En natt eller rättare sagt tidig morgon kände jag att någon klättrade på mina ben där jag låg i sängen och sov gott. Jag tror att det är en av hundarna som smitit in så jag fräser: - gå och lägg dig! Sen somnar jag gott igen ända tills jag vaknar och behöver gå på toaletten. När jag återvänder till sängen är min kudde borta. Jag tänder lampan och upptäcker att Emil ligger i sängen och det är han som stulit min kudde. Innan jag hinner säga något säger Emil: - Mamma släck, Titte dovser. Jaha säger jag, varför sover du inte i din säng: Emil: - nej mamma det är vassa grejer där och smuts, Titte ska städa den i morgon, släck lampan nu, Titte måste dovsa.
Ja vad svarar man på det? Jag snodde tillbaka min kudde la mig bredvid Emil och somnade om. En dag efter lunchen säger Emil: - Mamma jag är inte törstig, jag är daftig och behöver dricka lite daft.
Jaha, men du kan få vatten om du är törstig. Emil: - Men mamma jag är inte törstig, jag är daftig och behöver daft. Sicken unge va?! Och då dricker vi i stort sett aldrig saft hemmvid utan det är något grabbarna får när de är hos mormor. Nu serverade Pappan honom ett glas saft vilket ändå får anses vara en bra lösning på problemet om man är daftig. 8) När grabbsen var på mitt jobb och hälsade på frågade en av mina chefer Emil om han trodde att han skulle få en lillebror eller lillasyster. Emil börjar med en lång förklaring som ingen av oss riktigt begrep men avslutade med: - Det får vi prata om när bebisen har kommit. Och så klappade han mig på magen. Härliga, kloka unge.
Här hemma få man verkligen hålla hjärnan i trim för Emil han har bra förklaringar på det mesta han.
Kram Susan
