Nancyfamiljen - återkomsten

[miar70]

”Lugn, jag räcker till”. Det är AW som gett mig gåvan att få känna så här ibland. Kritiska röster påstår ibland att det är "tragiskt" om man behöver en bok för att lära sig föräldraskap. Varför då? Om man inte är nån naturbegåvning är det väl underbart att man via en bok kan få hjälp att plocka fram sina egna förmågor och använda dem så gott man kan."[/i]

Vad fint! Så rätt du har!

Och nu måste väl ändå sjukdomarna flyga sin kos snart, vi får hoppas ni avverkat de närmsat årens kvot med råge .

En stor kram till mamma och en liten buff till lillan och massor med friskhet till hela familjen!

[Nancy]

Och nu måste väl ändå sjukdomarna flyga sin kos snart, vi får hoppas ni avverkat de närmsat årens kvot med råge .

Tack miar70 Idag är det faktiskt första dagen sen i början av april som det börjar kännas som om det går åt rätt håll för oss alla :thumbsup:

blivandemamma: Om jag får ta mig friheten att spåna vidare lite på det jag skrev imorse om att räcka till (det var en så spännande frågeställning så jag får inte stopp på mig ) så vill jag verkligen passa på att nämna detta med "dålig-samvete-spöket". Jag insåg då Lani föddes att jag verkligen inte skulle räcka till fysiskt för tre (inte samtidigt i alla fall) och då bestämde jag mig för att i möjligaste mån strunta i att ha dåligt samvete för det/de barn jag inte ägnade mig åt.

För dåligt samvete har man ju så mycket ändå, i alla fall jag. För försäkringspapprena som skulle fyllas i och skickas in, för högen med barnkläder som skulle rensas men istället ligger och samlar damm i tvättstugan, för träningsdvd:n man köpte för flera veckor sedan men ännu inte tagit av skyddsplasten på...

Men när det gäller barnen lyckas jag faktiskt för det mesta att inte ha dåligt samvete. Och det är befriande för alla tror jag, i alla fall vill jag gärna intala mig det. Jag är helt sanslöst ego vill jag lova och tänker inte ens "den och dens tur" utan umgås, gosar och busar med barnen nästan helt efter egen lust. Som måste vara ömsesidig såklart. Men är ingen annan i direkt livsfara kan jag skamlöst placera Leia och Lussi vid datorn för att få sitta och borra in näsan i Lanis runda kinder. Eller låta Lani få leka med nåt halvförbjudet bara för att kunna norpa Lussi och titta på Dora med henne i famnen. Eller låta "bebisarna" sova lite för länge bara för att det är så mysigt att jobba i pysselbok med Leia.

Om jag lyckas jaga bort det dåliga samvete och utgår från lusten och glädjen så vet jag i alla fall att det jag visar är äkta. Då kan jag stå ut med mig själv även dagar då jag är rätt usel som mamma för jag vet att nästa dag blir det nog bättre.

Stor kram från Nancy

[Jannika]

Hej alla härliga tjejer! Vad mysigt det låter som att ni har medan du struntar i DS (Dååååååliga Samvetet). Jag har väldigt sällan dåligt samvete vad gäller aktiviteter eller tid men det tror jag är en följd av att jag är hemma med mina barn. Jag träffar dem VÄLDIGT mycket i jämförelse med typ alla andra föräldrar jag känner. Däremot kan jag känna av samvetet när jag blir stressad (läs irriterad/sur/förbannad ) av att saker skiter sig för att det blir för mycket i samma nanosekund. Tex Nella ramlar och slår sig, Milo spiller ut färgat vatten på olämpligt ställe, Nike ska berätta om sin dagisdag och Jander vill ha hjälp med att knyta fotbollsskorna (särskilt komplicerade) samtidigt.

Vad skönt att ni anar lite vårfriska vindar även inom familjen och inte bara utomhus.

Stor kram! Jannika

[Bluna]

Nancy du är så klok! Jag har slukat nästan allt du skrivit om familjelivet och jag lär mig sååå mycket!

Det du skriver om tiden med varje, det är så rätt tycker jag. Du ger inte lika tid bara för att det ska vara lika, du ger inte tid till någon för att du "måste". Du ger tid för att du vill och för att du visar dina barn hur mycket du älskar dem. Och då räcker du också till för alla, lika mycket. Lycka är att växa upp i en Nancyfamilj!

[LinneaOchOliver]

Vad tiden går! Jag läste mycket från dig eftersom att Oliver är jämngammal med Lucine. Tyvärr drygt en månad äldre så jag fick alltid läsa och inse "Aha, det var så man skulle ha gjort".

Men tänk, sen dess har jag ungefär hunnit vänja mig vid livet som mamma och börjat inse att jag gärna skulle älska en till lika mycket som jag älskar underbara, glada Oliver och då har du nästan fött två barn! Det känns som att vi här inte har ådstakommit någonting.

Det har varit underbart att få följa med din familj Nancy, ni har så mycket kärlek och det inspirerar mig verkligen. Jag önskar er all lycka i framtiden!

[Nancy]

Jannika: Ja alla har vi nog våra akilleshälar... min är då det gnälls "maaaaammma" i olika tonarter och från olika håll. Då vill jag helst stänga in mig i ett rum och hålla för öronen. Vilket jag gjort emellanåt också. Kram

Bluna: Jag blev så glad över dina ord så jag kopierade dem och mailade till min man på jobbet. Han ringde hem och berättade att det gjort hans dag också Tack. Det var lite tungt innan idag men du ryckte upp oss allihop.

LinneaOchOliver: Tänk vilken insats han gjort din Oliver om han banat väg för möjligheten till syskon. Så kände jag då Leia var i samma ålder. När sen Lucine var alldeles nyfödd och låg i min mans knä utbrast han plötsligt: "det känns inte som om det här är sista gången vi har en nyfödd bebis, det är som om jag kommer att göra såhär fler gånger". Och så blev det ju, betydligt snabbare än vi trodde. Tack för ditt fina inlägg Linnea


Nu har jag passerat v.20 och lillabebisen i magen buffar försiktigt ibland. Väldigt snälla små buffar. Tänkte häromdagen på det där med ifall barnets personlighet skulle visa sig redan i magen eller ej.

Leia var en vilde i magen som hade cirkus dagen lång. Sparkade ettrigt så fort jag låg på sidan och ibland trodde jag hon skulle ta sig ut som en alien. Leia är lugn och fokuserad, kan sitta i flera timmar och måla, jobba vid datorn eller arbeta i en pysselbok.

Lucine verkade trivas så bra i magen så jag tror att om hon inte kommit via planerat snitt hade hon säkert stannat till v.43. Minst. Lussi är vår lilla busa, en liten atlet med tusen rävar bakom öronen.

Lani den enda som känns ungefär på samma sätt som i magen. Lite av varje och allra mest gosig och varm.

Stor kram från Nancy

[Elle]

Tänk att du redan är halvvägs, var tog den tiden vägen Vad mysigt med buffar Hur mår du och familjen?

Elle

[Snark]

Hej Nancy!

Helt galet roligt att du har tre barn och ett fjärde på väg! Jag är djupt imponerad.

Hälsningar Lyllo (gammal fl-bekant från sommaren 04,)

[*frieda*]

Godmorgon Nancy

Skönt att höra att det går åt rätt håll :thumbsup: Vad duktiga ni har varit, trots allt sjukdomselände.

Hur går det med din diabetes

Ja alla har vi nog våra akilleshälar... min är då det gnälls "maaaaammma" i olika tonarter och från olika håll. Då vill jag helst stänga in mig i ett rum och hålla för öronen. Vilket jag gjort emellanåt också.

Är mer än benägen att hålla med

[Nancy]

Elle: Jag fattar faktiskt inte var dagarna tar vägen. Det kan ju rimligtvis inte bara vara hos mig det är såhär. Fast jag tycker man upplever det allra tydligast under graviditet. Först segar man sig igenom v.4-7, inväntar spänt v.12 och perioden med fvp och ul och sen vips är man snart i v.24 (på måndag) Stor kram till vår fina Elle

Snark: Tack för din hälsning, vad roligt Hoppas allt är bra med dig

*frieda*: Tack för din omtänksamma fråga (från en gnällallergiker till en annan ). Diabetesen är ungefär som den var under Lani-graviditeten. Successivt sämre men så är det ju för alla kvinnor även om de flesta inte hinner nå över gränsvärdena.

Jag håller värdena i schack med strikt kost. Förra graviditeten fick jag strida ganska rejält mycket för att få köra mitt eget race men nu har de väl tröttnat på mig antar jag. Eller så har det blivit mer accepterat att det faktiskt är möjligt att undvika insulin även om man har höga värden redan tidigt i graviditeten. Fast då gäller ju liksom inte sjukvårdens kostråd... (smörgås, pasta etc.)

Det är en lite märklig upplevelse dock med vikten. Det går ju bevisligen alldeles utmärkt att tjocka till sig på lågkolhydratkost (ni skulle se mig bara...) men jag möts trots detta av gillande nickningar. Annars hör man ju ibland att det bannas angående vikten på MVC landet runt men det kanske bara är en skröna.

Fast jag går inte på särskilt många besök och vad gäller diabetesen lyckades jag övertala Östra att få sköta det på egen hand. Det känns bra.

I veckan fick jag tid för snittet Tisdagen den 15/9. Hade ju visserligen varit häftigt med 28/9 men det hade varit för nära BF.

(28/9 är kul om man är lite siffergalen, barnens födelsedatum hade då varit 050622, 070724, 080826 och 090928 men det får gå bra ändå ).

Stor kram från Nancy

[/LO]

SKönt att det går bra med det mesta och att du får sköta kosten själv.
Tiden går fort även om men inte är gravid.
Ivar är 11 månader imorgon, vilket jag inte kan fatta


/LO

[Nancy]

Tiden går fort även om men inte är gravid.

/LO: Åh jo jag vet... griper bara efter halmstrån och låtsas att efter graviditeten kommer tiden att gå i den takt jag själv önskar

Ivar 11 månader Jo jag fattar ju det rent teoretiskt eftersom Lani snart är 10 månader men i min värld är de båda nyss födda ju


Lite gravidnoja: "Magen är nog alldeles för stor" (vad man nu skall göra åt saken...). Så mäter BM magen och påstår att den ligger på medelkurvan. Precis som sist. Medel... åh jo, om man väntar femlingar kanske Fast när jag tänker efter har jag känt såhär varenda gång.

Nancy

[/LO]

Lite gravidnoja: "Magen är nog alldeles för stor" (vad man nu skall göra åt saken...). Så mäter BM magen och påstår att den ligger på medelkurvan. Precis som sist. Medel... åh jo, om man väntar femlingar kanske Fast när jag tänker efter har jag känt såhär varenda gång.

Nancy

Det är väl gamla spöken som dyker upp kan jag tro, eller?

/LO

[Nancy]

Ja man kan nog tro det när man läser vad jag skrivit. Men jag var lite otydlig ser jag nu.

Viktökningen är nog tämligen "normal" och har varit så alla gångerna.

Bara det att för just mig hade det varit bra om det liksom gått att vara gravid och behålla samma vikt som innan. Det blir väldigt mycket belastning på kroppen med tanke på gamla skador samt odefinierbar värk i magen efter flera snitt. Värken i magen brukar dock gå över så snart bebisen är ute som tur är.

Angående magens storlek så är det en envis noja jag har att det skulle vara för mycket fostervatten. Det har aldrig varit så men jag påstår inte heller att jag alltid är rationell

Stor kram från Nancy

[Nancy]

v.30+5

Vi avverkar sjukdomar på "B" denna vända. Bihåleinflammation i våras och nu senast slår den inbitne camparen/friluftsentusiasten/naturälskaren (not... ) till med Borrelia efter sitt livs enda fästingbett.

Har varit okristligt trött senaste veckan, ungefär som nygravidkoma och ett kalas för töserna i helgen tog knäcken på mig fullständigt.

Upptäckte så i förrgår att jag hade Borrelia och blev skickad från vårdcentralen till infektionskliniken Östra pga graviditeten i kombination med penicillinallergi. Först var det tal om antibiotika intravenöst med dagliga resor till sjukhuset men sen hittade de en antibiotikavariant i tablettform som alldeles i dagrna getts klartecken att ge till gravida.

Ikväll skall mormor vara barnvakt åt töserna (duktiga mormor som utan problem tar hand om alla tre på egen hand ) för maken och jag skall på bröllop. Makens barndomskompis och tillika Lussis gudfar skall gifta sig.

Jag skall med hjälp av concealer under ögonen, hellånga stödstrumpor för gravida, vadderad bh och djup urringning försöka ge illusionen av att se ut ungefär som Victoria Beckham när hon är höggravid. Bröst, Ben och med lite eget inslag av Borrelia.

Kram från Nancy