Nu vill jag så gärna dela med mej av våra framsteg...en uppmuntran till er som kanske har hamnat i lilla vagningsträsket.
Jag har lärt mej att backa med vagnandet, har dragit ett par drag med skak som avslutning
ifall han verkar skrika upp sej, han tystnar direkt, och fortsätter kanske lite till så fort jag slutar (ett tecken på bortskämdhet

)
sen brukar han nog ge sej efter ett tag, utan gallskrik.
Så ni som hamnat i vagningsträsket, läs och lär
Han vaknar fortfarande i varje sömnpass efter 45 minuter...men ni ser ju att det blir bättre, sen somnar han så skönt att jag får ibland väcka, det hände sällan tidigare.
Dagens heta tips:
sakta in med vagningarna och ha ett strålande veckoslut i attitydens tecken!!
hoppas nån läsare tar till sej tipset!!
Nånstans läste jag här på forumet : "hur ska dom lära sej att somna själv på natten om man springer där vid handtaget på dagen hela tiden"..nåt i den stilen var det.
Ps. Tänk att man för 5 veckor sen satt och storgrät dagligen och tänkte vad har jag ställt till med, varför skaffade jag ett barn till....idag undrar jag förstås hur jag ens kom att tänka såna tankar
Stor fredagskram!