Mera kramar

[Sköldis]

Alltså jag måste bara få berätta allt kul som händer här hemma

Alfred som nu är storebror är så söt mot sin syster. Han klappar fint, hämtar blöjor, hämtar ännu fler blöjor, hämtar alla blöjor som finns Han hjälper till att tvätta syster, men det gulligaste av allt, han sjunger ramsan när hon ska sova ; på på lilla bän, det vill säga sov, sov lilla vän. Hahaaaaa

Men jag undrar lite hur man ska få lilla herren att kramas. Han tycker det är mysigt med kramar, ibland. Mest blir han lite nervös och blir plötsligt väldigt intresserad av sin nalle som han biter hårt i. När vi kramar honom blir det mest "fasthållning"
Vi var och hälsade på en familj med barn i samma ålder som Alfred. Den pojken ville krama och klappa. Alfred blev helt till sig i trasorna och stötte mjukt iväg pojken och sprang sedan runt och skrek
Man vill ju inte tvinga någon till mys men jag tror att någon form av kramskola kan vara bra.
Vad tror ni?

[kiki]

Ni får komma hit på kurs Mio är värsta kramis tjejen och ingen kan motstå. Välkomna.

Kristina

[Sköldis]

Taget
Vi ska bara flytta först men SEN

[Siobhan]

Min tös är inte särskilt kramig av sig...alls. Jag skulle gärna vilja få mig några kramar då och då men de är rätt sällsynta. Men jag säger att det är min "mammiga rätt" och så kramar jag henne ändå

[wifsta]

Precis - så tror jag också att det är. Du kan hävda att du är mamma och att du TAR dig en kram, men du kan aldrig kräva att han kramar tillbaka. Efter närmare 15 på förskola så VET jag att det finns barn som i stort sett aldrig kramas, och det är då inte för att de ointe är vana vid att kramas eller för att de fjärar sig från närhet, det är helt enkelt en del av deras personlighet. Så har vi de barn som kramas utan att verka närvarande i det, som något inlärt, och så till sist har vi de naturligt kramiga, som GÄRNA kramas och som gillar det! Självlart så vill man ju gärna bli kramad (jag i alla fall), men ännu hellre vill jag att den som kramar skall MENA något med det!

[Sköldis]

Hej

Jag tror precis som ni skrivit att det är lite olika med hur mycket man vill kramas.

Men jag blev inspirerad av Torsmamma när vi var på besök. Hon var noga med att hennes barn kramade hej då när dom andra barnen gick hem. Det tyckte jag var fint
Att kramas är ju ett sätt att vara när någon annan. Om jag tänker på mig själv utan att dra för stora växlar så tycker ju jag att det är mysigt att kramas men det är alltid ett litet motstånd. Motståndet försvinner ju mer jag kramas så jag tänker ibland att det är bara ut och öva på folk....

Min sambo och jag har faktiskt agerat lite mer kramigt mot Alfred och han gillar det. Istället för att springa ifrån mig när jag sätter mig på huk och flaxar med mina kram armar springer han nu in i famnen.
Övning ger färdighet

[sömnlös]

Hej!
Här är kärringen mot strömmen igen
Jag tycker inte man ska "tvinga" barn att krama vid hälsningar o dylikt.
Däremot kan man ju fråga (lite tyst) om han/hon har någon kram till kompisen vid "avsked" , men då även acceptera ett nej.

Mina barn har varit kramiga till och från i perioder. Efter bebistiden (första året) kom en period då de inte alls var kramiga men efter det så har de blivit kramigare ju äldre de blivit .
Det har alltid fått vara på deras villkor. Jag brukar fråga om jag får en kram och i så fall tala om vad mysigt det är och vad härligt det känns .

Effektivt brukar vara att krama maken. Då kommer båda barnen klättrandes och vill vara med. Det brukar sluta i familjekram .

[blomman]

Håller med sömnlös här!

Som förälder eller syskon kan man Ta sig en kram emellanåt.
"Men JAG vill ha en kram" brukade jag säga till Felix när han 6-årskrisade och inte ville kramas.

MEN, jag tycker verkligen inte att barn ska "tvingas" krama kompisar eller övrig släkt och vänner. För mig är det ingen social kod som alla använder.
Man säger "Hejdå", "Tack för fikat", "Ha det bra", "Vi ses", "kör försiktigt" eller andra artighetsfraser. Det har mina barn gjort sen de var jättesmå.
Men man måste inte kramas!

Absolut så kan man öva fram att gilla kramar, men jag tycker det är ok att få ha det i den innersta kretsen, dvs familj och OM barnet vill, släktingar som farfar eller mormor t.ex.

Så har vi de barn som kramas utan att verka närvarande i det, som något inlärt

Precis!

Att krama någon som gottgörelse för att man slagit den är en annan femma, då handlar det om konsekvens och det tycker jag är mest gångbart mellan syskon.

Som sagt så är det här för mig ingen social kod som man måste lära sig för att funka i samhället, såsom att säga "tack" t.ex. Alltså borde den vara frivillig!

[TorsMamma]

Men jag blev inspirerad av Torsmamma när vi var på besök. Hon var noga med att hennes barn kramade hej då när dom andra barnen gick hem. Det tyckte jag var fint

Hej Sköldis, jag vill också poängtera, jag (ehum... ) Utnyttjar Tor när han har "kramiga perioder" och då frågar jag honom alltid "vill du ge Anna en kram, bye bye?" Ibland säger nähä, och då är det respekterat, då vinkar vi bye, bye. Men HEJDÅ, DET säger man, det är fostran.

Så fråga om han vill ge en kram till mormor, morfar osv... det är en bra början. Sen lägger vi bara positiva känslor i kramar. Typ åhhh, vad glad Ida blev av den kramen. så skrattar hon lyckligt. Men visst här kramas inte alltid, men ibland så. Och DÅ hakar vi på, det går som sagt i perioder.

Inget tvång. 8)

[Sköldis]

Hej hopp

Jag håller helt med inget tvång. Hm, jag har kanske uttryckt det otydligt 8) Men min poäng har nog varit att visa på att man kan kramas och det är ett sätt så gott som något annat.
Tvång är inte min grej.

/Ida