Hej!
Jag är som du inte ensamstående, men maken har jobbat mycket och sent. Det här var inget problem så länge jag var hemma, men det tjorvade tills sig när jag började jobba igen. Jobbet tar ju en del tid från det man förut haft heltid på sig att göra....
Känslan för mig blir ibland att jag inte är klar med jobbet när jag kommer hem - men jag kan inte stanna och jobba klart eftersom dagis väntar. Och jag är inte riktigt klar med hemlivet när jag måste gå och lägga mig för att kunna leverera på förväntad nivå på jobbet. Och utöver det har jag en skada som ibland bråkar till det för mig. Men, när det jag vill och det jag de facto hinner inte går ihop, och sömnen dessutom kanske blir lidande så blir stubinen kort.
Vi har inte löst det helt än, men diskuterar det mycket och jobbar på lösningar. Några saker som vi jobbar med är att få tillbaka strukturen i vardagen. Och jag har behov av att få landa när jag kommer från jobbet, men barnen har behov av att träffa mig - inte helt enkelt att lösa.
Men, några saker som funkat hittills:
- Musik!
Energisk musik, gärna på hög volym om det är mycket gnäll... Både ungarna och jag piggar på oss. Det går liksom inte att vara på dåligt humör om hjärnan får annat att tänka på.
- Egen, ledig tid.
Vi har varsin kväll i veckan där vi är helt lediga från barn och hushåll. När han reser är tanken att jag ska använda barnvakt. Här får jag jobba lite mer, för jag tar inte ledigt som folk. Jag sätter mig ofta med sådant som jag inte hunnit under veckan... Än så länge måste jag ge mig hemifrån för att undvika sådant. Fast jag vill hellre sitta hemma och scrappa eller så.
- Middagsvila.
Barnen går fyra dagar i veckan på dagis, och på de tre dagarna när vi är hemma så har vi middagsvila. 1 1/2 timme efter maten. Lilleman behöver fortfarande sova middag ofta, och stora tösen är på sitt rum och pysslar, läser, lyssnar på saga. Kanon! Även barnen behöver egen tid.
- Struktur och social delaktighet
Inget nytt för varken dig eller mig. Jag ser en jättestor skillnad när jag får till det, och framför allt när det inte funkar. Det svåra tycker jag är att bygga om strukturen nu när tidstillgången är så mycket mindre. Vad skall barnen göra, hur mycket tid skall man lägga på lek(platsen)... Vilka saker skall vi helt låta bli att göra - för det finns inte tid till allt, något måste strykas.
På den sista punkten lägger jag mest energi nu, för jag tror att det är här nyckeln finns. Men, för att orka få till förändringen här så behövs energi, och det får jag av de ovanstående punkterna. Jag tror att det gäller att bygga vardagen så att det finns naturliga andningshål, annars funkar det inte i längden.
Kram!
/Marie
Mamma till två underbara Barnabokstrimmade busungar födda 2004 resp. 2005.
Sporadisk närvaro pga rygg- & nackskada.
Särskilt när maken är borta, jag får inte ihop vardagen då. sonen trotsar extra mkt när vi är ensamma. och jag kommer allt som oftast på mig själv med att hota för att få min vilja igenom. typ -"Om du inte slutar kasta sand på syster går vi hem" - om du inte slutar hälla vatten på golvet är det slutbadat" osv osv. Jag brukade vara mkt mer inovativ än så!! Idag fickhan dessutom enstor sticka i foten somvar mkt svår att få ut och gjorde ont. Sonen skrek och grät och jag kunde bara inte få honom att sitta still så jag kunde pilla ut den -" om inte jag får ta ut stickan så blir det infektion ochså måste vi ta bort foten" 
Herregud!! så får man ju inte säga!! 
Sonen blev helt förskräckt och det hjälpte inte ett dugg... 
Jag ångrade mig direkt och vi slutade pilla bort stickan och pratade lite istället. 
