul. När det hela upprepas en gång till och jag ändå ska gå iväg och ta datorn med mig så blir han förstås inte så glad men utbrottet går snabbt över. Är det fel att göra såhär? Han förstod ju kändes det som men kunde inte låta bli. Jag får ju trycka på knapparna men inte han. Vi har hittills inte kunnat ha en dator i närheten av honom för han ska bara banka, slå och trycka på alla knappar. Hur hantera detta?
2, Vi ligger i sängen och gosar på morgonen. Junior slåss och jag säger "man får klappa fint, inte slå, klappa fint". Oftast gör han det men ibland har han vägrat och blivit arg när man tagit handen om handen. Nån gång har jag satt ner honom på golvet, kvickt och utan ord. Då blir han först sur men klättrar sedan upp igen och är med och gosar utan att slåss. Är det rätt att hantera det såhär?
Som vanligt låååångt inlägg av mig. Hoppas ni inte smälter bort i värmen! Kram på er!
Nu känner jag mig jättegnällig men här hemma är det inte jättekul alla dagar. Själv har jag blivit sjukskriven pga foglossningarna. Fogen framtill har blivit lite bättre sedan jag inte är på jobbet och ränner, bär, lyfter, böjer och plockar hela dagarna. Har ett stödbälte men vet inte om det hjälper så värst mkt. Nu har jag dock fått en nerv eller liknande i kläm baktill så mitt högra ben fungerar inte ibland. Har konstant kramp/domningar i benet och svårt att gå förstås. Svårt att sitta still för länge också eftersom krampen då känns värre. Det enda som funkar hyfsat är att ligga ner på sidan i sängen med en kudde mellan knäna. Som om man kunde göra det hela dagarna med en 1½-åring hemma...
Pappan är pappaledig och mellan varven av att springa efter Junior och sköta den vanliga ruljangsen här hemma så målar och snickrar han eftersom vi renoverar. Kan ju säga att han jobbar häcken av sig och jag kan inte göra så mycket mer än att sitta och vara frustrerad och irriterad över allt jag vill ha gjort men inte kan/orkar. ](*,)
Är sjukskriven hela nästa vecka också sedan får vi se. Ska till sjukgymnast på tisdag och se om de kan hjälpa mig. Har fått min chef att skriva på ansökningarna om havandeskapspenning men jag har inga stora förhoppningar om att få det beviljat eftersom det verkar svårt när man jobbar i förskolan. (Nån dum regel de verkar ha på FK vilket är konstigt kan tyckas.) Lite frustrerande att inte veta vad som ska hända härnäst, eller hur det blir med pengar. Jobbet ringer och frågar när jag ska komma tillbaka om jag kommer eftersom dom behöver planera med vikarie eller lägga om scheman osv. Jag kan ju inte svara på det...
NOG gnällt om det! Junior då... Jaa jag har ju hela tiden tänkt att det är förtrots allt handlar om men efter att ha läst Tinas tråd så vet jag inte. Det är mycket SURT gnöl och protester här. Junior VILL VILL VILL ha saker hela tiden. Men han är inte försiktig med alla saker och ofta är det när vi ska göra andra saker som han kommer på att han vill ha en grej. Jag blir tokig på det här! Han har svårt att acceptera att man säger "nu får den ligga där, den ska vara där" och så går man och gör något annat. Han kommer ofta och drar mig eller pappan i handen och vill att vi ska följa med och hjälpa honom ta ner saker eller lyfta upp honom så att han kan titta ut genom fönstret. En stor favorit här, han har sedan han var ganska liten varit extremt förtjust i att titta ut genom fönstrena.
Peppar, peppar, har han inte fått några extrema skrikutbrott som varat någon längre stund, utan de brukar oftast gå över om man låter honom vara. Han hittar snart något nytt intressant. Han är som en målsökande missil och ska leta roliga saker överallt och pilla pilla pilla på ALLT! Men det är bara så tråkigt att höra det här sura hela tiden för att han vill HA allt. Ibland kan man undra om man gjort fel som låtit honom få allt han pekar på.
När vi var och firade midsommar med vänner och barn kände vi "varför kan inte vi också ha en unge som intresserar sig för sånt som andra barn gör" han ska bara pilla på allt olämpligt överallt hela tiden och det är jobbigt att vara borta någonstans med honom.
Det bästa är att gå ut i skogen där han får härja bäst han vill med saker. Han springer fort ute och går gärna ifrån en.Igår var vi på stranden för första gången i år och det var en succé! Förutom att vi hade fullt sjå att hålla honom från alla andras roliga bollar, flytdjur, filtar och fikakorgar så var det riktigt härligt!
Just nu känns det verkligen som att man bara få hindra hela tiden. Vi har börjat säga nej till några få saker.
Tänkte på det ni skrev om bitande. Junior var sådan för några månader sedan men det har lagt sig. Vet inte vad vi gjorde egentligen. Försökte säga att han inte fick men han skrattade och förstod inte. Han kan fortfarande slå till en med handflatan eller det nya nu, skalla en!
Några gånger har jag praktiserat uteslutning och det har han fattat ganska bra. Vet inte om det är rätt eller fel. Två exempel...1, Jag står vid köksbänken med min bärbara dator. Junior står nedanför och drar i mig och gnäller, vill också titta och knappra! Jag sätter mig ner och frågar "vill du titta på datorn?" Han pratar inte så mycket än men kan säga mm/nicka och nä/skaka på huvet. Jag svarar medan jag lyfter upp honom och sätter hon på bänken "då får du sitta här och titta, inte trycka på knapparna". "Näe" svarar han då, sitter och tittar en stund. Pekar på skärmen och vi tittar tillsammans på lite bilder. Efter en stund killar det i de små fingrarna och han kan inte låta bli att sticka fram fingrarna och försöka trycka på knapparna. Jag upprepar "man får titta, inte trycka på knapparna, bara titta". Han är med på noterna och vi fortsätter. När han ändå gör det ytterligare en gång så sätter jag ner honom på golvet. Utan ord, bara i handling. Han får naturligtvis stora brytet med tårar. Jag fortsätter lugnt men hukar mig då han pausar lite och frågar igen "vill du sitta och titta på datorn?" "mm". "Då får du titta, inte trycka på knapparna" "mm". Upp igen och han klarar att sitta en stund till och titta och tycker det är kul. När det hela upprepas en gång till och jag ändå ska gå iväg och ta datorn med mig så blir han förstås inte så glad men utbrottet går snabbt över. Är det fel att göra såhär? Han förstod ju kändes det som men kunde inte låta bli. Jag får ju trycka på knapparna men inte han. Vi har hittills inte kunnat ha en dator i närheten av honom för han ska bara banka, slå och trycka på alla knappar. Hur hantera detta?
2, Vi ligger i sängen och gosar på morgonen. Junior slåss och jag säger "man får klappa fint, inte slå, klappa fint". Oftast gör han det men ibland har han vägrat och blivit arg när man tagit handen om handen. Nån gång har jag satt ner honom på golvet, kvickt och utan ord. Då blir han först sur men klättrar sedan upp igen och är med och gosar utan att slåss. Är det rätt att hantera det såhär?
Som vanligt låååångt inlägg av mig. Hoppas ni inte smälter bort i värmen! Kram på er!
Hej LaQ!
Kul att höra från dig också. Har varit in på bloggen men inget nytt. Vad tråkigt att du har så ont . Hoppas det blir bättre.
Jag kan ju väl förstå att man blir lite trött när man är gravid och allt. Det är inte lätt att alltid göra "rätt" och tänka till om allting. Jag tycker dina situationer är svåra att svara på. :-k
Elsa är också intresserad av datorn. Jag försöker att sitta så lite med den som möjligt medan hon är vaken. Hon vill ju också skriva på den. Jag har sagt och visat "klappa fint...man får ta försiktigt på datorn..." Jag fullföljer handen om handen vare sig hon vill eller inte. Är jag hemma så sitter jag när hon sover på dagen och sen på kvällen när hon lagt sig. På helgen sitter jag ibland på morgonen och då har jag sagt "Gå och hämta en bok så kan vi läsa..." Då har hon hämtat en bok från sitt rum och så kan vi läsa samtidigt som jag har datorn på och långt ifrån så hon inte når. Det har funkat för vår lilla fröken. Men hon pratar ju mycket och jag behöver i princip bara upprepa vad hon säger när hon bläddrar. "Lampa" "Ja en lampa ja...och vad är det då?" "Mickipiigha" "Jaa en nyckelpiga" 8)
När han slåss så skulle jag nog göra som den mamman som hade problem med att barnet sparkade. Säga till som du gör först och hjälper inte det så bara måste mamma göra något annat viktigt. Så synd att den gosiga stunden försvann...
Jag tycker det är så intressant att bolla såhär till varandra för man får så mycket egna tips som man kan använda vid eventuella problem.
Här har vi ju skrikandet som jag skulle se som störande moment. Hon har ljus röst så när hon skriker så hörs det! Jag har ju sagt "man behöver inte skrika Elsa...man kan säga vad man vill (oftast så förstår jag ju vad hon vill så jag säger tex att hon kan säga att mamma kan hjälpa henne. Detta är något jag mest bara säger för jag vet inte om hon förstår allt det). Ibland tittar jag på henne och säger "Visa mamma vad du vill istället!" och då visar hon ju oftast. Men hon skriker ju ändå... Tålamod kanske...
Kul att höra från dig också. Har varit in på bloggen men inget nytt.
Vad tråkigt att du har så ont . Hoppas det blir bättre. Jag kan ju väl förstå att man blir lite trött när man är gravid och allt. Det är inte lätt att alltid göra "rätt" och tänka till om allting. Jag tycker dina situationer är svåra att svara på. :-k
Elsa är också intresserad av datorn. Jag försöker att sitta så lite med den som möjligt medan hon är vaken. Hon vill ju också skriva på den. Jag har sagt och visat "klappa fint...man får ta försiktigt på datorn..." Jag fullföljer handen om handen vare sig hon vill eller inte. Är jag hemma så sitter jag när hon sover på dagen och sen på kvällen när hon lagt sig. På helgen sitter jag ibland på morgonen och då har jag sagt "Gå och hämta en bok så kan vi läsa..." Då har hon hämtat en bok från sitt rum och så kan vi läsa samtidigt som jag har datorn på och långt ifrån så hon inte når. Det har funkat för vår lilla fröken. Men hon pratar ju mycket och jag behöver i princip bara upprepa vad hon säger när hon bläddrar. "Lampa" "Ja en lampa ja...och vad är det då?" "Mickipiigha" "Jaa en nyckelpiga" 8)
När han slåss så skulle jag nog göra som den mamman som hade problem med att barnet sparkade. Säga till som du gör först och hjälper inte det så bara måste mamma göra något annat viktigt. Så synd att den gosiga stunden försvann...
Jag tycker det är så intressant att bolla såhär till varandra för man får så mycket egna tips som man kan använda vid eventuella problem.
Här har vi ju skrikandet som jag skulle se som störande moment. Hon har ljus röst så när hon skriker så hörs det!
Jag har ju sagt "man behöver inte skrika Elsa...man kan säga vad man vill (oftast så förstår jag ju vad hon vill så jag säger tex att hon kan säga att mamma kan hjälpa henne. Detta är något jag mest bara säger för jag vet inte om hon förstår allt det). Ibland tittar jag på henne och säger "Visa mamma vad du vill istället!" och då visar hon ju oftast. Men hon skriker ju ändå... Tålamod kanske... Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Bluna >> Jag instämmer med dig att det är toppen att bolla med varandra såhär för man får idéer om olika situationer och hur man kan lösa små och inte så små uppkomna meningsskiljaktigheter så att säga. 8)
Brukar inte heller sitta vid datorn när Junior är vaken. Det funkar helt enkelt inte. Det får bli under ensamlek, middagslur och på kvällen när vi lagt honom. Så den konflikten brukar egentligen inte uppstå. Någon enstaka gång när Junior får fatt i nån av våra bärbara datorer och visar stort intresse så brukar vi fråga om han vill titta på ________ (något roligt klipp på youtube). Vill han det så startar vi igång och han vet att han inte får trycka på knapparna. Sedan tittar vi men han har sällan tålamod att titta klart ens 3 minuter och sen är saken ur världen. Den här är en favorit, rekommenderas! 8) http://www.youtube.com/watch?v=astISOttCQ0
Förresten, ser era små på TV? Junior är inte intresserad mer än ytterst korta stunder (typ max 2 minuter). Inget vi uppmuntrat å andra sidan. Det har inte blivit av helt enkelt. Vi har aldrig TVn på på dagtid och om vi satt på den nån gång när han varit i vardagsrummet (vilket inte är så ofta eftersom vi mest tillbringar dagarna på övervåningen där vi har kök, sovrum, hall mm och utomhus).
Den andra situationen som jag skrev om när Junior slåss då vi ska mysa i sängen. Har läst tråden om den gravida mamman som blev sparkad på av vällingdrickande liten älskling. Har också gjort så nån gång att jag gått iväg "nu ska mamma göra det eller det".
En annan kul incident. Idag var hela familjen på lite shoppingtur. Med tanke på de senaste dagarnas sommarvärme tyckte jag att Junior verkligen var i behov av en ny pyjamas med korta ärmar och ben. Vaknade själv inatt och tyckte det var olidligt varmt! Å då har jag varken blöja eller pyjamas på mig. Styrde in kundvagnen på Coops klädavdelning och sa till Junior "tror du att det finns någon ny pyjamas till Junior här?" Han svarade genast skeptiskt "näee". Men där hade han fel. Vi hittade en bodysuit i modell som jag tänkt mig kan passa som pyjamas. Just den var nog inte tänkt som pyjamas egentligen men för så stora killar som Junior känns bodysuit lite mycket pyjamas och kanske inget jag skulle ta på honom när vi går till sandlådan precis. Nåväl, den vi hittade hade krokodiler på sig. Jag visade för Junior och han skrattade och slet genast åt sig den och sedan fick vi den inte ur händerna på honom. Med nöd och näppe fick vi visat fram streckkoden i kassan. Väl hemma bar han den i en egen liten plastpåse (tillsammans med ett par shorts från PoP) från bilen och hem. När vi passerade grannarnas hus och han såg dem ute visade han stolt upp påsen med sin nya pyjamas och fick beröm av lekkompisens mamma. Jämnåriga lekkompisen tittade förstås också och pekade på krokodilerna. 8) Efter kvällsbadet satte vi på nya pyjamasen och jag sa till Junior "ska du gå ut i köket och visa pappa", varpå han spatserar ut i köket, putar ut med magen, klappar sig på magen och skrattar stolt och visar pappa. Så söt så att man kan äta upp honom!
Nog har man ju hört om barn som har mycket bestämda åsikter om klädval osv, men inte trodde jag att 1½-åriga pojkar skulle vara så nogräknade.
Brukar inte heller sitta vid datorn när Junior är vaken. Det funkar helt enkelt inte. Det får bli under ensamlek, middagslur och på kvällen när vi lagt honom. Så den konflikten brukar egentligen inte uppstå. Någon enstaka gång när Junior får fatt i nån av våra bärbara datorer och visar stort intresse så brukar vi fråga om han vill titta på ________ (något roligt klipp på youtube). Vill han det så startar vi igång och han vet att han inte får trycka på knapparna. Sedan tittar vi men han har sällan tålamod att titta klart ens 3 minuter och sen är saken ur världen. Den här är en favorit, rekommenderas! 8) http://www.youtube.com/watch?v=astISOttCQ0
Förresten, ser era små på TV? Junior är inte intresserad mer än ytterst korta stunder (typ max 2 minuter). Inget vi uppmuntrat å andra sidan. Det har inte blivit av helt enkelt. Vi har aldrig TVn på på dagtid och om vi satt på den nån gång när han varit i vardagsrummet (vilket inte är så ofta eftersom vi mest tillbringar dagarna på övervåningen där vi har kök, sovrum, hall mm och utomhus).
Den andra situationen som jag skrev om när Junior slåss då vi ska mysa i sängen. Har läst tråden om den gravida mamman som blev sparkad på av vällingdrickande liten älskling. Har också gjort så nån gång att jag gått iväg "nu ska mamma göra det eller det".
En annan kul incident. Idag var hela familjen på lite shoppingtur. Med tanke på de senaste dagarnas sommarvärme tyckte jag att Junior verkligen var i behov av en ny pyjamas med korta ärmar och ben. Vaknade själv inatt och tyckte det var olidligt varmt! Å då har jag varken blöja eller pyjamas på mig.
Styrde in kundvagnen på Coops klädavdelning och sa till Junior "tror du att det finns någon ny pyjamas till Junior här?" Han svarade genast skeptiskt "näee". Men där hade han fel. Vi hittade en bodysuit i modell som jag tänkt mig kan passa som pyjamas. Just den var nog inte tänkt som pyjamas egentligen men för så stora killar som Junior känns bodysuit lite mycket pyjamas och kanske inget jag skulle ta på honom när vi går till sandlådan precis. Nåväl, den vi hittade hade krokodiler på sig. Jag visade för Junior och han skrattade och slet genast åt sig den och sedan fick vi den inte ur händerna på honom. Med nöd och näppe fick vi visat fram streckkoden i kassan. Väl hemma bar han den i en egen liten plastpåse (tillsammans med ett par shorts från PoP) från bilen och hem. När vi passerade grannarnas hus och han såg dem ute visade han stolt upp påsen med sin nya pyjamas och fick beröm av lekkompisens mamma. Jämnåriga lekkompisen tittade förstås också och pekade på krokodilerna. 8) Efter kvällsbadet satte vi på nya pyjamasen och jag sa till Junior "ska du gå ut i köket och visa pappa", varpå han spatserar ut i köket, putar ut med magen, klappar sig på magen och skrattar stolt och visar pappa. Så söt så att man kan äta upp honom! Nog har man ju hört om barn som har mycket bestämda åsikter om klädval osv, men inte trodde jag att 1½-åriga pojkar skulle vara så nogräknade.
Hej!
Underbart med nya pjamasen LaQ! Tank vad dom ar medvetna anda 8)
Martin fick uppleva ett "golden moment" med Dag nar jag rymt hemmifran under em (lite trott pa sonen just nu
). Dom stadade ihop och MArtin bad Dag plocka upp sina klossar i vardagsrummet och lagga dom i lekladan. Sjalv gick han och baddade sangarna. Nar Dag var klar kom han efter pappa och sa "ardig" (fardig alltsa) och gav en high five 8) Da smalter man...
Ang. Tv kan jag saga att sonen hakat upp sig... Vi hade stranga restriktioner tidigare i varas med att det bara var barntv mellan 17.30-18 (drommarnas tradgard) medan mamma lagade mat. Sen var vi dumma nog att satta pa dvd'n med Mora Trask nagra ganger och sen dess har det varit kort! Har i USA vill han se "Barna" (rosa dinosauren Barney=URK!) hela tiden, sa det blir mycket "Barney sover" just nu Funkar ibland...
Annars har vi fullkomligt kaos har Skriver pa forumet och far manga kloka svar, men DET AR SVART. Jag vet ju att det hela gar over om ett tag, men mitt i stormen ar det jobbigt. Puh!
Nu skall jag och Maken se pa film
Kram, Tina
Underbart med nya pjamasen LaQ! Tank vad dom ar medvetna anda 8)
Martin fick uppleva ett "golden moment" med Dag nar jag rymt hemmifran under em (lite trott pa sonen just nu
). Dom stadade ihop och MArtin bad Dag plocka upp sina klossar i vardagsrummet och lagga dom i lekladan. Sjalv gick han och baddade sangarna. Nar Dag var klar kom han efter pappa och sa "ardig" (fardig alltsa) och gav en high five 8) Da smalter man...Ang. Tv kan jag saga att sonen hakat upp sig... Vi hade stranga restriktioner tidigare i varas med att det bara var barntv mellan 17.30-18 (drommarnas tradgard) medan mamma lagade mat. Sen var vi dumma nog att satta pa dvd'n med Mora Trask nagra ganger och sen dess har det varit kort! Har i USA vill han se "Barna" (rosa dinosauren Barney=URK!) hela tiden, sa det blir mycket "Barney sover" just nu
Funkar ibland...Annars har vi fullkomligt kaos har
Skriver pa forumet och far manga kloka svar, men DET AR SVART. Jag vet ju att det hela gar over om ett tag, men mitt i stormen ar det jobbigt. Puh!Nu skall jag och Maken se pa film
Kram, Tina
Vetgiriga semlan Dag född 071105, kurad i Gastsjön aug. 2008
Ingrid som kan själv! 090826 http://dahlin.bloggproffs.se
LaQ: Ja ibland tittar vi på klipp på datorn också. Hon gillar speciellt "drömmarnas trädgård" och så filmklipp på henne själv eller andra barn. Ska kolla in det du tipsade. 
Vad gulligt med pyjamasen! De är så söta de små...
Elsa kan titta rätt länge på tv, i varje fall på kvällen när hon är lite trött. Tex före nattslurken. Då myser hon ner sig och suger på tummen. Men hon "kräver" inte att få titta så det går bra att dansa eller göra annat också.
TinasDag: Följer din tråd med spänning!
Elsa sitter ute med sitt Duplo nu, hon älskar det. Pysslar och bygger...
Vad gulligt med pyjamasen! De är så söta de små...
Elsa kan titta rätt länge på tv, i varje fall på kvällen när hon är lite trött. Tex före nattslurken. Då myser hon ner sig och suger på tummen. Men hon "kräver" inte att få titta så det går bra att dansa eller göra annat också.
TinasDag: Följer din tråd med spänning!
Elsa sitter ute med sitt Duplo nu, hon älskar det.
Pysslar och bygger...Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Godmorgon på er!
Nu har jag allmänbildat mig lite som förälder och förkovrat mig i barnprogrammens förlovade land. Har kikat på Drömmarnas land på SVT Play. Har aldrig tidigare sett det. Känns lite som en variant på Teletubbies? (Som jag heller inte sett så mkt iofs.)
Här hemma skulle det ALDRIG gå att sätta Junior framför TVn medan jag lagar mat/städar eller plockar med något annat. Han ska ALLTID vara med där det händer något och se vad vi gör och hjälpa till. Sina egna leksaker (förutom ensamleken) rör han sällan öht på hela dagen. Med undantag för sandleksaker när man går till sandlådan. Å så lite dl-mått, båtar å annat i badet på kvällen.
Vi fyller i stort sett dagarna med utevistelse eller social delaktighet när det inte är ensamlek, mat eller sova.
Inte för att det kanske är något att stå efter att han ska sitta och se på TV. Det är inte alls så jag menar. Mer en liten undran över att min grabb ALDRIG kan vara still längre än max 1 minut frivilligt. Inte ens när han äter välling på morgonen eller kvällen är han still, utan sparkar med benen, vrider sig, pillar på tårna, vrider på flaskan, pillar på nån annan grej... Att mysa och sitta still finns inte i hans värld liksom...
Hade dock gärna hoppats att Junior kunde se på TV efter badet så att man kan ta blöja, pyjamas och vällingen i soffan i höst sedan när lill*syskonet kommit. Förhoppningsvis har vi renoverat klart det värsta då så att nedervåningen slipper vara restricted area för Junior.
Vilken redig kille Dag är som hjälper pappa att städa!
En annan fråga... Hur gör ni med era små och trappor? Junior kan gå i trappan och hålla sig i spjälorna men jag är så rädd att han ska ramla eftersom han inte har full uppmärksamhet så jag brukar gå framför honom ifall han tappar greppet så rullar han inte hela vägen ner iaf. Å andra sidan märker jag att han slarvar mer när han vet att jag finns i närheten. Han vill gärna gå och hålla mig i handen. Men i stort sett är alltid grinden till nedervåningen stängd så han får för det mesta hålla sig däruppe.
Nu har jag allmänbildat mig lite som förälder och förkovrat mig i barnprogrammens förlovade land. Har kikat på Drömmarnas land på SVT Play. Har aldrig tidigare sett det. Känns lite som en variant på Teletubbies? (Som jag heller inte sett så mkt iofs.)
Här hemma skulle det ALDRIG gå att sätta Junior framför TVn medan jag lagar mat/städar eller plockar med något annat. Han ska ALLTID vara med där det händer något och se vad vi gör och hjälpa till. Sina egna leksaker (förutom ensamleken) rör han sällan öht på hela dagen. Med undantag för sandleksaker när man går till sandlådan. Å så lite dl-mått, båtar å annat i badet på kvällen.
Vi fyller i stort sett dagarna med utevistelse eller social delaktighet när det inte är ensamlek, mat eller sova.
Inte för att det kanske är något att stå efter att han ska sitta och se på TV. Det är inte alls så jag menar. Mer en liten undran över att min grabb ALDRIG kan vara still längre än max 1 minut frivilligt.
Inte ens när han äter välling på morgonen eller kvällen är han still, utan sparkar med benen, vrider sig, pillar på tårna, vrider på flaskan, pillar på nån annan grej... Att mysa och sitta still finns inte i hans värld liksom...Hade dock gärna hoppats att Junior kunde se på TV efter badet så att man kan ta blöja, pyjamas och vällingen i soffan i höst sedan när lill*syskonet kommit. Förhoppningsvis har vi renoverat klart det värsta då så att nedervåningen slipper vara restricted area för Junior.
Vilken redig kille Dag är som hjälper pappa att städa!
En annan fråga... Hur gör ni med era små och trappor? Junior kan gå i trappan och hålla sig i spjälorna men jag är så rädd att han ska ramla eftersom han inte har full uppmärksamhet så jag brukar gå framför honom ifall han tappar greppet så rullar han inte hela vägen ner iaf. Å andra sidan märker jag att han slarvar mer när han vet att jag finns i närheten. Han vill gärna gå och hålla mig i handen. Men i stort sett är alltid grinden till nedervåningen stängd så han får för det mesta hålla sig däruppe.
LaQ: Ja det verkar vara en livlig krabat ni har! Det är full fart här också men någon stund kan hon sitta stilla utan problem. Vi har slutat med ensamlek, jag brukar ta fram lite på en filt på morgonen och så sitter hon med det på uteplatsen eller i närheten av mig. Jag orkade inte byta ut saker och vara kreativ med ensamleken mer så jag slutade mest för egen del. Hon älskar ju duplot som sagt och bygger gärna med det ofta.
Vi försöker också att fylla dagen med mycket jobb och utevistelse, det är ju det hon gillar mest. Står jag och lagar mat så kommer hon och försöker ta fram en stol själv och säger "Hjäpa" eller "laga mat". Idag hjälpte hon till med att riva grönsaker och blanda en dressing som hon också råkade ha ut så vi fick börja om. Hennes reaktion när allt rann ut på diskbänken var "Oj oj oj" När jag bara skulle steka på lite kassler på slutet och tackade henne för hjälpen, så sa hon "Esa diska". Så fortsatte hon och diskade också.
Vi har ju ingen trappa inne hos oss men det finns en i trappuppgången. Den vill hon gärna upp i fast vi bor längst ner. Oftast har vi tid så jag kan gå efter tills hon gått upp för hela och så får hon gå ner igen. Ibland springer hon dit och börjar klättra upp som att man ska jaga henne så då gäller det att vara snabb, inte kul om hon ramlar ner för den stentrappen...
Det är full fart här också men någon stund kan hon sitta stilla utan problem. Vi har slutat med ensamlek, jag brukar ta fram lite på en filt på morgonen och så sitter hon med det på uteplatsen eller i närheten av mig. Jag orkade inte byta ut saker och vara kreativ med ensamleken mer så jag slutade mest för egen del. Hon älskar ju duplot som sagt och bygger gärna med det ofta.Vi försöker också att fylla dagen med mycket jobb och utevistelse, det är ju det hon gillar mest. Står jag och lagar mat så kommer hon och försöker ta fram en stol själv och säger "Hjäpa" eller "laga mat". Idag hjälpte hon till med att riva grönsaker och blanda en dressing som hon också råkade ha ut så vi fick börja om
. Hennes reaktion när allt rann ut på diskbänken var "Oj oj oj" När jag bara skulle steka på lite kassler på slutet och tackade henne för hjälpen, så sa hon "Esa diska". Så fortsatte hon och diskade också. Vi har ju ingen trappa inne hos oss men det finns en i trappuppgången. Den vill hon gärna upp i fast vi bor längst ner. Oftast har vi tid så jag kan gå efter tills hon gått upp för hela och så får hon gå ner igen. Ibland springer hon dit och börjar klättra upp som att man ska jaga henne så då gäller det att vara snabb, inte kul om hon ramlar ner för den stentrappen...
Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Bluna: Ensamleken har vi INGA planer på att sluta med! Junior leker i 1½-2 timmar varje morgon och det fungerar finfint. Vi har mestadels samma leksaker men varierar lite hur som helst. Bäst fungerar det om man bara byter några saker typ var annan eller var tredje dag. Vissa storfavoriter kan hänga i längre. Som t.ex. snickarlådan nu. Junior har fått stor inspiration av alla hantverkare och pappa som snickrar, sågar osv. Sen har han en stor nalle från Fisher Price som sjunger olika sånger och säger olika saker när man trycker på näsan, tassarna, magen osv. Den älskar han och kan leka med hur mycket som helst! Övrigt varierar vi plocklådor, smågrejer, instrument, bilar, bitvänliga böcker (vanliga pekböcker i kartong har han haft sönder ett par redan, antingen tuggat i sig eller pillat/rivit sönder). Han brukar ofta få nåra russin i en burk, nåt kex eller nåra majskrokar osv. Å så förstås sin gosehund, snutte och kudde. Lyssna på radio eller CD får han också.
Kanske får han sitt av stillasittande och koncentration under ensamleken. Sedan går vi (eller pappan numera när jag inte kan gå så långt) alltid promenad med hundarna på förmiddagen och eftermiddagen. Då sitter Junior i vagnen och äter ett äpple, pillar på några pinnar eller nåt annat. Pappan brukar gå nästan någon mil om dagen och Junior får gå delar av det också. 1-1½ km kan han lätt traska på. Ofta vill han putta vagnen också, uppför backar, han stånkar och tar i och blir skitarg om man försöker hjälpa honom. Man får INTE hålla i vagnen!
Hur är era små med maten å så i värmen? Junior har helt klart sämre aptit. Frukt och bär kan han däremot sätta i sig i obegränsade mängder. Dricker bra gör han också, det är väl huvudsaken kanske. Måltiderna innehåller mycket gnöl och surt pekande på olika saker och "näääe" vilket betyder att han vill ha det. Det går inte att ha något annat än våra tallrikar och bestick på bordet för det blir konflikter om allt sånt. Det slutar oftast med att vi trugar genom att mata honom. Det fungerar med lite avledning mellan det sura gnölet och han brukar få i sig rätt ordentliga portioner på det sättet. Om det inte är något riktigt gott, som blåbär och hallon från frysen. (Storfavoriten!) Då får man INTE hjälpa till och Junior äter sååå redigt med andakt.
Det är tänder på G här också nu. Hittills har han bara 8 framtänder (4 nere, 4 uppe). På kvällarna (och idag faktiskt också innan middagsluren) har han tacksamt tagit emot en bitring som tuggar frenetiskt på och som han fått med sig i sängen och somnar då mkt mer nöjd.
Kanske får han sitt av stillasittande och koncentration under ensamleken. Sedan går vi (eller pappan numera när jag inte kan gå så långt) alltid promenad med hundarna på förmiddagen och eftermiddagen. Då sitter Junior i vagnen och äter ett äpple, pillar på några pinnar eller nåt annat. Pappan brukar gå nästan någon mil om dagen och Junior får gå delar av det också. 1-1½ km kan han lätt traska på. Ofta vill han putta vagnen också, uppför backar, han stånkar och tar i och blir skitarg om man försöker hjälpa honom. Man får INTE hålla i vagnen!
Hur är era små med maten å så i värmen? Junior har helt klart sämre aptit. Frukt och bär kan han däremot sätta i sig i obegränsade mängder. Dricker bra gör han också, det är väl huvudsaken kanske. Måltiderna innehåller mycket gnöl och surt pekande på olika saker och "näääe" vilket betyder att han vill ha det. Det går inte att ha något annat än våra tallrikar och bestick på bordet för det blir konflikter om allt sånt. Det slutar oftast med att vi trugar genom att mata honom. Det fungerar med lite avledning mellan det sura gnölet och han brukar få i sig rätt ordentliga portioner på det sättet. Om det inte är något riktigt gott, som blåbär och hallon från frysen. (Storfavoriten!) Då får man INTE hjälpa till och Junior äter sååå redigt med andakt.
Det är tänder på G här också nu. Hittills har han bara 8 framtänder (4 nere, 4 uppe). På kvällarna (och idag faktiskt också innan middagsluren) har han tacksamt tagit emot en bitring som tuggar frenetiskt på och som han fått med sig i sängen och somnar då mkt mer nöjd.
LaQ: Nej den ensamleken förstår jag att ni vill ha kvar. Jag märkte att hon tröttnat lite här och som sagt...jag var lat. Vi hade ca 1 tim som mest.
Hon älskar mat! Kanske att hon äter lite mindre nu... Annars ska hon ställa sig och balansera mycket i sin stol. Har inte börjat med sele för hon håller sig i stolen. Vi håller i och sen sätter hon sig igen. Men nu har det blivit lite mer, hon säger själv "Sitt!" så jag tror farmor sagt det. Därför blir det nog lite roligare att testa.
Hoppas gaddarna tittar fram snart. Det kan de nog bli väldigt frustrerade av också.
Nu ska vi ut på cykeltur! Hon ääälskar det.
Vi hade ca 1 tim som mest.Hon älskar mat!
Kanske att hon äter lite mindre nu... Annars ska hon ställa sig och balansera mycket i sin stol. Har inte börjat med sele för hon håller sig i stolen. Vi håller i och sen sätter hon sig igen. Men nu har det blivit lite mer, hon säger själv "Sitt!" så jag tror farmor sagt det. Därför blir det nog lite roligare att testa. Hoppas gaddarna tittar fram snart. Det kan de nog bli väldigt frustrerade av också.
Nu ska vi ut på cykeltur! Hon ääälskar det.
Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Här bankas det med gaffeln i bordet, kastas mat på golvet ibland (även om det blivit mkt bättre), provar att hälla ut mjölken/vattnet osv. Försöker ignorera det mesta men tar undan gaffeln om han bankar för mkt. Då blir han sur, får tillbaka den och så håller vi på några ggr tills det funkar. Samma med muggen/glaset eller tallriken.Bluna skrev:Hon älskar mat!
Är det bara slarv och tvärstopp om man trugar så tackar vi för maten istället. Oftast är det bara slarv om han är extremt hungrig (typ föör hungrig) eller allmänt trött och tjurig/trotsig eller om maten inte är jättegod.Ha en härlig cykeltur! Ska gå och väcka Junior från middagsluren nu. Han åt massor till lunch så jag gissar att han inte är sugen på mellis alls nu. Han får väl dricka mjölk eller vatten iaf. Hej sålänge!
LaQ skrev:
Här bankas det med gaffeln i bordet, kastas mat på golvet ibland (även om det blivit mkt bättre), provar att hälla ut mjölken/vattnet osv. Försöker ignorera det mesta men tar undan gaffeln om han bankar för mkt. Då blir han sur, får tillbaka den och så håller vi på några ggr tills det funkar. Samma med muggen/glaset eller tallriken.
Jodå det där känner jag igen. Det är olika mycket olika dagar hur hon är men vi hanterar det ung som ni gör. Hon äter bäst på lunchen då det gått 4 timmar och hon är ordentligt hungrig. Då sitter hon nästan alltid och glufsar i sig bara. Men vid middagen är de mycket upp och ner i stolen. Tappar besticken "Man äter med besticken Elsa...". Hamrar med dem i bordet "Titta du kan ju picka på maten med gaffeln här, få se om du kan" osv osv osv. Slår hon bara med besticken så får de ligga på min tallrik. Blir hon då sur så säger jag "Då får du äta med dem" och så får hon dem igen. Om hon rest sig och ska dricka så säger jag att hon får sitta i så fall, där går min gräns. [-( Dricka får man göra sittandes och det köper hon. Blir det för mycket trams så är hon färdig.Vad lika de är ändå de små busarna.
En gullig sak. Vi har ett svart tyg som vi fäster på fönstret över natten och nu har jag sagt att "Nu ska mamma sätta upp natten". Så gör jag det och så stänger vi dörren och kollar om det är natt. Är det kolsvart så har natten kommit. :thumbsup: Sen går vi ut ur rummet och busar innan vi lägger henne. Nu säger hon "nattn...änga natt" och vill hjälpa mig att hänga upp natten. En gång sa jag "Var är natten då?" "Dää" sa hon och pekade på fönstret. Vi tittade, nej natten var inte där än. "Men vart kan natten då vara? fortsatte jag :-k Naaaatten vaaaar ääääär duuuu?" Elsa tittade på lådan där tyget ligger och sa "Dääää!!!"
Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11