jag hoppas att det finns ngn som kan hjälpa en frustrerad liten kille och hans mamma.
Vi kurade vår son för två månader sedan, när han var 8 månader. Allt har gått jättebra och senaste 3 veckorna har han somnat på 2 min och i princip sovit hela natten varje natt! Han har varit jätte duktig, vi är så stolta över vår lilla kille.
MEN, för en vecka sedan började jag att jobba och Pappa startade sin barnledighet. Redan första natten gick det lite sämre än vanligt att söva lilla killen. Sedan dess har det eskalerat, lilla Axel blir helt förstörd när jag lämnar rummet efter att ha lagt honom till rätta. Han skriker rakt ut och "tar" inte ramsan alls.
Han är inte arg, utan ledsen och verkar helt ha "tappat" den trygghet och det lugn som omgav läggning och sovande fram tills nu. (Ikväll höll vi på i 45 min, och det är 45 min av skrik.) Det hela slutar med att jag är tvungen att buffa honom till söms, även om jag vet att det inte är rätt. 
När han väl har somnat sover han bra under natten och vi har kunnat ramsa honom till söms om han har vaknat, som längst har det tagit 10 min.När Pappa skall natta går det något bättre, även om Axel är ledsen lyssnar han på ramsan och blir lugn och somnar på 10 min.
Jag misstänker att det hela har att göra med att jag har börjat jobba och inte är hemma hela dagarna längre. Jag försöker att vara så mycket jag kan med Axel på mornar, kvällar och helger.
Jag känner en sådan stor frustration och är så ledsen över detta. Jag vill ju bara att min lilla skatt ska vara så glad och nöjd och få sova så gott som han förtjänar. Jag vet inte hur vi ska gå vidare för att ta oss (Axel och mig) ur den låsning som har uppstått (Pappa verkar han ju acceptera bättre). Snälla kan ni råda mig?
Mvh,
Tyllan
Storasyster sep 02 
minuter, sov sen hela natten