Hur mycket ska en 16-månaders kunna prata?

Isobel · Inlägg av **Isobel** » tis 06 sep 2005, 22:42

Hur mycket "ska" en 16-månaders kunna prata egentligen?
Vår dotter är en riktig pratkvarn och pratar mycket och ofta och mest hela tiden. Hon lär sig säga flera nya ord varje dag. Jag kan inte riktigt uppskatta hennes ordförråd mer än till att det verkar vara stort. Hon härmar väldigt mycket av det vi säger och liksom smakar på ordet och dess betydelse, och nästan alltid får hon det rätt när hon själv säger det sedan.
Dessutom kan hon säga "meningar" på tre ord, tex; "Nä tatt passe" (Nej tack pastej) "Nä ha hatta" (Inte ha hatten) och "Nä pisse dä" (Ingen pisse(katt) där) är exempel på meningar hon sagt de senaste dagarna.

Är hon tidig eller är det normalt? Inte för att det egentligen spelar roll, utan jag är mest nyfiken och stolt över min lilla gumma.

liw · Inlägg av **liw** » tis 06 sep 2005, 22:59

Hon är ganska tidig, treordsmeningar "kräver" man inte att barnen ska kunna förrän vid treårskontrollen. Vid 18 mån så kollar de att hon kan "säga" 6-8 ord om jag minns rätt (under 10 är det i alla fall) och i det räknas även ljud in, typ om de kan härma kossans mu.

Hege · Inlägg av **Hege** » ons 07 sep 2005, 12:42

Min yngste lirade av sig åtte-ords meningar innan hon blev två, och det var meningar som var grammatisk korrekta också. Hon pratadde aldrig "bebisspråk", fast började prata riktig på en gång. Jag vet inte vad det var vi gjorde som va så bra för denna lilla tjej, men her er något av det vi gjorde:
*Hon låg på mage från den dagen vi kom hem från BB.
*Hon fick fiskleverolja genom bröstmjölken.
*Vi pratade til henne precis hela tiden, och vi svarade för henne innan hon kunde svara själv.
*Vi läste böcker för henne, och pratade om bilden, och vi pekte med hennes lilla pekfinger på tog och sol och hundar och vad det nu var vi såg på bilden.
* Vi uppmanade henne til prat, och gav olympisk beröm for varje ord hon lyckades få oss forstå.
*Vi tog oss tid till att prata med henne, och lät henne få tid på sig till att svara.
I dag är hon fem, och fortsatt mycket verbal. Hon diskuterar med oss föräldrar, och argumenterar oss ofta stumma. Vilket hon ser på som rena segren. Och det är det ju också.
Lycka till med din pratsamma tjej, passa på att prata riktig mycket med henne så hon får använding av denne nya kommunikation hon har börjat mästra!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » ons 07 sep 2005, 12:51

Min yngste kunde säga djurläten när han fyllde två - många och i olika variationer! Talet kom igång vid 3-årsåldern och nu flyter det på bra vid snart 5 år!

Barn nummer två kunde prata treordsmeningar vid 2 år och lika så kan min minsting det nu också i samma ålder.

Men haka inte upp er på antal ord, ordalydelse och uttal! Läs in de många känslorna i de olika ljuden och upptäck att de är känslomässiga miljonärer

!

liw · Inlägg av **liw** » ons 07 sep 2005, 13:02

Visst är det så Mammut, vår lille man skällde ut storebror efter noter (utan "ord") en dag vid matbordet. Vi som satt på sidan om kunde inte annat än le.

Isobel · Inlägg av **Isobel** » ons 07 sep 2005, 14:37

Som vanligt Mammut så är du så vis att klockorna stannar.

Visst är det KÄNSLORNA som är det viktigaste! Jag hade antagligen kunnat tolka hennes uttryck rätt bra även om hon bara hade kunnat gurgla och varit precis lika nöjd med det.
Men det är lite kul att hon är så verbal, för det är en del av hennes bubbliga, babbliga personlighet och därför uppmuntrar vi det.

Vi pratar också med henne hela tiden (Inte HELA tiden kanske men ni fattar

) och svarar och bekräftar när det blir rätt. Därför trodde hon ett tag att det hette "Titta här ja" (eller "titta hajja!" som hon sa

) och inte bara "Titta här"

Vi pekar och visar och härmas tillsammans. Och vi har alltid, alltid roligt!
Hon verkligen skiner upp när hon lär sig ett nytt ord och det blir ytterligare lättare för henne att göra sig förstådd.

Jennie · Inlägg av **Jennie** » ons 07 sep 2005, 23:21

Du är för härlig, Mammut!

Mina två gossar har pratat sent. Den stora gossen hade precis som du beskrev om dín äldste, Mammut - djurläten för sig vid 2 års ålder och vissa enstaka ord. Men nu är han 6 ½ år och pratar och pratar och pratar och.... m a o mkt verbal.

Lillfisen är nu 2 år och har många variationer på orden nej, ja, kaka, buss (som även kan vara tåg), mamma, pappa, aja (kompisen Maja), bra, (med tydligt r) ojdå, osv. Men några två-tre ordsmeningar är det långt ifrån (det skulle väl vara "lara, lara, rå" = Klara, färdiga, gå!

) Han gör sig förstådd med miner och gester och de ord han kan.

Barn utvecklas i olika takt, de är ju människor precis som vi

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 08 sep 2005, 07:35

Tack för allt fint ni skriver - jag blir så glad!

Själv funderade jag på varför min yngste inte pratade så mycket "som alla andra" gjorde. Men grubblerierna tog slut när jag just insåg detta med känslornas betydelse. Och att man kan tala med mer än ord. Så för de med samma grubblerier ville jag bara berätta hur man kan välja att se på saken - då får man ett mindre grubbleri bland alla andra

!

/LO · Inlägg av **/LO** » tor 08 sep 2005, 10:56

Vad jag har förstått så är det inte ovanligt att äldre syskon förstår sina yngre syskons gurgel och läten före alla andra. Om de då agerar översättare behöver de små helt enkelt inte prata bättre, de blir ju förstådda ändå.

Bara en tanke!

/LO

malinls · Inlägg av **malinls** » tor 08 sep 2005, 18:02

Hejsan!
Min ettåring säger inte ettt dugg! Hans kompisar har redan börjat säga det vanliga, ni vet: lampa, mamma, pappa, titta... Är dock inte orolig för det, sonen är grymt nyfiken och levnadsglad. Han är ett öronbarn med inflammation minst en gång per månad och dess emellan vätska bakom trumhinnan - han har med andra ord svårt att höra sig själv. Ska bli bättre när han får rör, säger de som vet. Är det någon av er mammor som har erfarenhet av det?
Hälsningar M