Hej Mia och ni andra!
Det har ju gått relativt bra för oss. Kurade Stella när hon var 1.5år i början av Mars. Vi har haft många nätter då hon sovit hela utan ett pip men framför allt hade vi en lång period där hon somnade efter lite gnäll men vaknade i alla fall glad.
Vi har varit en hel del borta och flängt hit och dit men alltid försökt att vara så konsekventa vi kunnat. Dvs ställt hennes säng i eget mörkt rum (på hotell till och med i badrummet), aldrig tagit upp henne vid skrik, ingen välling osv..
Nu har vi det jätte jobbigt igen. Hon var hos sin farmor för några veckor sedan och vi bodde även där alla 3. Då blev reglerna rätt så ruckade och hon fick välling vid 05.00 två nätter. Vi har även varit rätt så dåliga på ramsan det sista. Hon avskyr den verkligen. Vi säger den alltid när vi går ut men om vi ramsar utanför utan att gå in när hon skriker blir hon helt rabbiat och jättesvår att lugna. Så här är vår situation nu:
1. Nattning. Jättemycket skratt till godnatt men så fort vi lägger ner henne gallskrik. Vi lugnar med solfjäder på bröst (sidan går absolut inte längre). Går ut med ramsan, på andra ramsversen dvs när vi är på väg ut genom dörren står hon upp och gallskriker. Nattningarna tar i snitt mellan 30-45 min och är fyllda av SKRIK, utkastning av kudde, gossedjur, täcke. Hon har fått vatten några gånger för att hon säger att hon är törstig och självklart frågar hon nu ofta efter det men blir nöjd när hon fått dricka.
2. Vaknar 1-3ggr per natt. Då har vi gått in direkt och lagt ner och stoppat om, ut med ramsan *4.
3. Vargtimmen. Senaste veckorna har hon strulat från 04/05 och framåt. Då har jag ibland fått gå in 5-6ggr på raken och sedan efter en halvtimme igen/en timme osv..
4. Uppvaknandet/morgon. SKRIK!!! Detta är så tråkigt. Märk att vi aldrig tar upp henne skrikandes, går in tills hon lugnat sig och gör sedan godmorgon. Men nuförtiden är hon aldrig glad. Det var så härligt när hon ropade på morgonen eller när man hörde att hon nöjd låg och pratade. Nu väcks vi av gallskrik, får gå in 2-3ggr och sedan vänta och gå in och säga vår "godmorgon sång".
Vad har hänt??? Nattningarna och morgonen är värst. Det är så mkt skrik. Det tär på både henne och oss och framförallt lägger det sordie på kvällsstämningen och även på morgonen. Känns som om hon somnar ledsen/arg och vaknar på samma sätt. Vill så gärna få tillbaka allt på banan igen men känns faktiskt lättare sagt än gjort.
Solfjäderna funkar knappt längre, hon blir galen om vi trycker ner henne. Har sjungit ibland för att lugna henne och ibland funkar det men ibland skrattar hon bara och sjunger med för att sedan gallskrika när vi går ut. Ramsan har blivit negativ istället för att vara ett "sovmantra". Hon arbetar upp sig än mer när vi ramsar mer.
Nu ikväll körde jag stenhårt med ramsan. Sista gången jag var inne och la henne tillrätta skakade hon av hulkningar. Usch vad trist.
Handfasta råd/erfarenheter/tips, vadsomhelst! Tacksam för om någon orkar läsa och engagera sig.
Kram!
Den desperata mamman till Stella... IGEN
Den desperata mamman till Stella... IGEN
LW
Stella 070919
Stella 070919
Hej! 
Det första jag tänker på när jag läser ditt inlägg är:
För mycket trafik (tillrättaläggningar osv)
Trafik i vargtimmen (då det helst inte ska vara någon alls)
Mörkläggning? (Lätt att glömma att det är väldigt ljust ute nu)
Jag tror en liten minikur kan få er tillbaka på banan.
Jag skulle:
Se till att det är kolmörkt i rummet. Skratta massor (som ni gör), lägga med ramsa och sedan ha något väldigt viktigt projekt som låter! Vara upptagen med mitt och påminna med ramsa när det behövs (lyssna av). Bekräfta när hon är tyst, dvs få tillbaka dialogen om att hon kan vara lugn och trygg. Vid uppvak mitt i natten så skulle jag satsa på ramsa i första hand (inte in och lägga tillrätta, jag tror att hon tror att hon måste ha en tillrättaläggning för att vara trygg och säker). Och så pangramsa i vargtimmen. Om det är KRIS så solfjädra. Och då får det ta den tid det tar, det är ni själva som ser till om den "funkar". Ni kan få stå tills hon lugnat sig och "tar" emot den.
Detta fixar ni, snart är ni på rätt spår igen.
Det första jag tänker på när jag läser ditt inlägg är:
För mycket trafik (tillrättaläggningar osv) Trafik i vargtimmen (då det helst inte ska vara någon alls) Mörkläggning? (Lätt att glömma att det är väldigt ljust ute nu)Jag tror en liten minikur kan få er tillbaka på banan.
Jag skulle:Se till att det är kolmörkt i rummet. Skratta massor (som ni gör), lägga med ramsa och sedan ha något väldigt viktigt projekt som låter! Vara upptagen med mitt och påminna med ramsa när det behövs (lyssna av). Bekräfta när hon är tyst, dvs få tillbaka dialogen om att hon kan vara lugn och trygg. Vid uppvak mitt i natten så skulle jag satsa på ramsa i första hand (inte in och lägga tillrätta, jag tror att hon tror att hon måste ha en tillrättaläggning för att vara trygg och säker). Och så pangramsa i vargtimmen. Om det är KRIS så solfjädra. Och då får det ta den tid det tar, det är ni själva som ser till om den "funkar". Ni kan få stå tills hon lugnat sig och "tar" emot den.
Detta fixar ni, snart är ni på rätt spår igen.
Mamma till solstrålen Elsa 
född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Hej igen Stellas mamma 
Toppensvar av Bluna, vill bara skicka dig en länk om förtrots och sömnfnurror - den är jättebra:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13298
F ö håller jag med Bluna, det här fixar ni! Såklart .
Kram Mia
Toppensvar av Bluna, vill bara skicka dig en länk om förtrots och sömnfnurror - den är jättebra:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13298
F ö håller jag med Bluna, det här fixar ni! Såklart
.Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)ok tack för tips, vi ska verkligen kämpa på och inte ge oss.
Det går inte att få rummet rummet mörkare än det är. Fönstret är helt svart. Det är bara det att väggarna är vita och golvet likaså så helt kolsvart blir det inte. Vi har dock haft samma problem vid läggning samt vargtimme om hon legat någonannanstans där det varit kolsvart. Tror det är en vanesak. Men som sagt det är helt ok mörkt.
Svårt det där med trafiken. Har ju blivit så att vi gått in och lagt henne tillrätta eftersom hon alltid står upp i fotändan och skriker. Och när vi lagt henne ner och stoppat om har det sällan varit några problem. Däremot har hon aldrig riktigt svarat på ramsan utanför dörr när hon vaknar mitt i natten. Då blir hon bara ännu mer desperat och det slutar ändå med att vi får gå in, därav vårt val. Jag får en känsla av att hon drömmer mkt för hon liksom yrar ibland och skriker som om någon gjorde henne illa eller som om hon var jätterädd. Jag är själv en "mar"drömmare så hon kanske brås på mig.
Inatt vaknade hon:
02.40 TL, R*4
03.40 TL, R*4, in igen SF, TL och R*8
04.20 TL, R*4
04.40 TL, R*4
06.50 Godmorgon utan gråt.
Men jag ser ju själv att det är mkt trafik. Ska göra ett helhjärtat försök med ramsa utanför hennes rum inatt och verkligen försöka att inte gå in.
Tack och håll tummarna för oss!
Det går inte att få rummet rummet mörkare än det är. Fönstret är helt svart. Det är bara det att väggarna är vita och golvet likaså så helt kolsvart blir det inte. Vi har dock haft samma problem vid läggning samt vargtimme om hon legat någonannanstans där det varit kolsvart. Tror det är en vanesak. Men som sagt det är helt ok mörkt.
Svårt det där med trafiken. Har ju blivit så att vi gått in och lagt henne tillrätta eftersom hon alltid står upp i fotändan och skriker. Och när vi lagt henne ner och stoppat om har det sällan varit några problem. Däremot har hon aldrig riktigt svarat på ramsan utanför dörr när hon vaknar mitt i natten. Då blir hon bara ännu mer desperat och det slutar ändå med att vi får gå in, därav vårt val. Jag får en känsla av att hon drömmer mkt för hon liksom yrar ibland och skriker som om någon gjorde henne illa eller som om hon var jätterädd. Jag är själv en "mar"drömmare så hon kanske brås på mig.
Inatt vaknade hon:
02.40 TL, R*4
03.40 TL, R*4, in igen SF, TL och R*8
04.20 TL, R*4
04.40 TL, R*4
06.50 Godmorgon utan gråt.
Men jag ser ju själv att det är mkt trafik. Ska göra ett helhjärtat försök med ramsa utanför hennes rum inatt och verkligen försöka att inte gå in.
Tack och håll tummarna för oss!
LW
Stella 070919
Stella 070919
Läggningen ikväll har hittills tagit 30min. Stella är helt galen! Rickard la henne och jag har sedan varit inne 2ggr. Dammsugarljudet är inget för Stella att skrika sig igenom hon blir bara mer och mer upprörd. Hon har skrikigt konstant hela tiden förutom de få minuter vi varit där inne.
Känns lite hopplöst faktiskt! Är såå trött på hennes skrik och blir både ledsen och arg själv när hon inte lyssnar och absolut inte vill sova. Jag tror att det beror mkt på det. Hon har en enormt stark vilja och hon hör till de barn som inte vill att dagen ska ta slut.
Hon skriker fortf förresten... känner just nu bara för att stänga in mig på toan och hålla för öronen.. Ge mig kraft!
Känns lite hopplöst faktiskt! Är såå trött på hennes skrik och blir både ledsen och arg själv när hon inte lyssnar och absolut inte vill sova. Jag tror att det beror mkt på det. Hon har en enormt stark vilja och hon hör till de barn som inte vill att dagen ska ta slut.
Hon skriker fortf förresten... känner just nu bara för att stänga in mig på toan och hålla för öronen.. Ge mig kraft!
LW
Stella 070919
Stella 070919
Hej på er.
Det där låter inte bra, och ni måste nu hitta ett sätt som verkligen lugnar barnet.
Kanske ska ni tala med en diplomerad kurare via mail korrespondans eller telefon för ökat stöd och direkt kontakt:?:
Men korta råd bara snabbt.
Ställ in ett vattenglas på ett litet bord så barnet kan nå det och dricka det själv. Och var förutseende så att det står där när ni har sagt godnatt.
Berätta för barnet att i dag blir det annorlunda med nattningen, berätta att om man kastar ut saker så är sakerna borta.
när barnet kastar ut sakerna så kan du i takt med detta, gå in och ta bort var och en av sakerna som åker ur. "Vill du inte ha dina saker, bra då tar jag hand om dem..."
Antagligen så inser hon sin förlust och ropar tillbaka dem, och har förstått att om man kastar bort sakerna så kan man faktiskt bli utan dem.
Det är ju en rätt logisk konsekvens.
Trafiken 
ni verkar sitta fast lite i "kuren", man ska
allteftersom barnet blir lugn med ramsan,kunna sluta upp med rännandet in och ut.
Men som sagt jag tycker att ni måste hitta ert sätt att lugna, om det inte är solfjädern så kanske lugna smekningar är att föredra.
Viktigast är att hon blir lugn.
Det där låter inte bra, och ni måste nu hitta ett sätt som verkligen lugnar barnet.
Kanske ska ni tala med en diplomerad kurare via mail korrespondans eller telefon för ökat stöd och direkt kontakt:?:
Men korta råd bara snabbt.
Ställ in ett vattenglas på ett litet bord så barnet kan nå det och dricka det själv. Och var förutseende så att det står där när ni har sagt godnatt. Berätta för barnet att i dag blir det annorlunda med nattningen, berätta att om man kastar ut saker så är sakerna borta.när barnet kastar ut sakerna så kan du i takt med detta, gå in och ta bort var och en av sakerna som åker ur. "Vill du inte ha dina saker, bra då tar jag hand om dem..."
Antagligen så inser hon sin förlust och ropar tillbaka dem, och har förstått att om man kastar bort sakerna så kan man faktiskt bli utan dem.
Det är ju en rätt logisk konsekvens.
Trafiken ni verkar sitta fast lite i "kuren", man ska allteftersom barnet blir lugn med ramsan,kunna sluta upp med rännandet in och ut.
Men som sagt jag tycker att ni måste hitta ert sätt att lugna, om det inte är solfjädern så kanske lugna smekningar är att föredra.
Viktigast är att hon blir lugn.
kaxiga storebror på 15 vårar illbattingen på 2 år och 10 månader
Och så våra "partners in crime" båda 20 månader
illbattingen på 2 år och 10 månader Och så våra "partners in crime" båda 20 månader
-
Nancy
Hej LouiseW
Innan jag postar mitt inlägg ser jag nu att du fått ett jättefint svar från elsaviola. Jag tar och postar mitt i alla fall för själv tycker jag att det känns bra med olika infallsvinklar.
Jag är egentligen inte särskilt hemma på just denna avdelning men kan inte låta bli att skriva ändå. Har en flicka som är bara 2 månader äldre än din och tankarna började snurra.
Min Lussi har alltid tyckt om sin säng. Jaha, vad hjälpt du blev nu...
Men om vi släpper ev prestige och tittar på varför.
Med ganska stor sannolikhet beror det på att Lussi varit van vid rutiner ända sedan födseln och alltid haft lätt för att somna. Hon känner trygghet i sin säng och trivs där även om hon inte somnar direkt. Detta bidrar ju till en positiv spiral för mig som förälder. Jag känner tilltro och utstrålar självklarhet och trygghet angående sömnen.
MEN, skulle jag ifrågasätta detta det allra minsta skulle även hon göra det.
För att vara så liten är Lussi ganska rigid och vill ha saker precis som det brukar vara. Efter pyjamas dricker man välling och sen lägger man sig. Innan man lägger sig klättrar man upp i storasysters säng och busar en kort stund för att sedan bli infångad av mamma eller pappa och nattad i egna sängen.
Nu sover alla tre barnen i samma rum och har trygghet av varandra men även innan dess var Lussi trygg i sin säng.
Och det är här jag tror att det gått snett för er. Att få ordning på Stellas nattningar och sömn överhuvudtaget har som jag tolkar det blivit mer som en fotboja än något positivt och bra. Någonstans på vägen har tryggheten gått förlorad.
Hos oss har det t.ex hänt att jag tyckt synd om Lussi som fått avbryta sin roliga buslek i storasysters säng och utan att jag tänkt på det ömkat, ojjat och ursäktat. Du kan nog gissa vad resultatet blir. Ledset. Om jag istället är glad och trygg och inte darrar på handen när jag fångar in henne är det inga som helst problem.
Om jag fick spinna vidare på de råd ni redan fått så skulle jag föreslå:
Ta en ordentligt titt på vad ni förmedlar till Stella angående hennes sömn. Jo, detta kanske låter antingen självklart eller ”redigt” men som du såg i exemplet med Lussi och sängbuset kan det räcka med ganska lite för att ta ifrån barnet tryggheten.
Prata positivt om sängen och rummet under dagen. Kan Stella vara med och bädda? Få välja ut nåt fint lakan/täcke? Kan ni avdramatisera sängen genom nån lek?
Kontrollera så hon inte sover för mkt på dagen.
Vara sparsam med ramsor nattetid men vara på hugget i vargtimman och då servera en upplysande pangramsa (vänlig men bestämd) direkt då ni hör ev ljud vid 04-06.
Dammsuga kan man göra på kvällen men inte för att man måste just för barnets sömn. Tycker jag. Gör ”vanliga” ljud och agera så normalt och äkta som möjligt. Ni skall leva ett liv bortanför kurandet också.
Vatten kan man få om det är varmt men kanske bara en liten flaska och att själv ansvara för den?
Nu tjatar jag kanske men försök verkligen att titta er i spegeln och försök komma åt ev negativa mönster. Upplever ni oro, rädsla, känsla av tvång kring Stellas sömn? Jag vågar lova att Stella känner av detta om så är fallet.
Felsökningen kan ni ägna er åt en kort liten stund bara för det viktigaste är att ni letar ”rätt”. När fungerade sömnen bra? Varför då?
Ert återseende på morgonkvisten skall vara nåt i hästväg av glädje. Det är banne mig helt fantastiskt att solen gått upp och att ni tillsammans får uppleva denna dag. Jo för det ÄR ju fantastiskt Eller hur 
Och efter en fin dag sover man så gott.
Det är lätt hänt att saker i skrift låter anklagande och skuldbeläggande. Vill verkligen poängtera att det inte är meningen. Jag upplever bara själv i min vardag om och om igen vilka möjligheter jag har att påverka mina barns mående. Både på gott och ont. Det skrämde mig förut men nu har jag valt att se det som något fint och positivt.
Som jag skrev innan känns det som om ni fastnat i nåt slags segdraget "kurtänk" som inte gör någon glad. Om jag vore du skulle jag läsa lite mer i Barnaboken istället och försöka lyfta blicken från rutiner och ev föreställningar om hur det "ska" vara. Visst, det finns hur många bra och konkreta förslag som helst i BB men själv har jag nog haft allra mest nytta av AW:s ord om "råg i ryggen" åt föräldern. Med råg i ryggen vågar man välja själv hur man vill ha det och man vågar lita på att man väljer bra.
Vänliga hälsningar från Nancy
Innan jag postar mitt inlägg ser jag nu att du fått ett jättefint svar från elsaviola. Jag tar och postar mitt i alla fall för själv tycker jag att det känns bra med olika infallsvinklar.
Jag är egentligen inte särskilt hemma på just denna avdelning men kan inte låta bli att skriva ändå. Har en flicka som är bara 2 månader äldre än din och tankarna började snurra.
Min Lussi har alltid tyckt om sin säng. Jaha, vad hjälpt du blev nu...
Men om vi släpper ev prestige och tittar på varför.
Med ganska stor sannolikhet beror det på att Lussi varit van vid rutiner ända sedan födseln och alltid haft lätt för att somna. Hon känner trygghet i sin säng och trivs där även om hon inte somnar direkt. Detta bidrar ju till en positiv spiral för mig som förälder. Jag känner tilltro och utstrålar självklarhet och trygghet angående sömnen.
MEN, skulle jag ifrågasätta detta det allra minsta skulle även hon göra det.
För att vara så liten är Lussi ganska rigid och vill ha saker precis som det brukar vara. Efter pyjamas dricker man välling och sen lägger man sig. Innan man lägger sig klättrar man upp i storasysters säng och busar en kort stund för att sedan bli infångad av mamma eller pappa och nattad i egna sängen.
Nu sover alla tre barnen i samma rum och har trygghet av varandra men även innan dess var Lussi trygg i sin säng.
Och det är här jag tror att det gått snett för er. Att få ordning på Stellas nattningar och sömn överhuvudtaget har som jag tolkar det blivit mer som en fotboja än något positivt och bra. Någonstans på vägen har tryggheten gått förlorad.
Hos oss har det t.ex hänt att jag tyckt synd om Lussi som fått avbryta sin roliga buslek i storasysters säng och utan att jag tänkt på det ömkat, ojjat och ursäktat. Du kan nog gissa vad resultatet blir. Ledset. Om jag istället är glad och trygg och inte darrar på handen när jag fångar in henne är det inga som helst problem.
Om jag fick spinna vidare på de råd ni redan fått så skulle jag föreslå:
Ta en ordentligt titt på vad ni förmedlar till Stella angående hennes sömn. Jo, detta kanske låter antingen självklart eller ”redigt” men som du såg i exemplet med Lussi och sängbuset kan det räcka med ganska lite för att ta ifrån barnet tryggheten. Prata positivt om sängen och rummet under dagen. Kan Stella vara med och bädda? Få välja ut nåt fint lakan/täcke? Kan ni avdramatisera sängen genom nån lek? Kontrollera så hon inte sover för mkt på dagen. Vara sparsam med ramsor nattetid men vara på hugget i vargtimman och då servera en upplysande pangramsa (vänlig men bestämd) direkt då ni hör ev ljud vid 04-06. Dammsuga kan man göra på kvällen men inte för att man måste just för barnets sömn. Tycker jag. Gör ”vanliga” ljud och agera så normalt och äkta som möjligt. Ni skall leva ett liv bortanför kurandet också. Vatten kan man få om det är varmt men kanske bara en liten flaska och att själv ansvara för den? Nu tjatar jag kanske men försök verkligen att titta er i spegeln och försök komma åt ev negativa mönster. Upplever ni oro, rädsla, känsla av tvång kring Stellas sömn? Jag vågar lova att Stella känner av detta om så är fallet. Felsökningen kan ni ägna er åt en kort liten stund bara för det viktigaste är att ni letar ”rätt”. När fungerade sömnen bra? Varför då? Ert återseende på morgonkvisten skall vara nåt i hästväg av glädje. Det är banne mig helt fantastiskt att solen gått upp och att ni tillsammans får uppleva denna dag. Jo för det ÄR ju fantastiskt Eller hur Och efter en fin dag sover man så gott.
Det är lätt hänt att saker i skrift låter anklagande och skuldbeläggande. Vill verkligen poängtera att det inte är meningen. Jag upplever bara själv i min vardag om och om igen vilka möjligheter jag har att påverka mina barns mående. Både på gott och ont. Det skrämde mig förut men nu har jag valt att se det som något fint och positivt.
Som jag skrev innan känns det som om ni fastnat i nåt slags segdraget "kurtänk" som inte gör någon glad. Om jag vore du skulle jag läsa lite mer i Barnaboken istället och försöka lyfta blicken från rutiner och ev föreställningar om hur det "ska" vara. Visst, det finns hur många bra och konkreta förslag som helst i BB men själv har jag nog haft allra mest nytta av AW:s ord om "råg i ryggen" åt föräldern. Med råg i ryggen vågar man välja själv hur man vill ha det och man vågar lita på att man väljer bra.
Vänliga hälsningar från Nancy
Hej elsaviola och tack för ditt engagemang.
Det är det är med ramsan som faktiskt aldrig riktigt har funkat så som det är tänkt enligt kuren och så som jag har läst att den funkat för andra barn. Hon blir så otroligt upprörd när vi ramsar. Men som sagt nu har vi kört igång med nya tag och tänker inte ge oss i första taget.
Jo vi har fått hitta alternativa lugnande lösningar. Försöker prata med henne så lite som möjligt när hon väl är i sängen. Håller henne på bröstet med ett fast tag, smeker över håret och sjunger en sång som hon gärna vill höra. Kanske ska prova och stanna inne längre när jag väl lagt henne, tills hon verkligen blivit sömntung. Nu blir jag bara där inne kanske 1-2min sedan ut och då börjar skrikmaraton. Vi inte sätta mig bredvid henne på en stol dock för då vet jag att hon tjatar om att jag ska sitta där om hon vaknar på natten.
Igår kväll tog det 45min innan hon lugnade sig och var ok med att jag gick ut med ramsan. Jag gav henne sedan BR efter en stund i trappan när hon varit tyst i några minuter.
00.15 Gallskrik. Jag flög upp av ren modersinstinkt. Hon går alltså från knäpp tyst till avgrundsskrik direkt. Gick in kanske 10sek, la ner och tyst. Efteråt tänkte jag att jag skulle ju ramsat utanför men allt gick så snabbt så jag följde bara instinkten.
Sov igenom vargtimmen, hörde lite gnäll vid 04 men somnade om - positivt.
Men så har vi morgonvaknandet som är det trista i det hela. 06.30 vaknar hon och börjar vråla direkt. Jag är fort på med pangramsa som gör det hela till ännu högre skrik. Avvaktar, ramsar igen och går in efter någon minut. Detta gör jag sedan i 20min tills jag inte orkar längre. Då går jag in, lugnar henne ordentligt handgripligen och pratar med henne om att hon ska sluta skrika så att vi kan göra en mysig morgon. Hon tystnar och är överens med mig. Jag går ut, hämtar välling, går in med godmorgonsången en halv minut senare. Hon är glad.
Undrar om vi ska väcka henne tidigare på morgonen bara för att slippa detta skrik. Är så otroligt tröttande och trist. Jag reagerar genom att bli arg på henne och ledsen att hon ska börja morgonen på det sättet. Måste ju hänga ihop med nattning, uppvak och att hon helt enkelt inte är nöjd och glad över att ligga i sin säng.
Vill ju bara Stellas bästa och önskar så att vi kunde komma på ett sätt som passar just henne och som hon trivs med och där vi alla får sova gott om nätterna och vakna glada och utvilade. Hade mer än gärna suttit hos henne en timme på kvällen om jag visste att hon sov hela natten och vaknade glad. Men samtidigt vet jag ju att den hjälp hon får vi insomnandet den behöver hon också på natten och det blir i slutändan ingen hjälp till att sova utan snarare en otjänst.
Lättare sagt än gjort och särskilt, enligt min mening, om man har ett barn som är väldigt väldigt viljestarkt, känslomässigt och som absolut inte ViLL sova.
Ny dag, nya tag.
Det är det är med ramsan som faktiskt aldrig riktigt har funkat så som det är tänkt enligt kuren och så som jag har läst att den funkat för andra barn. Hon blir så otroligt upprörd när vi ramsar. Men som sagt nu har vi kört igång med nya tag och tänker inte ge oss i första taget.
Jo vi har fått hitta alternativa lugnande lösningar. Försöker prata med henne så lite som möjligt när hon väl är i sängen. Håller henne på bröstet med ett fast tag, smeker över håret och sjunger en sång som hon gärna vill höra. Kanske ska prova och stanna inne längre när jag väl lagt henne, tills hon verkligen blivit sömntung. Nu blir jag bara där inne kanske 1-2min sedan ut och då börjar skrikmaraton. Vi inte sätta mig bredvid henne på en stol dock för då vet jag att hon tjatar om att jag ska sitta där om hon vaknar på natten.
Igår kväll tog det 45min innan hon lugnade sig och var ok med att jag gick ut med ramsan. Jag gav henne sedan BR efter en stund i trappan när hon varit tyst i några minuter.
00.15 Gallskrik. Jag flög upp av ren modersinstinkt. Hon går alltså från knäpp tyst till avgrundsskrik direkt. Gick in kanske 10sek, la ner och tyst. Efteråt tänkte jag att jag skulle ju ramsat utanför men allt gick så snabbt så jag följde bara instinkten.
Sov igenom vargtimmen, hörde lite gnäll vid 04 men somnade om - positivt.
Men så har vi morgonvaknandet som är det trista i det hela. 06.30 vaknar hon och börjar vråla direkt. Jag är fort på med pangramsa som gör det hela till ännu högre skrik. Avvaktar, ramsar igen och går in efter någon minut. Detta gör jag sedan i 20min tills jag inte orkar längre. Då går jag in, lugnar henne ordentligt handgripligen och pratar med henne om att hon ska sluta skrika så att vi kan göra en mysig morgon. Hon tystnar och är överens med mig. Jag går ut, hämtar välling, går in med godmorgonsången en halv minut senare. Hon är glad.
Undrar om vi ska väcka henne tidigare på morgonen bara för att slippa detta skrik. Är så otroligt tröttande och trist. Jag reagerar genom att bli arg på henne och ledsen att hon ska börja morgonen på det sättet. Måste ju hänga ihop med nattning, uppvak och att hon helt enkelt inte är nöjd och glad över att ligga i sin säng.
Vill ju bara Stellas bästa och önskar så att vi kunde komma på ett sätt som passar just henne och som hon trivs med och där vi alla får sova gott om nätterna och vakna glada och utvilade. Hade mer än gärna suttit hos henne en timme på kvällen om jag visste att hon sov hela natten och vaknade glad. Men samtidigt vet jag ju att den hjälp hon får vi insomnandet den behöver hon också på natten och det blir i slutändan ingen hjälp till att sova utan snarare en otjänst.
Lättare sagt än gjort och särskilt, enligt min mening, om man har ett barn som är väldigt väldigt viljestarkt, känslomässigt och som absolut inte ViLL sova.
Ny dag, nya tag.
LW
Stella 070919
Stella 070919
-
*frieda*
Någon som varit inne på det tidigare ( ) Jag tänker sömntrots jag, på en gång. Känner delvis igen mig. E. sover på natten men håller vansinnig låda vid läggning. Min strategi är enkel, hon har sovrummet i anslutning till köket så jag ser till att stå där och skramla med middagsdisk, brödbak och annat när hon ska sova. Svarar mycket sporadiskt med skarp eller lakonisk ramsa, beroende på situation. E. somnar inte heller förrän efter 30-45 min.
Förtydligande, E. är förbannad och inte ledsen
) Jag tänker sömntrots jag, på en gång. Känner delvis igen mig. E. sover på natten men håller vansinnig låda vid läggning. Min strategi är enkel, hon har sovrummet i anslutning till köket så jag ser till att stå där och skramla med middagsdisk, brödbak och annat när hon ska sova. Svarar mycket sporadiskt med skarp eller lakonisk ramsa, beroende på situation. E. somnar inte heller förrän efter 30-45 min.Förtydligande, E. är förbannad och inte ledsen
Hej Nancy och ni andra,
Stella har till skillnad från Lussi alltid haft svårt att somna eller rättare sagt hon har alltid sen nyfödd behövt mkt närhet och aktiv "avskärmning" för att komma till ro. Hon har exempelvis aldrig kunnat somna mitt i ett "kaos" med tv, ljud, ljus osv. Hon är väldigt lätt att spela upp men svår att få ner i varv. Hon liksom beter sig som om hon inte vill slappna av, gör allt för att leken ska fortsätta, locka till skratt och bus så fort hon känner att hon börjar bli trött. Därav är skrattet till godnattet enkelt att få till och hon kiknar utan problem av skratt.
Att få henne att tycka det är lika skönt att också slappna av och komma till ro har vi ännu inte lyckats med. Det är väl utav utmattning för att hon fortf är relativt liten och även bristen på uppmärksamhet som gör att hon äntligen ger sig. Jag är övertygad om att hon skulle kunna hålla låda och vara vaken länge länge om hon fick möjlighet.
Jag håller verkligen på att rannsaka mig själv för fullt. Vad gör vi för fel?! Vi har dagar fyllda av lek, skratt och bus och en massa fysisk aktivitet. Hon äter helt ok, kräsen men bra. Sover på dagen gör hon alltid i vagnen men bara 1h och aldrig senare än till 13.30. Försöker lägga henne i sängen från och till men det blir än mer skrik än på natten så nu var det ett tag sen. Känns bättre att fokusera på sängen till natten då. Eller tänker jag fel här??? När jag pratar med henne om att vila på dagen så vill hon alltid ligga i vagnen, föreslår jag sängen vill hon bestämt inte. Tycker det funkar smidigt i vagnen dock så inget problem för mig. Dessutom lättare att söva om, om hon vaknar för tidigt.
Jag upplever inte att jag känner någon oro, rädsla eller ångest inför hennes läggning/sömn men däremot har mitt tålamod minskat drastiskt. Vi skrattar ju så gott innan och sen envisas hon med att skrika så förskräckligt mkt. Det är svårt att orka med, vara glad och käck och gullig när man sedan är inne hos henne. Det blir lätt att jag går in med "hårda" steg och bryskt lägger ner henne och ut igen. Här gör jag kanske fel??? Ska jag försöka att ge henne mer tid att "krångla" runt i sängen och busa medans jag är därinne. Ge henne fler sånger, smek och gos???? Är jag kanske för hård??
Blir ofta på väldigt dåligt humör efter x antal ramsomgångar och efter att jag varit inne kanske 2-3ggr och lagt tillrätta. Då känner jag bara för att sätta mig och skrika/gråta själv för jag är så frustrerad. Det jag gör då är att jag är arg på henne när jag går in. Säger i hård ton att nu räcker det, nu är det sova som gäller och inget skrik.. Fel är också säkert, Hjälp!!
Min plan är nu att verkligen skratta ÄNNU mer vid godnattet, prata positivt om rummet och sängen om hur skönt det ska bli att sova etc. Stanna inne hos henne något längre och lugna ordentligt. (Den enda risk jag ser med detta är att hon är nöjd så länge jag är inne, men ju längre jag stannar, desto ledsnare blir hon när jag går, hänt förr....)
Alternativet är att jag verkligen går in för att stänga av hennes skrik och går ut i trädgården och gör något så jag slipper höra henne. Men det känns kanske lite väl hårt!??? Jag tycker numera att det är svårt att avgöra huruvida hennes gråt är arg eller ledsen. Men saken är den att den minskar inte när jag ramsar, även om jag gör det 100gånger i olika tonarter och om och om igen. När jag väl går in hulkar hon och slänger sig när i sängen och säger exempelvis att hon vill att jag ska sjunga en sång..
Usch vad tjatigt det blir. Vi får försöka helt enkelt och jag ska fortsätta rannsaka mig själv. Vi har ju faktiskt haft en period på ca2mån där hon sovit bra och vaknat glad även om läggningarna tagit lite tid.
Nu åker vi till farmor och farfars stuga i midsommar så det blir en utmaning. Vi kommer vara tvungna att sova i samma rum men kommer köpa en avskärmare och hänga tyg runt hennes säng. Sedan har vi bestämt oss för att vara tokkonsekventa även om Stellas farmor kommer att lägga sig i och vilja trösta henne. Det är ju vi som bestämmer helt enkelt.
Ledsen för att det blev långt. Svårt att uttrycka allt i text. Hade nog varit skönt att prata med någon egentligen...
KRAM
[/quote]
Stella har till skillnad från Lussi alltid haft svårt att somna eller rättare sagt hon har alltid sen nyfödd behövt mkt närhet och aktiv "avskärmning" för att komma till ro. Hon har exempelvis aldrig kunnat somna mitt i ett "kaos" med tv, ljud, ljus osv. Hon är väldigt lätt att spela upp men svår att få ner i varv. Hon liksom beter sig som om hon inte vill slappna av, gör allt för att leken ska fortsätta, locka till skratt och bus så fort hon känner att hon börjar bli trött. Därav är skrattet till godnattet enkelt att få till och hon kiknar utan problem av skratt.
Att få henne att tycka det är lika skönt att också slappna av och komma till ro har vi ännu inte lyckats med. Det är väl utav utmattning för att hon fortf är relativt liten och även bristen på uppmärksamhet som gör att hon äntligen ger sig. Jag är övertygad om att hon skulle kunna hålla låda och vara vaken länge länge om hon fick möjlighet.
Jag håller verkligen på att rannsaka mig själv för fullt. Vad gör vi för fel?! Vi har dagar fyllda av lek, skratt och bus och en massa fysisk aktivitet. Hon äter helt ok, kräsen men bra. Sover på dagen gör hon alltid i vagnen men bara 1h och aldrig senare än till 13.30. Försöker lägga henne i sängen från och till men det blir än mer skrik än på natten så nu var det ett tag sen. Känns bättre att fokusera på sängen till natten då. Eller tänker jag fel här??? När jag pratar med henne om att vila på dagen så vill hon alltid ligga i vagnen, föreslår jag sängen vill hon bestämt inte. Tycker det funkar smidigt i vagnen dock så inget problem för mig. Dessutom lättare att söva om, om hon vaknar för tidigt.
Jag upplever inte att jag känner någon oro, rädsla eller ångest inför hennes läggning/sömn men däremot har mitt tålamod minskat drastiskt. Vi skrattar ju så gott innan och sen envisas hon med att skrika så förskräckligt mkt. Det är svårt att orka med, vara glad och käck och gullig när man sedan är inne hos henne. Det blir lätt att jag går in med "hårda" steg och bryskt lägger ner henne och ut igen. Här gör jag kanske fel??? Ska jag försöka att ge henne mer tid att "krångla" runt i sängen och busa medans jag är därinne. Ge henne fler sånger, smek och gos???? Är jag kanske för hård??
Blir ofta på väldigt dåligt humör efter x antal ramsomgångar och efter att jag varit inne kanske 2-3ggr och lagt tillrätta. Då känner jag bara för att sätta mig och skrika/gråta själv för jag är så frustrerad. Det jag gör då är att jag är arg på henne när jag går in. Säger i hård ton att nu räcker det, nu är det sova som gäller och inget skrik.. Fel är också säkert, Hjälp!!
Min plan är nu att verkligen skratta ÄNNU mer vid godnattet, prata positivt om rummet och sängen om hur skönt det ska bli att sova etc. Stanna inne hos henne något längre och lugna ordentligt. (Den enda risk jag ser med detta är att hon är nöjd så länge jag är inne, men ju längre jag stannar, desto ledsnare blir hon när jag går, hänt förr....)
Alternativet är att jag verkligen går in för att stänga av hennes skrik och går ut i trädgården och gör något så jag slipper höra henne. Men det känns kanske lite väl hårt!??? Jag tycker numera att det är svårt att avgöra huruvida hennes gråt är arg eller ledsen. Men saken är den att den minskar inte när jag ramsar, även om jag gör det 100gånger i olika tonarter och om och om igen. När jag väl går in hulkar hon och slänger sig när i sängen och säger exempelvis att hon vill att jag ska sjunga en sång..
Usch vad tjatigt det blir. Vi får försöka helt enkelt och jag ska fortsätta rannsaka mig själv. Vi har ju faktiskt haft en period på ca2mån där hon sovit bra och vaknat glad även om läggningarna tagit lite tid.
Nu åker vi till farmor och farfars stuga i midsommar så det blir en utmaning. Vi kommer vara tvungna att sova i samma rum men kommer köpa en avskärmare och hänga tyg runt hennes säng. Sedan har vi bestämt oss för att vara tokkonsekventa även om Stellas farmor kommer att lägga sig i och vilja trösta henne. Det är ju vi som bestämmer helt enkelt.
Ledsen för att det blev långt. Svårt att uttrycka allt i text. Hade nog varit skönt att prata med någon egentligen...
KRAM
[/quote]
LW
Stella 070919
Stella 070919
-
Nancy
Hej LouiseW
Vill bara säga först att jag verkligen inte använde Lussi för att slå dig i huvudet med hur ett tryggt barn agerar i sängen. Men det trodde du nog inte heller.
Oavsett hur mycket rutiner vi har så måste det såklart finnas väldigt olika personlighetstyper vad gäller sömn. Alla mina tre töser sover bra numera men ingen kommer i närheten av Lussi när det gäller att gosa till det förnöjt i sin säng.
Jag ville visa med exemplet om buset i sängen att även om man är så säker sovare som Lussi är det väldigt lätt hänt att man som förälder planterar osäkerhet hos barnet. Utan att man menar något illa såklart men det är ofta så subtilt så man inte ens ser det själv. Jag tror att barnen har en radar som är känsligare än vad vi anar. Den negative tycker att detta är förfärligt för då snappar de ju upp allt som är skräp men den hurtigt positive framhärdar i att de då tar till sig vårt lugn, vår trygghet och vårt övertygande sätt :thumbsup:
Det var därför jag så enträget tjatade om att titta på sina mönster. Och inte bara hitta fel, hitta rätt också! Ta fasta på det som är bra, det som fungerar och gör MER av det.
Gå på känsla, tror du att något skall gå åt skogen, gör nåt annat. Misstänker du att lite längre nattning leder till ledsnare insomning - gör inte så då.
Hitta dina, ERA positiva stunder
Försök vara lite sparsam när du låter Stella vara med och bestämma. När det gäller var hon skall sova middag eller hur många sånger som skall sjungas, ja då tycker jag att det är du som mamma som tveklöst avgör detta. Låt henne vara med och påverka men undvik situationer som kan bli laddade. För vagnen kan gå sönder och mamma tappa rösten...
Som du beskriver era kvällar verkar ni ha en bred (och ganska sur, ledsen och uppgiven) motorväg in till Stellas rum. Det kanske skulle kunna hjälpa att läsa AW:s krönika om safarin Skall länka när jag postat detta.
Jag brukar själv tänka att syftet med mitt förhållningssätt, med rutinerna och med godnattramsan är att LOVA barnet att det är tryggt att somna och somna om i sin egen sköna säng. Om jag sen springer där och trixar, ramsar igen, lägger tillrätta, blir arg, ramsar igen.... ja då sviker jag ju mitt löfte. För om det verkligen var så säkert som jag vill påstå, varför är jag då där och grejjar
Tycker också att du skall ta fasta på det där du skrev om att prata med någon. Kanske det skulle hjälpa att prata med någon av kurarna på forumet Eller om du har någon väninna du litar på men ibland kan det vara bra med någon utomstående.
Kram från Nancy
Vill bara säga först att jag verkligen inte använde Lussi för att slå dig i huvudet med hur ett tryggt barn agerar i sängen. Men det trodde du nog inte heller.
Oavsett hur mycket rutiner vi har så måste det såklart finnas väldigt olika personlighetstyper vad gäller sömn. Alla mina tre töser sover bra numera men ingen kommer i närheten av Lussi när det gäller att gosa till det förnöjt i sin säng.
Jag ville visa med exemplet om buset i sängen att även om man är så säker sovare som Lussi är det väldigt lätt hänt att man som förälder planterar osäkerhet hos barnet. Utan att man menar något illa såklart men det är ofta så subtilt så man inte ens ser det själv. Jag tror att barnen har en radar som är känsligare än vad vi anar. Den negative tycker att detta är förfärligt för då snappar de ju upp allt som är skräp men den hurtigt positive framhärdar i att de då tar till sig vårt lugn, vår trygghet och vårt övertygande sätt
:thumbsup: Det var därför jag så enträget tjatade om att titta på sina mönster. Och inte bara hitta fel, hitta rätt också! Ta fasta på det som är bra, det som fungerar och gör MER av det.
Gå på känsla, tror du att något skall gå åt skogen, gör nåt annat. Misstänker du att lite längre nattning leder till ledsnare insomning - gör inte så då. Hitta dina, ERA positiva stunder
Försök vara lite sparsam när du låter Stella vara med och bestämma. När det gäller var hon skall sova middag eller hur många sånger som skall sjungas, ja då tycker jag att det är du som mamma som tveklöst avgör detta. Låt henne vara med och påverka men undvik situationer som kan bli laddade. För vagnen kan gå sönder och mamma tappa rösten...
Som du beskriver era kvällar verkar ni ha en bred (och ganska sur, ledsen och uppgiven) motorväg in till Stellas rum. Det kanske skulle kunna hjälpa att läsa AW:s krönika om safarin
Skall länka när jag postat detta.Jag brukar själv tänka att syftet med mitt förhållningssätt, med rutinerna och med godnattramsan är att LOVA barnet att det är tryggt att somna och somna om i sin egen sköna säng. Om jag sen springer där och trixar, ramsar igen, lägger tillrätta, blir arg, ramsar igen.... ja då sviker jag ju mitt löfte. För om det verkligen var så säkert som jag vill påstå, varför är jag då där och grejjar
Tycker också att du skall ta fasta på det där du skrev om att prata med någon. Kanske det skulle hjälpa att prata med någon av kurarna på forumet
Eller om du har någon väninna du litar på men ibland kan det vara bra med någon utomstående.Kram från Nancy
Hej Nancy
Jag tog inte illa upp alls. Men blir ju bara frusterad över att jag inte klarar av att lugna mitt barn eller framför allt få henne att förstå att det är skönt att sova och verkligen gilla det.
Jag vet inte vad jag tror längre och vad som är bra eller dåligt att göra. Ska försöka vara gladare och mer självsäker när jag lägger henne och inte ömka även om hon blir ledsen. Liksom låtsas som om hon är glad och att lägga sig är det bästa som finns. Sedan får jag helt enkelt koppla bort gråten och skriket även om det känns hemskt att hon ska behöva skrika sig till sömns.
Ska fundera på att ta kontakt med någon. Väninna känns inte aktuellt, ingen som har kurat och allas barn i samma ålder (det är faktiskt sant) sover utan problem utan att de någonsin kurat.
Det är intressant det där du skriver om att barn så lätt fångar upp en sinnesstämning, attityd osv... hos den vuxna. Tror verkligen det stämmer. Problemet är ju bara när man inte själv vet vad man gör för fel. Önskar jag kommer på det snart och att poletten trillar ner.
Mvh Louise
[/quote]
Jag tog inte illa upp alls. Men blir ju bara frusterad över att jag inte klarar av att lugna mitt barn eller framför allt få henne att förstå att det är skönt att sova och verkligen gilla det.
Jag vet inte vad jag tror längre och vad som är bra eller dåligt att göra. Ska försöka vara gladare och mer självsäker när jag lägger henne och inte ömka även om hon blir ledsen. Liksom låtsas som om hon är glad och att lägga sig är det bästa som finns. Sedan får jag helt enkelt koppla bort gråten och skriket även om det känns hemskt att hon ska behöva skrika sig till sömns.
Ska fundera på att ta kontakt med någon. Väninna känns inte aktuellt, ingen som har kurat och allas barn i samma ålder (det är faktiskt sant) sover utan problem utan att de någonsin kurat.
Det är intressant det där du skriver om att barn så lätt fångar upp en sinnesstämning, attityd osv... hos den vuxna. Tror verkligen det stämmer. Problemet är ju bara när man inte själv vet vad man gör för fel. Önskar jag kommer på det snart och att poletten trillar ner.
Mvh Louise
[/quote]
LW
Stella 070919
Stella 070919
-
Nancy
Hej igen
Fint att du inte tog illa upp :thumbsup:
Nej, jag tycker verkligen inte att hon ska skrika sig till sömns. Sitter här och funderar så det knakar på hur jag skall formulera mig för jag menar inte att du skall gå emot instinkter och agera glad men gråta inombords.
Jag fiskar mer efter ett nytt tankesätt men får inte riktigt fatt på hur jag skall skriva.
Jag får nog fundera lite och be att få återkomma. Minns att jag är och kacklar på en forumavdelning som jag egentligen inte känner mig så hemma på
Nancy
Fint att du inte tog illa upp :thumbsup:
LouiseW skrev:Jag vet inte vad jag tror längre och vad som är bra eller dåligt att göra. Ska försöka vara gladare och mer självsäker när jag lägger henne och inte ömka även om hon blir ledsen. Liksom låtsas som om hon är glad och att lägga sig är det bästa som finns. Sedan får jag helt enkelt koppla bort gråten och skriket även om det känns hemskt att hon ska behöva skrika sig till sömns.
Nej, jag tycker verkligen inte att hon ska skrika sig till sömns. Sitter här och funderar så det knakar på hur jag skall formulera mig för jag menar inte att du skall gå emot instinkter och agera glad men gråta inombords. Jag fiskar mer efter ett nytt tankesätt men får inte riktigt fatt på hur jag skall skriva.
Jag får nog fundera lite och be att få återkomma. Minns att jag är och kacklar på en forumavdelning som jag egentligen inte känner mig så hemma på
NancyOj, så många fina svar du fått, jag ska bara flika in lite snabbt här innan vi ska ut
För att bryta skrikmönstret använde jag mig av en lugnande solfjäder, och då stod jag ända tills hon somnade. Hellre EN lång, betryggande fjäder än trafik à la E4:an . Det viktiga är att man inte ramsar alldeles innan fjädern, utan går in och gör den tämligen omgående, tänker på att själv andas tungt och riktigt förmedla luuugn och rooo genom händerna. Se det som en "minikur" och ge det minst tre kvällar, och glöm inte att ramsa dig ut, det är superviktigt att hon får med sig den in i sömnen!
Vad tror du om det? Ett alternativ kan vara att du stannar direkt när du lägger henne och solfjädrar henne nästan in eller hela vägen in i sömnen. Så att hon aldrig hinner skrika upp sig öht...
Nu väntar kidsen på mig
Kram Mia
Jag tror både du och lillan hamnat i en ond cirkel här, och den behöver brytas. Min femma var en flicka som trotsade rätt friskt vid läggning och på natten, och precis som när barn trotsar dagtid så blir det ofta värre ju mer man gör - att vara rak och tydlig är bäst både för mammor och barn.LouiseW skrev:Liksom låtsas som om hon är glad och att lägga sig är det bästa som finns. Sedan får jag helt enkelt koppla bort gråten och skriket även om det känns hemskt att hon ska behöva skrika sig till sömns.
För att bryta skrikmönstret använde jag mig av en lugnande solfjäder, och då stod jag ända tills hon somnade. Hellre EN lång, betryggande fjäder än trafik à la E4:an
. Det viktiga är att man inte ramsar alldeles innan fjädern, utan går in och gör den tämligen omgående, tänker på att själv andas tungt och riktigt förmedla luuugn och rooo genom händerna. Se det som en "minikur" och ge det minst tre kvällar, och glöm inte att ramsa dig ut, det är superviktigt att hon får med sig den in i sömnen!Vad tror du om det? Ett alternativ kan vara att du stannar direkt när du lägger henne och solfjädrar henne nästan in eller hela vägen in i sömnen. Så att hon aldrig hinner skrika upp sig öht...
Nu väntar kidsen på mig
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)