Allt gick ju så bra... Åttamånaders

[Sus]

Hej! Vi kurade lille Matteus för 3,5 månader sedan och allt har funkat fint tills för en dryg vecka sedan. Hans schema ser ut såhär:
20-07 sova natten
9.45-10.30 dagslur
13-14.30 dagslur
16.45-17 dagslur

Morgonluren är inga problem, snarare skulle han kunna sova lite längre då. Eftermiddagsluren blir i princip aldrig längre än 35 minuter, sedan vaknar han och jag har inte pallat att envisas. Han har dessutom mycket svårt att somna vid den här tiden (sedan en månad), det funkar dock utan problem om man lägger honom att sova i vagnen!?
Problemet är dock middagsluren. Han vaknar efter 35-45 minuter och det är OMÖJLIGT att få honom att somna om i sängen! De första två dagarna det hände försökte jag med ramsan i 30 minuter och då skrek han så han nästan tappade andan. Buffade och solfjädrade en eller ett par gånger under de 30 minuterna - åtminstone första gången.
Tredje dagen det hände baxade jag in hans vagn i hans rum och flyttade över honom dit, helt sonika. Täckte över med "papegojskynke" (som han har även i sin säng på dagarna) och rullade vagnen. Inte vagnade i vanlig stil alltså, utan mer i promenadtakt. Han somnade om direkt och sov tiden ut. Och så har det varit sedan dess...
Det känns verkligen inte bra och rätt att plötsligt börja ta upp och "vagna", men jag måste skylla på att jag har en treåring som sover middag samtidigt i rummet intill och jag känner att jag inte kan stå utanför Matteus dörr och ramsa alltför högt. Även om treåringen faktiskt lyckades sova igenom de första två krisdagarnas skrik och ramsande.
En annan tanke jag hade var att om jag kunde få honom att sova 1,5 timme NÄSTAN utan avbrott så skulle saken lösa sig av sig själv. Vilket den alltså inte gjort. Än.

Idag, när pappan är hemma och kan assistera (det är inte lätt och kul att trösta en ledsen, sömnig, rädd, gråtande, yrvaken treåring samtidigt som man ska ramsa lugnt för att söva en åttamånaders) gjorde vi ett nytt försök att få Matteus att somna om i sängen, men pappan höll med - det är omöjligt! Och vi är ändå inne på vårt andra kurbarn, så alldeles gröna och stirriga är vi inte. Tycker jag.

Matteus har krypit i två veckor, ställer sig upp mot soffan etc, är förkyld och får just sin 5:e och 6:e tand. I övrigt inga nyheter eller förändringar i tillvaron.
Han somnar bra vid alla läggningar. Det kan ta lite tid med gny och gnäll, men inget skrikande. På nätterna vaknar han ingenting alls, men har börjat vakna tidigare och tidigare (mer gny och gnäll men inget skrik förrän efter 30 min), mellan 6.20-6.50. Jag har dock inte tagit upp honom tidigare än 7.

Jag misstänker att det är dags att minska till två dagslurar. Kanske:
19.30-07.15 natt
10.15-11 lur
14-15.30 långlur

Tyvärr kan han inte få sova sin långa lur på förmiddagen, även om de flesta här verkar göra så (varför?). Jag har dagishämtning 11.30 så det blir tajt att hinna med.

Vad tror ni? Gör ett nytt schema hela skillnaden? Eller vilka strategier föreslår ni för att han ska kunna sova 1,5 timme i sträck i sin säng igen?
Tar gärna emot schemaförslag och "måltidstider" för ovanstående och ev. andra scheman.

Hoppas ni kan hjälpa mig att få rätsida på det här! Vårt stora kurbarn har sovit så himla bra hela tiden och gör fortfarande, så jag hoppas vår Matteus kan få bli lika nöjd i sin säng.

Kram från Susanne

[annawahlgren]

Tror visst att nya schemat kan göra susen Och det är inte så att "alla" har sina längre lurar på f m Tvärtom brukar jag rekommendera att man tar den långa luren mitt på dagen någon gång, eftersom den kan behållas (och är underbart bra att ha ) i åratal. Medan de andra lurarna faller bort; först e m-luren och sist f m-luren.

Till nöds har du alltid en femminuters att ta till, när som helst, om han skulle sloka på e m och somna över bordet Eller bröstet eller vad det nu är... Lägg honom då bara i soffan eller var som helst och håll ett öga på klockan, väck fint och fortsätt där ni var

Pris och beröm för fantastiskt fint jobb

[Sus]

Hej igen Anna!
Tack för ditt svar!
Vi begick det nya schemat igår, med viss framgång. Matteus sov åtminstone 1 timme och en kvart på em. Vi råkade befinna oss hos mina svärföräldrar, men det gick bra ändå även om det tog honom nästan en kvart att somna.
Idag är vi hemma igen och allt blev "som vanligt", tyvärr. Somnade på ca 5 minuter klockan 14 och vaknade 14.35 och skrek och skrek tills jag tog upp honom 15.05. Även om jag lyckades fiska upp honom under ett par tysta sekunder, så ulkade han, snyftade och snörvlade i uppåt 10 minuter efteråt.

När jag insåg att Matteus inte skulle somna snabbt tog jag upp treåringen och parkerade honom framför tv'n (...) så att jag kunde ha ordentligt med magstöd i ramsningen. Efter ca 10 minuter gick jag in och buffade och då lugnade han sig efter nån halvminut, men sedan när jag gick ut med en tyst ramsa så satte det igång med skrikandet igen. Ska jag buffa, men inte ramsa efteråt?
Även om det riktigt förtvivlade skrikandet kom och gick och det var lugnare perioder emellan, så skrek han i princip konstant de 30 minuter jag själv härdade ut.

Det är ju bara andra dagen av det nya schemat och man ska ju inte dra några slutsatser ännu, men mönstret från förra schemat är exakt det samma.

Jag vet sannerligen inte hur jag ska hantera det här. Att ramsa och buffa känns ju helknasigt, med tanke på att det var så länge sedan vi kurade och att han sannerligen vet vad som gäller vid det här laget...
Maken buffade f.ö. vid ett eftermiddagspass i förra veckan (vid själva insomningen), tills Matteus somnade. Fusk, va?

Vill ju helst inte flytta honom till vagnen heller. Jag vill ju ha ordning på det här på riktigt, dessutom är han så rörlig att han lätt krälar ut ur vagnen om han skull vakna och jag inte hör och är där.

Tja, jag antar att det här inte är något nytt för dig och jag hoppas du kan hjälpa. Julius (treåringen) hade inte alls de här problemen vid åtta månader. Å andra sidan kröp han först vid 9,5 månader och ställde sig upp vid 10. Matteus har krypit sedan 7,5 månad och flyttar sig redan stående mellan soffa och soffbord.

Jag misstänker att jag låter mer optimistisk i det här brevet än vad jag känner mig... Tycker det är jättejobbigt just nu och är svårt frestad att helt sonika ta upp honom när han börjar skrika. Men hur mycket sömn per dygn skulle det bli då...

[Sus]

Hej! Har jag gjort bort mig så till den milda grad att jag inte ens är värd ett svar? Aj aj...

[annawahlgren]

Kära nån, nu ska vi inte vara SÅNA Jag har strul med internet (se Gästboken)

Jag tycker spontant det verkar övertrafikerat, det hela. Som du säger vet han ju vad som gäller, och ska bara påminnas vid behov, med Attityden och en lätt "hand".

När du nu börjar yra om (förlåt) att ta upp honom, undrar jag hur du tänker - och vart tog Attityden vägen, den som skulle lugna och betrygga honom

Satsa nu helhjärtat på det du har bestämt dig för och vingla inte så att du förvirrar honom (ytterligare)

Man kan visst både vagna, solfjädra och buffa för att hjälpa en liten älskling att somna om, men det ska vara vid kris och det ska vara KORT, och allt kortare och allt mer sällan.

Lite mer förtroende för lilla barnet, tack och lite mer påläsning kanske , och bort med 1. alla jämförelser med andra barn, 2. allt sneglande bakåt och åt sidorna

[annawahlgren]

PS Ska utmana ödet och skriva lite till och se om datorn behagar expediera även det!

1. Viktigt att du får till ett omsomnande. Han ska inte tas upp mellan skrik och hulk. Då får han fel svar på sin fråga.

2. Ramsan ska komma först och sist. Ingripanden i övrigt vara minimala. Med buffandet har ni fastnat bägge två vad jag förstår. Ramsan ska ta över. Duger inte det, se mitt andra svar och glöm inte solfjädern, som ska hållas tills lilla barnet är tyst och avslappnat i hela lilla kroppen. Då ska man UT och ramsa UTIFRÅN.

3. Sover han fint i vagnen kan det vara mödan värt att flytta över honom vid kris, vagna och hålla ett öga. Håll målet för ögonen! Och med det schemat

Och sist och igen: läs på. Du behöver peppa dig. Du ska veta exakt vad du gör och varför Det är känskan du ska ha. Då kommer Attityden av Självklarhet som ett brev på posten, och det kommer lille herrn att älska. Tro mig

[Sus]

Hej! Jag har också haft datakrångel och har inte haft möjlighet/tid att leta fakta i forumet på egen hand. Inte heller har jag tagit mig tid att läsa gästboken vid de tillfällen jag kunnat surfa, så jag hade ingen aning om att du har datastrul.

Nåväl.

En typisk läggning (dagtid) ser ut så här: skratt och bus, tillrättaläggande, Matteus upp på alla fyra och kryper till fotänden på sängen och ställer sig upp innan jag ens hunnit ur rummet, ramsar en gång (sov så gott så ses vi sen x 4). Han står vid fotänden och skriker, jag väntar några minuter då jag sorterar tvätt eller nåt (står inte kvar utanför hans dörr iallafall), ramsar igen högt, men på lite avstånd, fortsatt skrik, väntar några minuter, ramsar igen, han står kvar, jag går in och lägger honom ner och då är han tyst i princip, jag bekräftelseramsar. Lite snyft och mummel, sedan somnar han. Från läggning till insomnande har det tagit 10-15 minuter.

När han vaknar under långa passet gjorde jag såhär igår: småskrik, jag avvaktar, storskrik, jag kikar in för att se så han inte sitter fast eller så - han ser mig inte, jag ramsar, han ställer sig upp och står och skriker ca 15 minuter medan jag ramsar med 4 minuters mellanrum, går in, solfjädrar ca 7 minuter, han lugnar sig förstås, men när jag går ut är han ganska snabbt uppe igen och står. Jag ramsar och då lägger han sig faktiskt ner och somnar. Sover 10 minuter drygt innan det är dags för väckning.
Mönstret är detsamma som förut, men jag har inte solfjädrat så länge förr och jag har inte fått honom att somna om förrän igår.

Borde jag solfjädra redan vid tillrättaläggandet? Solfjädern (som jag inte hörde talas om när jag kurade Julle och som jag därför inte tagit till förrän nu) funkar bättre än buffning, tycker jag. Borde jag solfjädra direkt om han fortsätter vakna efter 45 min på långa passet istället för att försöka med ramsan under så lång tid? Kan tillägga att hans skrik snarast stegras när han hör ramsan. Hur länge är det egentligen rimligt att solfjädra? 5, 10, 20 min?
Ett par gånger har jag flyttat över honom till vagnen direkt när han knystat efter 45 min och då har han somnat om på stört och sovit bra. Men som sagt, det känns inte riktigt riktigt.

Läggningen på kvällen har hela tiden funkat i princip smärtfritt, ofta ligger han bara och mumlar lite. Han vaknar inte heller på nätterna och nu i morse sov han till 7.15 precis som det är tänkt.

Tusen kramar och förlåt igen. Känner mig dum både för mitt sura inlägg och för att kuren tycks ha kollapsat utan att jag begriper var det gick fel. Eller får man skylla på åttamånaderskris...

Sus

[annawahlgren]

Låter ju väldigt bra - pris och beröm

"Läggningen på kvällen har hela tiden funkat i princip smärtfritt, ofta ligger han bara och mumlar lite. Han vaknar inte heller på nätterna och nu i morse sov han till 7.15 precis som det är tänkt", skriver du, och då är det väl bara att jubla Samtidigt säger du att "kuren tycks ha kollapsat"

Misstaget du gör, som jag ser det, är att du inte riktigt har klart för dig om du kurar eller om kuren är klar eller hur det är; du söker ett mönster för hur det hela ska se ut, jämt, i stället för att se kuren som en process, ett skeende med riktning mot ett visst mål. Jag kan ha fel förstås, men det misstaget är väldigt vanligt Man "fastnar" i någonting som man sedan upprepar likadant i evigheten, och barnet reagerar tyvärr inte med att snällt ta ledningen själv och gå vidare i processenM barnet går tvärtom lätt "tillbaka", protesterar mot osäkerheten och går i strejk. Man hamnar i en återvändsgränd.

Varför känns det inte riktigt att flytta över honom till vagnen, om han sover fint där? För att du tror att det alltid ska vara så? För att du inte har bestämt dig för om du kurar eller inte

Kuren är till för att han ska få sin goda, sammanhängande sömn enligt ett schema som utgår från hans behov och intressen. Då är det detta och ingenting annat man ska ha för ögonen: målet. Medlen anpassar man efter detta mål.

Ramsan behöver du tydligen öva upp; reaktionen av protest är inte ovanlig i kurens början... Men där är du ju inte, så var är du Läs på i Verktygslådan

Solfjädern är ett verktyg, och du måste lyssna av både barnet och dig själv, noga noga och på nytt varje gång; man kan inte tillämpa den x antal sekunder eller minuter i samma anda som man mäter vällingpulver för att göra flaska Vi talar process, inte stillastående. För att lilla barnet ska kunna (fortsätta) göra framsteg, krävs att du gör "baksteg" - först, och kontinuerligt

Så läs lite till, om igen, peppa dig - och tänk efter var du står och gå vidare därifrån. Det klarar du fint, så fort du vet exakt vad du gör - och varför Men det måste du å andra sidan ta reda på.