Ettårstuff???

[Netta]

När man läser om 8-månångest hos barn så står det att det går över och att barnet snart blir 1-årstufft.
Casper var känslig i 8-månåldern, men inte mer än jag upplevt med mina andra barn. Nu är han snart 1 år (vart försvinner tiden :-k ) och han är allt annat än 1 årstuff. Han kryper efter mig hela dagarna och så fort jag behöver göra något står han i mina knäveck och gnäller. Testat med att lyfta upp honom på bänken men han klänger vidare upp på mig och jag är rädd att han ska falla ner. Tidigare satt han i diskhon men nu öppnar han bara vattenkranen så det blir översvämmning. Han kan hälsa på folk om han sitter på min höft, men tittar någon på honom om han är ensam så bryter han ihop.

Han gillar nya ställen och ger sig gärna då iväg och upptäcker.

Han har flera mycket äldre syskon som avgudar honom så han hittar alltid någon som lyfter upp honom på kvällarna, men jag har svårt att få något gjort på dagarna. Han gnäller och gråter och piper och genast man lyfter upp honom är han nöjd.

Han håller på och får en massa tänder och jag slutade amma för 3 veckor sedan, annars inget annat.

Är det något som bara går över? Ska jag lägga ner det mesta jag behöver göra och göra det när han sover? Ska jag låta honom gnälla?

[miniz]

Hej Netta!

Har du läst om sysselsättningsbekymmer i Femte delen i Barnaboken?

Jag tycker inte du ska lägga ner arbetet och göra det medan han sover.
Ta med honom i arbetet, ge honom besticklàdan medan du diskar, typ.
Muta med nàgot gott att äta innan han börjar gnälla om du ska göra nàgot viktigt.
Avled honom i stället för att ta upp honom.
Sätt dig ner och mys lite med honom istället för att ta upp honom.

Han gnäller till han fàr komma upp làter det som.
Det är ett beteende som borde brytas och han kommer inte göra det...

Nàgra korta rader fràn mig, kanske kommer det fler fràn andra.

[Netta]

Jag har säkert läst den, men det är länge sen. Ska läsa den.

[ab73]

Jag vill oxå tipsa om den tomma tiden som vi behöver ibland, både stora och små. Sätt dig ner på golvet med honom, just där och då. Gör inget utan bara sitt där till hans förfogande. Sitt så länge så att han själv tar initiativet till att gå bort ifrån dig.

[Ewa]

Hej!

Tiden runt man börjar gå, precis som annars när man är i ett utvecklingssprång, kan fyllas av ett visst mått av frustration hos barnet. Så jag tror att du har en nyckel där till varför han känns en aning missnöjd just nu.

Jag vill oxå tipsa om den tomma tiden som vi behöver ibland, både stora och små. Sätt dig ner på golvet med honom, just där och då. Gör inget utan bara sitt där till hans förfogande. Sitt så länge så att han själv tar initiativet till att gå bort ifrån dig.

:thumbsup: Kan jag bara skriva under på.
Citerar mig själv från en tidigare tråd också:

Låt mig gissa att han ännu inte har, eller just är i startgroparna till att, lära sig gå... Mina båda har haft oändligt mycket att jobba med i samband med det och då har humöret sviktat ordentligt i en period - även någon vecka eller två efter att de börjat gå. För det tar ju ett litet tag att behärska detta alldeles nya, fantastiska.

Receptet tycker jag är just det som du gör - nämligen social delaktighet i MASSOR :thumbsup: ...sådant som går att göra på golvet göres gärna där också. Som läsa, eller fixa med vissa middagsbestyr, t.ex. Då är man tillgänlig om liten groda vill komma upp i knät en stund, och sen kan han hoppa vidare mot nya äventyr när han är färdig.

Jag tycker alltså inte att du ska lägga ner vad som behöver göras. Men du kan bjuda in honom i ert arbete, antingen genom att ha honom bredvid dig vid köksbordet, på golvet, vid spisen, i diskhon, vid tvättmaskinen... Och flytta ner sysslor på golvet så att du finns tillgänglig tills han själv tar initiativet vidare. Då är han färdig.

Rejält med utevistelse brukar också pigga upp och att få upptäcka världen ute, både på marken och uppe bland träd och buskar.

Kram Ewa

[Netta]

Tack för era svar. Det funkar faktiskt bra att bara sätta sig ner och vara en stund. Sen kryper han nöjt vidare.

Häromdagen vispade han ägg så jag fick sätta i ett ägg till för vi slabbade så mycket på golvet. Men han gapskrattade och tyckte livet var en underbar inrättning.

[Ewa]

Härligt att läsa :thumbsup:

[annawahlgren]

Saxar ur en annan tråd här på Barnafostran - som väl kan inspirera en sten (Inte för att jag säger att du skulle vara en ):

"Efter en kväll av det mest strålande hårda arbete; matlagning, disk - mästerlig på att skrubba diskbräda-, ansvarig för att stänga Alla skåpdörrar och övervaka att stängning av de dörrar endast vuxna når sköts korrekt, riva av toapapper i lämliga bitar till mammas toabesök! samt ett energiskt släckande av lampor samt Tvätten naturligtvis och däremellan krypkull under vilda skratt så greppade han sin panda och begav sig på vingliga ben mot sovrumsdörren, knackade hårt och sa Där! Somnade på två röda efter att ha sjungit lite i mörkret...

Ja det är helt beroendeframkallande med den här erövrande livsglädjen! Idag på morgonen har han nogrannt och försiktigt smakat sig igenom hela kryddhyllan med ett litet pekfinger!

Jag har precis förstått att det krävs mod i sociala sammanhang om man hävdar att såväl små som stora mår bra av sömn, mat, sysselsättning som är viktig och ett par rejäla skratt per dag!"