Imorgon blir ju både Lilly och Dag 1,5 år , vaaaar tar tiden vägen??
ElleHöstbarn 07
Vad då prata 
Nu känner jag mig jättedum, men vi har inte en aning om vad vår tös säger...
Hon rabblar en massa goja men vad det betyder vet jag inte...
Oftast pekar hon på något eller visar saken och på det sättet gör hon sig förstådd, men några exakta ord har vi inte kunnat lista ut. Ärligt talat så har vi inte lagt någon energi på det heller utan snarare tänkt: det kommer, det kommer...
För oss är det ju 2 månader kvar till 18 mån-kontrollen och om vi få den frågan om hur många ord tösen kan så blir det inte många
. Dags att öva kanske... 
Snabb till att gå eller stå är hon ju inte heller...
Nu går hon några steg, ca 10, på uppmaning av oss (gör det inte frivilligt än) men det är fortfarande mest intressant att krypa och använda gåvagnen... .
Funderar nästan på att ta undan gåvagnen några dagar för att se om hon försöker gå själv, men hon har så otroligt roligt med sin gåvagn så det är synd att förstöra det roliga.
När vi ska gå ut så kan hon helt plötsligt vända håll och krypa tillbaka in igen för att hämta sin gåvagn, som hon använde för 20 minuter sen... -hur kommer man ihåg något sådant
Nu har jag bara 4 veckor kvar att jobba innan jag går på långledighet. Juni, juli och augusti är jag föräldraledig samt semester och nu när jag har jobbat i snart 8 månader så ska det bli riktigt underbart att vara hemma så länge. Har redan nu börjat trappa ner på jobbet och "delegerar" vidare vissa grejor som jag normalt hade velat ta hand om eftersom jag inte har varken lust eller tid att ta itu med. Jag börjar redan att vara ledig...
Det passar bara bra att jag snart ska gå hemma, för sambon är evinnerligt trött på tösen...
Jag förstår honom för hon har varit väldigt kinkig det sista (2 tänder samtidigt) och kan få sådana vredesutbrott så det är inte sant. Försöker stötta och be honom behålla tålamodet - tänder och lära sig gå är mycket för henne.
Ha det gott allesammans
Nu känner jag mig jättedum, men vi har inte en aning om vad vår tös säger...
Hon rabblar en massa goja men vad det betyder vet jag inte...
Oftast pekar hon på något eller visar saken och på det sättet gör hon sig förstådd, men några exakta ord har vi inte kunnat lista ut. Ärligt talat så har vi inte lagt någon energi på det heller utan snarare tänkt: det kommer, det kommer...För oss är det ju 2 månader kvar till 18 mån-kontrollen och om vi få den frågan om hur många ord tösen kan så blir det inte många
. Dags att öva kanske... Snabb till att gå eller stå är hon ju inte heller...
Nu går hon några steg, ca 10, på uppmaning av oss (gör det inte frivilligt än) men det är fortfarande mest intressant att krypa och använda gåvagnen...
.Funderar nästan på att ta undan gåvagnen några dagar för att se om hon försöker gå själv, men hon har så otroligt roligt med sin gåvagn så det är synd att förstöra det roliga.
När vi ska gå ut så kan hon helt plötsligt vända håll och krypa tillbaka in igen för att hämta sin gåvagn, som hon använde för 20 minuter sen...
-hur kommer man ihåg något sådant Nu har jag bara 4 veckor kvar att jobba innan jag går på långledighet. Juni, juli och augusti är jag föräldraledig samt semester och nu när jag har jobbat i snart 8 månader så ska det bli riktigt underbart att vara hemma så länge. Har redan nu börjat trappa ner på jobbet och "delegerar" vidare vissa grejor som jag normalt hade velat ta hand om eftersom jag inte har varken lust eller tid att ta itu med. Jag börjar redan att vara ledig...
Det passar bara bra att jag snart ska gå hemma, för sambon är evinnerligt trött på tösen...
Jag förstår honom för hon har varit väldigt kinkig det sista (2 tänder samtidigt) och kan få sådana vredesutbrott så det är inte sant. Försöker stötta och be honom behålla tålamodet - tänder och lära sig gå är mycket för henne.
Ha det gott allesammans
NINA
Lisa för själen kom december 2007.
Mors lilla Olle kom juni 2010.
Lisa för själen kom december 2007.
Mors lilla Olle kom juni 2010.
Lilly och Dag verkar vara rediga små (stora) älsklingar! Tror inte att Junior kommer upp i den viktklassen!
NINA >> Junior snackar också en massa rappakalja! Babblar hela tiden. Men det är inte mycket som går att urskilja som ord. Även om vi kanske förstår vissa "ord" i samband med vissa sammanhang så tror jag ingen annan gör det.
Kom bara på att jag har en liten filmsnutt på Junior att visa, som inte ligger på min Youtube-sida (som kan ses i länkarna nedan). http://www.youtube.com/watch?v=9qrRDutN8c0
Han och vår äldsta hund har blivit såna himla goa kompisar och det är så underbart att se!
Vår egna lilla Emil i Lönneberga med sin "mysse". Det är lite lustigt... för heeela Juniors liv har vi fått kämpa med mössor/kepsar/hattar och inget har fått stanna kvar på om det inte funnits knytband. Förrän han fick den här nya "myssen". Han är numera hemskt noga med att ha huvudbonaden PÅ huvudet och den får minsann inte glömmas!
NINA >> Junior snackar också en massa rappakalja! Babblar hela tiden. Men det är inte mycket som går att urskilja som ord. Även om vi kanske förstår vissa "ord" i samband med vissa sammanhang så tror jag ingen annan gör det.
Kom bara på att jag har en liten filmsnutt på Junior att visa, som inte ligger på min Youtube-sida (som kan ses i länkarna nedan). http://www.youtube.com/watch?v=9qrRDutN8c0
Han och vår äldsta hund har blivit såna himla goa kompisar och det är så underbart att se!
Vår egna lilla Emil i Lönneberga med sin "mysse". Det är lite lustigt... för heeela Juniors liv har vi fått kämpa med mössor/kepsar/hattar och inget har fått stanna kvar på om det inte funnits knytband. Förrän han fick den här nya "myssen". Han är numera hemskt noga med att ha huvudbonaden PÅ huvudet och den får minsann inte glömmas!
Hej hopp!
Hjälp vad det har regnat i Göteborg den här veckan!!!! Igår trotsade vi dock stormen och var ute i TVÅ timmar i hällande regn och grävde i vattenpölar 8) Inte för att vi har suttit inne och kurat tidigare i veckan heller, men igår var ju extra ruskigt...
Den här veckan har vi ställt vagnen och promenerat tillsammans både jag, Dag och hunden. Fast till och med Nappe tyckte det gick lite vääääl långsamt med en traskandes 1 1/2 åring och han är ju inte känd för att vara snabbaste hunden i stan. Harförökt förklara för vovven att det MÅSTE få ta tid när Dag upptäcker världen. Alla stenar skall granskas, alla sniglar räddas undan farliga cyklister och ALLA vattenpölar hoppas i. Mamma med. Tror inte Nappe tycker det är så kul trots förklaring
Dag har vekligen varit en enda stor solstråle denna veckan, speciellt efter att rittavlan från IKEA flyttade in. Det första han säger när jag hämtar honom efter nattsömn/tupplur är "Mamma rita"... I've created a monster! Men härligt att se!
Vi har ett problem dock som har hängt med hela våren. Dag blir panikslagen av att komma in i grupper med barn/vuxna och bara vänder och vill gå hem. Oftast börjar han gråta och springer ifrån platsen. Ibland har han lugnat sig och accepterat läget om han fått sitta hos mig en stund (typ 10-15 min) men dom sista veckorna har jag helt slutat med rytmik & knyttegrupp eftersom han regagerar som han gör. Jag resonerar som så att det ju inte är någon idé att tvinga honom och att han växer ur (eller hur?) beteendet med tiden... Men farfar var lite besviken idag eftersom han ville ta med Dag till en barnmusikal i Frölunda kyrka imorgon. Jag tycker iofs att Dag ändå är för liten för en sådan grej och inte skulle vilja sitta stilla, men sen vet jag ju hur han reagerar i övrigt. Gör jag fel? Skall jag bemöta detta på ett annat sätt?
Kram,
en allt tjockare Tina
Hjälp vad det har regnat i Göteborg den här veckan!!!! Igår trotsade vi dock stormen och var ute i TVÅ timmar i hällande regn och grävde i vattenpölar 8) Inte för att vi har suttit inne och kurat tidigare i veckan heller, men igår var ju extra ruskigt...
Den här veckan har vi ställt vagnen och promenerat tillsammans både jag, Dag och hunden. Fast till och med Nappe tyckte det gick lite vääääl långsamt med en traskandes 1 1/2 åring
och han är ju inte känd för att vara snabbaste hunden i stan. Harförökt förklara för vovven att det MÅSTE få ta tid när Dag upptäcker världen. Alla stenar skall granskas, alla sniglar räddas undan farliga cyklister och ALLA vattenpölar hoppas i. Mamma med. Tror inte Nappe tycker det är så kul trots förklaring Dag har vekligen varit en enda stor solstråle denna veckan, speciellt efter att rittavlan från IKEA flyttade in. Det första han säger när jag hämtar honom efter nattsömn/tupplur är "Mamma rita"... I've created a monster! Men härligt att se!
Vi har ett problem dock som har hängt med hela våren. Dag blir panikslagen av att komma in i grupper med barn/vuxna och bara vänder och vill gå hem. Oftast börjar han gråta och springer ifrån platsen. Ibland har han lugnat sig och accepterat läget om han fått sitta hos mig en stund (typ 10-15 min) men dom sista veckorna har jag helt slutat med rytmik & knyttegrupp eftersom han regagerar som han gör. Jag resonerar som så att det ju inte är någon idé att tvinga honom och att han växer ur (eller hur?) beteendet med tiden... Men farfar var lite besviken idag eftersom han ville ta med Dag till en barnmusikal i Frölunda kyrka imorgon. Jag tycker iofs att Dag ändå är för liten för en sådan grej och inte skulle vilja sitta stilla, men sen vet jag ju hur han reagerar i övrigt. Gör jag fel? Skall jag bemöta detta på ett annat sätt?
Kram,
en allt tjockare Tina
Vetgiriga semlan Dag född 071105, kurad i Gastsjön aug. 2008
Ingrid som kan själv! 090826 http://dahlin.bloggproffs.se
Här promeneras också en del utan vagn. Eller ja, vi tar alltid vagnen med oss, förflyttar oss till lämplig skogsväg eller liknande och sedan promenerar vi tillsammans. Tills Junior blir trött och vill åka vagn en stund igen. Det går inte så fort men det är trevligt! En dag ville han prompt ha en tom bajspåse (ur fodralet som sitter på vagnen) att plocka mossa, stenar, kottar mm i.
Han vill också gärna hålla hundarnas koppel eller köra vagnen själv. Mamma får INTE hålla i vagnen, då blir han såå arg och tar bort mina händer och säger "nänänäe".
Nu har vi två helger i rad snickrat och grejat massor hemma med hjälp av diverse hantverkskunniga släktingar. Junior hjälper förstås till, arbetar med själ och hjärta! Han iakktar noga och vet precis hur allt går till! Han delar ut skruvar, sätter skruvar i hål, hämtar verktyg, trycker på skruvdragaren så att den skruvar, tar en tung hammare och bankar på plankor med, lägger vattenpasset på brädorna, flyttar stoora tunga stenar (med ergonomiska knäböj och tillhörande stön), gräver, krattar, lägger sand och jord i skottkärran, springer med pappa till tipplatsen, ska prompt åka tom skottkärra tillbaka osv. It goes on and on and on... Tänk om man hade hälften av den energin! Han gnäller aldrig, bara jobbar jobbar jobbar. Han blir svårt förolämpad om man försöker få honom att gå till lekplatsen eller göra något annat en stund så att de kära släktingarna får jobba liiiite ifred. De små benen går som trumpinnar hela tiden och han är inte still en skund på hela dagen. Efter en sådan heldag ute är han hungrig som en varg och sover som en gris! Han är nog rätt aktiv vår grabb. Tålamod, uthållighet och envishet är ord som passar bra in. Ramlar han och slår sig reser han sig utan ett gnäll och kämpar ännu hårdare. Han är makalös...
Tina, jag tycker inte att du gör fel som låter Dag slippa dessa barngrupper ett tag. Varför tvinga honom att konfronteras med det om han inte trivs. Det hinner hända mycket på kort tid i hans utveckling. Ta en paus och ha inte dåligt samvete för det, tycker jag!
Till sist... Inatt hände en märklig sak som aldrig hänt förut. Vid midnatt vaknade jag av att Junior skrek inifrån sitt rum bredvid. Avvaktade och satte mig yrvaket upp, gick upp och ramsade utifrån köket. Mera skrik! Jag började undra vad som hänt eftersom detta aldrig händer annars. Inte från noll till skrik. Det har hänt att han legat vaken och smågnölat/gnytt om han frusit eller haft ont av tänder eller varit krasslig osv. Men inte såhär! Gick in och kramade och lugnade i sängen. Han ville inte lugna sig. Kände på panna, luktade efter kräk och bajs. Hittade inga fel mer än en kissig blöja. Pappa kom upp, kramade och Junior vart lite lugnare. Släppte en fis . La sig snyftande platt på rygg och gick med på att få blöjan bytt. Sedan började det om igen. Jag själv vart helt förvirrad och stressad av det men pappan tog det lugnare. Vi erbjöd vatten men Junior ville INTE ha. Till slut sa pappan gonatt och gick. Mera skrik! Jag började solfjädra en grabb som var som en stålfjäder, krumbuktade sig och det var SVÅRT att hålla honom. Ju mer jag höll desto argare skrek han. Insåg (som tidigare med solfjäder) att det funkar inte. La tillrätta och gick med en bestämd ramsa x6. Mot slutet lyssnade han men gapade lite till i nån halvminut. Sedan var det tvärtyst. Bekräftelse efter en liten stund och sedan har han sovit tills vi väckte honom imorse. Vi fattar ingenting. :-k
Om en vecka kommer hantverkare och ska börja göra om vårt badrum. Vi måste bo någon annan stans några dagar då de ska bila upp golvet och vattnet kommer att vara avstängt några dar. Jag har massor med vargar över detta redan. Så händer en sån här sak. Hur ska det gå att sova borta osv? Har liksom vargar för det ändå. Är också rädd att han kommer att klättra ur resesängen. Hemma i spjälsängen har han inte lyckats, men resesängen är ju lite enklare. Det går ju att ta spjärn med svettiga fötter mot tyget på sidorna och dra sig upp också.
Annars är han väldans underbar. Han pratar mycket och testar nya språkljud varje dag. Det mesta är rappakalja men några saker går att förstå. Mamma, Bappa/Babba, baaba (bada), ba (barn), baaaap (sagt i falsett = katt), rrrrsss (medelst spottande och fräsande = gris), mmmm (mat), tititi (sagt i falsett = pippifågel), brrr (bil, traktor mm).
Han snyter näsan själv i papper och tar efter ALLT som vi gör.
Matsituationerna har börjat funka såååå bra! Han äter så ordentligt med sin riktiga gaffel, ibland sked också (eller en i varje näve). Spiller inte mycket och anstränger sig, försöker, vet hur det ska vara. Kan dricka mjölk ur glas/mugg utan pip även om vi för enkelhetens skull mest använder pip fortfarande. Det kräver så stor uppmärksamhet från ens egen sida annars för att förebygga eventuella olyckor/experiment.
Vi har slutat ge välling till mellis och nu äter han mycket bättre till lunch och framförallt till middag. Till mellis får han mjölk/blåbärssoppa och macka/kex/frukt. Han är oftast inte speciellt intresserad av att äta något alls då han är mätt sen lunchen. Men han håller humöret uppe till middagen ändå och äter desto mer där. Han har också börjat kunna hålla vällingflaskan själv på morgonen och kvällen. Numera serveras det ren fullkornsvälling (1 års) och det funkar prima. Ingen lös mage.
Nu ska jag nog gå och plocka upp honom från ensamleken. Det har varit väldigt tyst där idag. Han hade först ett utbrott i ungefär 2 minuter och ville inte ha ensamlek idag (som det ibland blir när både mamma och pappa är hemma på helgen). Sedan har han lekt fast tyst och stillsamt idag.
Ha en bra dag allihop! Lååångt svammelinlägg från mig som vanligt.
Kramar från Nilla (som också blir allt tjockare...
)
Han vill också gärna hålla hundarnas koppel eller köra vagnen själv. Mamma får INTE hålla i vagnen, då blir han såå arg och tar bort mina händer och säger "nänänäe".
Nu har vi två helger i rad snickrat och grejat massor hemma med hjälp av diverse hantverkskunniga släktingar. Junior hjälper förstås till, arbetar med själ och hjärta! Han iakktar noga och vet precis hur allt går till! Han delar ut skruvar, sätter skruvar i hål, hämtar verktyg, trycker på skruvdragaren så att den skruvar, tar en tung hammare och bankar på plankor med, lägger vattenpasset på brädorna, flyttar stoora tunga stenar (med ergonomiska knäböj och tillhörande stön), gräver, krattar, lägger sand och jord i skottkärran, springer med pappa till tipplatsen, ska prompt åka tom skottkärra tillbaka osv. It goes on and on and on... Tänk om man hade hälften av den energin! Han gnäller aldrig, bara jobbar jobbar jobbar. Han blir svårt förolämpad om man försöker få honom att gå till lekplatsen eller göra något annat en stund så att de kära släktingarna får jobba liiiite ifred. De små benen går som trumpinnar hela tiden och han är inte still en skund på hela dagen. Efter en sådan heldag ute är han hungrig som en varg och sover som en gris! Han är nog rätt aktiv vår grabb. Tålamod, uthållighet och envishet är ord som passar bra in. Ramlar han och slår sig reser han sig utan ett gnäll och kämpar ännu hårdare. Han är makalös...
Tina, jag tycker inte att du gör fel som låter Dag slippa dessa barngrupper ett tag. Varför tvinga honom att konfronteras med det om han inte trivs. Det hinner hända mycket på kort tid i hans utveckling. Ta en paus och ha inte dåligt samvete för det, tycker jag!
Till sist... Inatt hände en märklig sak som aldrig hänt förut. Vid midnatt vaknade jag av att Junior skrek inifrån sitt rum bredvid. Avvaktade och satte mig yrvaket upp, gick upp och ramsade utifrån köket. Mera skrik! Jag började undra vad som hänt eftersom detta aldrig händer annars. Inte från noll till skrik. Det har hänt att han legat vaken och smågnölat/gnytt om han frusit eller haft ont av tänder eller varit krasslig osv. Men inte såhär! Gick in och kramade och lugnade i sängen. Han ville inte lugna sig. Kände på panna, luktade efter kräk och bajs. Hittade inga fel mer än en kissig blöja. Pappa kom upp, kramade och Junior vart lite lugnare. Släppte en fis . La sig snyftande platt på rygg och gick med på att få blöjan bytt. Sedan började det om igen. Jag själv vart helt förvirrad och stressad av det men pappan tog det lugnare. Vi erbjöd vatten men Junior ville INTE ha. Till slut sa pappan gonatt och gick. Mera skrik! Jag började solfjädra en grabb som var som en stålfjäder, krumbuktade sig och det var SVÅRT att hålla honom. Ju mer jag höll desto argare skrek han. Insåg (som tidigare med solfjäder) att det funkar inte. La tillrätta och gick med en bestämd ramsa x6. Mot slutet lyssnade han men gapade lite till i nån halvminut. Sedan var det tvärtyst. Bekräftelse efter en liten stund och sedan har han sovit tills vi väckte honom imorse. Vi fattar ingenting. :-k
Om en vecka kommer hantverkare och ska börja göra om vårt badrum. Vi måste bo någon annan stans några dagar då de ska bila upp golvet och vattnet kommer att vara avstängt några dar. Jag har massor med vargar över detta redan. Så händer en sån här sak. Hur ska det gå att sova borta osv? Har liksom vargar för det ändå. Är också rädd att han kommer att klättra ur resesängen. Hemma i spjälsängen har han inte lyckats, men resesängen är ju lite enklare. Det går ju att ta spjärn med svettiga fötter mot tyget på sidorna och dra sig upp också.
Annars är han väldans underbar. Han pratar mycket och testar nya språkljud varje dag. Det mesta är rappakalja men några saker går att förstå. Mamma, Bappa/Babba, baaba (bada), ba (barn), baaaap (sagt i falsett = katt), rrrrsss (medelst spottande och fräsande = gris), mmmm (mat), tititi (sagt i falsett = pippifågel), brrr (bil, traktor mm).
Han snyter näsan själv i papper och tar efter ALLT som vi gör.
Matsituationerna har börjat funka såååå bra! Han äter så ordentligt med sin riktiga gaffel, ibland sked också (eller en i varje näve). Spiller inte mycket och anstränger sig, försöker, vet hur det ska vara. Kan dricka mjölk ur glas/mugg utan pip även om vi för enkelhetens skull mest använder pip fortfarande. Det kräver så stor uppmärksamhet från ens egen sida annars för att förebygga eventuella olyckor/experiment.
Vi har slutat ge välling till mellis och nu äter han mycket bättre till lunch och framförallt till middag. Till mellis får han mjölk/blåbärssoppa och macka/kex/frukt. Han är oftast inte speciellt intresserad av att äta något alls då han är mätt sen lunchen. Men han håller humöret uppe till middagen ändå och äter desto mer där. Han har också börjat kunna hålla vällingflaskan själv på morgonen och kvällen. Numera serveras det ren fullkornsvälling (1 års) och det funkar prima. Ingen lös mage.
Nu ska jag nog gå och plocka upp honom från ensamleken. Det har varit väldigt tyst där idag. Han hade först ett utbrott i ungefär 2 minuter och ville inte ha ensamlek idag (som det ibland blir när både mamma och pappa är hemma på helgen). Sedan har han lekt fast tyst och stillsamt idag.
Ha en bra dag allihop! Lååångt svammelinlägg från mig som vanligt.
Kramar från Nilla (som också blir allt tjockare...
)Tycker mig vara lite tjockare jag med...ångest sen chipsen igår.
Vad roligt det är att höra om era små och lite avis blir jag när jag hör om magarna med små knytt i. 8) Tänk vad spännande att få standardmodellera, minns Elsas första tid som otroligt jobbig och många tårar var det från oss båda.
Men ett syskon vill vi absolut få till inom snar framtid.
TinasDag: Tycker också att du inte ska tvinga honom om han just nu behöver lugn och ro. Han hinner ju träffa folk ändå. Jag går ju sällan på öppna förskolan, gillar inte det riktigt. Det är så mycket folk, rörigt och så är Elsa ändå inte intresserad av att sitta still och sjunga. Vi har fått dagisplats nu till hösten och jag oroar mig samtidigt som jag tror att det funkar ok för henne. Hon har inga problem med grupper av barn och går gärna fram till andra vuxna i lekparker osv. Men det är ju när jag är med som tryggt centrum så vi får se. Skulle det krångla så vill jag inte kämpa med det, har sagt det till sambon som tar detta med ro eftersom han tycker att hon är så social. Alla i föräldragruppens barn har redan börjat och det har gått bra, de flesta verkar tycka det är ovanligt att hon varit hemma så länge.
LaQ: Det som hände på natten, han drömde kanske en mardröm? Då kan man ju bli riktigt rädd. Men visst blir man lite osäker när det händer så sällan. Det går säkert bra när ni sover borta, han är ju en SS.
Som jag beskrev tidigare så händer det mycket med talet här. Hon har börjat lagt ihop två ord som "åka bilen", "bigga hus" osv. Mycket sägs i falsett här med. Och när hon säger "Ja" så är det med lika "A" som i "trappa". Om ni förstår. Hon tycker också om att jobba men sen lockar ofta andra saker också, så det blir lite här och lite där när Elsa är i farten. Hon brukar ockå oftast resa sig utan problem när hon ramlar. Förtrotsen känner vi väldigt lite av nu, ibland kan hon bli sur när något inte går riktigt som hon vill. Och hon har börjat med att skrika mycket. Vet inte riktigt hur jag ska bemöta det, säger ibland att man behöver inte skrika så eller att man får ont i örat men det är kanske en för svår förklaring. En del gånger "hör" jag inte. Hon skriker och tittar på mig och ler. Det är en ordentlig röst hon har så det skär i örat. När hon blir sur kan hon också ta fram den delen av hennes annars så ljusa fina röst. Annars går det mesta bra här, maten, sovandet, nästan allt är i harmoni.
Vad roligt det är att höra om era små och lite avis blir jag när jag hör om magarna med små knytt i. 8) Tänk vad spännande att få standardmodellera, minns Elsas första tid som otroligt jobbig och många tårar var det från oss båda.
Men ett syskon vill vi absolut få till inom snar framtid. TinasDag: Tycker också att du inte ska tvinga honom om han just nu behöver lugn och ro. Han hinner ju träffa folk ändå. Jag går ju sällan på öppna förskolan, gillar inte det riktigt. Det är så mycket folk, rörigt och så är Elsa ändå inte intresserad av att sitta still och sjunga. Vi har fått dagisplats nu till hösten och jag oroar mig samtidigt som jag tror att det funkar ok för henne. Hon har inga problem med grupper av barn och går gärna fram till andra vuxna i lekparker osv. Men det är ju när jag är med som tryggt centrum så vi får se. Skulle det krångla så vill jag inte kämpa med det, har sagt det till sambon som tar detta med ro eftersom han tycker att hon är så social. Alla i föräldragruppens barn har redan börjat och det har gått bra, de flesta verkar tycka det är ovanligt att hon varit hemma så länge.
LaQ: Det som hände på natten, han drömde kanske en mardröm? Då kan man ju bli riktigt rädd. Men visst blir man lite osäker när det händer så sällan. Det går säkert bra när ni sover borta, han är ju en SS.
Som jag beskrev tidigare så händer det mycket med talet här. Hon har börjat lagt ihop två ord som "åka bilen", "bigga hus" osv. Mycket sägs i falsett här med. Och när hon säger "Ja" så är det med lika "A" som i "trappa". Om ni förstår.
Hon tycker också om att jobba men sen lockar ofta andra saker också, så det blir lite här och lite där när Elsa är i farten. Hon brukar ockå oftast resa sig utan problem när hon ramlar. Förtrotsen känner vi väldigt lite av nu, ibland kan hon bli sur när något inte går riktigt som hon vill. Och hon har börjat med att skrika mycket. Vet inte riktigt hur jag ska bemöta det, säger ibland att man behöver inte skrika så eller att man får ont i örat men det är kanske en för svår förklaring. En del gånger "hör" jag inte. Hon skriker och tittar på mig och ler. Det är en ordentlig röst hon har så det skär i örat. När hon blir sur kan hon också ta fram den delen av hennes annars så ljusa fina röst. Annars går det mesta bra här, maten, sovandet, nästan allt är i harmoni. Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Tack för era svar! Det är väl så jag själv tänker egentligen, blir mest orolig att jag reagerar fel och hindrar han utveckling...
Ja, Dag har fått plats på litet dagis (8 barn & två fröknar) från hösten men dom är helt ok med att vi avvaktar tills januari. Jag vill hels ha honom hemma hela tiden med tvåan men vi får se hur Dag känner det. Som det verkar nu så skulle jag tro att han helst är hemma!
LaQ: Oroa dig inte över att sova någon annan stanns, det kommer gå jättebra. Vi hade en perior för ett par veckor sedan när Dag strulade med läggningarna och mitt i den skulle han somna borta två gånger. bägge gångerna fick han sova inne på våra vänners respektive gästtoaletter (!) eftersom det blev becksvart där och han sa inte ett pip! Odla attityden så kommer det funka galant! Som du själv skrev så lyssnade han ju på en bestämd ramsa efter att ni väl försäkrat er om att allt var ok.
sto
och hindrar han utveckling...Ja, Dag har fått plats på litet dagis (8 barn & två fröknar) från hösten men dom är helt ok med att vi avvaktar tills januari. Jag vill hels ha honom hemma hela tiden med tvåan men vi får se hur Dag känner det. Som det verkar nu så skulle jag tro att han helst är hemma!
LaQ: Oroa dig inte över att sova någon annan stanns, det kommer gå jättebra. Vi hade en perior för ett par veckor sedan när Dag strulade med läggningarna och mitt i den skulle han somna borta två gånger. bägge gångerna fick han sova inne på våra vänners respektive gästtoaletter (!) eftersom det blev becksvart där och han sa inte ett pip! Odla attityden så kommer det funka galant! Som du själv skrev så lyssnade han ju på en bestämd ramsa efter att ni väl försäkrat er om att allt var ok.
sto
Vetgiriga semlan Dag född 071105, kurad i Gastsjön aug. 2008
Ingrid som kan själv! 090826 http://dahlin.bloggproffs.se
Å herregud, måste bara få ur mig detta. Jag var med om en otrevlig sak idag! Två familjer var ute på vår utegård och alla barn leker så fint där annars men idag var det två pojkar där som var minst sagt lite aggresiva i sitt beteende. Kan jag väl förstå som föräldrarna skrek på dem.
Det var en kille som var ca 3-4 år som cyklade in i en flicka på 2 år som satt på en trehjuling. Detta hände ett antal gånger men föräldrarna pratade med varandra och när sen flickan grät så svarade mamman surt "Vad äääär det nu då?" och när flickan sa att han puttat henne med cykeln så fick hon till svar att då får hon väl säga till honom med "Ajaj och nej nej".
Pojken närmade sig Elsa och började fräsa åt henne. Så jag skojade lite och sa att "Oj vilket lejon som kommer". Jag tog inte upp Elsa utan skojade med henne om att han lät tokigt, så hon log åt mig men han fortsatte mot henne fast hon gick ifrån, liksom för att skrämmas. Så Elsa ställde sig bakom mina ben och jag försökte fråga den fräsande pojken om han kunde cykla lite, inget svar, bara fräsande ljud och aggresiv blick. Föräldrarna pratade bara. Så jag tog Elsa i handen och gick till sandlådan. Då satte han sig på en trehjuling och när Elsa hade gått ur sandlådan så försökte han köra på henne. Så jag hindrade och sa "Oj", fann mig inte i något annat och pappan började skrika att han inte fick köra på så där. Då fick jag nog och tog Elsa i handen och gick till vår uteplats en bit ifrån där min sambo satt istället. Men pojken följde efter oss fräsande, pappan skrek på honom bara och han lyssnade förstås inte. Nära vår plats så jag åt honom att "Vet du vad, nu får du cykla till din pappa han ropar på dig".
Hjälp, jag blir så orolig över förskola och skola, ska hon ut i den här världen där vuxna inte ser och barn mår dåligt?
Det var en kille som var ca 3-4 år som cyklade in i en flicka på 2 år som satt på en trehjuling. Detta hände ett antal gånger men föräldrarna pratade med varandra och när sen flickan grät så svarade mamman surt "Vad äääär det nu då?" och när flickan sa att han puttat henne med cykeln så fick hon till svar att då får hon väl säga till honom med "Ajaj och nej nej".
Pojken närmade sig Elsa och började fräsa åt henne. Så jag skojade lite och sa att "Oj vilket lejon som kommer". Jag tog inte upp Elsa utan skojade med henne om att han lät tokigt, så hon log åt mig men han fortsatte mot henne fast hon gick ifrån, liksom för att skrämmas. Så Elsa ställde sig bakom mina ben och jag försökte fråga den fräsande pojken om han kunde cykla lite, inget svar, bara fräsande ljud och aggresiv blick. Föräldrarna pratade bara.
Så jag tog Elsa i handen och gick till sandlådan. Då satte han sig på en trehjuling och när Elsa hade gått ur sandlådan så försökte han köra på henne. Så jag hindrade och sa "Oj", fann mig inte i något annat och pappan började skrika att han inte fick köra på så där. Då fick jag nog och tog Elsa i handen och gick till vår uteplats en bit ifrån där min sambo satt istället. Men pojken följde efter oss fräsande, pappan skrek på honom bara och han lyssnade förstås inte. Nära vår plats så jag åt honom att "Vet du vad, nu får du cykla till din pappa han ropar på dig". Hjälp, jag blir så orolig över förskola och skola, ska hon ut i den här världen där vuxna inte ser och barn mår dåligt?
Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Usch Bluna, det där lät verkligen helt fel! Pojken sökte verkligen UPPMÄRKSAMHET fast i ren desperation på helt fel sätt... Stackarn! Och stackars Elsa som blev rädd
Eftersom jag trodde det skulle vara avslutning på rytmiken idag och dom skulle få var sin grej (vet ej vad, skulle vara en överraskning) tänkte jag att vi bara går upp, säger hej och går igen. Vi kom till parkeringen och lastade oss ur bilen. Dag fick panik! Inte ÖP! Så det var bara att prata med fröken Eva genom fönstret och gå hem igen. Stackarn.
Fast grilla hos grannen gick bra, trots fler barn, där fanns ju trots allt både sandlåda och grillkorv
Här har vi nu en (som vi trodde) SS som HELT SPÅRAT UR IGEN! Idag tog läggningen 60 min... När pappa skulle in och solfjädra skrek killen så jag trodde han skulle kräkas men när jag bytte av (ryggen klarar ju liksom inte hur mycket som helst) blev det lugnt. Iofs så är MArtin VÄLDIGT LITE hemma just nu och Dag känner sig inte helt trygg med honom men ändå?! I samma sekund som jag lämnar rummet skriker han som om någon håller på och mördar honom och ingen ramsa når fram. Oavsett volym. Eller variant. I em så trodde jag att han lugnat sig (satt utanför och såg på tv) men tyckte det lät lite konstigt efter ett tag. Stackarn stod och grät tyst i sängen med tårarna rinnande nedför kinderna. VILKEN USEL MAMMA MAN KÄNNER SIG SOM DÅ..... Jag vet ju att han kan sova och älskar att sova och att man har sina svackor men usch vad jobbigt det är 
.
Stora kramar,
Tina
Eftersom jag trodde det skulle vara avslutning på rytmiken idag och dom skulle få var sin grej (vet ej vad, skulle vara en överraskning) tänkte jag att vi bara går upp, säger hej och går igen. Vi kom till parkeringen och lastade oss ur bilen. Dag fick panik! Inte ÖP! Så det var bara att prata med fröken Eva genom fönstret och gå hem igen. Stackarn.
Fast grilla hos grannen gick bra, trots fler barn, där fanns ju trots allt både sandlåda och grillkorv
Här har vi nu en (som vi trodde) SS som HELT SPÅRAT UR IGEN! Idag tog läggningen 60 min... När pappa skulle in och solfjädra skrek killen så jag trodde han skulle kräkas
men när jag bytte av (ryggen klarar ju liksom inte hur mycket som helst) blev det lugnt. Iofs så är MArtin VÄLDIGT LITE hemma just nu och Dag känner sig inte helt trygg med honom men ändå?! I samma sekund som jag lämnar rummet skriker han som om någon håller på och mördar honom och ingen ramsa når fram. Oavsett volym. Eller variant. I em så trodde jag att han lugnat sig (satt utanför och såg på tv) men tyckte det lät lite konstigt efter ett tag. Stackarn stod och grät tyst i sängen med tårarna rinnande nedför kinderna. VILKEN USEL MAMMA MAN KÄNNER SIG SOM DÅ..... Jag vet ju att han kan sova och älskar att sova och att man har sina svackor men usch vad jobbigt det är .Stora kramar,
Tina
Vetgiriga semlan Dag född 071105, kurad i Gastsjön aug. 2008
Ingrid som kan själv! 090826 http://dahlin.bloggproffs.se
Bluna & Tina >> Ojoj vilka berättelser ni har. Låter kämpigt, var och en på sitt sätt.
Bluna >> Jag jobbar ju i förskolan och ser den världen med helt andra ögon nu som förälder och med BB i ryggen. Dock kan jag känna väldigt mycket att det daltas, ömkas, tröstas och hjälps för mycket. DET irriterar mig! Barn kan! Om de får chansen... Kan känna att Junior som inte ens är 1½ kan och vet vissa saker mer och bättre än vissa (helt vanliga) 3-åringar. Men jag kan också känna att barnen underkänns och missförstås i sina avsikter. Det gör ännu ondare att se eftersom det sårar barnen. Det finns inte den tiden och de resurserna att ge varje barn den tid de behöver för vissa saker. Det är mycket löpande band. Sen kan jag också känna att det är för lite fri lek och för mycket tillrättalagda aktiviteter, men det är ju förstås helt olika från förskola till förskola. (För ni vet väl att det inte finns något som heter dagis längre. )
Tina >> Har inte så mkt tips att komma med ang. Dags sömnfnurra. Men jag vill bara skicka lite kramar och säga att jag tänker på er. Lyssna till dig själv, du vet nog vad som ska göras. Kan verkligen känna igen mig i det du skriver om att man känner sig som en dålig mamma. Jag känner mig så himla elak och tycker att jag överger mitt stackars barn som skriker. Jag blir osäker och ställer frågan till mig själv "är han verkligen arg nu, eller är han inte ledsen ändå?". Det är mitt största problem! Detta främst med 45-minskarvarna på långluren. Som vi haft mer eller mindre jämt känns det som. Senaste veckorna har det funkat bättre än nånsin men det kan fortfarande hända att han vaknar, gapar i 10 min och somnar om. Nu låter vi honom hållas och har bestämt oss för att han är arg. Han sover ju gott hela natten och vaknar nöjd och glad. Läggningarna och insomningar är det nästan aldrig problem med, det är i så fall i skarvarna som det uppstår problem. Ibland kan jag peppa mig själv med att "jamen de föräldrarna som kör 5 mm (vilket verkar vara rätt många) är ju jätteelaka i jämförelse". O:)
Nu ska jag gå och lägga mig! Åkte hemifrån strax efter sju och hann bara säga godmorgon till Junior imorse och sedan har jag jobbat hela dagen plus planering på jobbet nu på kvällen så jag har inte fått träffa Junior på hela dagen! Fast det är lite härligt att längta efter honom också.
Bluna >> Jag jobbar ju i förskolan och ser den världen med helt andra ögon nu som förälder och med BB i ryggen. Dock kan jag känna väldigt mycket att det daltas, ömkas, tröstas och hjälps för mycket. DET irriterar mig! Barn kan! Om de får chansen... Kan känna att Junior som inte ens är 1½ kan och vet vissa saker mer och bättre än vissa (helt vanliga) 3-åringar. Men jag kan också känna att barnen underkänns och missförstås i sina avsikter. Det gör ännu ondare att se eftersom det sårar barnen. Det finns inte den tiden och de resurserna att ge varje barn den tid de behöver för vissa saker. Det är mycket löpande band. Sen kan jag också känna att det är för lite fri lek och för mycket tillrättalagda aktiviteter, men det är ju förstås helt olika från förskola till förskola. (För ni vet väl att det inte finns något som heter dagis längre
. )Tina >> Har inte så mkt tips att komma med ang. Dags sömnfnurra. Men jag vill bara skicka lite kramar och säga att jag tänker på er. Lyssna till dig själv, du vet nog vad som ska göras. Kan verkligen känna igen mig i det du skriver om att man känner sig som en dålig mamma. Jag känner mig så himla elak och tycker att jag överger mitt stackars barn som skriker. Jag blir osäker och ställer frågan till mig själv "är han verkligen arg nu, eller är han inte ledsen ändå?". Det är mitt största problem! Detta främst med 45-minskarvarna på långluren. Som vi haft mer eller mindre jämt känns det som. Senaste veckorna har det funkat bättre än nånsin men det kan fortfarande hända att han vaknar, gapar i 10 min och somnar om. Nu låter vi honom hållas och har bestämt oss för att han är arg. Han sover ju gott hela natten och vaknar nöjd och glad. Läggningarna och insomningar är det nästan aldrig problem med, det är i så fall i skarvarna som det uppstår problem. Ibland kan jag peppa mig själv med att "jamen de föräldrarna som kör 5 mm (vilket verkar vara rätt många) är ju jätteelaka i jämförelse".
O:) Nu ska jag gå och lägga mig! Åkte hemifrån strax efter sju och hann bara säga godmorgon till Junior imorse och sedan har jag jobbat hela dagen plus planering på jobbet nu på kvällen så jag har inte fått träffa Junior på hela dagen! Fast det är lite härligt att längta efter honom också.
Ja usch, jag tycer synd om de barnen som vi träffade på.
LaQ: Jo... jag är ju förskollärare själv så visst vet jag att det heter förskola. Nu jobbar jag ju som fritidspedagog men det daltas för fullt där också. Sist en mamma som klädde på sin 8-åring och knöt skorna åt honom. Eh... :-s Jag har också lite annan uppfattning nu med BB och att jag själv är mamma, men ibland kan jag tänka sådär. "Ska hon ut i den här världen". Kan ju vara för att vi har det rätt tufft nu med flera barn som har otydliga gränser i uppfostran och som har det svårt socialt. Jag blir frustrerad över att vi inte har tiden eller den lilla barngruppen så att BB-tänket kunde nå fram mer. 
TinasDag: Dag är väl kanske mitt i förtrotsen och det händer mycket. Visst är det jobbigt när det strular. Ibland blir man så bortskämd med att allt går så bra också, så man blir lite osäker.
Jag har gjort min första sängdumpning igår. Hon blev sådär ilsk och skrek utan anledning och jag tänkte att nu ska jag inte låta henne vara utan mer ge henne en paus. Det är sällan hon får dessa utbrott nu men hon skriker så otroligt och det kan hon väl göra i rummet då tänkte jag. Att trösta henne hjälper inte alls, hon puttar bort mig. Så jag dumpade henne i sängen med en leksak, sa att hon kunde skrika i sitt rum och ha så trevligt med leksaken. Sen gick jag. Först tyst. Sen illvrål! Jag tänkte "nej men hur gör jag nu då, om hon inte lugnar sig?" Men efter någon minut så var hon lite lugnare och då gick jag in glatt och sa "Har du lugnat ner dig nu? Bra då ska vi äta mellis". Efter det var hon lugn som en filbunke och jag hade lite dåligt samvete över att hon blev så arg (och kanske kände sig övergiven). Sambon jobbade sent så vi hade en jättemysig tjejkväll. Jag verkligen ansträngde mig för att hon skulle få vara med och laga maten mer än bara lägga i potatis. Så vi knäckte ägg och rörde i skålen och Elsa fick hålla i matskedsmåttet så jag kunde hälla i så mycket det skulle vara. Efter det fick hon diska och hon blev blöt om tröjan så jag lyfte ner henne och sa "Du blir så blöt, du får gå och hämta ditt förkläde med bamse på i ditt rum". Då gjorde hon det direkt och så kunde hon diska igen.
LaQ: Jo...
jag är ju förskollärare själv så visst vet jag att det heter förskola. Nu jobbar jag ju som fritidspedagog men det daltas för fullt där också. Sist en mamma som klädde på sin 8-åring och knöt skorna åt honom. Eh... :-s Jag har också lite annan uppfattning nu med BB och att jag själv är mamma, men ibland kan jag tänka sådär. "Ska hon ut i den här världen". Kan ju vara för att vi har det rätt tufft nu med flera barn som har otydliga gränser i uppfostran och som har det svårt socialt. Jag blir frustrerad över att vi inte har tiden eller den lilla barngruppen så att BB-tänket kunde nå fram mer. TinasDag: Dag är väl kanske mitt i förtrotsen och det händer mycket. Visst är det jobbigt när det strular. Ibland blir man så bortskämd med att allt går så bra också, så man blir lite osäker.
Jag har gjort min första sängdumpning igår.
Hon blev sådär ilsk och skrek utan anledning och jag tänkte att nu ska jag inte låta henne vara utan mer ge henne en paus. Det är sällan hon får dessa utbrott nu men hon skriker så otroligt och det kan hon väl göra i rummet då tänkte jag. Att trösta henne hjälper inte alls, hon puttar bort mig. Så jag dumpade henne i sängen med en leksak, sa att hon kunde skrika i sitt rum och ha så trevligt med leksaken. Sen gick jag. Först tyst. Sen illvrål! Jag tänkte "nej men hur gör jag nu då, om hon inte lugnar sig?" Men efter någon minut så var hon lite lugnare och då gick jag in glatt och sa "Har du lugnat ner dig nu? Bra då ska vi äta mellis". Efter det var hon lugn som en filbunke och jag hade lite dåligt samvete över att hon blev så arg (och kanske kände sig övergiven). Sambon jobbade sent så vi hade en jättemysig tjejkväll. Jag verkligen ansträngde mig för att hon skulle få vara med och laga maten mer än bara lägga i potatis. Så vi knäckte ägg och rörde i skålen och Elsa fick hålla i matskedsmåttet så jag kunde hälla i så mycket det skulle vara. Efter det fick hon diska och hon blev blöt om tröjan så jag lyfte ner henne och sa "Du blir så blöt, du får gå och hämta ditt förkläde med bamse på i ditt rum". Då gjorde hon det direkt och så kunde hon diska igen. Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Hej sömexperter 8) !
Här har jag precis solfjädrat en ledsen kille till sömns för andra dagen i rad...
Tänk att man kan känna sig så nöjd och säker med sin "SS" en dag och så nästa känns det som om "HJÄLP! Han kommer aldrig somna av sig själv igen!"
Jag vet ju att det kommer svackor och jag vet att jag tycket det var urjobbigt i julas med, men just nu känns det supertufft.
Han gråter utan uppehåll och ingen version av ramsan når fram. Däremottystnar han omedelbar när jag går in och lägger sig i stort sätt sjelv ned vilket ju bekräftar min idé om att han får som jag vill när jag kommer in... och det är ju inte bra.
Ja, ja, jag skall rådfråga det tunga gardet så får vi se om vi kan få rätsida på saken.
kram, Tina
Här har jag precis solfjädrat en ledsen kille till sömns för andra dagen i rad...
Tänk att man kan känna sig så nöjd och säker med sin "SS" en dag och så nästa känns det som om "HJÄLP! Han kommer aldrig somna av sig själv igen!"
Jag vet ju att det kommer svackor och jag vet att jag tycket det var urjobbigt i julas med, men just nu känns det supertufft.
Han gråter utan uppehåll och ingen version av ramsan når fram. Däremottystnar han omedelbar när jag går in och lägger sig i stort sätt sjelv ned vilket ju bekräftar min idé om att han får som jag vill när jag kommer in... och det är ju inte bra.
Ja, ja, jag skall rådfråga det tunga gardet så får vi se om vi kan få rätsida på saken.
kram, Tina
Vetgiriga semlan Dag född 071105, kurad i Gastsjön aug. 2008
Ingrid som kan själv! 090826 http://dahlin.bloggproffs.se
Nejmen vad är det med alla pappor jag träffar ute i lekparkerna? För några dagar sen så råkade Elsa få tag i en spade som ändå inte användes just då och pappan står då och tröstar sin kille och säger "Ja...TOG hon din spade? Det är ju DIN spade. Ska vi gå och hämta DIN spade". Och jag som hörde det svarade att oj, det var ju tokigt att hon råkade ta den. Så vi lämnade den, men då kommer Elsa på världens idé. Hon tar en annan spade och ger den till pojken, och pappan tackar så mycket. Sen händer inget, så Elsa tycker att nu kan jag ju ta spaden igen för de accepterade ju bytet. Jag fick avleda och så gick vi tillslut därifrån, orkar liksom inte älta. [-(
Och så idag hade Elsa med sig en hink och en spade till lekplatsen, eftersom hon gärna "tar" andras. Så kommer en liten tjej i lika ålder när Elsa åker rutchkana. Och Elsa pekar och säger "Hinka!" när hon tar hinken och gräver lite med spaden. Och jag säger till Elsa att flickan lånar den bara en stund, du åker ju här nu. Och Elsa tycker inte det är något konstigt med det. Men då kommer flickans pappa och tar av henne och säger att hon ska lämna tillbaka det. Och jag säger att "Hon FÅR låna det, det är ok!". Han mumlar något om tack men tar ändå sin tjej därifrån. Så jag får lägga ifrån hinken i vagnen tillslut för annars skulle han ju bara vara där och hindra henne.
Jag blir så trött på MITT och MITT. ](*,)
Och jag som hörde det svarade att oj, det var ju tokigt att hon råkade ta den. Så vi lämnade den, men då kommer Elsa på världens idé. Hon tar en annan spade och ger den till pojken, och pappan tackar så mycket. Sen händer inget, så Elsa tycker att nu kan jag ju ta spaden igen för de accepterade ju bytet. Jag fick avleda och så gick vi tillslut därifrån, orkar liksom inte älta. [-( Och så idag hade Elsa med sig en hink och en spade till lekplatsen, eftersom hon gärna "tar" andras. Så kommer en liten tjej i lika ålder när Elsa åker rutchkana. Och Elsa pekar och säger "Hinka!" när hon tar hinken och gräver lite med spaden. Och jag säger till Elsa att flickan lånar den bara en stund, du åker ju här nu. Och Elsa tycker inte det är något konstigt med det. Men då kommer flickans pappa och tar av henne och säger att hon ska lämna tillbaka det. Och jag säger att "Hon FÅR låna det, det är ok!". Han mumlar något om tack men tar ändå sin tjej därifrån.
Så jag får lägga ifrån hinken i vagnen tillslut för annars skulle han ju bara vara där och hindra henne. Jag blir så trött på MITT och MITT.
](*,)Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11