Vaknar på nätterna

[redhotmama]

Hej Igen

Nu startar startar jag en ny tråd på lukas som är snart 3 år och är kurad när han var 4 månader. Har sovit sköna nätter 19-07 sedan dess. Med korta avbrott av förtrots och lite läggningsstrul i förtrotsen.

Men nu har ett nytt problem dykt upp han vaknar på nätterna nästan varje natt 1-3 ggr och ropar på oss grinar intesivt och säger att det var en Mumie och knackade på och väckte honom. Vill bli ombäddad och och somnar sedan om direkt själv. Har pågått nu i några veckor har inte tagit tag i det tidigare eftersom det inte har kännts som ett stort problem eftersom han somnar om direkt själv och så har jag tänkt att mardrömmarna borde gå över... men de verkar de inte göra. Kan tilläggas att den lille gossen är galet trotsig just nu. Vad tycker ni hur ska jag agera ...vänta och fortsätta bädda om honom, eller minikura ?

Tack på förhand

Åsa

[annawahlgren]

Välkommen är du (Om jag inte sagt det förut )

Odla ramsan. Gör den betryggande. Snudd på hurtig - övertygande och glad.

Blir det riktiga origer på temat spöken och hemska saker som man kan drömma mardrömmar om, gör en regelrätt undersökning av sakernas tillstånd Som seröst blir till en effektiv lek. Om du förstår.

Pakta. Betänk att det finns massor med saker som du också, faktiskt, är rädd för. Gör dig inte perfekt och allvetande och förmanande. Gå i pakt i stället och gör gemensam sak: ni måste tillsammans undanröja farorna :thumbsup: Sedan kan ni tacka varandra och sova så gott.

O:)

[redhotmama]

Tack så mkt för ditt svar världens bästa Anna !

Vill bara kolla att jag har uppfattat dig rätt på alla punkter.

* När han vaknar och gråter/ropar så ramsar jag istället för att gå in?

*Om inte mardrömmarna upphör går vi på spökjakt tillsammans?

Tack så mycket för dina klokheter, måste få flika in med att det är så fantastiskt kul att få ge bort din bok till sina vänner som är blivande föräldrar det känns som om man gör dem en livstjänst ... Det är min standard present ... inga kläder här inte Jag brukar säga åt dem att boken är en skattkarta Så jag och mina vänner är trogna Anna W Fan ! Tack från alla oss och våra små skatter!

Mvh Åsa

[annawahlgren]

Jag brukar säga åt dem att boken är en skattkarta

Å, du är väl en älskling TACK

När han vaknar och gråter/ropar så ramsar jag istället för att gå in?

Ja - fast efteråt, efter nattningen alltså.

Om detta har blivit ett mönster - alltså upprepats typ en vecka varje natt - skulle jag bestämma mig för att verkligen "säkra" rummet åt honom. Och MED honom

Jag skulle en kväll få den lysande idén att verkligen kolla hur det förhöll sig med saker och ting, dvs mumier och andra löss om man säger. Och utbrista i värsta paktarstil: "Ikväll får vi faktiskt kolla ordentligt att det inte finns några läbbiga skurkar i ditt rum " (Det är Vargen vi talar om... ) Och så skulle jag ta barnet i handen och gå till rummet och säga åt honom att "Vänta här", mitt på golvet, medan jag tog sats för att attackera garderoben (om det nu finns någon) och vråla "ÄR DET NÅGONTING HÄR Nehej, det var det inte (efter att ha letat noga). Kan du kolla också, för säkerhets skull " Och vänta och följa med noga, medan barnet verkligen undersökte varenda vrå. Likadant med under sängen. Stor attack (behövs kanske ficklampa ) och dubbelkoll. Och likadant med alla tänkbara skymslen och vrår, även precis utanför rummet. För säkerhets skull (hm ) skulle jag kanske låta barnet låsa ytterdörren också, och, om skräcken vore extra ordentlig, göra en svårt rolig lek av mina egna ansträngningar att ta mig in utifrån genom den låsta dörren ... till exempel. Förstår du? Allt på temat troll spricker i solsken

Sedan skulle jag natta honom med en rejäl omgång skratt-till-go'nattet och kanske en nuttiputtig saga som var KUL.

Och sedan INTE gå in i natten utan ramsa betryggande glatt utifrån med undertonen: "Vi vet ju att allt är toppen, eller hur! Ingen rädder för vargen här "

Och så inte babbla en massa om saker och ting nästa morgon - dvs inte söka bekräftelse à la "Det gick ju bra, eller hur? Du var inte rädd, eller hur?" utan bara vara "som vanligt". Livet leker! Det är fint att vara spökjägare. Men det är skämmigt att vara rädd, så det talar vi inte om

[redhotmama]

Ok då förstår jag Tack igen Anna !

Ps ... Det verkar hjälpa att prata med dig på forumet för i natt har han inte vaknat alls

Mvh Åsa

[annawahlgren]

Det verkar hjälpa att prata med dig på forumet för i natt har han inte vaknat alls

Haha - det är inte första gången det har hänt

Fast naturligtvis beror det på lilla mammas icke (längre) oroliga Attityd - hennes beredskap att agera i barnets intresse Bössan är laddad, och vips försvinner vargen