Storebror är en besserwisser

Annica · Inlägg av **Annica** » mån 26 sep 2005, 16:42

Hej!

Hur ska vi göra med våran son, 5½ år, som utvecklat en stark besserwisser-attityd? Jag blir tokig när han sätter igång mot lillebror. Om vi t.ex. ber Marcus sätta på sig strumporna, så börjar storebror: "Sätt på dig strumporna, annars kan vi inte gå ut. Vill du inte det? Skyna dig, sätt på dig strumporna" osv. Naturligtvis har han fått det av oss, hans mamma och pappa. Det är jobbigt att höra honom, eftersom vi inser att det är så vi själva låter..... Därmed har vi i och för sig fått bra insikt i hur vi låter - vilket inte är trevligt alls, utan det måste vi först ändra på. Kommer storebror automatiskt sluta upp med sina fasoner när vi vuxna ändrat oss? Nu säger vi: "Det är mamma och eller pappa som säger till Marcus" osv. När vi tagit upp detta med andra föräldrar, säger de bara: "Det är väl bra?!" Det tycker INTE vi.

Jag vet att jag nu kommer få frågan: "Hur är det med den sociala delaktigheten?" Där är det åter igen kritik mot oss vuxna i familjen - skäms på oss. Men där är jag kluven. När vi hämtar dem från dagis (15.30), vill jag att de ska vara ute och leka så mycket som möjligt. De kommer in när jag säger till dem och då är naturligtvis maten klar och likaså dukningen...... Efter vi ätit klart, tar var och en bort sin tallrik m.m. Därefter börjar Bolibompa, som de får se de första 30 min. Sedan är det godnattsaga och därefter bus och sedan sovdags och klockan är då 19.00.

Jag är säker på att ni här tycker vi ska stoppa in social delaktighet och jag är villig att hålla med. Jag har bara så svårt att stå för det. Men jag känner själv att vi borde införa t.ex. att; lillebror skär grönsaker och storebror dukar. Nästa dag tvärtom. Innan Bolibompa ska de städa sina leksaker - TV'n får sättas på när städningen är klar.

Vad tror ni - slutar min 5½-åring med sina besserwisser-fasoner då?

Hälsn.
Annica

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 26 sep 2005, 18:22

Vad är det som INTE är bra? Är det VAD han vill säga eller sättet han UTTRYCKER det på?

Min äldste, snart 5 år, tar mycket väl hand om sina syskon på ett trevligt sätt - han låter som mig...

! Jag tycker bara att det är bra att han känner sig behövd av sina syskon och att syskonen förstår att de behöver varandra. Jag brukar säga att för ett år sedan LEKTE han "mamma-pappa-barn" nu ÄR han "mamma eller pappa"! Se länk här: http://www.annawahlgren.com/phpBB2/view ... ?t=3232som exempel!

Lite "överdrivet" blir det ju i början - man måste ju öva och koncentrera sig till en början; som med allt i livet

. Men snart behärskar han både ord och sätt i det han gör och då kommer det att låta helt naturligt och inte "beserwisser-aktigt"! Han ÄR inget besserwisser - han LÅTER och BETER sig besserwisseraktigt... Och vem kan inte ha dragning åt det hållet när man tycker att man är världsbäst på något

?!

8)

Lär honom och er själva "hur man säger" så kommer det att bli en trevlig stämning i familjen till på köpet!

Om det blir för "mycket" så kan man ju ta honom i bruk på andra sätt!

Annica · Inlägg av **Annica** » tis 27 sep 2005, 08:03

Hej!

Jo, det är sättet han uttrycker sig på som jag inte tycker om. Han har sådan hård ton och lite överlägsen attityd.

Länken du sände är riktiga solskenshistorier och tyvärr är det inte så det låter. Visst, en del känns igen, men här är det mer hård ton som gäller. Dock är Adam en väldgit fin kille på dagis, där berättar de många historier för oss hur han hjälper/visar i handling både större och mindre barn hur de bör bete sig, vad som händer när någon viftar med en pinne framför ögonen, att man inte ska slå tillbaka osv. osv. Hur gulligt som helst! Men när han kommer hem, då känns det som om han "tar ut" sin frustration på lillebror. Svårt å förklara, men det är en känsla jag har.

Hälsn.
Annica

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tis 27 sep 2005, 08:11

Det är ju så att man tar seden dit man kommer... Så iom att du själv sa att han låter som er

så får du börja i den änden. Rensa upp i ert eget sätt att prata med barnen så följer han efter - du kan komma att behöva att instruera. Ni kan lära er tillsammans så ska du se att solkskenshistorierna blir vardagsmat

!

Det kan också vara så att det är ett sätt att få uppmärksamhet på. Om han gör/säger si eller så - då får han uppmärksamhet. Även om det är negativ sådan så är det uppmärksamhet han får = målet är nått. Där kan ni strunta i att reagera och att istället bjuda in till kontakt på ett positivt sätt!

Att leka ute efter en hel dags frånvaro från familjen kan leda till avsaknad av tillhörighet och kontakt (leder till frustration). Engagera barnen i dina göromål och/eller lek med dem ute en stund istället så ska du se att det sker under - även för dig! Föräldrar behöver sina barn...

Att göra saker och ting på ett "gulligt" sätt är inte målet. Att göra saker och ting på ett vinnande sätt är kunskaper om Livet och är PRAKTISKT och ska mötas med respekt.

Lycka till!

Inlägg av **annawahlgren** » mån 03 okt 2005, 00:13

Tack, Mammut Maria

Upplyftande läsning

Femåringar kan verkligen vara världens moraltanter och svårt tröttsamma

därför att de är så himla perfekta, i egna ögon. Jag har skrivit en del om saken i Barnaboken.

Gör inte så stort väsen av saken. Förmana inte

Tacka lite lagom likgiltigt för hjälpen med lillebror och lura sedan barnet att ta tag i nästa världsomstörtande viktiga livsuppgift

Och glöm inte att ställa frågor, och tålmodigt vänta på svaret - så att han får känna sig så vanvettigt duktig som han så gärna vill visa att han är