Ooooh vår flicka sov med oss tills hon var 3 år, då fick hon eget rum, med änglatapeter, och VILLE sova där, faktiskt! (Fast gärna ha med mig i sin säng ett tag...!) Jag ångrar det inte! Att somna med sin lillunge på sin mage var himmelriket för mig, jag tänkte verkligen att DETTA är Lycka! För mig var det Lyckan då! Hon vaknade aldrig på nätterna och behövde sövas om, allt var ju gott och väl med mamma och pappa intill! Hon sov i mitten. Nattammandet var en dålig sak, däremot, som tog kål på hennes tänder

och visst ville hennes pappa gärna ha våra nätter tillsammans tillbaka UTAN en lillunge i mitten... Men, nej, jag ångrar ingenting (utom ammandet, då...). Det var en tid av sällhet som aldrig kan köpas för pengar och som aldrig kommer tillbaka. Kanske många tycker annorlunda och de har nog rätt på sina vis, men för mig/oss var det rätt då och detta ska jag alltid bära med mig.