JAG ÄR RÄÄÄDD!!!

[Lenamari]

Min underbara 5åriga flicka sover gott i eget rum (det med änglatapeterna...!) men har de senaste veckorna plötsligt blivit - mörkrädd!! Vi läser en saga, säger godnattsovgott puss puss älskling, jag går ut ... 2 minuter senare ropas det högt -JAG ÄR RÄÄÄDD!!! Det är inget "testande" eller knep för att få mer mamma-mys, utan jag vet när hon är rädd på riktigt. Oftast är det "Jag tänkte en hemsk tanke!!" eller så är det läskiga skuggor på väggen (om vi har lilla nattlampan på), eller skeletthand under sängen (om det är mörkt). Jag går in, lyssnar ingående på vad som var så hemskt, stoppar om igen, pussochkram, här hoss oss finns inget farligt. Jag har också förklarat att jag vet hur det känns när läbbiga tankar kommer farande, men att de inte är på riktigt och att hon kan göra sina hemska tankar gladare om hon försöker. Det gör hon. Men så - JAG ÄR RÄÄDD!!! Detta upprepas gång på gång. Jag arbetar hemifrån, så jag sitter i mitt arbetsrum mittemot hennes, låter min dörr stå på glänt och sjunger eller nynnar lite lagom så hon ska känna att jag är där. Men hon blir mörkrädd ändå. Hon förlorar minst en timmas sömn varje kväll på detta. (Sedan hon väl somnat är allt väl och hon sover gott!)
Under dagtid är hon glad och harmonisk, helt enkelt underbar, går hos dagmamma och träffar många andra glada barn. Hon är allas solsken. Jag och hennes pappa arbetar båda hemifrån och vi har massor av tid tillsammans.
Hur ska jag hjälpa henne? Det känns som om detta är mer än ett tillfälligt "spöke".

[/LO]

Hej.
Här är en länk med frågor och svar om en 2,5-åring. Det kanske ändå är några saker som du kan ta till dig.
http://annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=2211
Jag har ingen egen erfarenhet men försöker svara av det jag kommer ihåg.
Gå på en seriös men rolig spökjakt. Förstå hennes rädsla, men visa att du inte är rädd. Skräm bort alla spöken eller vad det nu kan vara med mycket humor.

/LO

[Lenamari]

Hej och tack! Spökjakt låter roligt, det ska vi prova på nästa gång det "ligger ett monster under sängen"!
Men ofta handlar det om att hon "tänker en hemsk tanke", och att det hemska alltså finns inuti henne själv. Hon berättar att hon tänker förfärliga saker, som att någon kastat bort hennes kattunge (!), att jag, mamma, blir uppäten av en haj och hon inget kan göra, etc etc. Som om hon plötsligt insett att förfärliga saker kan hända i hennes vackra, goda, kärleksfulla värld. En hemsk insikt, kan jag föreställa mig, i den lilla barnasjälen!
Själv är jag inte alls mörkrädd och en mycket glad och positiv person (om jag får säga det själv...! )

[Lenamari]

Nu är jag här igen. Igårnatt tog det minst 1 1/2 timma innan hon kunde somna. Det började med det vanliga "Jag är rädd!!!", hemska tankar hon inte kunde sluta tänka, osv. Men övergick sen i "Jag kan inte sova!!!" Jag vet att hon försökte, hon vände och vred sig i sängen, ropade ofta "När BLIIIR det morgon?!?" ofta med gråt i rösten. Hon VILL sova, BEHÖVER så väl sova - hur hjälper jag henne?? Vilda, händelserika dagar när alla hennes kompisar slocknar i soffan vid halv sju, ligger hon ännu vaken efter 9 och kan bara inte sova. Jag har försökt alla Annas knep (?) men det är som om hon inte kan koppla av i hjärnkontoret. Hur hjälper jag min allrakäresta att få sin sköna sömn??

[annawahlgren]

Kära nån, kör lilla minikuren enligt modell äldre barn; det är goddag-yxskaft-ramsa som gäller, betryggande; inga diskussioner, inga "samtal". Tänk på att vilka problem vi än har, och det har vi ju - - så får vi ta hand om dem I MORGON. Inte när vi ska sova. Det har aldrig gjort någon människa glad

Och din egen oro är den värsta boven

Så läs på och - ja, du vet Odla Attityden av lugn, total självklarhet Det lugnar henne bäst.

Och glöm inte skrattet-till-go'nattet. Troll spricker i solsken

[Lisa Edin]

Hej Lenamari!
Jag har haft precis samma "problem" nyligen med min tjej som oxå är 5 år. I början tyckte jag synd om henne och diskuterade och lyssnade osv tills jag höll på att gå åt. Det gick ju "aldrig" över!
Till slut körde jag på som Anna Wahlgren säger här ovan (faktiskt helt utan att jag visste att hon rekommenderar det), och VIPS var dotterns rädsla för att somna borta
Baka i nattningsritualen in en liten spökjakt, alltså att ni kollar under sängen, i garderoben osv (som Alfons säger; Spigg du stöka spygge, för du finns inte )
Kram o lycka till!

[Pip]

Förlåt att jag frågar, men jag missuppfattade kanske.

Ska barnet som ligger och ropar och är rädd ignoreras genom en "goddag-yxskafts"ramsa? *rys*

[annawahlgren]

Tack, Lisa Edin

Du har ju svaret ovan, Pip Spökjakt först, när man inser att det är nödvändigt (och då ska barnet vara aktivt med), och goddag-yxskaft sedan, med tanken och känslan i huvudet att "det där tar vi hand om i morgon", som man förmedlar med sitt oförtrutna lugn.

Meningen är att man ska lugna barnet Inte bekräfta oron (för vargen) som om det verkligen skulle finnas fog för den, och heller inte spä på den ytterligare.