Hur bemöta beteendet hos 14 månaders ?

[carina]

Först vill jag tacka alla som skriver på detta forum. Vi har fått mycken hjälp av era frågor svar, i smått och stort.

Vår 14 månaders kille har fått sova och äta enligt Annas kloka råd från början och några större "problem" har inte funnits. Han får social delaktighet varje dag - ibland arbetar han och ibland leker han mest, men med är han. Han vill ofta upp i famnen för att se och nå bättre, och jag står till tjänst i mån av möjlighet (tänker "fungera som redskap och guide"). När jag inte kan lyfta honom ("mamma måste...") accepterar han detta rätt bra och fortsätter utforska på golvet. Men de senaste dagarna har han fått utbrott av vanmakt när han inte får klättra i källartrappen då han vill. Trappen finns bakom en dörr, men han ställer sig vid dörren och ropar först uppfordrande, sedan börjar han skrika. Jag försöker avleda med annat, men efter 2 sekunder är han tillbaka vid dörren och får ett nytt utbrott. Det är ju inte trots, utan ren vanmakt och tårarna trillar nerför kinderna. Någon gång under dagens lopp brukar vi klättra i trappen tillsammans, men jag kan ju inte tillbringa dagarna där ("17 kor att mjölka...").
Till frågan: Hur undvika att denna situation uppstår? Och om den uppstår hur bemöter jag honom då (lyckas inte avleda)?
Hjärnan har gått baklås känns det som...tacksam för tips!

[anna]

Hej!

I det läget hade jag frenetiskt försökt öppna dörren åt honom, MEN DET GÅR INTE!! Kämpa, pusta. Dörren har fastnat! Dela hans vanmakt, sätt dig på golvet med honom och sucka och säg beklagande
"-Mamma KAN inte, dörren sitter fast!" Ojojoj, vad tråkigt, men vi kan ju...och så hittar ni på något annat.
Lite får man ju bjuda på krypa upp och nerför trappan, som du gör emellanåt också
Plötsligt en dag tröttnar han, eller så kan han själv så bra att du slipper vara orolig.

kram anna

[lill]

Jag brukar säga, när jag inte kan öppna dörren som anna beskriver, eller flytta på soffan för att hämta bollen som rullat in, eller vad som helst som driver småttingar till vansinne, att *pappa* 8) kan säkert fixa det där när han kommer hem. Det funkar alltid. Lilltjejen säger då lite tröstande att me kan inte, mamma kan inte – pappa kan ! Förut brukade hon glömma, men nu kommer hon ihåg, så nu har pappa en hel lista med grejer han måste ”fixa” när han kommer hem..

[carina]

Naturligtvis , så är det ju man ska göra. Visste väl att jag hade kört fast. Tack

[annawahlgren]

Härligt Tack för fina svar

Tänker på lilla barnet som fick höra I MORRN. "I morgon går det!" respektive "Det gör vi i morgon!" Hon träffade på evinnerliga besvikelser som små barn gör och förklarade för sig själv: "I MORRN ." Så var det bra med det