Jaadu... på jobbet har vi många gånger förundrats över vad det är som gör att föräldrar idag har så dåligt självförtroende att de tror att deras barn har det bättre på förskolan än tillsammans med dem. Sedan törs nog de flesta inte riktigt erkänna att det är "skönt att lämna bort barnen en stund". Utan ursäkterna är att barnet trivs så bra och det är så kul för dem att träffa andra osv. Eller att de behöver rusa av sig lite energi. :-kBluna skrev:Det var just det ja. Träffade en mamma idag som vi känner och det var mycket snack om hur jobbigt det var med att det "testas" så mycket. Och hur gnälligt det var och att mycket av gnället gick över när barnet fick komma till dagis. Annars blir dagarna bara gnäll och testning av gränser. Hon verkade förundras hur Elsa glatt gick ifrån mig flera meter och pysslade med sitt. Hon sa OJ! och ville hjälpa Elsa när hon ramlat men jag stod lugnt kvar och sa "det går nog bra" 8). Och klart det gick bra, hon reste sig glatt igen och fortsatte med sitt. Jag blir frustrerad, vill berätta hur man kan göra istället för att säga nej, istället för att...ja. Det är så mycket så det blir mest att man kommer med någon liten kommentar om hur man brukar göra, men det "hörs" liksom inte."ja men min fru tycker det är skönt att lämna bort vår dotter några timmar".
Jag har preciis satt mig ner i lugnt och ro. Junior sover middag. Vi har varit hos Juniors mormor och sovit över två nätter, kom hem nu på förmiddagen. Behöver nog lite råd tror jag, halvakut sådär.
Junior har sovit i resesäng i eget rum borta och det har fungerat rätt bra. Lite sura protester vid läggning och uppvak efter 45 min första kvällen. Dock tog han ramsan bra och somnade om och sov gott hela natten sedan. Imorse däremot vaknade han tidigt och låg i sängen och rumlade omkring och pysslade på med sitt. Jag låg i rummet bredvid och hörde hur han stånkade och stönade och hur det bankade därinne. Så mycket en resesäng nu kan banka, den är ju inte precis hård menar jag. 
Jag misstänker att han försökt klättra ur på något vis. Jag gjorde morgon en halvtimme tidigare för att undvika att han skulle lyckas (och det gjorde ju inget eftersom vi ändå skulle ställa om klockan). Nu när jag la honom för att sova middagslur hemma i sin egen säng så höll han på och pysslade med något därinne och man hörde lite bank och stön och nåra sura ljud. Jag misstänker återigen att han fortsätter med sitt projekt "ta sig ur sängen". Han gav upp efter en stund och kom på att det var skönare att lägga sig ner och sova. Nu bara jag undrar vad jag ska göra om detta fortgår och han faktiskt lyckas att ta sig ur. T.ex. ikväll eller imorgon vid ensamleken. Tips? 
(v. 42+2)
Men jag körde på tipset jag fick från Elle förut, bara en påminnelse när vi fått nog. Men det behövdes aldrig, vi var ju så upptagna och när jag sen skulle lyssna av för att ev skicka in någon ramsa så var hon tyst. Så jag slängde in en bekräftelse istället och så var det bara tyst sen. 8)
Själva har vi haft sele i matstolen sedan läääänge så dylika äventyr kan inte ske här. 
Kan inte fatta att jag är i v 18!
). Jag tycker det är svårt att veta hur man ska hantera det ibland.
Stackars liten, vad han får stå ut. Och konstiga läkare som säger olika! 
Då gick vi hem, och grävde i vår egen sandlåda utanför, där det ligger massor av saker som alla får använda. :thumbsup: