Var är vi???

[maxikaxi]

Hej,

Nu har lillebror blivit 1 månad (5v på måndag) och jag undrar var i överlevnadsångesten vi befinner oss egentligen. 3 dagar i veckan går storebror på förskolan 9-14 så dessa dagar är väldigt inrutade och därför finns det inte mycket utrymme för lillebror att tycka till om tider. Han verkar dock gilla de tider vi har.

Ti-to somnar han antingen på promenad i vagnen eller i bilbarnstolen. Vi är ofta i väg 2 timmar både i samband med lämning eller hämtning eftersom lillasyster behöver komma iväg på lite kul också och lillebror sover gott hela tiden.

Problemet blir de övriga dagarna när jag lägger honom på mage i vagn eller säng för insomning - han har ingen lust alls att sova. Han är matad enligt SM och proppmätt så jag har inga matvargar och erbjuder jag honom bröstet blir han jättearg. Han har inga problem med att somna i händelsernas centrum på sin filt eller i babysitter. Efter att han sovit så är det ingen panik med mat, han kan vänta en liten stund så jag är övertygad om att han är mätt.

Eftersom jag har mina andra två hemma dessa dagar så kan jag inte ägna hur mycket tid till vagning/buffning som helst och jag kan inte låta lillebror skrika upp sig heller, så dumt nog tar jag upp honom och låter honom sova på filten eller i babysittern istället. Vad sänder det för budskap egentligen?? Jag vet att det är jättedumt. Han måste ju lära sig att sova i sin vagn på dagtid utan promenad. Jag tar gärna emot förslag på hur jag löser detta.

Är det mat efter minsta pip som gäller fortfarande och hur många krispåfyllningar kan man försöka ge innan han blir förvirrad? Min tanke är att han till slut undrar om det är sova eller äta som gäller.

Har vi stillat överlevnadsångesten eller är vi mitt uppe i den? Är vi fortfarande i överlevnadångestens land så ska det vara mat vid minsta pip, men om den är stillad - ska man sluta med krispåfyllningar och mat vid minsta pip??

[Elle]

Hej maxikaxi!

Jag kopierar din fråga till din andra tråd så fortsätter vi där och stänger denna. Det blir lättare för oss som vill hjälpa om du håller dig till en tråd när det gäller samma barn. Då får vi hela historian samlad. TACK

Elle