, men jag kan inte sluta tänka på dig och undrar om du fått något besked angående fostret? Håller tummarna för att allt gått bra
Ciri, hur har det gått?
Ciri, hur har det gått?
Du får förlåta mig för min nyfikenhet , men jag kan inte sluta tänka på dig och undrar om du fått något besked angående fostret?
Håller tummarna för att allt gått bra
, men jag kan inte sluta tänka på dig och undrar om du fått något besked angående fostret? Håller tummarna för att allt gått bra
Mamma till tv? gulliga ungar; Ebba, f?dd i juni -00 och Jack, f?dd i april -03. Re: Ciri, hur har det gått?
Tack för tanken! 
Det gick bra!!
Vi skulle ju ringa efter en vecka till sjukhuset o få svar eftersom vi åkte till bulgarien, - min sambo ringde för jag vågade inte, två dagar i rad och ingen visste något om nåt provsvar... då kändes det ännu mer negativt..
tredje dagen svarade sköterskan att hon skulle be våran läkare ringa upp..
Vi var på utflykt när det ringde, farmor, farfar, farbror med fru o vi. Jag var så nervös så jag mådde illa när han gick iväg o pratade. När han kom tillbaks o sa att det var helt ok så kom tårarna på allihopa!! Vilken lättnad, vi kunde fortsätta vår semester glada och utan oro! Till storebror förklarade vi att sjukhuset hade ringt o berättat att det var en pojke i mammas mage och att vi var så glada!!
Det var en stor lättnad o när vi kom hem så tittade jag på ul-bilderan vi fick med oss hem för första gången! samtidigt så har man det där i bakhuvet hela tiden att man inte ska ropa hej.. bara för att kromosomerna nu stämmer på lillpojken så kan det ju fortfarande vara andra fel som hos vem som helst.
Jag fick mig en läxa, och alla som ger mig den där "åh nej vad synd"-minen när jag säger att det är min 3-dje pojke kan jag strypa! Jag är SÅÅ lycklig att allt ser bra ut och att jag får föda honom!!
Det låter ju klychigt men jag är glad om det är ett friskt barn - FAKTISKT!!!
Det gick bra!!
Vi skulle ju ringa efter en vecka till sjukhuset o få svar eftersom vi åkte till bulgarien, - min sambo ringde för jag vågade inte, två dagar i rad och ingen visste något om nåt provsvar... då kändes det ännu mer negativt..
tredje dagen svarade sköterskan att hon skulle be våran läkare ringa upp..
Vi var på utflykt när det ringde, farmor, farfar, farbror med fru o vi. Jag var så nervös så jag mådde illa när han gick iväg o pratade. När han kom tillbaks o sa att det var helt ok så kom tårarna på allihopa!! Vilken lättnad, vi kunde fortsätta vår semester glada och utan oro! Till storebror förklarade vi att sjukhuset hade ringt o berättat att det var en pojke i mammas mage och att vi var så glada!!
Det var en stor lättnad o när vi kom hem så tittade jag på ul-bilderan vi fick med oss hem för första gången! samtidigt så har man det där i bakhuvet hela tiden att man inte ska ropa hej.. bara för att kromosomerna nu stämmer på lillpojken så kan det ju fortfarande vara andra fel som hos vem som helst.
Jag fick mig en läxa, och alla som ger mig den där "åh nej vad synd"-minen när jag säger att det är min 3-dje pojke kan jag strypa! Jag är SÅÅ lycklig att allt ser bra ut och att jag får föda honom!!
Det låter ju klychigt men jag är glad om det är ett friskt barn - FAKTISKT!!!
mamma till Isac okt-01, Arvid aug-04 & Herman jan-06
Vad underbart att höra!
Ni måste verkligen ha gått igenom helvetet innan ni fick veta!
Ja, inte är det något fel på samma kön på allihop!
I våran släkt är det sedan farfarsfars tid så att det blir ANTINGEN killar eller tjejer.
Jag har 2 tjejer.
Lillasyrran har 3 tjejer.
Storasyrran (ja, som du ser är även vi syskon tjejer) har 4 killar.
Pappa har en bror (som fått 3 tjejer), mamma har en syster.
Farfar har bröder, vars barn även de fått antingen eller. O.s.v, o.s.v...
Så skulle jag få ett barn till (vilket tyvärr inte sambon går med på
) skulle jag ju veta vad det blev 
Jaja, lite värdelöst vetande
Lycka till med allt!
kram anna
Ni måste verkligen ha gått igenom helvetet innan ni fick veta!
Ja, inte är det något fel på samma kön på allihop!
I våran släkt är det sedan farfarsfars tid så att det blir ANTINGEN killar eller tjejer.
Jag har 2 tjejer.
Lillasyrran har 3 tjejer.
Storasyrran (ja, som du ser är även vi syskon tjejer) har 4 killar.
Pappa har en bror (som fått 3 tjejer), mamma har en syster.
Farfar har bröder, vars barn även de fått antingen eller. O.s.v, o.s.v...
Så skulle jag få ett barn till (vilket tyvärr inte sambon går med på
) skulle jag ju veta vad det blev Jaja, lite värdelöst vetande
Lycka till med allt!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Vad skönt att höra, ciri Jag blir oxå störd av andra människors könsfixering. "Åh, vad perfekt med en av varje!" utbrast var och varannan när jag meddelade om sonens ankomst. Vaddå perfekt? För vem då? Självklart var han perfekt för oss, men inte för att det var/är en pojke utan för att det var/är JACK och han var/är frisk!
En annan kommentar är "-Vill ni ha fler barn?" Näe, säger jag. "-Nej, det är klart ni har ju redan en av varje". Vad är det för knäppt resonnemang egentligen?
Kanske folk inte menar nåt särskilt med det, ungefär som när man snackar s-k-i-t om vädret. Men det stör mig ändå
Mamma till tv? gulliga ungar; Ebba, f?dd i juni -00 och Jack, f?dd i april -03.