Orolig treveckors pojke

[Pappsen Alexnder]

Hej. Nu var det länge sedan vi var inne och skrev här men det är kul att se att forumet fortfarande verkar vara lika livat som alltid

Nu till vår situation:

Vi har en liten grabb på tre veckor. Han har sovit gott sen han kom ut. Det har inte alltid varit helt lätt att mata honom eftersom att han somnat mitt i hela tiden. Men vi har in den mån vi kunnat hållit oss till Standard modellen. De senaste dagarna har han dock varit orolig. Han har allt svårare att sova själv och har haft gråtepisoder om kvällarna.

På nätterna brukar han i genomsnitt vakna två ggr. Runt 01:00 och runt 05:00

Till historien hör att vi sedan tidigare har en kurad dotter på ett och ett halvt. Hon hade dessvärre kolik från födseln. Väldigt svår kolik vilket gjort att vi nu med all säkerhet reagerar starkare när lillgrabben gråter. Rädslan för att även han ska få kolik är ju hela tiden där.

Lillkillen har dessutom allt svårare att sova själv på dagarna. När man lägger honom händer det oftare att han vaknar och skriker och vi tar upp och låter honom somna på bröstet.

En sista detalj som kan vara av vikt: Min fästmö har blivit sjuk och har gått på antibiotika. Detta kan ju kanske påverka barnet genom mjölken.

Är det någon som känner igen vår situation och vet hur vi kanske kan få bukt på hans allt ostadigare sömn innan den spårar ur?

Ödmjukast / Pappsen

[chokladkaninen]

Hej pappsen! Grattis till lilla Skrutten!

Det är normalt att saker förändras vid tre veckor - då händer den "egentliga födelsen" som Anna kallar det. Barnet blir mer vaket och mer "med". Dessutom infaller en ökningsperiod som gör att det blir väldigt mycket ammande ett tag innan mjölkproduktionen har hunnit ikapp.

Att han somnar vid bröstet är alls inget att bekymra sig över nu under smekmånaden. Det tar vi tag i om några veckor.

I Barnaboken har du säkert läst om att Anna anser att kolik är väldigt ovanligt och att det som kallas kolik oftast är ostillad överlevnadsångest. Nu vill jag på intet sätt påstå att det var så med ert stora barn, men det kanske kan hålla rädslan stången att försöka tänka så i alla fall? Själv tänkte jag på Standardmodellen nästan uteslutande som ett sätt att mata när de var så där små - allt det andra (sovande, den sociala delaktigheten) kommer sen, när ni är igenom ökningsperioden och bebisens överlevnadsångest har lagt sig.

Jag har ingen koll på antibiotika, men jag vet ju att det slår ut alla bakterier, även de bra. Så han kanske behöver magdroppar eller något? Det finns andra här på forumet som har erfarenhet av det.

Så, som sagt, mata på. Och hoppas att din fästmö kryar på sig snart, det är ju inte när man har en nyfödd bebis som man allra helst vill vara sjuk!

[ElinN]

Välkommen hit och grattis till underverket!

Toppenfint svar har ni redan fått! Jag åt också en massa antibiotika när min stora flicka var nyfödd. Hon fick ont i magen och jag tror det berodde på antibiotikan. Sempers magdroppar fanns inte då, men nu finns dom så inhandla dom bums! :thumbsup: Finns på apoteket. Dom innehåller mjölksyrebakterier som hjälper tarmfloran och kan ätas hela livet om man så vill! Dom har även visat sig effektiva som behandling mot kolik.
http://www.semper.se/upload/semperab/pr ... ppar_3.pdf
www.newsdesk.se/view/pressrelease/124259

När man är sjuk så minskar mjölkproduktionen så man kan behöva komplettera med lite extra för att liten ska bli mätt, men sånt har ni säkert redan koll på! Mat, mycket mat och mera mat ni vet!

KRAM

[Ewa]

Hej!

Vill bara hoppa in och säga grattis :-({|=

Sedan kan jag bara skriva under på vad övriga säger. Så övertyga liten om att det finns mat i överflöd, så lägrar sig säkerligen lugnet igen. Själv opererades jag vid andra ökningsperioden (7-8 v), då liten ärta verkligen fick känna på vad hunger var. Han tog slutligen ersättningen, och själv fick jag hjälp att pumpa så att min egen mjölkproduktion inte helt skulle sina. Och det gjorde den inte heller. Den repades sig snabbt sedan. Så tillskott vid sjukperiod behöver inte alls betyda slutet för amningen. Allt för att alla ska må så bra som det bara går.

Kram Ewa

[malin123]

Hej Pappsen

Ville bara sticka in med en igenkänningshälsning och lite pepp

Vi har precis som ni haft en kolik-och-senare-kurad son innan och jag känner såå väl igen hur nära paniken ligger och lurar när det börjar gråtas med nästa bebis. För gråts gör det, men ni är på rätt väg, jag lovar

Vi har ägnat mycket energi åt att hålla på förlängning av sov, eftersom vår Conrad vaknade som klockan efter en halvtimme . Första två månaderna har det promenerats och vagnats för kung och fosterland, och man tänkte att, herreje, kommer han nånsin att sova bra på egen hand?

Först nu, vid 3,5 månaders ålder, sover han raka vägen genom ett 2-timmarssov. De viktigaste stegen vi tagit var dels att lägga honom på mage (gör ni säkert redan?), och sedan att allteftersom backa med vagning och buffning. Men det kommer ju senare för er, han är ju fortfarande en plutt som behöver sövas.

Styrka åt er Malin

[Elle]

Hej Pappsen och varmt välkommen till "Späda barn och Små" GRATTIS till juvelen Det ska bli roligt att följa er resa!

Elle

[Pappsen Alexnder]

Tackar för de fina och användbara svaren vi fått. En rekommendation var att lägga på magen. Den lille är idag fyra veckor. Är det för tidigt med att ligga på mage? Vi har haft honom på sidan för det mesta.
Vi har även vagnat en del men det funkar för det oftast inte.

Trots att man är rädd för det så tror vi egentligen inte att det är kolik. Han var jättelugn de första tre veckorna och det sägs att kolik kommer tidigt. Inom två veckor. Så var det med den första. Hon skrek redan på BB.

Jag vet att det är vanligt med ett par oroliga timmar på kvällen men det blir längre och längre hela tiden. Man börjar bli orolig på riktigt nu för att han har ont.

Är det kanske dags för mamma att sluta med mjölkprodukter, eller är det för drastiskt.

Vi har skaffat miniform och ger det till honom och efter helgen skaffar vi sempers magdroppar.

Är vår situation typisk och normal? Överreagerar vi? Eller är det dags för drastiska åtgärder?

Tackar igen för alla fina svar.

Ödmjukast / Pappsen

[Ewa]

Hej

Jag svarar utifrån min egen erfarenhet här nu. Min stora började krampa och få välidigt ont i magen när han var 3 veckor. Det tog ett bra tag innan jag lyckades läsa mig till sambandet mellan vad som ofta benämns kolik och svårighet att tåla/bryta ner mjölkprotein. Den hjälpen fick jag ingenstans ifrån, utan det var eget detektivarbete. Jag vet att BVC blivit bättre på detta på senare år, men då kunde de INGENTING. Inte på mitt BVC iaf. Nåväl, jag uteslöt all mjölk ur egna kosten och ungen var som förbytt. Nästan. Det tog ytterligare några veckor innan jag hade full koll på att mjölk gömmer sig i en massa saker i mer eller mindre osynliga former. Men skillnaden var total och det blev bara bättre ju mer jag lärde mig.

Anna pratar om att kolik är icke stillad överlevnadsångest. Och det ligger oerhört mycket i det. MÅNGA är de bebisar vars koliksymptom försvunnit puts väck när de fått mycket, mycket mera mat. Och just hur mycket mat man har är ju inte alltid så lätt att få koll på när man ammar, om man inte pumpar förstås. Är man också sjuk så kan ju även det påverka hur mycket mjölk som produceras. Vill man hjälpa till här så finns det mjölkökningstips i klistrade trådar. Och man kan även ge tillägg, för att se om mer går ner efter amningsstunden. Vilket då kan tyda på att barnet inte blir helt mätt på bröstmjölken.

Själv ser min erfarenhet en smula annorlunda ut än den som beskrivs i BB. Jag vet också, av egen erfarenhet, att snålt tilltag med mat ger koliksymptom. Men jag vet också att ingen mat i världen kan hjälpa en unge som får ont av den mat som ges. Vilket ju är fallet om det är en mjölkallergi eller svårighet att bryta ner proteinet det handlar om. Vilket visade sig vara fallet för mina barns del. Vår barnläkare/allergiläkare går så långt som att hävda att 80 % av alla koliksymptom har med just mjölkproteinet att göra. Själv tror jag att både Anna och allergiläkaren har rätt. Är det inte det ena, så är det det andra. Eller i somliga fall, både ock

I övrigt hade jag stor nytta av Standardmodellen som såg till att ge barnen allt de behövde av mat, umgänge och sömn. Vilket på inga vis utesluts av att man ger mjölkfritt, förstås. Så jag tycker absolut att din fru ska utesluta mjölkprotein ur kosten - helt - under 1 vecka. För att se klart resultat när man ammar, behövs minst 1 vecka, eftersom mjölkproteinet finns kvar i kroppen i några dagar och det måste helt ur mammans system, för att sedan helt gå ur barnets system. Men det brukar inte dröja så många dagar innan man ser en klar förbättring. Och om så är fallet, så har man fått sitt svar. Dock finns många bovar att se upp med (buljong, bröd och annat). Jag har en mjölkfri lista som underlättar väldigt när man går och handlar eller ska planera matlagningen. Pm:a mig om du vill ha den, så skickar jag.

Vad gäller magläget så funkar magläget fint på 4-veckors. Och det hjälper ju också väldigt mycket mot onda magar. Jag hoppas ni har larm Minform har inte hjälpt mina ungar alls. Men märker ni effekt så är det ju bra. Mjölkfritt tillägg finns att köpa, om ni misstänker att det är brist på bröstmjölk - Nutramigen på Apoteket och sedan har något av de stora märkena en Hypoallergenic, eller någonting sådant, som jag antar är mjölkfri. Men den har jag inte provat själv, så jag vet inte hundra. Den fanns inte förut.

Kram Ewa

[chokladkaninen]

Nu vet jag inte om det är mitt första barns gamla kolikminnen som spökar och gör att man blir alldeles till sig när vår nu månadsgamla kille skriker med jämna mellanrum.

Efter ett tips här på forumet bestämde vi oss för att lägga honom på mage i vagnen. Vi gjorde detta och han sov som en gud på dagen. På kvällen bestämde vi oss för att ge en slurk ersättning och han slukade den med god aptit, och detta precis efter att han legat vid bröstet en bra stund. Den och följande två nätter sov han som en liten prins.

Sen slutade det plötsligt! Helt utan förvarning.

Och nu sitter vi i det igen. När han läggs på mage och vagnas så är han bara orolig. Vägrar att ligga still. Gråter och skriker. Man tar upp honom och just som han ska somna så väcker han sig själv med ett skrik och en våldsam gråtattack.

Vi är så klart livrädda för kolik. Den vår dotter hade har satt sina spår... Men det börjar kännas som att det kanske inte BARA är våra nojjor det känns ju som att lillgrabben har ont. Han är ju jättetrött just nu men "vägrar" att somna!

Vi har testat:

1. Massor med mat.
2. Vagna till förbannelse.
3. Rapar honom väldigt noga för att försäkra oss om att han inte bara har en "fis på tvären"
4. Vaggat honom i famnen på tusen olika sätt.

Vi kämpar för att hålla oss till SM men det funkar inte alltid. Han skapar sitt eget mönster. Vissa dagar har det gått jättebra och andra inte.

Det är inte det att han gallskriker hela tiden men han är ju jättetrött och det är något som håller honom vaken. Ögonlocken kan han knappt hålla uppe men ändå är det nåt som håller den lilla rackaren i vaket tillstånd.

Hjälp innan det går för långt!!! Får hjärtklappning när jag tänker på att vi kanske ska gå igenom en till kolikperiod.

Tacksam för snabba svar... natten är ung...!

Ödmjukast - Pappsen

Hej Pappsen!

Jag skulle mata. När han vaknar och skriker så ge mat. Strunta i klockan nu, tycker jag, och mota överlevnadsångesten i porten genom att proppa i mat vid minsta pip! Om inte annat så för att lugna er kolikångest

Kram Mia

Hej Pappsen!

Jag vill bara lite lugnande säga att det är helt normalt att SM-funkar klockrent vissa dagar och andra inte alls. Dagarna börjar likna varandra och följa ett stabilt mönster först framåt 2 månader.

[Pappsen Alexnder]

Hej igen.

Nu matar vi som galningar. Både tutte och ersättning. Problemen fortsätter. Grabben matas tills han inte tar mer. Och sedan lite till. Men han är orolig. I natt sov han jättedåligt. Var uppe i flera timmar. Vi tänkte att nu kommer han sova bra på dagen eftersom att han måste vara helt utmattad. Men inte det heller. Han har knappt sovit idag! 20 minuter här och där. Han vill inte äta. Vi har tagit av honom och håller honom lagom sval i värmen.

Han somnar till i famnen men rycker ur sömnen plötsligt. Som om han inte VILLE sova!

Vet inte om han har ont eller är irriterad. Han är väldigt orolig och vi har nu nått det stadium där min fästmö inte ens kan sätta ner honom för att äta. Han vaknar och gråter, (Om han nu sover) är han vaken så vill han bara vara i famnen.

Vi har testat allt möjligt nu och det börjar kännas som att våra värsta farhågor besannas. Kolik!

ALLT (som vi känner till) har vi gjort för att stilla hans överlevnadsångest. Men utan resultat.

Vad är det som händer?!

Ödmukast / Pappsen

[Pappsen Alexnder]

Vill även lägga till att han skriker och ålar sig när man lägger honom till bröstet. Tar ett par klunkar och sedan bara skrik.

Ödmj. / Pappsen

[Kalaskakan]

Hej P.Alexander!

Läste ditt inlägg och kommer med lite funderingar/frågor.
Smulan här åkte på kolik (även om den inte anses finnas). Innan attackerna kom så fick hon så mycket mat att det till och med kom ut genom näsan på henne, vi gjorde allt för att stilla den där överlevnadsångesten.

Jag hakar inte upp mig på vad-vi-skall-kalla-det-hela-för så jag kallar det för kolik.

Hur som.
Smulans tendenser började visa sig runt 3veckors-ökningsperioden, hon fick mat så mycket mat för att till slut vägra maten.
Eller vägra och vägra, det gick inte att få i henne mer än några slattar åt gången.
Poletten trillade ner hos mig då hon var 5 veckor, efter dagliga non-stop maratonskriksessioner som började 10.00 och slutade 19.00.
Under de timmarna åt hon kort för att stunden därpå hux-flux som träffad av blixten släppa dinappen och bara skrika rätt ut.
Somnade gjorde hon lite då och då, för att rätt som det var igen, spänna ut hela sig och skrika rätt ut.

Nu har jag dock fått lära mig att ju mer de skriker ju mer luft får de ner i magen. Kanske var det vår onda cirkel av skrik, mat och inga rapningar emellan som skapade det onda, det kan jag endast spekulera i.

Kan du beskriva lite mer hur Liten där hemma beter sig? Kroppspråk etc när den skriker?
Jag förstår att ni har Den Äldstes kolik färskt i minnet, men eftersom jag har vår ännu färskare så kanske jag kan bekräfta om jag känner igen beteenden och på så vis kanske hjälpa dig att förhoppningsvis utesluta kolik?

Nu vet jag inte vars ni bor men jag vet akupunktörer i Sthlm och Gbg-området som hjälper mot kolik. Så blev iaf Smulan fri från sin.

Håller tummarna för att det INTE är kolik utan att ni har äran att ha en rejäl tröttmössa liksom vi som mest skriker för att den vill sova!

[Pappsen Alexnder]

Hej Kalaskakan och tack för ditt svar.

Elias beter sig precis som du beskriver. Han skriker mer och mer för varje dag som går. Äter gör han i små mängder. Vi har varit väldigt noga med att rapa honom även om han verkar trött och får alltid upp en liten rap.

idag har han bara sovit i 20 minuters pass. Han vägrar att sova någon annan stans än i famnen. För var dag som går så slutar våra knep att funka. Det som funkade igår funkar inte längre idag. Innan var vagnpromenad ett helsäkert sätt att få honom att somna. Inte nu längre. Babybjörnen som fungerat så bra gör det inte längre.

Ersättningen på kvällen som funkade ett par dagar har helt tappat sin effekt.

Nu har vi gjort allt som kan göras för att stilla eventuell överlevnadsångest. Detta är kolik!

SM har vi kämpat med utan resultat. Mat har vi gett så det stått härliga till.

Han sover på tok för lite nu. Har nästan INGEN sammanhängande längre sömn under hela dygnet.

Någon som har tips? Vi tar tacksamt emot all hjälp vi kan få!

Ödmjukast / Pappsen

[TorsMamma]

Hej,

Du får gärna underlätta för oss här på forum att hjälpa dig genom att gå in under "profil/signatur" (ovan) och skriva in ditt barns födelsedatum och gärna veckan du bar till också, då blir det lättare att ta hänsyn till "korrigeringar" i våra svar!

Först uteslut allergier, som mjölk, ägg, lök, bönor, choklad osv... Listan är lång. Men mjölk är nog den viktigaste. NAN HA, kan man också prova.

Ang detta med för lite sömn och för lite mat. Det bästa rådet jag har till dig är. Mata halvsovandes bebis!

Låt inte barnet sova så länge det vill typ. I några dagar nu, när det är matdags, ta upp mata så mycket det går ner (inget dåsande eller sovandes vid bröstet) lägg i vagnen, (på mage MED LARM!) vagna till ro. låt sova MAX 5 min, ta upp och mata halvsovandes bebis igen. GÖR om om nödvändigt under den 1,5 timme ni har på er att mata. HÅll sen vaken i 30 min innan sovning. Lägg i vagnen för att sova.

Precis som Kalaskakan skriver (jag hade en halvkolikis) så fick Tor ont i magen av att han skrek och med luft i magen så skrek han lite till och då kunde han inte äta för det var för mycket luft i vägen osv... Så försök minimera skriket och maximera maten! (detta gäller i några dagar så ni kommer på bana igen och barnet förstår att det skall äta. Fyll på med ersättning om så krävs vid varje måltid eller pumpad BM.

Lägg sen för att sova 2 timmar. Minst 1,5 och MAX 2,5, tag upp och mata halvsovandes bebis IGEN, och IGEN och IGEN. Tills polletten trillar ner att man äter ordentligt och sover ordentligt. Detta kan ta sina tarvliga 3 dagar och 1 veckas uppföljning. Men borde fungera. Läs gärna i BB (94) under Kolik, slå även på överlevnadsångest i registret så kan du läsa mera där!

Det ÄR svårt när så här små mest känns som om de bara skriker och skriker, men det går att ta sig ur, men det ÄR jobbigt, tro mig, jag vet.

Tillsammans skall vi dock klara det kan jag lova.

Kram till Mamman också!

[Pappsen Alexnder]

För alla svar vill jag tacka! Vi ska testa allt ni föreslagit och hör av oss snarast, förhoppningsvis med positiva resultat.

Ödmjukast / Pappsen