Igår utspelades en smått fantastisk scen i min lilla vardag! Sonen på 4,5år kom till mig och "skvallrade": "Mammaaaa, lillebror (3,5år) har en pinne inne - det ska man ju inte ha." " Oj då!" sa jag lite lagom disrä. "Vad har du tänkt att göra åt det 
?" Då vände han på klacken och gick i stil med "Jag har en plan!". Och så här blev scenen! -"Oj då lillebror! Du har visst råkat ta med en pinne in. Den kan man ju råka stickas med och så du vet... Vad ska vi göra med den 
?"
Purken tystnad från lillebror... "Ska du lägga den ute på trappen eller i din traktor? Vilket blir det ?" Purken, fundersam tystnad från lillebror... "Så - vilket blir det nu då? Blir det traktorn eller trappen? Jag får se !"
-"Traktorn! " utbrast lillebror och sprang glatt ut och la pinnen där! -"Det var bra lillebror - att du visste att pinnen skulle vara ute! Och så bra att du la den i traktorn- då vet du var den är imorgon. Bra gjort 
!"
Alltså - jag och maken stod mållösa i köket och gjorde en till sonen i smyg och viskade "Det där fixade du bra - tänk vad du KAN det där med småbröder och pinnar inomhus. Och nu har du lärt lillebror pinnregler - så bra för honom att kunna. Toppen!"8) Så nu ska jag prata i telefon, fika och läsa skvallertidningar och snacka timtals med väninnor... Äldste sonen har tagit ledningen!
Fast detär klart - han har nog en plan för mig också i så fall.... 
"NÄ! "Säger smarta lilla syster... 