jag behöver hjälp med en del funderingar kring konsekvenser.
Vi jóbbar mycket med att man själv får ta konsekvenser av sitt handlande, dvs rätta till det som blev fel, och det funkar bra. Men vad blir konsekvensen när man har gjort något som är svårt att rätta till?
Som exempel häromdagen när vi upptäckte att femåringens namn var skrivet med tusch på tapeten, och det inte går bort med annat är att tapeten också försvinner. Vi nöjde oss med att han försökte tvätta/sudda men att det inte gick. Kändes inte helt självklart med en så "lindrig" konsekvens. Ett par dagar senare ritade han och jämnårige kusinen med tuschpennor på golvet men det kunde de ta bort med rödsprit (handskar på såklart), jag var behärskat arg kan man säga
Idag gick han och kusinen iväg en god bit utanför tomten (hemma hos kusinen) trots att de hade sagt att de skulle vara på baksidan av huset och kusinen mycket väl känner till gränserna för var de får gå. Vi var precis på väg hem och det var svårt att hitta en relevant konsekvens, den blev att han inte fick äta mer ur påskägget ikväll.
Detta var de två tydligaste exemplen, oftast är det ju självklara konsekvenser utan konstigheter, men i bland är det svårt.
//Helan
. Jag är själv måttligt road av färg på andra ställen än där de är ämnade, får jag ju lov att erkänna. Och här finns inga pennor tillgängliga annat än om man sitter vid bordet med papper och ska rita. Trodde ju jag. Men lilltufsan kan konsten att snoka upp pennor i de mest gömda skrymslen - och tog häromdagen min överstrykningspenna och gick loss på gunghästen. Hon har tidigare ritat på tapet i ett obevakat ögonblick. Så jag känner igen mig i att vara behärskat arg, kan jag säga. Vad jag gjort är att ojja mig rejält över hur eländigt svårt det är att få bort, och tjata på om att pennor - VAR ritar man med dem? Just det! PAPPER. Och fortsätta att tjata på om att ojojoj, stackars tapeten, hur ska den någonsin bli sig själv igen? Och vi har jobbat och slitit och sett att - nähä - det GÅR ju faktiskt inte. VAD ska vi nu göra? Lösningen här hemma från storebror hjälpredan var att vi ju kan ställa upp dörren, så syns det ju inte 8) Jo. Förvisso. Men stackars tapeten skulle ju minsann aldrig bli sig själv igen, beklagade jag vidare.
